Prognos och träning för framfall

Jag undrar om det är olika prognoser för olika sorters framfall, vad gäller att läka efter förlossning/bli symtomfri. Är livmoderframfall värst? Gäller samma träningsråd oavsett typ av framfall?

Läsarfråga

Prognos och träning för framfall

En läsare ställer frågor om framfall och om prognosen för de olika framfallstyperna är olika. Det finns ju tre sorters framfall:

  • bakre väggen mot ändtarmen buktar inåt vagina
  • främre väggen med urinblåsan buktar in mot vagina
  • livmodern är sänkt från sin ursprungliga placering

Prognosen hör ihop med andra faktorer

Det finns, vad jag vet, inte ett så enkelt svar att en viss typ av framfall nödvändigtvis har sämre prognos. För jag tror inte att det är så enkelt att det alltid ens handlar om de olika framfallstyperna, utan om individen som framfallet hör till. Uppkom framfallet också i samband med en förlossningsskada? En förlossningsskada som lagats eller som faktiskt missats? Hör framfallet ihop med en levatorskada? Är personen ung eller äldre? Är det första eller tredje barnet? Hur är personens stödjevävnad? Hur är personens muskelfunktion och bäckenbottenstyrka?

Blir det alltid sämre med tiden?

Framfall behöver inte alltid bli sämre med tiden. Mindre framfall hos personer med bra förutsättningar (inte långvarig hosta, förstoppning eller övervikt) kan ofta hålla sig rätt bra rätt länge. Det är ofta åldrandet och östrogenbristen efter klimakteriet som ställer till det på sikt.

Åtgärderna är lite olika

Framväggs-framfall har en ganska stor risk att få återfall även efter en operation. Bakväggs-operationer blir mer hållbara, bara personen inte är superförstoppad eller har andra fortsatta orsaker till högt tryck mot vävnaderna. Livmoderframfall kan opereras på några olika sätt och hållbarheten på detta avgörs av en massa individuella faktorer.

Gäller samma träningsråd oavsett framfall?

Kort sagt – ja. Det handlar om bäckenbottenträning, koordination mellan bäckenbotten och bålaktivering, god hållning och god teknik vid lyft och träning.

Målet med framfallsrehabträning är i min värld att återgå till full funktion och att kvinnan ska kunna träna det hon önskar. Du kan sakna besvärande symtom och klara att göra allt du vill, men ha ett framfall som egentligen både syns och känns. Då kan målet med rehaben vara uppnått, även om framfallet inte helt gått tillbaka. Kroppen kan hitta nya sätt att ha balans i systemet, även om bäckenorganen flyttat ner någon våning.  Det kan också handla om hjärnan. Att framfallet hamnat i ett läge där den muskulära balansen upprätthålls så att hjärnan inte längre får varningssignaler om att ”allt ska ramla ut”. Det är för detta som hållning och andning är så himla viktigt! (Ps: för ett tag sedan skrev jag en hel serie om andning, den är läsvärd! En serie inlägg om andning).

Jag träffar regelbundet kvinnor vars symtom försvinner efter en tid.

Slidväggsbuktningar kan minska både i storlek och i symtomgrad ju mer tid som går sedan förlossningen. Ökad muskelmassa i bäckenbotten och en inlärning av nya rörelse- och koordinationsmönster kan också göra en stora skillnad. Jag tror också att det finns en ”sensitiserings-effekt” vad gäller bäckenbotten och framfall. Precis som i andra ställen i kroppen kan smärta/obehag sätta känselsystemet på spinn, och den obehagliga förnimmelsen får tillslut orimligt stort utrymme bland kroppens alla förnimmelser. Vissa kvinnor har stora framfall och inga symtom. Andra har små framfall med stora symtom. (På samma sätt finns det personer med grad artros i knäna utan smärta, och personer med jätteont i knäna och en mild artrosutveckling.) Min uppfattning är också att det kan vara en tät koppling mellan psykiskt välmående och bäckenbottensymtom. OBS: jag säger INTE att besvären sitter i huvudet. Men sömnbrist, oro, stress, ångest kan förstärka alla slags smärt- och obehagssignaler i kroppen.

Prognos och träning för framfall

Jag tror att alla slags framfall kan bli något bättre vad gäller symtombild, men jag tror sällan på att framfall liksom magiskt kan försvinna.

Undantag då:

  • Framfall kan åtgärdas kirurgiskt i de flesta fall
  • Framfall kan gå tillbaka som en del av kroppens återhämtning första året efter förlossning.

Rehab för framfall handlar om bäckenbottenträning. Andningsträning. Hållningsträning. Koordinationsträning mellan alla dessa delar. Och en god del KBT-approach till sina egna symtom.

Så tänker jag. Hur tänker du?

Relaterad läsning:

Swishdonation
Om du upplevt att vår blogg varit dig till stor hjälp får du gärna donera! Använd i så fall QR-koden ovan eller Swisha till nummer 1236340384 med valfri summa.
Om du inte kan är det såklart lugnt, du kan istället visa tacksamhet genom att berätta om oss för dina vänner eller dela vår sida på sociala medier. Tack!

Peanut ball vid förlossning

En följare hörde av sig till mig och uppmärksammade mig på ämnet ”Peanut ball”. Det är alltså en boll, formad som en jordnöt (med skal) i samma material som en vanlig träningsboll. Formen av en jordnöt syftar till att ge en variation av möjligheter för positionering av den födande. Generellt så kan positionsbyten ge bättre blodflöde till bebisen, optimering av värkar och kan hjälpa bebisens sänkning i bäckenet.

Det anses vara fördelaktigt för förlossningsarbetet om den födande är uppe och rör på sig under värkarbetets gång. Rekommendationen är att hitta bekväma positioner att växla mellan som inte är passivt liggande.

Varför jordnötsboll?

Förespråkarna av jordnötsbollar menar på att de ger en biomekanisk fördel i att öka möjligheten att få böjning i ryggen, optimera vinklarna för livmodern och hjälpa till att ”öppna upp” bäckenet. Det handlar inte om en öppning av själva bäckenet (vilket hade inneburit ett trauma) utan om en position där benen förs isär och musklerna på insida lår sträcks ut, vilket skulle kunna påverka avståndet mellan sittbensknölarna. Tanken är att positionering med benen isär också kan möjliggöra en runding av ryggen, vilket kan sätta livmodern i en mer fördelaktiv vinkel mot bäckeningången.

Vad säger forskningen?

Det finns ett antal studier om användning av jordnötsbollar under förlossning. En studie har visat signifikant kortare öppningsfas för förstföderskor som använde jordnötsboll jämfört med omföderskor. Bollen gjorde ingen nytta för någon av grupperna gällande krystfasen. En annan studie påvisade effekt av bollen på längden på förlossningen generellt. Man har inte kunnat se samma effekter i andra studier. Bollarna verkar inte ge någon effekt på förekomsten av kejsarsnitt eller på behovet av epidural.

Hur används en sån här boll?

Bollarna kan användas som stöd när du halvligger, ligger på sida, sitter på den med benen på vardera sida eller som stöd när du står på alla fyra, framåtlutad. Ofta rekommenderas bollarna som stöd för mellan benen för att påverka bäckenutgången. Fördelen är då att du kan få ett bra stöd för att öka avståndet mellan benen även om du känner att du behöver ligga ett tag.

De kommer, precis som träningsbollar, i olika storlekar och det är din längd som avgör hur stor bollen ska vara. Om du är 160 cm eller kortare väljer du den minsta bollen (45 cm), om du är mellan 160-170 cm väljer du 50 cm. Om du är över 170 cm väljer du 60 cm. Bollar som är större än så kan du sitta på och du kan istället använda en vanlig rund boll.

Ska jag testa?

Det är en insats under förlossningen som kan upplevas positiv, och det finns inga kända risker. En vanlig rund boll kommer inte kunna ge samma slags stöd, men det kan naturligtvis finnas andra positioner eller hjälpmedel du kan använda. Kuddar kan ju dock dels vara knöliga att få på plats, och dels brukar de ju plattas till av en stunds användning. Bollen kommer fortsätta vara ett stöd även under lång tid.

Referenser

Bål- och bäckenbottenträning efter hysterektomi

Jag har opererat bort livmoder och äggstockar. Min fråga är hur jag ska träna bäcken och mage för att undvika att få problem i framtiden. Det är svårt att veta om jag gör rätt. Vad har du för tips? Finns det hjälp att få? Jag har inga problem med vill göra rätt.

Läsarfråga

Läsarfråga om bål- och bäckenbottenträning efter hysterektomi

Frågeställaren undrar över hur hon ska kunna träna efter sin hysterektomi, och frågar efter tips och råd. Jag kommer försöka dela upp det här svaret i en bakgrund, råd och vidare tips. Om du börjar googla på träning och borttagning av livmodern kommer du stöta på två problem:

  1. Träningen som tipsas om verkar anpassad för kvinnor som typ aldrig har tränat något alls i hela sina liv.
  2. Råden som finns är icke-konkreta och blir riktlinjer som ”lyssna på kroppen”, ”lyft inte tungt” och ”träna inte magen på en lång tid”.

Jag hamnar kanske oftare i nummer 2-diket eftersom jag försöker att så sällan som möjligt ge specifika övningstips till kvinnor/individer/kroppar jag inte själv har framför mig. Men nej, du ska inte behöva å på tantgympa resten av livet om det inte är där du känner dig hemma.

Varför behöver jag tänka något extra på hur jag tränar efter borttagning av livmodern?

För det första – fysisk aktivitet är en grundläggande faktor för att optimera läkning efter en operation. När den fysiska aktiviteten övergår till faktisk träning är naturligtvis en flytande gräns. Du gör dig en stor otjänst genom att bli rörelserädd och undvika att att vara generellt fysiskt aktiv. Men du behöver naturligtvis följa de råd och riktlinjer som du får av läkaren som opererade dig.

Successivt stegrad träning

Du ska inte börja med någon tung träning direkt efter en operation och under tiden kroppen läker. Det vanligaste misstaget jag stöter på angående olika gynekologiska operationer, det är att kvinnan får råd om att inte träna alls på ca 6-8 veckor, och sedan finns det ingen vägledning alls på hur hon ska stegra sin träning. Nyckeln ligger i en vettig stegring! Ofta kan inte läkaren som opererade dig så mycket om träning, om hen inte har ett omfattande intresse för träning själv. Fysioterapeuter har ju detta som specialnisch, att anpassa fysisk träning och belastning efter olika skador, sjukdomar och operationer. Klart att du ska kunna söka hjälp hos någon om du har frågor hur du ska göra! Återkommer med lite tips längre ned.

Vad kan jag göra?

Du kan ofta börjar med bäckentippning, knipövningar, magmuskelaktivering, rumplyft, svankpress mot vägg, benpendling i ryggliggande och andningsövningar redan under tiden du ”inte ska träna”. Därifrån kan du sedan till bålkontrollsövningar med samtidig god bäckenbottenaktivering.

Du kan bland annat göra det övningar på nivå 1 och 2 som jag tipsar om här.

Vad behöver jag tänka på?

Själva grejen handlar om buktrycket. Oavsett om livmoderbottagningen skedde genom magen eller vagina vill vi sakta stegra belastningen mot bålens och bäckenbottens muskler. Det handlar om buktryck. Om du håller andan och spänner magen jättehårt ökar trycket ner mot bäckenbotten, och överdrivna tryck ner mot bäckenbotten ofta och under lång tid kan öka risken för framfall. Hos vissa med svag bäckenbotten eller ärftlig benägenhet för framfall kan det finnas en poäng att träna så att bäckenbotten skonas från buktryck under lång tid. Hos andra är det enbart under läknings/rehabperioden.

Jag har skrivit om samma ämne i fler blogginlägg:

Det tar minst 3 månader för kroppen att läka efter operationen. Hur länge det tar att bli stark i bål- och bäckenbottenmusklerna där efter beror ju på faktorer så som träningsgrad innan och hur mycket träning som faktiskt blir av efteråt.

Många tränar magen med önskan om att ha en platt mage. Det kan vara av värde att veta att efter en hysterektomi kan magen vara svullen i flera månader. Svullnaden kan också öka om du börjar jobba, vara mer fysiskt aktiv eller byter vanor på något annat sätt. När det gått ett år ungefär borde svullnaden vara borta och inte vara så lättprovocerad att komma tillbaks.

Vad är regeln?

Det finns inga supertydliga regler, men tanken är alltså att du i första hand ska återfå din normala (eller bättre?) hållning med känsla för att bålmusklerna ger ett bra stöd när du både står och sitter. När du har uppnått en bra vardagsnivå på bålmuskelfunktion kan du börja stegra till tyngre träning. Bäckenbotten bör vara med på tåget och du bör kunna klara av att knipa vid buktryck och koordinera knip med andning, lyft och belastning. Jag tipsar litegrann om detta med koordinationen i ett inlägg om tunga lyft här. 

Var hittar jag vård och bra träning?

Behöver du råd och rehabträning rekommenderar jag i första hand mina kollegor ute i landet. Bålstabilitetsträning kan alla fysioterapeuter som ett rinnande vatten. Tyvärr kanske inte kunskaperna är lika utbredda vad gäller bäckenbotten och specifika riskfaktorer efter olika gynekologiska ingrepp. Men om du inte hittar en fysioterapeut som specifikt kan bäckenbotten, då borde en ”vanlig” fysio kunna räcka rätt långt. Vi träffar ju alla slags patienter efter alla slags operationer. Precis som jag nämnde i början är anpassning av fysisk träning efter sjukdomstillstånd det vi har läst minst 3 år på högskola för. Oftast rekommenderar jag den som söker en bra fysio inom ”kvinnohälsa-nischen” att ringa runt och fråga. Ibland är mottagningarna dåliga på att göra reklam för sina olika kompetenser.

Jag vet också att det finns ett gäng personliga tränare som följer oss både här på bloggen och på Instagram. Jag hoppas så innerligt att budskapet och kunskaperna når ut. Att fler i deras gebit kan börja steppa fram och ta ansvar för att kunna ge individanpassad träning även till kvinnor med (ökad risk för) bäckenbottendysfunktion. Är du en sådan personlig tränare, skriv gärna en kommentar och berätta var du hittas!

Swishdonation
Om du upplevt att vår blogg varit dig till stor hjälp får du gärna donera! Använd i så fall QR-koden ovan eller Swisha till nummer 1236340384 med valfri summa.
Om du inte kan är det såklart lugnt, du kan istället visa tacksamhet genom att berätta om oss för dina vänner eller dela vår sida på sociala medier. Tack!

Operation av mellangården

Jag fick en liten bristning när jag födde mitt första barn 2014. Barnmorskan kallade det skrapsår men jag kände ganska direkt att allt inte stod rätt till. Jag led av framfallskänsla och mellangården kändes ostabil/kort. Jag sökte vård både för mellangården och framfallskänslan. Under åren har jag träffat åtta olika gynekologer som alla sagt att allt ser normalt ut. Även efter att andra barnet fötts uppmärksammade jag läkaren på att jag trodde att jag hade missade muskelskador, men även då behövde jag bara sy fyra stygn. Tillslut har jag nu fått träffa en gynekolog som kunnat bedöma mina muskler. Jag har trasiga muskler i mellangården och en rectocele, en bakre slidväggsbuktning. Nu ska jag operera mellangården. Jag känner mig helt knäckt över att ingen trott på mig och att det tagit så här lång tid att få diagnos.
Jag undrar några saker:
Hur lyckade brukar operationer av mellangården bli?
Vad kan man vänta sig för resultat?

Läsarfråga

Vad är en operation av mellangården?

Om det finns felläkta eller missade muskelskador i bäckenbotten kan man ibland laga dem i efterhand. I ditt fall missade man att du hade en grad 2-skada och sydde litegrann som om du bara hade en grad 1-bristning. Ofta är mellangården då, precis som du beskriver, tunn och kort. Besvären med en missad eller felläkt bristning i mellangården kan vara en känsla av vidhet, svårigheter att knipa (och att blir starkare med träning) och ofta också svårigheter att tömma tarmen. Detta har att göra med att det ofta uppstår en buktning av bakre slidväggen, eftersom det är för tunt avstånd mellan slidan och tarmen. När man lagar mellangården återställer man muskelfästena och får ett ”nav” i bäckenbotten”, vilket brukar ge ett starkare knip och minska symtomen.

Hur lyckade brukar operationerna bli?

Enligt svenska registerdata är  70 % av kvinnorna är nöjda ett år efter rekonstruktiv kirurgi  efter en missad eller felläkt förlossningsskada. Det är viktigt att operationen utförs av en duktig gynekolog som kan återställa anatomin. En vanlig ”varning” som kommer inför en sådan här operation är att det kan uppstå smärta vid penetration. Det är för att man orsakar nya ärr i slidöppningen i riktning bakåt. Tills ärren ”mognat” och mjukat upp sig kan det alltså vara obekvämt med penetration. Det här brukar, enligt min erfarenhet, vara lätt att jobba med. Dels som patient via användning av bra glidmedel och vid behov egenmassage av ärret, och om det behövs också kanske via en fysioterapeut som kan jobba med att mjuka upp ärret.

Resultat kort efteråt

Min erfarenhet är att operationerna gör väldigt ont första veckan, mindre ont andra veckan. Första två veckorna ska man planera för att allra mest bara ligga ner. Att sitta och stå kan vara obekvämt då bara upprätt läge lägger belastning på bäckenbotten. När det gått 4 veckor brukar de flesta kunna jobba igen. Efter fem veckor kan de flesta sitta på en cykelsadel. Efter 12 veckor har vävnaderna återfått ca 80 % av sin hållfasthet. Till dess bör man vänta med tyngre träning.

Resultat på sikt

De flesta tycker att den första tiden är besvärlig, och även efter att den akuta smärtan försvunnit kan det finnas kvar ”känningar” i operationsområdet. Sedan brukar symtomen minska och de flesta är nöjda med sin operation, även om inte alla får 100 procentig-symtomlättnad.

Hur blir det sen?

När du fått din mellangård lagad har man försökt återställa anatomin så gott det går. Dina muskler har då en bättre förutsättning att svara bra på bäckenbottenträning och du har ett bättre stöd i bäckenbotten. Du får godare förutsättningar att åldras väl med din bäckenbotten.

Finns det något jag bör tänka på?

  • Om du har haft långvarig smärta i bäckenbotten kan man först behöva behandla smärtan, innan man opererar. Det akuta smärtpåslaget kort efter en operation kan annars förvärra ditt smärtläge, även om allting blir anatomiskt bättre.
  • Ett förlossningstrauma kan ”vakna till liv” vid en ny operation och det är klokt att ha bearbetat detta innan du opererar.
  • Om du har en levatorskada också, som inte går att laga, kan det vara bra att ha en fysioterapeutkontakt för att lägga upp din rehab lite extra noga.
  • Det är inte så att en operation magiskt förbättrar alla dina symtom som har att göra med tarmen. Du behöver få hjälp med förstoppning eller andra magbesvär innan en operation.

Dela gärna med er av era egna erfarenheter i kommentarsfältet!

Våra bästa tips för att vårda relationen under småbarnsåren

Lekmannasvar!

Vi är inga relationsexperter. Generellt ogillar jag när random människor börjar strössla råd och tips om kring sig. Men vi fick en fråga om tips, och jag svarar. Utifrån Mia och mig. Tipsen här kommer också i en icke-rankad ordning.

Fråga varandra om planer och förväntningar.

Inför varje helg och varje ledig kväll frågar vi varandra: Vad är planen nu? Vad vill du ha ut av den här helgen? På min agenda kanske det står att baka brödet och förbereda morgondagens middag, på Mias att plugga eller blogga. Till helgen kanske vi behöver städa, vi båda vill träna etc etc. Då försöker vi planera in så att tiden räcker åt till oss båda. Ganska ofta sitter den ena av oss med datorn vid köksbordet medan den andra stökar i köket. På så sätt får vi ändå umgås lite, men kan lägga tid på det vi känner att vi borde. Oavsett hur vi löser det praktiska – att prata med varandra om planer och förväntningar är viktigt för oss.

Var involverade i varandras ”grej”

Det hade inte varit lika enkelt att driva den här bloggen om det kändes som bara ett projekt som bara en av oss har. Nu delar vi intresset och kan både känna att den är värd att prioritera. Det är lite samma med kolonilotten nu. Det är ”min” grej som jag planerar och driver, men i utförandet, jobbet och råddandet med barnen är vi båda delaktiga. Men rådet är kanske generellt inte att välja en partner som har samma intressen som en själv, för när det kommer till att paret har skaffat barn kanske det redan är för sent. Jag tror att till viss del kan det vara ett val att fortsätta vara intresserad och aktivt involverad i varandras arbete, fritid och sidoprojekt.

Svälj mygg och sila bort kameler

Små saker som irriterar och frustrerar i relationen kan vi välja att inte ta en konflikt kring. Men de större sakerna som faktiskt blir något som skaver, de försöker vi ta tag i direkt. Det var ett beslut vi tog redan när vi gifte oss. Inte att vi skulle försöka förändra varandra, men att vi skulle ha en låg tröskel för att kunna diskutera saker som är svåra att stå ut med. Vi har också en regel om att inte någonsin anklaga varandra med meningen ”du gör alltid si” eller ”du gör aldrig så”, för det blir ofta så oerhört dåligt stämning och liksom bajskastning av en sådan diskussion.

Kommunicera effektivt

När våra barn är hemma är det som att ha en pratradio i bakgrunden. Ett av våra barn slutar _aldrig_prata. Dessutom kräver ju barnen en himla massa uppmärksamhet hela tiden. Vi försöker att inte hinta en massa saker till varandra, för det kan typ vara omöjligt för den andra att uppfatta. Vi försöker tala klarspråk, så ofta vi själva är medvetna om våra egna känslor. ”Jag pallar inte ta disken, kan du göra det? eller ”Jag måste bara få vara ensam en stund, är det okej om du tar nattningen så går jag och sopsorterar?” . Ibland skickar Mia meddelande om sitt sinnestillstånd till mig redan när jag är på väg hem från jobbet. Det är en bra grej att få en förvarning om ifall det är så att det kräver att jag istället steppar in som den peppiga och ansvarstagande föräldern.

Lagoma förväntingar på sex

Sex är skönt, men det är fotmassage också. Och att sova är ibland det bästa av allt. Jag tror att sex kommer in som en av de där sakerna som vi pratar ganska rakt ut kring, vad gäller förväntningar och planen för kvällen/helgen. Om en av oss hoppas på sex och den andre mest vill sova behöver vi ju prata om det och göra en gemensam prioritering.

Dejta hemma

Det här vi varit bättre på än vad vi är nu, det ska jag ärligt erkänna. Men att bestämma meny och duka fin, tända ljus och göra lördagsmiddagen till en riktigt fin trerätters är ett tips. Vi lägger barnen och prioriterar att sitta och konversera och njuta av god mat. Alternativet är för vår del lördagskväll i soffan med chips och smågodis, men det är ju oftast framför TV:n med varsin mobil i handen, och det är ju långt ifrån lika socialt. Skillnaden på en dejt och en kväll i soffan är alltså konversationen. Prioritera och planera den. Några av gångerna gjorde vi detta eller liknande: Konversationsfrågor för par. Inser nu att vi kanske måste planera in en hemmadejt snart!

Vardagsrutiner och rättvisa

Vi kanske inte ska göra gällande att vi är det perfekt jämställda paret, men när det kommer till hemmasysslor är vi nog ändå rätt jämställda. Vi brukar prata om det när det känns som att pendeln slår över åt något håll. Annars har vi en ganska jämn fördelning av rutiner: Mia planerar mer mat, jag handlar mer. Jag dammsuger och torkar damm, Mia städar badrummet. Vi lagar middag lika många gånger i veckan i snitt, men vi håller inte räkningen. Jag bakar allt vårt matbröd och det mesta av fikabröd/kakor, Mia brukar diska mer och jag ställer undan. Mia tvättar, jag sorterar och hänger undan. Det är ingen millimeterrättvisa, men det kanske kommer sig av att vi oftast gör saker tillsammans/samtidigt och trivs med det.

Gör tråkiga saker tillsammans med barn, och roliga saker utan

Våra barn är oftast med på alla vardagssysslorna på ett eller annat sätt. Det är slöseri på egen/vuxentid att städa. Barnen får titta på/hjälpa till/ha tråkigt/leka själva när vi städar och donar. Ett tips är att ha en ballong som flyger över utblåset på dammsugarn! Att dammsuga med Waldo i sele funkar fint. Mia brukar ha barnen med när hon skurar badrummet. Då skurar hon väggar och golv med grönsåpa och låter någon av dem leka brandman och skölja bort lödder såpan med duschslangen. När barnen sover vill vi göra annat än att städa.

Säg tack

Vi säger tack till varandra många gånger dagligen. ”Tack för att jag fick gå iväg och träna”. ”Du tog disken, tack”. ”Tack för att du lagt kuddarna i soffan i en sån fin ordning”. Det gör mycket för motivationen att få höra ett tack, även om det kan tänkas självklart det vi tackar för. Det kanske var PISSJOBBIGT den där timmen jag var på gymmet, eller det kanske var sjuhundradegången jag plockade upp soffkuddarna. Det är egentligen inte själv grejen vi tackar för, utan mer för känslan bakom. Att jag ser att du gjorde det där för mig, trots att det kanske inte var helt utan uppoffring.

Det var nog våra tips.

Vilka är dina?

Swishdonation
Om du upplevt att vår blogg varit dig till stor hjälp får du gärna donera! Använd i så fall QR-koden ovan eller Swisha till nummer 1236340384 med valfri summa.
Om du inte kan är det såklart lugnt, du kan istället visa tacksamhet genom att berätta om oss för dina vänner eller dela vår sida på sociala medier. Tack!

Hur länge är det normalt att ha ont?

Vid min andra förlossning för ungefär en månad sedan användes sugklocka och jag blev klippt. Jag besväras nu av att det domnar och somnar runt omkring svanskotan och rumpskåran. Jag tycker inte att det blir bättre ju mer tid som går. Kan knappt resa mig från sittande ibland och har väldigt svårt att sitta länge. Vad kan jag göra för att det ska bli bättre? Hur länge är det normalt att ha ont?

Läsarfråga

Hur länge är det normalt att ha ont?

Den här frågan är komplex och det finns många olika saker att ta hänsyn till. Klippet motsvarar en grad 2-bristning och det kan ju naturligtvis göra ont en period. Att svanskotan smärtar efter en förlossning är också förhållandevis vanligt. Även den smärtan kan hänga mer ett tag.

Här finns en rad besläktade inlägg

Hela förlossningen med både sugklocka, klipp och eventuellt ett tryck mot svanskotan vid utdrivningsskedet kan ha skapat en smärtreaktion i bäckenbotten som gör att den också är något överspänd. Överspänningar i bäckenbotten orsakar också ett drag mot svanskotan.

Mina råd

Var så aktiv du ändå kan

Om du orkar kan försiktig allmän rörelse eller korta promenader öka blodcirkulationen och optimera läkningen i området. Små lätta knip, rumplyft, djupandning och magaktivering brukar vara det jag rekommenderar i första skede. Detta tillsammans med dagliga promenader som får bli så korta/långa som du hinner och orkar.

Tok-knip inte

Det är också viktigt att inte gå omkring och knipa hela tiden. Det är viktigt att du faktiskt låter bäckenbotten vila helt mellan varven. Ett knip orsakar också drag i svanskotan, så om du går omkring och kniper hela tiden kan detta orsaka eller förvärra smärtorna.

Dosera belastningen efter vad som känns okej

Så länge sittandet gör ont så kan du försöker varva liggande med stående/gående i första hand. Att sitta snett, konstigt och ansträngt under längre perioder blir ju dåligt för andra ställen i kroppen. Att det domnar kan tyda på att blodcirkulationen i området inte är optimal. Antingen kommer sig detta av att du sitter och spänner dig/bäckenbotten eller för att blodflödet blir strypt genom att du sitter ”konstigt” på något sätt. I detta fall tänker jag att variationen är det viktigaste. Undvik långvarigt sittande på en och samma position i över 10 minuter!

Hur länge kommer du ha ont?

Det går inte att förutsäga hur länge du kommer ha ont. Jag brukar anse att det viktigaste är att du märker en förbättring från vecka till vecka, eller från månad till månad längre fram.

Jag tror att du kan ha god nytta av att läsa länkarna ovan!

Stort lycka till!

Swishdonation
Om du upplevt att vår blogg varit dig till stor hjälp får du gärna donera! Använd i så fall QR-koden ovan eller Swisha till nummer 1236340384 med valfri summa.
Om du inte kan är det såklart lugnt, du kan istället visa tacksamhet genom att berätta om oss för dina vänner eller dela vår sida på sociala medier. Tack!

TENS under förlossning

En av mina arbetsuppgifter de senaste åren har varit att prova ut och hyra ut TENS-maskiner till gravida inför förlossning. Som fysioterapeut har jag använt TENS en hel del även för andra, kanske främst för gravida med bäckensmärta eller personer med endometrios. Jag testade själv att ha TENS som smärtlindring under förlossningen med Wollmar. Det hjälpte mig definitivt att ha smärtan under kontroll så att vi kunde stanna hemma så länge som möjligt och det fungerade även väl en bra stund även när vi var inne på förlossningen. Idag tänkte jag skriva lite om denna slags smärtlindring, och också nämna lite nya rön om det hela.

Vad är TENS?

TENS står för Transkutan elekrisk nervstimulering. Trankutan betyder att de elektriska signalerna går genom huden. Det är kortfattat en liten dosa, driven av vanliga AA-batterier, som ger en svag elektrisk ström och som påverkar kroppen och smärtupplevelsen. Man använder självhäftande elektroder, ungefär som en slags plåster, dessa placerar du över området där smärtan finns. Den elektriska stimuleringen känns som en slags vibrerande eller surrande och ska aldrig göra ont i sig själv.

Hur funkar det?

Den förklaringsmodell som brukar användas kallas Gate Control-teorin och handlar om att hjärnan inte kan ta in en massa olika känsel-input från samma område. Om du har smärta i samma område som du har TENS-strömmen så kan hjärnan helt enkelt filtrera bort en del av smärtupplevelsen. Det här är inte en vattentät förklaring och den har ifrågasatts av senare forskning. Det finns även förklaringsmodeller för hur TENS funkar som mer omfattar att både smärtstimuli och elektisk nervstimulering påverkar samma kemiska processer och att behandlingen skapar en frisättning av endorfiner. Alltså, att TENS funkar bra som smärtlindring är väl utforskat, utan det är mer förklaringsmodellen för hur det funkar som är lite vag.

Vad säger forskningen?

Det finns ett tjugotal ganska små studier kring ämnet och därför får man vara lite försiktig att tolka resultaten. Men kanske kan TENS

  • Minska antalet kvinnor med intensiv smärtupplevelse under förlossning
  • Öka antalet kvinnor som upplever sig nöjda med sin smärtlindring under förlossning

Många som använt TENS tenderar att använda samma smärtlindringsmetod igen vid en kommande förlossning.

TENS under förlossning

Förlossningssmärta är troligen av den mest intensiva smärtupplevelserna en individ kan ha, och upplevelsen av smärtan påverkas av anatomiska, psykologiska, kulturella, sociala och omgivningsmässiga faktorer. TENS används för att lindra både akut och långvarig smärta på många olika ställen i kroppen. TENS som förlossningssmärtlindring har använts sedan 70-talet och i England har man rapporterat siffror på upp emot 16 % av alla födande kvinnor som använder smärtlindringsmetoden.

Individuella skillnader

En del upplever det som en fantastisk smärtlindringsmetod som räcker länge och väl, andra upplever att det blir ett störmoment eller att TENS:en inte räcker på långa vägar. Upplevelsen av förlossningen kan påverkas kraftigt av känslan av kontroll eller bristande kontroll av händelseförloppet. En TENS kan förstärka känslan av att ha kontroll eftersom den födande själv styr smärtlindringen. Metoden har inga kända biverkningar på mammor eller barn och strömmen går heller inte djupare än ett par centimeter in i kroppen.Dock kan den elektiska stimuleringen störa annan elektrisk utrustning och därför behöver den ofta stängas av när kvinnans värkar och bebisens mående ska monitoreras.

TENS som smärtlindringsalternativ

TENS är ett smärtlindringsalternativ som ofta finns tillgängligt att hyra eller låna från fysioterapeut, barnmorska eller på förlossningskliniken. Det är ett alternativ som kanske allra bäst lämpar sig för timmarna då du är hemma, men kan också fungera väl hela vägen ”in i kaklet” för vissa. Det ger inga biverkningar, kan inte påverka barnet och är ett icke-medicinskt smärtlindringsalternativ.

Var sätter man elektroderna?

Generellt är rekommendationen att sätta elektroderna där det gör ont, alltså över eller strax intill det smärtande området. Under förlossning kan det smärtande området vara lite svårt att komma åt, och man vill också undvika att sätta elektroder från ett och samma elektrodpar rakt över magen. Under förlossning brukar det vara över ryggslutet och ljumskar som elektroderna placeras. Vill du ha stimulering både bak och fram sätter du en elektrod bak och en fram från ett elektrodpar, och de andra på motsatt sida. Den vanligaste elektrodplaceringen i forskning är över ryggen som på bilden här ovan. Avståndet mellan elektroderna ska minst vara 3 cm.

Hur länge kan jag ha på TENS:en?

Om du har fått TENS för något annat smärttillstånd brukar rekommendationen vara 30-60 minuter ett gäng gånger om dagen. Under förlossning kan du ha på TENS:en så längde du vill och det känns bra.

Val av elektrodplaceringar och elektriskt stimuli kan påverka effektiviteten av behandlingen.

I en ny studie har man testat placebo-TENS mot riktig TENS. Man hade två grupper som fick olika varianter av högfrekvent stimulering, vilket också är en stimuleringsform som visat sig vara mest effektiv mot graviditets- och förlossningssmärtor. En grupp fick stimulering med 100 Hz och en fick pulsbreddsmodulerad TENS som varierade mellan 80-100 Hz. En grupp fick bara placebostimulering. Alla grupperna fick behandling 30 minuter efter att de konstaterats vara i aktivt värkarbete och över 4 cm öppnade. De som ville fortsätta fick ha TENS:en längre än så, men studieresultaten gäller bara dessa första 30 minuter. I denna studie såg man att båda TENS-grupperna skattade sin smärta lägre än placebo-gruppen. Bäst resultat såg man i den gruppen som hade pulsbreddsmodulerad TENS. Denne stimulering ger en känsla av att strömmen kommer i mjuka vågor, vilket kan kännas behagligare än vid konstant stimulering. Det här är intressant eftersom den TENS som är specifikt anpassad för förlossningar (via en knapp som kan förstärka stimuleringen vid värkar) inte har ett program som kombinerar en pulsbreddsmodulerad stimulering tillsammans med värk-knappen. Det här hade väl varit intressant om tillverkarna kollade vidare på?

Referenser

Mer läsning på Bakingbabies

Tankar om förlossningssmärtlindring

Är det bättre att föda utan smärtlindring?

Efter framfalls- och bukmuskeloperationer

Jag har opererats för rectocele två gånger. 10 månader efter min första operation gick det tillbaka. Nu är jag opererad igen för samma framfall och känner mig bättre, men är jätteorolig. Räcker det att forsätta bäckenbottenträna? Jag har också gjort en bukoperation pga delade magmuskler men har fortfarande vissa besvär. Kombinationen av allt detta gör att jag inte vet hur jag ska gå vidare. Borde jag träffa en fysioterapeut? Jag har inte fått någon rehab efter någon av operationerna och jag känner mig minst sagt utelämnad.

Läsarfråga

Efter framfalls- och bukmuskeloperationer

Jag anser att det är ett enormt bristfälligt omhändertagande av kvinnor efter operationer som rör bäckenbotten och magar. Efter nästan vilken annan operation som helst som rör muskler kommer en fysioterapeut kopplas in per automatik, eller patienten får i alla fall en tydlig uppmaning om att själva ta kontakt med en sådan inom öppenvården. Efter gynekologiska operationer och diastasoperationer från kvinnor i regel information om ”att inte träna” ett visst antal veckor, och sedan är det slut på rekommendationerna. De här är helt galet.

Så till att börja med

Klart du ska träffa en fysioterapeut. Du behöver få hjälp att träna upp dina bukmuskler på ett sätt så att du känner dig trygg och kan kräva kroppen på framsteg. När du har opererat bäckenbotten och sedan dessutom fått göra om operationen anser jag att det låter nästan ännu mer prioriterat att träna upp bäckenbotten specifikt. Om du tränar med en app som inte har gett önskvärt resultat behöver då få en vägledning till hur exakt du ska göra. (Frågeställaren nämner en app i originalkommentaren). 

Liten vägledning vad gäller fysioterapeuter:

  1. I princip varenda fysioterapeut kan hjälpa dig med ett guidat träningsprogram för magen/bål, det är bara att söka på närmsta rehabmottagning
  2. Alla fysioterapeuter kan inte bäckenbotten, men du kan be om hjälp att hitta någon som kan. Ring runt till närmaste rehabmottagning och fråga om råd!

Lite tips på annan läsning här på Bakingbabies

Du ska inte behöva känna dig utelämnad

Det kan vara en väg till att hitta rätt person/fysioterapeut som kan vägleda dig vidare, men du ska inte behöva vara rädd för att träna och röra på dig. Bestäm dig för att vara krånglig patient tills du får bra hjälp! Stå på dig och lycka till!

Orsaker till besvären?

Det här hör inte till frågan egentligen, men jag vill nämna det för det kan ändå vara relevant. Finns det en gemensam nämnare för dina besvär, utöver graviditeter och förlossningar? Har du någon överrörlighetsproblematik, eller så? Kan du har en levatorskada efter förlossning? Återfall av framfall efter operationer kan också höra ihop med missade eller kvarvarande muskelskador (levator ani eller i muskler i mellangården). Har den som opererat dig sagt något om läget i bäckenbotten generellt? Att veta mer kan ju vara sådant som också ger tydligare svar på hur du ska hantera kroppen nu.

Här finns eventuellt lite vidare läsning:

Swishdonation
Om du upplevt att vår blogg varit dig till stor hjälp får du gärna donera! Använd i så fall QR-koden ovan eller Swisha till nummer 1236340384 med valfri summa.
Om du inte kan är det såklart lugnt, du kan istället visa tacksamhet genom att berätta om oss för dina vänner eller dela vår sida på sociala medier. Tack!

Egentid och barnvaktstid

Hur mycket egentid och barnvaktstid har ni? Vad gör ni helst när ni har egentid? Och vad gör ni helst när ni har barnvakt?

Följarfråga

Egentid och barnvaktstid

Vi har aldrig barnvakt, haha. Eller aldrig och aldrig, senast hände det väl när Waldo föddes att Mias mamma tog de äldre barnen. Och när vi är hos mina föräldrar så händer det att vi lämnar barnen hemma och sticker ut och springer eller går till affären själva. Men vi har ingen uppstyrd eller återommande barnvaktstid. Mina föräldrar bor ju på andra änden av Sverige och Mias mamma gör så gott hon kan, men med 13 barnbarn och ett förskolärarjobb på vardagarna så har hon inte supermycket tid eller ork att passa alla barnbarnen.

Vad vi gör på vår egentid är ju ganska olika, så vi svarar var för sig.

Joseph

Om jag har en kväll ensam kollar jag helst på animé, spelar TV-spel eller kollar på någon serie/film som vi inte kan kolla på tillsammans. Mia tycker att rätt många filmer/serier är för läskiga. Har jag det riktigt lyxigt brukar jag köpa hem ett ”Maple-Pecan”-bakverk från ICA och chips. Det händer att jag går på bio själv också. Det är om det kommer någon speciellt film som jag verkligen vill se på just bio, men som jag vet att Mia inte alls har något intresse av. Oftast blir ju egentiden när en av oss inte är hemma, och barnen sover. Egentid som i att jag själv går ut och gör något är mestadels gymmet eller går ut och springer. Varken jag eller Mia har jättemycket behov av egentid som i att ha egna vänner och egna intressen som sköts borta hemifrån.

Mia

Min bästa egentid är när jag har noll saker inplanerade och det är tyst hemma. Jag ÄLSKAR att vara ensam. Känner jag mig väldigt harmonisk så brukar jag ligga i sängen, äta choklad och läsa skönlitteratur. Annars brukar jag också uppleva att det är väl använd egentid att läsa vetenskapliga artiklar också. Jag har generellt inte så stort intresse för TV-serier eller film. Någon gång per år fastnar jag i någon enskild serie som jag gärna ser på då jag är ensam. Jag tycker om att promenera ensam. men inte där det är ödsligt. Mina bästa perioder av egentid i vuxen ålder har varit då jag har varit gravidledig från jobbet och hemma utan barn. Då har läst mycket, och nu senaste gången också skrivit mycket. Och annars har jag tagit promenader. Då har visserligen min energinivå också varit längre än annars, så jag vete tusan om jag kanske hade gjort något annat annars? Jag brukar också börja med något kreativt projekt om tiden finns, typ att rita, måla eller skapa på något annat sätt.

Joseph och Mia

Senaste gången vi hade mer sammanhållen barnfri tid i större mängd var när vi firade tioårig bröllopsdag 2017. En hel helg utan barn! Vi började på varsitt håll googla och planera vad vi ville fylla den helgen med. Vi båda hade samma agenda: Mat. Vi skrev ut listor på restauranger. Sedan läste vi igenom listorna och kryssade för dem vi ville gå på. Därefter jämförde vi våra olika resultat och bestämde oss för dem vi båda hade valt. Vi har också älskat de tillfällen vi fått tummen ur och gått på teater/opera. Av någon anledning är det inget som vi gör ofta. Museum och utställningar är en sådan sak som vi tycker lite olika kring. Jag uppskattar det mycket, men det slår inte an samma ton hos Mia.

Vad gör du helst med din egentid? Och har du och din partner samma önskemål om hur era dejter ska se ut?

Läsarfråga om ansträngningsinkontinens

”Jag fick barn för snart 11 månader sedan och har sedan dess haft problem med ansträngningsinkontinens när jag nyser, hostar samt hoppar/springer.”

”Som för många andra blir problemen mindre när jag använder en tampong under aktiviteten. Har nyss skaffat en menskopp och för ett lugnare joggingpass var det helt revolutionerade. Kändes precis som innan graviditeten! Inte en droppe! Är det på något sätt negativt för min bäckenbotten att springa med en kopp eller innebär passet rent utav lite träning för muskulaturen? I övrigt tycker jag kroppen har återhämtat sig bra, jag har några mindre känningar i fogarna efter längre promenader men ingen tyngdkänsla alls när jag springer längre.”

Läsarfråga

Svar

Det här är inget superenkelt svar. När något som en tampong, menskopp eller en contrellebåge kan ge ett litet mekaniskt stöd och minska ansträngningsinkontinensen är det positivt tänker jag. Samtidigt är urininkontinens ett symtom på något som eventuellt bör kollas upp. Hur starka är musklerna och kan de behöva bli starkare? Finns stödet från bäckenbotten på ett tillräckligt sätt? Ofta går ansträngningsläckage att träna bort.

Ibland är det ett bra alternativ att springa med menskopp

Det bidrar inte med någon extra träning för bäckenbotten, men ger ett litet mekaniskt stöd till slidväggarna.

För den som har alla muskler på plats (intakt eller välsydd bäckenbotten efter en vaginal förlossning) och där musklerna reagerar reflexmässigt som de ska, kan löpning fungera som en bra träningsform även för bäckenbotten. För någon med en defektläkt eller missad förlossningsskada kan löpning istället innebära en överbelastning som förvärrar besvär. Det är ju inte alltid vi vet läget, så därför är min devis ”allt som känns bra, är bra”.

Jag tycker att det låter som att du har hittat en lösning som fungerar bra för dig. Jag tycker att du ska fortsätta så. Om ansträngningsläckaget inte går att träna bort tycker jag dock att du på sikt ska ta kontakt med en gynekolog för en bedömning.

Lycka till med löpandet!

Fler inlägg på temat:

Swishdonation
Om du upplevt att vår blogg varit dig till stor hjälp får du gärna donera! Använd i så fall QR-koden ovan eller Swisha till nummer 1236340384 med valfri summa.
Om du inte kan är det såklart lugnt, du kan istället visa tacksamhet genom att berätta om oss för dina vänner eller dela vår sida på sociala medier. Tack!

Om du upplevt att vår blogg varit dig till stor hjälp får du gärna donera! Använd i så fall QR-koden nedan eller Swisha till nummer 1236340384 med valfri summa. Om du inte kan är det såklart lugnt, du kan istället visa tacksamhet genom att berätta om oss för dina vänner eller dela vår sida på sociala medier. Tack!