Doing that date night

En gång varje Öckerö-vistelse ber vi mina föräldrar lägga barnen åt oss, och så går vi ut och äter. I år var vi faktiskt på dejt en gång i mars också, så det är faktiskt inte ett år sedan sist. 

Bakingbabies
Årlig selfie på klåva

Vi delar alltid på en skaldjurstallrik till förrätt när vi är på Tullhuset på Hönö.

What’s not to like?

Sen fortsatte vi med skaldjurspasta till Mia och sotad lax till mig.

Kvällen fortsatte vi på Lillings, vi brukar uppskatta att ta dessert på ett annat ställe för att få röra oss lite mellan huvud- och efterrätt.

Panna cotta och Semi-freddo. Inte lika gott som i Italien, men det var väl heller inte förväntat. 

En mysig kväll, som det brukar vara. 

Hur ofta går ni på dejt? Har ni tillgång till barnvakt på nära håll?

Mina bästa löpträningstips

Jag kommer aldrig bli någon supersnabb löpare. Jag kommer heller aldrig bli en löpare som springer superlångt. Jag är en glad motionär som har sprungit ett maraton, utöver det att jag är fysioterapeut och därmed yrkeskunnig såklart. Idag tänkte jag dela med mig med mina bästa löpträningstips. Det som funkar för mig, som motiverar mig och som gör löpträningen genomförbar i småbarnslivet och dessutom riktigt härlig då och då.

  • Sätt ett mål

Så fort jag förvissat mig om att det gick att springa efter sfinkterruptursförlossningen (2012) och kejsarsnittet (2014) började jag med att sätta mål. Efter sfinkterruptursförlossningen satte jag målet ungefär ett år bort i tiden, så att jag sprang Midnattsloppet 2013. Efter kejsarsnittet var jag våghalsig och satte Midnattsloppsmålet bara tre månader bort, augusti 2014. Efter det har Göteborgsvarvet och Stockholm Marathon varit målen jag jobbat emot. För mig är det oerhört motiverande att ha ett mål framför. Jag skulle aldrig, aldrig, aldrig ha lyckats fortsätta springa hela vintersäsongerna utan mål framåt våren/sommaren.

wpid-20130817_205736_1.jpg

  • Planering är a och o

För mig är planering det som får mitt träningshjul att snurra. Jag är en så pass disciplinerad rutinmänniska, så har jag planerat att jag ska transportspringa till jobbet måndag, onsdag och fredag, då kommer jag göra det. Planeringen kräver två saker av mig: Jag tar med mig MASSOR med matlådor till jobbet då och då, så att jag har att plocka fram ur frysen dagar jag sprungit till jobbet. Och på samma sätt har jag rutin på att ta med mig rena och smutsiga kläder till och från arbetsplatsen.

20160104_074940.jpg

  • Poddar får tiden att gå

Jag lyssnar på podradio när jag ska springa långt. Och när jag bara ska ta mig från punkt A till punkt B. Det får mig att tänka på annat och kilometrarna att läggas bakom mig.  Jag känner mig hyfsat effektiv som också tar in information samtidigt som jag springer. Jag har stora lurar som sitter över hela huvudet, jag har aldrig fått till det med såna där små öronsnäckor. Tycker dessutom lurarna hjälper mig att hålla öronen varma vintertid.

wp-image-295037903jpg.jpg

  • Musik är för pass med hastighet

Musik väljer jag istället för tempopass. Jag ska i ärlighetens namn säga att jag är pissdålig på att köra intervaller, just på grund av att det sällan passar sig att komma hela spytrött till jobbet eller förskolehämtningen. Det är verkligen allra, allra oftast som jag transportslöper. Men kör jag intervaller har jag glad tempomusik och varierar hastigheten efter varannan låt.

  • Kläder för väder

Vinterlöpning kräver sina kläder. Jag kör på underställ, tights, långärmad underställströja, tränings t-shirt ovanpå och överst löparjacka. Mössa enbart på riktigt kalla dagar, men alltid vantar. Jag brukar ha vanliga skor, men ha på dubbar på riktigt isiga dagar. För mig funkar det fint.

wpid-wp-1422944518492.jpeg

Bjuder också på Göteborgsvarvet-outfiten, en sopsäck att slänga av mig i startfållan. Skärmen har vi för övrigt fått som en blöj-poängs-samlings-present någon gång, men den passar mig och inte barnen. Funkar fint att skydda mot regn och sol.

wpid-wp-1432410796946.jpeg

  • Ta långpassen som njutpass

Framförallt inför längre lopp pressar vi in långpass i vardagspusslet. Jag brukar försöka se till att långpasset innebär någon slags njutning för mig. Planerar gärna i vacker natur längs vägen, och om det är möjligt tar jag såklart passen på fina dagar. Jag planerar också för att ha de bästa poddarna att lyssna på till dessa pass, och försöker också få in någon njutning efteråt (läs god mat).

wp-image-649195340jpg.jpg

  • Det finns få ursäkter

Om jag vill vara en som löptränar, ja, då måste jag löpträna. Kroppen är grenspecifik och sällan kommer cykling, styrketräning eller simning göra mig till en bättre löpare. Har jag satt upp ett mål, planerat in mina pass och laddat ner mina poddar – ja, då finns inga ursäkter.

Vad är dina löpningserfarenheter? Och ge mig dina bästa tips!

Dinosaurietema?

Det verkar bli någon slags dinotema på Wollmars fyraårskalas på lördag. Joseph planerar en dinosaurietårta och jag och Wollmar klipper och klistrar dekor. 
Jag har gått och fått typ solsting? Feber och frossa igår kväll och idag dödstrött. Har inga andra symtom som tyder på typ förkylning, men har å andra sidan inte bränt mig eller något heller. Men kanske slarvat med vätskan, har haft en dov huvudvärk sedan i söndags. 


Idag är det mulet och vi tar det lite lugnt hela bunten. 

Vad gör du idag? Erfarenhet av solsting någon?

Träningsrekommendationer och bäckenbotten

Coach och personlig tränare – hur vet du att dina patienter inte får bäckenbottenbesvär av de övningar du rekommenderar?

Träningsrekommendationer och bäckenbotten. Jag börjar anse mig vara en expert på det här med bäckenbotten. Därför vågar jag mig allt mer på att ge professionella råd till en annan yrkeskategori än min egen: träningsbranschfolket.

I ett inlägg skrev jag om hur 96 procent av alla kvinnor på gym har riskfaktorer för bäckenbottendysfunktion. 

I ett annat inlägg uppmanade jag professionella inom träningsbranschen att screena sina kunder för bäckenbottendysfunktion. 

Jag har inte den minsta talang att vara en bra personlig tränare. Jag kan inte motivera, inspirera och peppa människor till den graden av prestation som personliga tränare kan. Jag jobbar på sjukvårdssidan, och hjälper mina patienter fram till gränsen till friskvården. Sedan får mina patienter guidas vidare ut i träningsvärlden och till de kompetenta resurser som finns tillgängliga. Jag är enormt tacksam för bra friskvårdsprofessionella! Tack för det grymma arbete ni gör!

Du som jobbar inom friskvården;

Hur ofta tänker du på huruvida de övningar du rekommenderar kan ge en kvinna urinläckage eller möjligen bidra till ett framfall? Hur skulle du veta om så var fallet? Jag kan garantera, de flesta kommer inte ta upp detta med dig spontant. Om du INTE tänker på dina klienters förmåga att använda bäckenbotten som en del i träningen kan du mycket väl råka förvärra någons symtom utan att ens veta om det själv.

Hur du kan identifiera en bäckenbottendysfunktion!

Kolla av dina kunder med följande frågeformulär.

Fråga Ja Nej
Är du gravid just nu
Är du nyförlöst?
Ammar du?
Har du nyligen genomgått klimakteriet eller är du där nu?
Har du genomgått någon gynekologisk operation?
Har du haft något trauma mot rygg eller bäcken och har du opererat något där?
Är du löpare, gymnast eller gör du annan träning med mycket hopp?
Har du haft mycket ont i ländryggen i livet?
Är du ofta/mycket förstoppad?
Har du ett BMI över 25?
Har du ofta långvariga hosta?(På grund av astma, rökning etc…)
Har du frekventa tunga lyft i ditt arbete?
Händer det att du läcker urin när du tränar, skrattar, hostar eller nyser?
Händer det att du inte hinner ända fram till toaletten i tid?
Händer det att du inte kan hålla in fisar?
Har du en tyngdkänsla eller en buktande känsla i vaginalöppningen?
Har du samlagssmärtor?

Okej, vad ska jag göra med svaren jag får?

Träningsrekommendationer och bäckenbotten

För det första. Bra att du ens frågade! Nu kan kan du göra något åt saken!! Alla svar kanske inte enskilt måste innebära att du bör göra några förändringar i de råd och övningar du ger, men två eller fler väger samman så att du kan behöva göra anpassningar.

Läs på om buktryck, tyngre träning och träning som är skonsam mot bäckenbotten. Jag säger inte att jag vet allt eller kan allt, men jag kan bland annat rekommendera:

Sedan bör du hitta en fysioterapeut som jobbar nischat mot kvinnohälsa i din närhet. Bland annat här kan du hitta oss.  Hittar du ingen där kan du ringa runt till fysioterapi/rehabmottagningarna i ditt område och fråga dig fram. Det är viktigt att kvinnor får hjälp, ju tidigare desto bättre.

Men nu låter det ju som att jag behöver tänka om vad gäller MÅNGA kvinnor jag träffar?!

Varken du eller de kvinnor du tränar ska bli uppskrämda, såklart. Men alla har rätt till information om hur man tränar rätt och när belastning är bra, och när det blir för mycket. Ju kunnigare du blir, desto bättre hjälp kan kvinnor få. En del kanske behöver ta ett litet avbrott från tyngre träning, men ju tidigare de söker hjälp desto tidigare kommer de tillbaka till dig fit for fight! 

 

Hoppas jag kan inspirera någon att börja prata mer bäckenbotten med sina träningskunder. 

Om ni inte förstår sambanden mellan frågorna och bäckenbotten, hojta så förklarar jag! 

 

 

 

Lyssningstips

Ibland känns det som att jag bara tjatar om samma bloggar och poddar hela, hela tiden. 

Men Stuff Mom Never Told You, och avsnittet om kvinnlig sexualitet. Ni borde lyssna! 

Jag skulle så gärna höra era tankar. Jag hinner dock inte citera eller väcka ert intresse mer än bara länken.

Men lyssna, snälla!

Snippinlägg, favorit i repris

Snippinlägg, favorit i repris

För ungefär ett halvår sedan gjorde jag en samling snippinlägg som blev väldigt populära. Jag vet att det är ganska många nya som hittat hit sedan dess och tänkte därför posta dem igen.

En favorit i repris!!

Snippan efter förlossning

Att undersöka sin egen snippa; såhär gör du!

Snippan under graviditet och efter förlossning

Snippan; the tour

 

Fler som tillkommit efter temat snippan:

Vad kan du om snippan-test!

Kan vi använda ordet snippa i seriösa, vuxna sammanhang?

Hur ser en normal snippa ut?

Hur tar jag hand om mina buktande slidväggar efter förlossningen?

 

Frågor till er läsare!

  • Hade du en sådan relation med din egen snippa att du visste exakt hur den såg ut innan du fick barn? 
  • Spelar det stor roll för dig hur din snippa ser ut?
  • Anser du att snippa är ett fungerande namn för det kvinnliga könet även hos vuxna?

 

wp-1453301629528.jpg
Sist jag satt i väntrummet hos gynekologen och var lite nervös

 

 

 

 

 

 

 

 

Nordöarna

Öckerö kommun består av 10 öar. Av dessa är Hönö (hönökakan), Öckerö och Bohus Björkö de största och kanske mest kända. Grötö fick sig ett uppsving för några år sedan då Mia Skäringer lånade ett hus och spelade in sitt sommarprogram där. 

Sedan finns det tre öar, Källö-Knippla, Hyppeln och Rörö som kallas för nordörana. Dessa småöar ligger, som namnet anger, längst norr ut i ö-kollektivet och det är med en färja du åker för att komma dit. Varje sommar brukar vi försöka få till att göra minst en utflykt till någon av de mindre öarna. I år blev det Hyppeln.

De har en jättefin liten strand bara 15 minuters promenad (eller 30, beroende på eventuella barns humör och takt) från färjelägret. Vi hade packat lunch och fika och var där nästan hela dagen. Det blev bad, krabbfiske och strandlek. Glassbåten dök dessutom upp och då, efter några dagars önskemål och tjat, blev det även en glass till alla barn (+ en och annan vuxen). Tyvärr har jag inga brukbara kort från stranden. Så det får ni bara drömma ihop hur det såg ut eller själva ta er ut dit en solig sommar dag.

Väl solmätta och nöjda med en kanonsommardag, släppte vi tillbaka krabborna, packade ihop oss och drog hem.

Hemma avslutade vi helgen tillsammans med brorsan med grillat til middag, och sedan drog Mia ut på en springtur.

Slutligen  en liten ursäkt till Hälsö, Kalvsund och Fotö som knappt fich vara med i inlägget.Fotö är en ö vi regelbundetbesöker sedan min mormor flyttade dit, från Öckerö. Hälsö springer vi till/runt med jämna mellanrum. Men Kalvsund var det faktiskt länge sedan vi besökte. Får väl bli nästa sommar. 

Nybliven mamma – Min kejsarsnittsberättelse i korthet

Det finns naturligtvis kvinnor med traumatiska/dramatiska upplevelser av kejsarsnitt också, men för mig var det världens revansch efter sfinkterrupturseländet.

Nybliven mamma – Min kejsarsnittsberättelse i korthet

Förlossningsberättelsen finns här.

Dagarna efter

”När det kom till min egen oro gällande operationen kan jag bara säga följande:
Smärtan jämfört med sfinkterrupturen, det är som skillnaden mellan dag och natt. Visst, jag har ONT. Men ända sedan operationsdagen har jag haft stunder och positioner som är helt och hållet smärtfria. Och det är en enorm skillnad. Jag orkar mer, och jag kan röra mig lättare.”

Tio dagar efter

wpid-20140621_133528.jpg
”Jag äter inga tabletter längre. Det gör fortfarande ont, men är mer som värk än regelrätt smärta. Ibland gör jag oförsiktiga rörelser och då skär det till, men det går över rätt snabbt.

Jag mår bra! Jag hade ju en period under Wollmars nyfödingstid då jag grät för allt, både ledsna och fina saker. Jag tror det var någonslags korsning mellan baby blues och en kort förlossningsdepression/chock efter sfinkterrupturen. Jag var lite rädd att det skulle bli någon sådan reaktion nu med, mest för att det hade blivit så knasigt att brista i gråt för ingenting och titt som tätt, framför Wollmar. Men jag känner att humöret är stabilt, även om jag fäller någon lyckotår varje kväll.”

Tre månader efter

”Igår var lördagen den 16 augusti, exakt tre månader efter kejsarsnittet. Det var dags för Midnattsloppet.

Jag kom i mål, passerade stationerna för medalj, banan och vatten. Kom ut från målområdet och kollade mobilen. Midnattsloppet hade resultatpostat på min Facebook och visade 53.49. Exakt 21 sekunder långsammare än förra året. Och mycket snabbare än vad jag vågat hoppas på! Så nu lägger jag konvalescenstiden efter kejsarsnittet bakom mig. Slutet gott, allting gott!”

Fem månader efter

wpid-dsc_0539.jpg

Ett typ osynligt ärr, det var det. 

Det här är min kejsarsnittshistoria. Har du en du vill berätta om?

 

Återförenade!

När jag kom till Göteborg idag stod Joseph och Wollmar och väntade på mig! Vi hade inte pratat om det, så jag hade föreställt mig att jag skulle tagit buss, färja och buss igen ute på ön. Men Joseph överraskande mig med att möta upp med bil. Jag kunde inte hålla tårarna borta, det var så härligt att få se dem! 

Det påminde mig om första gången jag som 18-åring tog tåget ner själv för att hälsa på Joseph för första gången, efter att vi träffats en gång och sedan mejlat i flera månader. Då stod han där med en bukett blommor, och mitt hjärta gjorde frivolter. Nu stod han där tillsammans med vår fyraåring, och jag kunde inte ha varit lyckligare. 

Väl på ön fick jag ta igen kramkalas-föresprånget med Wilfred. Åh, mitt hjärta flödade över igen. 

Nu är Wilfred helt kisstorr men fribajsar, med eller utan kalsonger. Sådär fräscht, va. Vi måste få ordning på det där innan förskolan börjar igen. Vill ju inte gärna ta hand om den där smutspåsen med välmogna bajskallingar efter hämtning varje dag, men samtidigt känns det lite väl att slänga par efter par. Hmm. 
Jag tog nattningen och Joseph stack ut och sprang. Nu är Josephs bror med fru och barn här också, och vi ska strax ta kväll allihopa med lite te. 

Nu ska jag  krama ur max ur min sista lediga vecka (Joseph och barnen har en ytterligare). 

Hoppas du också mår fint! 

Nybliven mamma – Min sfinkterruptursberättelse i korthet

I nybliven mamma-temat tänkte jag berätta lite för nytillkomna läsare lite mer om min egen historia. Vill ni veta?

Nybliven mamma – Min sfinkterruptursberättelse

Länkar till alla gamla inlägg finns här, men jag tänkte ge er lite citat.

Första månaden

”Jag har en sån konstig känsla inom mig som jag inte riktigt vet hur jag ska hantera. Grejen var ju att förlossningen och dygnen på BB var hemska och jobbiga, men såklart också vackra och livsförändrade. Det som är det tokiga är att jag liksom fastnat på något sätt i känslorna kring tiden på BB, jag liksom längtar tillbaks. Trots att jag absolut inte vill uppleva de där dygnen igen.”

”Jag insåg att det finns tre olika (minst) känslodimensioner i det här.

1. Den totala lyckan över att ha blivit förälder.
2. Den totala utmattningen efter en vansinnigt jobbig förlossning
3. De fysiska och psykiska menen efter skadorna.

Om jag nu får fokusera på det som var jobbigt, så inser jag att förlossningen i sig kan jag lätt gå vidare ifrån. Den var tung och långdragen och i många aspekter skrämmande. Men i efterhand så är jag ändå stolt över att ha klarat det.”

”Det kommer dagar då min mesta tankeverksamhet snurrar kring förlossningen. Kunde de gjort annorlunda? Kunde man vetat i förväg att han låg fel? Kunde man på något sätt ha undvikit att han fastnade med axlarna? Borde man ha förstått att en så uttröttad moder och så lång förlossning hade en stor risk i att sluta som en intrumentell förlossning med sugklocka och extra hög risk för sfinkterruptur?”

”Idag har vi båda varit och träffat en kurator på kvinnokliniken. Det känns sjukt bra såhär efteråt. Vi båda var nog lite nervösa innan och visste inte riktigt hur samtalet skulle bli. Men kuratorn var väldigt duktig, ledde samtalet bra, lät oss komma fram till insikter, gav oss lite olika perspektiv på vissa saker och var väldigt empatisk och medkännande. Hon lär ju ha träffat oändligt många som haft liknande och värre situationer än oss att bearbeta. Det värmde väldigt när hon vid något tillfälle liksom rös till och utbrast att det hela var så att hon fick ont i magen.”

”Jag tänker alla fula ord jag kan. Igår upptäckte vi att ett eller flera stygn gått upp rejält, det ser numera ut som att jag har ett tredje hål i underlivet. Jag har ju haft ganska mycket mer ont i ungefär en vecka, och det har blött mer färskt blod än tidigare. Nu hittade vi alltså orsaken. Jag OOOOOOOOOOOOOOORKAR inte.”

wpid-wp-1411124600532.jpeg

Andra månaden:

Besök hos en kollega:  ”Hon mätte muskelstyrkan i bäckenbotten på en skala mellan 0-5. Jag hade 3+, vilket gör att jag fick kunde få skippa de lättaste övningarna i träningsuppläget och gå direkt på de lite mer utmanande. Typ knipa med bäckenbotten i minst 20 sekunder och ända fortsätta andas som vanligt. DET är svårt!”

”Nu har jag gott hopp om livet! Kroppen verkar funka och jag kommer få börja träna igen lite smått. Visserligen har jag fortfarande ganska ont till och från. På kvällarna försöker jag att undvika att bära eller lyfta tungt, för då har jag så ont. Och såren är inte läkta riktigt än.”

”Jag har själv vägrat att kolla med spegel hur det ser ut där nere, har inte mått tillräckligt bra för det.
Idag kände jag mig stark och tog en liten koll. Oh my. Vad jag kan se är det ytterligare stygn som gått upp nu, dessutom. Fy så gräsligt. På ett sätt ska jag väl vara tacksam. Det är ju ingen skada som jag behöver visa för folk. Men ändå, jag kan tycka att det är väsentligt att se okej ut även där.”

”Det är konstigt hur trasig jag kan känna mig, bara för att jag vet att det inte är helt där. Och hur det påverkar kroppskänslan, självkänslan, känslan av att vara fräsch, snygg, attraktiv. Det tar ner allt, faktiskt. Genast tycker jag också att jag får mer ont. Psykiskt såklart. Jag kan knappt ens frammana någon motivation att göra mina knipövningar, när det ändå känns så hopplöst. Även om jag vet att funktionen och det ytliga utseendet och resultatet är två helt skilda saker.”

”Hos kuratorn kom vi fram till att själva traumabearbetningsfasen när det gäller förlossningen som sådan är över för oss båda. Jag ligger inte längre vaken på nätterna och har förlossningen som en film som går på repeat i mitt huvud. Vi har lyft på alla stenar av skräck, rädsla, ångest och oro och vädrat ut. Jag känner att förlossningen var som den var, hemsk och ändå fin.”

Tredje månaden:

”Jag känner mig annars stark och frisk, faktiskt. Jag har riktigt ont i underlivet till och från, men kan inte se något samband mellan till exempel träning, ökad aktivitet och smärtan, så jag tror att det helt enkelt handlar om dagsform. Och som sagt, bäckenbottenmusklerna verkar vara bra ihopsydda ochh ha återfått bra funktion, jag har inga inkontinensbesvär alls. Ännu större HURRA, såklart. Sfinkterrupturer är inte att leka med, ändå, även om det verkar ha gått bra för mig.”

Tionde månaden:

”Det har gått strax över 10 månader sedan förlossningen och sfinkterrupturen. Hur mår jag? Bra, i det stora hela. Inga skräckscenarior alls. Jag håller tätt, kan träna som vanligt och har ganska sällan ont.”

 

Fler inlägg om sfinkterruptur, personligt och professionellt blandat:

Läsarfråga om sex efter sfinkerruptur
SBU-rapport om förlossningsskador och Almedalen

Nya riktlinjer för sjukgymnastik efter sfinkterruptur

Läsarfråga om sfinkterruptur+sjukgymnastbesök

Menscykeln, smärta, preventivmedel efter graviditet och sfinkterruptur

Vågar jag föda vaginalt efter en sfinkterruptur?

 

Fler med sfinkterrupturserfarenheter här?

Jag är ju en av de lyckligt lottade där allting gick rätt bra i slutänden. Vill också tipsa om Hanna som har en blogg om livet med en förlossninsskada, där vägen till återhämtning har varit långt ifrån lika rak och enkel som min.

%d bloggare gillar detta: