Bilförlossning oförenligt med de mänskliga rättigheterna

Bilförlossning oförenligt med de mänskliga rättigheterna?

Jag är sist på bollen,jag vet. Igår jobbade jag hela dagen och däckade i soffan klockan nio. Men, vi måste prata om de här med bilförlossningar.

Jag vet att det inte är första kvinnan i världshistorien som fött i en bil, och jag VET att det är många födande som har långa vägar till sjukhusen. Men vi måste diskutera utvecklingen. Emma Andersson var den första att föda i bilen på väg in till förlossningen sedan BB i Sollefteå lades ner. 

Kan vi bara utgå från detta först:

800 kvinnor dör varje dag på grund av komplikationer till graviditeter och förlossningar, framförallt på grund av brist på tillgång till vård. Känns det då rätt och vettigt att vi liksom avvecklar vår förlossningsvård, så att fler kvinnor i välfärdslandet Sverige inte får tillgång till den vård som de behöver? För att inte tala om risken för barnet. Kommer det behöva hända riktigt, riktigt hemska händelser innan politikerna börjar fatta?

Det finns motstridiga evidens för det här med om barnadödligheten ökar under förlossningar hemma jämfört med vid förlossningar på sjukhus, men vi kan väl bara en gång för alla poängtera att det är oerhört sällsynt att barn dör under förlossning. Orsakerna går i de allra flesta fall går att förebygga med ett korrekt omhändertagande och beslutsfattande av vårdpersonal.

Inte bara farligt, ovärdigt också

Förutom det otrygga och potentiellt farliga. En förlossning innebär så många ovärdiga ögonblick. Saker som de flesta bara vill dela med sina absoluta närmaste och vårdpersonal med sekretess. Emma som födde i bilen häromdagen beskriver:

”Utan byxor eller skor, med navelsträngen hängandes och vår dotter på bröstet får jag kliva ur bilen i snön, i minusgrader. Blottad för allmänheten. Väl i ambulansen kände jag mig trygg och allting brast känslomässigt. Värsta jag har varit med om”. Citat från Expressen, länk ovan.

För dem som inte har körkort eller egen bil och som inte bara åker med sin egen partner på väg till BB, känns det här som ett värdigt ögonblick att dela med en taxichaufför? Skulle inte tro det, va.

Anledningar till att vilja ha en barnmorska på plats

Det finns vetenskapligt stöd för att klipp, manuellt perinealskydd och/eller varma kompresser mot mellangården kan förebygga stora bristningar hos kvinnan. Vem är ansvarig för att göra detta under en bilförlossning? Partnern? Taxichaffisen? Eller har vi inte kommit längre med allt vårt prat om förlossningsskador, struntar politikerna fortfarande i den påverkan på kvinnors liv som stora förlossningsbristningar innebär?

Att föda i bil är inte en hemförlossning

Det kan ibland verka som att våra politiker inte tycker att det arbete barnmorskor, undersköterskor och förlossningsläkare gör är något speciellt egentligen., ”Kvinnor har ju fött barn i alla tider, det kan väl inte spela så stor roll var, hur och med vem det sker?”, så känns det som att de tänker.

Detta är ett omdiskuterat ämne, men jag tänkte i sammanhanget bara lyfta upp det här med hemförlossningar. Poängen med hemförlossningar är att detta är vad kvinnan själv vill. Hon vill kanske kunna känna sig hemma, trygg, ostörd och ha så lite medicinsk intervention som möjligt. Det kan vara en känsla av att inte vilja ha en massa främlingar som stövlar in på rummet med en egen agenda. Hon har också en barnmorska med sig, som hjälper, stöttar, guidar och coachar. Och som har ett ansvar för att se till att progressen skrider framåt på ett tryggt sätt.

En bilförlossning har ingen som helst likhet med en hemförlossning. Och ännu mindre likhet med en förlossning på sjukhus. I en bil är kvinnan inte trygg, förberedd och optimalt avslappnad. Hon har inte gjort de förberedelser som behövs, och den viktiga bedömningen om kvinnans graviditet är tillräckligt riskfri för en förlossning utanför sjukhus är inte gjord.

Kan vi bara enas om detta? Kvinnor kan inte ”bara föda barn lite var och hur som helst”. 

Kvinnor vill kunna känna att de har kontroll över situationen, att de får den vård och stöd de behöver och att de blir så lite störda som möjligt under processen. Tänker vi att en skumpig bilväg optimerar detta för kvinnor? Va, Va? Och är inte de ofödda barnet värt att se till att vi gör allt för att optimera att personal finns tillgänglig när det är dags?

En nyförlöst kvinna och ett levande barn. Smärtstillad med grad 4-sfinkterruptur, efter omständigheterna ändå väl omhändertagen.

De mänskliga rättigheterna i detta?

Jag vill å det varmaste rekommendera läsning om ”Mänskliga rättigheter i förlossningsvården” det det framgår så tydligt att det problem vi har i svensk förlossningsvård idag mycket handlar om synen på kvinnor och födande. Tillgång till sjukvård är en av de mänskliga rättigheterna och staten har ett ansvar att bedriva en politik att förebygger sjukdomar och som leder till bästa uppnåeliga hälsa för alla människor. 

Vad ska vi göra då, med kvinnor som får föda i bil och som för en stor förlossningsbristning eller någon annan stor komplikation? Är politiken bakom att stänga förlossningsavdelningar (så att risken ökar för nedsatt kvinnohälsa) förenlig med de mänskliga rättigheterna? Jag kan bli sjukt irriterad över att när jag läser på inför detta inlägg hittar fakta på regeringens webbplats för mänskliga rättigheter, och där finns bilder som härleder tankarna till bristande kvinnosjukvård i Afrika. Jag vet naturligtvis att det är värre där, men ändå. Bakläxa till svenska politiker! De får gärna backa till att sopa litegrann framför vår egen dörr när det kommer till detta. Inte så att vi borde minska på biståndsinsaterna, absolut inte. Men varför går utvecklingen liksom bakåt i Sverige? 

Vad är dåligt med en bilförlossning?

Den här listan får ni läsare gärna fylla på, men de jag kan komma på på rak arm:

  • Du får inte övervakning av barnets mående och förlossningens progress som optimerar utfallet för både dig som födande och barnet.
  • Du kan bli rädd, orolig, otrygg och trumatiserad vilket både påverkar din förmåga att hantera smärtan, anknyta till barnet och kanske påverkas också amningen.
  • Hygienen är inte optimal i en bil
  • Din möjlighet att röra dig och byta ställning under förlossningen minskar.
  • Du får inte tillgång till smärtlindring. Inte heller till dusch, badkar eller andra icke- medicinska möjligheter till att lindra smärta.
  • Du har inte möjlighet till samma fysiska kontakt med den som är till för att stödja dig under förlossningen.
  • Du är en i en otrygg miljö i bil/på vägkant och integriteten är långt ifrån säkerställd.

Dela det här inlägget!

Kommentera och kom med dina viktiga tankar och erfarenheter!

 

Referenser:

Spel och lekar för barn i förskoleåldern

Spel och lekar för barn i förskoleåldern

Den här bloggen kommer ju då och då att handla mer om oss och vårt föräldraskap och familjeliv. Bara för att vi uttalar oss som mer eller mindre experter i vissa frågor här på bloggen så får ni inte missta oss för att vara det inom andra områden. Föräldraskap är ju en sådan grej, även om vi  tycker att vi är kick ass-föräldrar till våra egna barn.

Idag tänkte vi därför ge våra bästa tips när det kommer till lekar/spel med barn i förskoleåldern. Alla dessa spel har vi hemma och har antingen köpt själva eller fått i present, inget är reklam/sponsrat. Länkar till inköpsställen är hejvilt framgooglade bara för att vara schyssta mot er.

Spel och lekar för 2-4 åringar

  1. Motsatspussel. Detta spel är grymt för att lära barnet motsatser. De är bilder som är parade två och två – stor/liten, uppe/nere, smutsig/ren etc. Vi har gjort så att vi samlat ena halvan av motsatsparen i en hög och låtit de andra vara utspridda över golvet. Så har vi tagit fram ett kort i taget och sagt ”Här har vi en katt som är trött, kan du hitta en katt som är pigg?”. Våra barn älskar den sortens lekar.
  2. Hammarset. Korkplatta, nubb och roliga former. Wollmar och Wilfred älskar att bygga ihop fantasifulla figurer, robotar och maskiner av dessa. Perfekt skapande för ett barn som länge inte älskat att rita.
  3. Mästerkatten i stövlarna-pussel. Det här har varit en favorit länge, inte för att just mästerkatten i stövlarna varit någon framgångsrik saga i vår familj. Men det är ett lagom stort pussel där föräldern kan hjälpa bygga den rektangulära ramen av kantbitar och barnet lätt kan hitta bitarna i mitten. Under föräldraledigheten med lillebror då storebror var 2-3 år var det detta pussel som användes mest då lillen sov och storebror behövde leka lite lugnt.
  4. Fjärilspel med stora tärningar. Tärningarna visar en färgkombination, den som snabbast får grepp om den fjärilen som har rätt färgkombinationen vinner ”omgången”. Var en favorit för vår store grabb. Den lille misstänker vi är färgblind, så det har inte riktigt gått att spela med honom.
  5. Hemmagjorda sångkort. Små tecknade bilder med favoritsångerna, att låta barnen dra fram ur en hög och välja sång.

Spel och lekar för 4-5 åringar

  1. Memory. Behöver ingen länk, va? Det är så sjukt att barn i förskoleåldern kan träna upp sig och bli helt fenomenala på memory.
  2. Fia med knuff känner ni ju också till. Det här spelet älskar vår store grabb (nu 4,5) men lillen mest bara snor åt sig pjäserna och förstör. Tips är att skaffa ett fia med magnetfunktion på brädet, underlättar lillasyskonshantering rejält.
  3. Möjliga familjen. Vi ska i ärlighetens namn säga att vi har en variant av ”lustiga familjerna” som bara är med djur som är från när jag själv var liten. Men spelidén är ju samma, och skulle vi köpa en ny hade det garanterat blivit denna!
  4. Uno junior. Uno som utöver siffror och färger också har djurbilder på sig. Det gjorde att vi kunde spela hela familjen på vår Sri Lanka-resa i januari. 2,5-åringen kanske behövde lite stöttning, men 4,5-åringen kunde i vissa stunder sitta och spela ett helt parti uno med sina låtsaskompisar.
  5. Råttfällan behöver väl heller ingen närmare presentation. Grymt roligt spel som vi kunnat ta fram när lillebror kommit upp i en ålder som tillåter småpluttiga saker som dräller omkring.

Spel och lekar för barn i förskoleåldern

Berätta nu! Din tur!

Vad har ni för lekar/spel på lager?

Mina 5 bästa utflykter med barn

När jag var föräldraledig med barnen och nu fortsättningsvis under de dagar som förskolan är stängd för planeringsdag eller liknande, har jag en förkärlek att gå ut med barnen på olika utflykter. Jag tänkte att jag skulle dela med mig av mina favoriter! Här kommer helt enkelt mina 5 bästa utflykter med barn i Stockholm.

5 bästa utflykter med barn:

  1. Tekniska museet – Även om det kostar en slant är tekniska en riktigt favorit för både barn och föräldrar. De flesta barn har något intresse eller fascination för uppfinningar eller stora fordon. På tekniska finns det mycket roligt att titta på och ännu mer att göra. Är teknikrelaterade utställningar inte riktigt er grej finns det fortfarande ett riktigt roligt lekrum. Teknoleket, den nyrenoverade (2017) gruvan och ”winter games” erbjuder roliga utmaningar åt barn i alla åldrar.
    Pris: Vuxen – 150 kr, ungdomar (7-19 år) – 100 kr, barn/ungdom (0-6 år) – gratis. Årskort finns av olika slag för den som vill besöka ofta.
  2. Naturhistoriska riksmuseet – Naturhistoriska, eller dinosauriemuseet som Wollmar kallar det, är en annan favorit. Här saknas ett regelrätt lekrum men utställningarna väger upp för det. Dels finns det en utställning med både dinosaurier och andra förhistoriska djur och bland de andra utställningarna uppskattas ”Natur i Sverige” särskilt av barnen, då den de kan följa med på en skattjakt med skogsmulle. Den nyöppnade utställningen Polartrakterna är också riktigt festlig då den bjuder på enorma skelett av valar, isbjörnar, pingviner mm.
    Pris: Gratis inträde för alla.

  3. Rum för barn i kulturhuset vid Sergels torg – Rum för barn är den enda utflyktsorten på listan som inte är ett museum. Det är ett bibliotek/lekrum/atelje. Under min föräldraledighet åkte jag hit med barnen minst en gång i veckan. Det finns ett utrymme som är anpassat för barn som ligger/sitter/kryper/precis lärt sig gå. Där finns det leksaker och böcker anpassade för de minsta. Det finns brädspel att låna ut, sagostund (typ 14:30 tror jag) och en målarverkstad som ditt barn för 30 kr kan fila på sin konstnärliga ådror.
    Pris: Gratis inträde för alla.
  4. Sjöhistoriska museet – Sjöhistoriska är nykomlingen för vår familj. Utställningarna är roliga med stora modeller på skepp genom tiderna. Det finns ett riktigt roligt lekrum med en färja, ett segelfartyg och en handelsbod. Förutom det finns det olika delar i museet där det finns utrymme för barn att känna, klämma och leka med saker, vilket gör hela vistelsen roligare för alla.
    Pris: Gratis inträde för alla.
  5. Spårvägsmuseet – Nu har det varit några år sedan vi var på spårvägsmuseet, men för barn som tycker om tåg är detta ett måste. Kanske det roligaste på museet är minitunnelbanan som barn kan åka för 10 kr. Varningens ord är dock att det är begränsat med platser och på helger och lov är det stor risk att det är fullt. Biljetter till minitunnelbanan köps i museets reception. I biljetten är även giltig för entré i leksaksmuseet som ligger bredvid.
    Pris: Vuxen – 50 kr, pensionärer, studenter och barn mellan 7-17 år- 25 kr och barn under 7 år – gratis.

En glad Wollmar på väg till spårvägsmuseet för första gången!

Ishalka och tips!

Det här hände mig idag. Jag springer ju till och från jobbet de flesta dagar, även hela vinterhalvåret. Jag köpte broddar förra vintern, men min väg till jobbet är så bra underhållen/grusad så det är i princip bara en enda sträcka på typ 50 meter som är halkig/snöig. Och då är det sjukt ovärt med broddar för resten av kilometrarna.

Men idag försökte jag snedda över en väg pga lite stressad till jobbet, och gjorde värsta stålmannen-flygturen och landade en meter bort, på ena knät framförallt.

AJ! Ett stort och flera små grusiga sår.

Men.

Jag ville ju tipsa om appar!

Incontince Foundation Australia har gjort en ”Safe Pelvic Floor Exercise”-app. Den verkar grym! Den är dessutom gratis. Såklart är det kanske inte superkul att bara hålla sig till den appen i resten av sitt liv, men jag tänker att det kan vara en grym början!.

Den andra appen som jag brukar rekommendera är  låångt ifrån kan vara en nyhet för dig som brukar läsa här, och det är TÄT.

Sedan brukar jag också hamna att tips om alla kvinnliga löpare om appen knäkontroll. Den är visserligen utformad som skadeprevention för idrottande/fotbollsspelande tjejer, men övningarna är bra för de flesta.

Vilken är din bästa träningsapp?

Förlossningsskador i historien?

Förlossningsskador i historien?

En läsare skrev en intressant fundering om förlossningsskador i historien.

Jag funderat på förlossningsskador historiskt ända sen jag fick mitt första barn, vet du någon bra litteratur om det? Om man fick en sfinkterruptur säg på 1600-talet, tvärdog man då eller fanns det de som överlevde? Hur såg man rent socialt på tex inkontinensproblem etc efter förlossningar? Man födde ju så måååånga barn ofta, underliven måste ju vart helt paj för så många kvinnor! Har läst en ny bok om barnmorskeyrket från typ 1700-talet och framåt men där fanns ej så mkt om detta med, vill väldigt gärna ha tips på mer!!!

Jag tog mig friheten att bolla frågan med Linda från Genushistoriepodden (lyssna på den!) som jag vet genom att lyssna på podden också har en förkärlek för kvinnohistoria och förlossningar. Och hon svarade fritt citerat att det inte finns så mycket forskning  på detta, framförallt inte om specifikt förlossningsskador. Det ju som vi alla vet var vanligt att kvinnor dog i samband med förlossning i västvärlden förr, och så även fortfarande i utvecklingsländer.

Min spontana reflektion kring detta gäller hur det ser ut över världen fortfarande idag. Enligt WHO:

  • 830 kvinnor dör varje dag på grund av orsaker som är relaterade till graviditeter och förlossningar, ofta i brist på rätt vård och omsorg.
  • 99% av alla dödsfall sker i utvecklingsländer
  • Mödradödligheten är högre på landsbygden och i fattiga samhällen
  • Unga mödrar har högre risk att dö än andra kvinnor
  • Bra vård innan, under och efter förlossning räddar liv på barn och mödrar
  • Mellan 1990 och 2015 minskade mödradödligheten med 44%
  • Mellan 2016 och 2030 är målsättningen att mödradödligheten ska vara mindre än 70 per 100 000 förlossningar.

Och så tänker jag på vaginala fistlar

En fistel är en en onormal öppning mellan vagina, urinblåsa, tarm och ibland mellangården där urin och/eller avföring och gaser läcker kontinuerligt. En osydd förlossningsskada kan ge upphov till denna slags skada. Jag skrev ett helt blogginlägg om detta för ett bra tag sedan, och när jag läste in mig på ämnet satt jag och grät rätt mycket, bland annat över detta:

”In an unequal world, these women are the most unequal among unequals”

“Millions of girls and young women in resource-poor countries are living in shame and isolation, often abandoned by their husbands and excluded by their families and communities…The reason for this suffering is that these young girls or women are living with an obstetric fistula due to complications which arose during childbirth. Their babies are also probably dead, which adds to their depression, pain and suffering.”

2006 uppskattades att 2 miljoner flickor och unga kvinnor söder om Sahara samt i Asien lever med detta. I Indien och Pakistan blir 70-90% av dessa kvinnor frånskilda och utstötta ur familjen. I västvärlden är fistlar efter förlossning ett mer sällsynt problem, tack vare att de flesta förlossningar sker under bevakning från vårdpersonal.

Snillen spekulerar om förlossningsskador i historien

Min gissning är att en del kvinnor med stora förlossningsskador på 1600-talet tvärdog. I en del fall dog nog både mamma och barn. En del kanske överlevde, men där mamman överlevde med inkontinens och kanske fistlar och risk för infektioner och förtida död. Vad gäller typ framfall tänker jag att medellivslängden kanske var så låg att många kanske inte hann få de fullt utvecklade framfallen? Undra om vi någonsin kommer få reda på detta, jag tänker att det pratades om i ännu lägre utsträckning då. Och att de inte heller dokumenterades.

Linda från Genushistoriepodden gissade att det var ”De frimodiga” som läsaren hade läst, och tyckte att jag skulle försöka mejla författaren och höra om hon visste mer. Jag var pepp, men har inte hittat någon mejladress till henne.

Nu får ni smarta och belästa läsare steppa in. Vad vet och tänker ni kring ämnet?

Elaine, Jessica och att känna sin egen kropp bäst

Den gravida kvinnan känner sin egen kropp bäst

Elaine, Jessica och några andra sociala medieprofiler jag följer är gravida. Och de postar bilder när de tränar. Och kommentarerna låter inte vänta på sig. Många hejar och peppar, men det kommer också ett gäng hyttande nävar och varningens fingrar.

Jag tänkte bara börja med det vetenskapligt förankrade påståendena om gravidträning

Alla kvinnor med okomplicerade graviditeter är rekommenderade att träna. Träningen ska ligga på en lagom nivå och göra personen varm, andfådd och lite svettig men får gärna vara i ett ”prat-tempo” om det är konditionsträning. Det kan av flera olika anledningar vara jobbigare att träna under graviditeten än annars, men det är säkert, ofarligt och dessutom hälsofrämjande för både mamma och barn. Dykning och kontaktsporter med risk för våld mot magen är några av de få träningsformer som avråds ifrån. Så även konditionsträning på över 90 % av maxpuls samt ryggliggande övningar eftersom de innebär en viss risk för inklämning av ett viktigt blodkärl.

Om graviditeten är komplikationsfri och kvinnan för övrigt frisk, klarar den gravida kroppen av de fysiologiska kraven som träning på moderat intensitet ställer utan bekymmer. Träning av moderat intensitet är inte en riskfaktor för barnet eller moderns hälsa.

Okej, så långt är ni med va?

Jag tänker att de hyttande nävarna och varnande pekfingrarna i kommentarsfälten på sociala medier kanske på individnivå handlar om omtanke. Men de påvisar också ett strukturellt fenomen som inte är helt okej.

Varför oförmyndiga en gravid kvinna med att varna henne för träning?

Hon är ju själv där? Hon lever själv i sin kropp. Hon älskar troligen sitt ofödda barn högt. Hon kommer inte utsätta sig för några risker. Hon är själv där i sin gravida kropp med sitt foster strax under hjärtat. Hon känner både pulsökningen och barnets rörelser. Hon förnimmer, hon värderar, hon prioriterar. Hon dricker vatten, hon andas, hon vilar. Hon tar ett kort på trimumfen. Jag finns kvar, jag är inte bara en gående kuvös. Jag anstränger mig, vi lever, jag tar hand om oss. Det är inte en inbjudan till ifrågasättande.

Om du tänker att en gravid kvinna mår bäst av att ta det lugnt är det okej.

Du får tänka det. Men det är också något bakåtsträvande, litegrann som att påstå att jorden är platt. Vi vet med stor vetenskaplig grund att det inte är farligt för gravida kvinnor att träna. Du har rätt till dina åsikter, men om de åsikterna är starkt formade kring fördömande av någon annan gör du faktiskt bäst i att hålla dem för dig själv.

En gravid kvinna är inte sjuk, och kan därför leva som en frisk kvinna gör. På sitt eget självvalda vis. En kvinna som däremot har komplikationer som gör att hon inte bör träna kommer troligen inte sätta upp de triumferande bilderna i sociala medier, det kan jag lova. En graviditet kan innebära så mycket oro och ångest ändå. Vi behöver inte överföra våra egna rädslor till någon annan.

Det finns naturligtvis kvinnor som behöver råd råd och vägledning angående specifika övningar eller idrotter under en graviditet. Jag påstår inte att alla faktiskt vet exakt allt. Men jag vet också att folk är oändligt duktiga på att själva söka reda på information de behöver. Vi behöver sällan ge människor råd de inte efterfrågat. Och om de vill ha konkreta råd av en fysisk person kommer de leta upp den mest lämpade personen. Vilket inte behöver vara varken du eller jag.

Skäms ni som skäller på gravida kvinnor som tränar!

 

 

Ps: Här ovan skriver jag påståendet att en gravid kvinna inte är sjuk. Jag har resonerar ganska mycket mer om just det begreppet från lite andra perspektiv:

Graviditeter och begreppen hälsa och sjukdom

Bäckensmärta och sjukskrivningar

Om du vill läsa mer om gravidträning på bakingbabies:

Att träna för två; vad vi vet om gravidträning

Träning och missfall

Läsarfråga: Puls och träning under graviditet

 

Sexuella rättigheter – en kvinnohistoria?

Sexuella rättigheter – en kvinnohistoria?

I min sex-kurs jag går just nu (Sex- och samlevnad ur ett hälsoperspektiv) så hade vi en uppgift som handlade om hur de rättigheter och den syn på sexualitet vi har i dag växte fram. Nu är ju jag också jag, så jag läser möjligen allt ur ett kvinnoperspektiv. Men det framstår ändå så oändligt tydligt i historien, att kvinnors sexualitet ska begränsas och mäns sexualitet är mer okej. Nu har jag saxat ur en skoluppgift, så möjligen är detta lite torrare än andra blogginlägg.

Innan 1900-talet

Innan upplysningen, under 1500- och 1600-talen, handlade förhållningsättet till sexualitet mycket om att förhindra graviditet. Kunskap och kontroll varit nära sammanvävda och hela samhället samarbetade för at upprätthålla ordningen. Under upplysningen och 1700-talet fanns en mer bejakande syn på sex (inom heterosexuella gränser) och Carl von Linné höll föreläsningar för läkarstudenter om sex som en produktiv uppfyllelse av Guds bud om att ”uppfylla jorden”. Men sex fick också plats med målande beskrivningar och blev också erkänt som ett ”nöje”. Linnés frispråkighet fick dock inte utrymme i alltför lång tid. 1800-talet som följde blev sedan mycket mer strängt vad gällde sexualitet, och värst drabbades ogifta kvinnor. Unga mäns sexualitet gick an, men flickor fick inte bli med barn. Onani ansågs också vara uttryck för sjukdom och ohälsa. Under detta sekel handlade mycket om kampen mot onani, och för att undvika att ungdomar gav sig hän åt detta rekommenderades övervakning, gymnastik fosterlandskärlek och religiositet.

1900-talet innan första världskriget

Under 1900-talets början kan vi ana den moderna sexualupplysningens uppstart. Det ansågs vara av vikt att unga fick kunskap om sex, men det fick inte innebära en uppmaning om att ha samlag. Sveriges första kvinnliga läkare hette Karolina Widerström, också feminist och rösträttsaktivist. Hon genomförde den första organiserade sexualundervisningen. Hennes undervisning i Stockholms högre flickskolor sammanfattades i boken ”Uppfostran och sexuell hygien”. Fortfarande stod inte lust i centrum, utan det viktiga var fortplantningen. Det var främst kvinnan som behövde sexualupplysning – för att veta hur hon ska kunna skydda sig från män. På 1900-talets början pågick även en debatt om preventivmedlet kondom, eftersom detta skulle förleda ynglingar till otukt. 1910 kom ett förbud mot information om kondomer, men åtta år senare stod det klart att det behövdes information om könssjukdomar och om hur man skulle hindra överförande av smitta. Detta blev sedan inledningen på införandet av sexualundervisning i skolan. På 1920-talet började det vända gällande synen på sexualitet, och nu kunde man se att sex kunde finnas för njutnings skull, och inte enbart för fortplantningens. Samlagsdebutåldern sjönk och det var inte ovanligt med föräktenskapligt sex.

Sexualupplysningen

1932 kom Elise Ottesen-Jensen ut med en bok som talade för rätten att informera om preventivmedel, rätt till sexualundervisning och rätt för kvinnan att bestämma om abort. Denna kvinna var sedan med och startade RFSU. Det drevs också som en kvinnofråga där omständigheterna kring kvinnors sexualitet bidrog till ohälsa. Resultatet blev att allt fler nu började förstå och tala för sexualundervisning i skolan. Synen på sex var att både kvinna och man förväntades njuta av samlivet på den här tiden. 1942 kom rekommendationer om att sexualundervisning i folkskolan skulle omfatta anatomi, fosterutveckling, könslivets biologi och hygien. Dock omfattade den också rasbiologi och rashygien. Det fanns detaljerade lektionsföreslag om vad som skulle sägas och inte sägas i klassrummet. Sexuell avhållsamhet framställdes som det riktiga, men det fanns inte ett tydligt ställningstagande emot sex före äktenskapet. Detta kritiserades, då det samtidigt fanns undersökningar som visade att befolkningen i gemen inte verkade bry sig så mycket om just detta. 1944 blev homosexualitet avkriminaliserad, men den ansågs fortfarande vara en abnormalitet.

1950 – man får ha sex för annat än fortplantning!

1949 blev handledningen för sexualundervisning i högre skolor mer liberal, framförallt när det gällde insikten i att sexualitet får finnas utan fortplantningssyfte. Nu kritiserades också skolhandledningen för att vara för moraliserande. Inställningen från kritikerna var att unga människor hade rätt att ha ett sexuellt liv med en partner av motsatt kön även som ogifta. Det fanns en stark heterosexuell norm, och onani ansågs fortfarande problematiskt. År 1955 blev sexualundervisningen i skolan obligatorisk, och året där efter kom en ny skrift som styrde sexualundervisningen i alla skolformer. Fortfarande handlade den mest om reproduktion och sex inom äktenskapet var normen. Budskapet som framgick var tydligt föreskrivande och avrådande: Ge de unga kunskap, men uppmuntra dem inte att ha sex! 1967 förnyades handledningen för sexualundervisning med ny emfas för hur känsligt detta område är och att syftet med undervisningen är att skydda unga från sexualitetens negativa sidor. Här framgick också synen på att det första samlaget kunde skada förmågan att uppleva den djupare gemenskapen i ett fullvärdigt sexualliv. Onani ansågs ofarligt, men stötande. Homosexualitet ansågs vara en fara för unga pojkar. Tidsandan var tydlig i sin genusuppdelning – flickor tänker på känslor, pojkar tänker med på sex.

1977 kom ett genombrott för den nya synen på sexualupplysning i Sverige.

Man var rädd för antalet aborter skulle öka, i och med att man legaliserade aborter i Sverige. Nu ville man upplysa, informera och skapa en lättillgänglig preventivmedelsrådgivning. De första ungdomsmottagningarna startades under samma tid. Upplysningen handlade också om självkänsla, ansvar och skydd mot könssjukdomar samt oönskade graviditeter. Skolans handledning var nu mer verklighetsanpassad och syftade till att stödja ungas utveckling och skapa etiska förhållningssätt utan att vara moralistisk. Nu började det kallas samlevnadsundervisning. Handledningen betonade sexualiteten som något som är personligt och familjebildning som ett stort värde. Både lärare och barnmorskor inkluderades i undervisningen, och den skulle inkludera både homosexualitet, kultur och handikappfrågor.

2000-talet

Sedan 2000-talet finns nu ofta kuratorer och andra stödpersoner som tillsammans med skolsköterska deltar i sex- och samlevnadsundervisning. Det anses vara bättre att ha en inkluderande syn på sexualitet i den ordinarie undervisningen, hellre än att ha speciella tillfällen om just HBTQ-frågor. I nuläget verkar en stor andel av ungdomarna vara nöjda med den sex- och samlevnadsundervisning som de fått. Kvinnor och de personer som inte kategoriserat sig utifrån kön upplever över lag att de fått mindre undervisning. De som önskar något ytterligare efterfrågar lättillgängliga mottagningar för sexuell hälsa, kondomutdelning, preventiv information på internet samt möjlighet att chatta med rådgivare. Vad gäller rådgivningen i skolan är behovet störst inom relationsområdet.

Historiska höjdpunkter i urval

  • På 1700-talet fanns lagar och krav på kyrklig vigsel samt kvinnans oskuld.
  • I slutet av 1800-talet och början av 1900-talet började Karolina Widerström att föreläsa om sexualitet för lärarinnor och flickelever.
  • 1909 kunde man få gifta sig borgerligt om man önskade.
  • 1910 antogs förbud mot information om preventivmedel.
  • 1915 får kvinnor ta ut skilsmässa.
  • 1938 tas förbudet mot preventivmedelsinformation bort.
  • 1942 inför sexualundervisning i folkskolan som frivilligt inslag i undervisningen.
  • 1944 homosexualitet avkriminaliseras.
  • 1955 blir sexualundervisning i skolan obligatorisk.
  • 1964 blir p-piller tillåtna
  • 1970 öppnar första ungdomsmottagningen
  • Den svenska abortlagen kom 1975 och reglerar rätten till abort och kostnadsfri preventivmedelsrådgivning. Svenska kvinnor började innan dess att åka till Polen och genomföra aborter, och därför ändrades reglerna så att kvinnor kan få abort på egen begäran fram till och med den artonde graviditetsveckan. I samband med det utökade preventivmedelsrådgivningen och blev kostnadsfri.
  • 1979 tas homosexualitet tas bort ur Socialstyrelsens register över sjukdomar.
  • Frågorna om kvinnlig omskärelse är relativt nya in i strålkastarljuset, under 1970-talet började detta uppmärksammas. Lag mot kvinnlig könsstympning införs 1982.
  • 1995 införs partnerskapslagen för homosexuella.
  • Ett grundlagsförbud mot diskriminering på grund av sexuell läggning infördes i regeringsformen år 2011.
  • Pågående just nu är ett arbete mot att inför en samtyckeslag. Denna lag skulle i så fall stödja att sex ska bygga på frivilligt deltagande. Allt utom ja är nej. I dagsläget så krävs det att du ska ha utsatts för våld, hot eller att du ska ha befunnit dig i en särskilt utsatt situation för att ett ofrivilligt samlag ska anses vara en våldtäkt.

Lära av historien

Min egen reflektion kring detta är att vi inte bör glömma bort dels den kamp som har varit bakom en del av denna utveckling, och dels den kunskapsutveckling som stått bakom. Jag tänker mycket på detta kring abort-diskussionen som pågår i USA just nu. Det är lätt att ta kvinnliga rättigheter för givna och tänka att är utveckling och framsteg som redan gjorts inte kommer ändras till det sämre. Men eftersom allt runt omkring sexuella rättigheter verkar så nära förknippat med religion, världsuppfattning och ideologi kan vi nog inte vara hundraprocentigt ”trygga” i att de rättigheter vi har idag är här för att stanna permanent. Våra rättigheter behöver ständigt bevakas!

Referenser:

  • Fatta.nu. (2016). Frequently asked Questions – samtycke i praktik och lagstiftning.   Retrieved from http://fatta.nu/om/fragor-svar/
  • Folkhälsomyndigheten. (2011). Sexualitet och reproduktiv hälsa – Kunskapsunderlag för Folkhälsopolitisk rapport 2010. Österund.
  • Häggström-Nordin, E., & Magnusson, C. (2016).   Ungdomar, sexualitet och relationer  . (Andra upplagan ed.). Lund: Studentlitteratur.
  • Lundberg, P. O., & Löfgren-Mårtensson, L. (2010). Sexologi (Liber Ed.). Stockholm: Liber.
  • Nilsson, A. (2005). Hela livet – 50 år med sex- och samlevnadsundervisning. En antologi kring undervisningen om sexualitet, samlevnad och jämställdhet i skolan.: Myndigheten för skolutveckling.
  • Plantin, L., & Månsson, S.-A. (2012). Sexualitetsstudier. Helsingborg: Liber.
  • RFSU. (2010). Viktiga årtal och reformer.   Retrieved from http://www.rfsu.se/sv/Om-RFSU/RFSUs-historia/Viktiga-artal-och-reformer/
  • Smittskyddsinstitutet, & Socialstyrelsen. (2011 ). Att förebygga hiv och STI – Kunskapsunderlag och vägledning för förebyggande arbete bland ungdomar och unga vuxna. Stockholm.
  • Tikkanen, R. H., Abelsson, J., & Forsberg, M. (2011). Kunskap, attityder och sexuella handlingar bland unga.

Italiensk matvecka

Italiensk matvecka

Ändå sedan vi var i Italien och bodde på bondgård i juni förra sommaren så har vi varit sugna på att ha en italiensk matvecka. Först ville vi inte råka förstöra de fantastiska smakminnena med att själva hålla på och taffla oss med italienska recept, så vi drog på att ha en hel italiensk matvecka. Vi har tidigare gått en italiensk matlagningskurs och har generellt ganska mycket italienska influenser i vår vardagsmat, så vi har inte varit helt utan ändå. Men nu valde Wollmar Italien som veckans matland, och vi har mognat till att känna att ”Ja, vad kul!”. Så nu kör vi!

Vi går all in med en barnvänlig pastafylld vecka! Det här är den sista landstemaveckan på ett tag, för under fastan kommer vi äta vegetatiskt/veganskt och har lite spännande gästbloggare på ingång!

Här är alltså vår italienska matvecka:

Pasta carbonara

Zuchinisufflé med blandad sallad

Ärtrisotto

Fläskgryta med pasta

Pannkakor och soppa 

Sallad med foccacia

Pizza med fler påläggsvarianter för barnen

Det här kommer bli bra! 

 

Läsarberättelse om att vara förlossningsrädd

Läsarberättelse om att vara förlossningsrädd

Dagens läsarberättelse kommer från en läsare som kontaktade oss efter serien om förlossningsrädsla och frågade om hennes historia kunde bidra. Det kan den ju absolut! Läs själva så får ni se!

Mitt namn är Anna och jag är/har varit mycket förlossningsrädd.

För 3 månader sedan föddes vår lilla dotter Emma, allt gick bra och detta är min berättelse om vägen dit.

Att föda barn har nog varit något jag varit rädd för ganska länge. Det kan ha börjat redan i tonåren då man inte var så insatt i det, mer än det man läste i biologin i skolan. Min största rädsla har varit smärtan. Inte för att man vet vad det är för smärta som kommer, men man har hört så mycket kring smärtsamma värkar och bristningar och skador m.m.

Redan under graviditeten gjorde jag saker för att dels finna trygghet i mig själv men även saker som jag läst som kanske skulle göra förlossningen enklare. Det jag nu nämner är inget som är vetenskapligt bevisat på något sätt, men det hjälpte mig mycket på vägen i mina förberedelser, både fysiskt och mentalt. Det var till exempel så att jag tränade långt in i graviditeten, både tuffare träningspass och lugnare pass som MammaMage (mycket knipövningar!). Jag hade läst att förlossningen var att jämföra med ett maratonlopp! Även mindre förberedelser hjälpte. Jag smörjde magen med olja morgon och kväll (inte fått några bristningar på magen efter graviditeten), smörjde mellangården från ca vecka 34 eller 35 med en speciell olja (fick nästan inga bristningar vid förlossningen). Allt för att jag själv skulle känna mig så trygg i mig själv som möjligt och veta att jag gjort allt jag kunnat för att få det så bra som möjligt. I slutet av graviditeten var jag riktigt trött på att vara gravid, Emma föddes 3 dagar före Bf.

Du blev gravid, var det också något som oroade dig?

Såklart har denna oro funnits sedan beskedet om graviditeten kom. I början kändes allt så långt bort så oron var inte så stark just då, men den kom smygande mer och mer ju längre tiden gick. När jag blev gravid så började jag googla mycket, dels kring det som just då hände i kroppen och med bebisen, men också kring det som komma skulle. Jag tog upp min oro med min första barnmorska. Vid det tillfället kände jag att min oro inte togs helt på allvar. Just då var jag också helt inställd på att jag skulle ”kräva” kejsarsnitt, något annat alternativ fanns inte. Eftersom jag inte fick förklarat riktigt bra för mig vilka alternativ som fanns och vilka vägar som var möjliga så valde jag att byta barnmorska. Jag bytte helt vårdcentral, och gick till en privat MVC istället. Bytet skedde efter ungefär 3 månaders tid av graviditeten.

Hur kom det sig att du sökte hjälp? Hur initierades detta?

På den nya MVC och hos den nya barnmorskan upplevde jag ett mer positivt bemötande. Inte för att hon lovade kejsarsnitt, men jag upplevde att hon var mer pedagogisk i sina förklaringar samt i den information hon gav. Hon var mer tydlig och jag kände mig mer trygg.

Hon skrev dessutom en remiss till Auroramottagnigen på Näl i ett tidigt skede. Det upplevdes som väldigt bra.

Berätta om den hjälp du fick! Vad betydde mest? Fanns det något som inte fungerade så bra?

En oro som fanns var att bebisen skulle vara stor, då jag själv är liten och nätt. Flera extra ultraljud beställdes samt att MVC gjorde viktskattning vid några tillfällen.

Aurora besöktes två gånger och det var väldigt bra att komma till förlossningsavdelningen och BB på studiebesök samt det samtal jag hade med aurorabarnmorskan. Jag fick se ett förlossningsrum med säng, panel med lustgas, WC och dusch, att det fanns anläggning för musik m.m. Vi gick igenom allt väldigt noggrant. Samtalet med aurorabarnmorskan var också mycket givande och hjälpande då vi gick igenom mina största rädslor och hur vi kunde behandla dem. Rädslor som jag hade var exempelvis att vi inte skulle få plats på det sjukhus vi ville föda på, smärtan i krystskedet, olika smärtlindringsmetoder, barnets storlek samt vad en förlossning innebär i stort. Som barnmorska kan man inte sitta och lova att det blir si och så i en förlossning eftersom alla förlossningar är olika och unika, men vi försökte hitta lösningar och vägar att behandla det som jag såg som rädslor och problem.

Jag och min sambo gick också kurser så som ”Föda utan rädsla”, inspirationsföreläsning om förlossningen på Näl samt föräldrautbildning. Kursen ”Föda utan rädsla” rekommenderar jag verkligen alla att gå, oavsett om man är mer eller mindre rädd. Den kursen hjälpte även min sambo väldigt mycket. Det inte är lätt att stå vid sidan och kanske inte veta VAD man ska göra och HUR man ska göra när den man älskar är så rädd. Vi fick båda bra verktyg och hjälp hur vi skulle hantera olika situationer. Kursen stärkte också vårt samarbete. Han visste vad jag ville och hur han skulle hantera situationen när jag ”skulle gå in i min förlossningsbubbla”.

Jag skrev också ett förlossningsbrev, ett mycket utförligt sådant.

Jag googlade upp en mall på nätet, som jag följde och skrev ner olika rädslor och hur jag ville att saker och ting skulle fungera. Såklart var det så även här att barnmorskorna inte kan lova att följa det till punkt och pricka eftersom deras kompentens, erfarenhet och vård är viktigare, men de följde mina önskemål väldigt bra faktiskt. Något jag starkt tryckte på i förlossningsbrevet var ett långsamt framfödande och mottryck i mellangården i krystfasen. Förberedelser och tankar kring detta gjorde att jag fick väldigt lite skador och nästan inga bristningar alls.

Kunde du landa i att du kände dig trygg innan förlossningen?

Jag landade i det så gott som det gick, oron fanns där in i det sista och jag tog med min sambos hjälp verkligen steg för steg i det hela. Vi hade bestämt att stanna hemma så länge det var möjligt eftersom hemmets är den tryggaste platsen – detta val visade sig vara mycket bra!

Hur gick själva förlossningen? Besannades din rädsla på något sätt? Vad var bra? Vad var mindre bra?

Det var en rätt lång vattenavgång så vi stannade hemma så länge som vi kunde, och min sambo sa att det var när vi kom till sjukhuset som jag på riktigt började spänna mig. Väl på Näl så kom vi in på ett förlossningsrum direkt. Vi installerade oss, satte igång den musiklista vi hade med oss samtidigt som värkarna kom och gick. När jag kom in var klockan ca 17.00 och då var jag öppen 4 cm. Värkarna blev olidliga till slut och jag fick en ryggmärgsbedövning. Den gjorde underverk, under en tid kände jag inget alls! Såg på displayen när jag hade en värk, men kände inget. Bedövningen var både negativ och positiv, för redan kl. 21.00 var jag öppen 10 cm, men det dröjde ända tills 05.12 tills hon kom. Anledningen var att jag inte kände något och inte visste när och hur jag skulle trycka riktigt.

Varje moment på förlossningen gjorde mig rädd, då jag inte visste vad det innebar.

Att få ryggmärgsbedövningen, kateter för att kissa, nål i handen, klippet som gjordes, pudendusblockaden m.m. Allt gjorde mig nervös så barnmorskorna och förlossningsläkaren fick förklara allt väldigt tydligt för mig, vilket de var superduktiga på att göra.

Förlossningsförloppet tog lång tid, lite för lång tid eftersom de var så försiktiga. Båda jag och bebis (och min sambo) var väldigt trötta så förlossningen slutade med ett klipp och sugklocka. Klippet oroade mig mycket när barnmorskorna pratade med mig om det, men jag är väldigt glad att jag gjorde det. I efterhand så kändes det bättre för mig att de gjorde så än att jag skulle brista naturligt.

Klippet kändes inte, sugklockan lossnade typ vid ”draget” och två barnmorskor hängde på min mage vid sista krystfasen. På rummet vid det tillfället var det 10 personer, varav 3 barnläkare, men jag registrerade inte riktigt detta. Emma andades inte när hon kom ut så de sprang iväg med henne till annat rum för att få igång andningen och min sambo följde efter. Sedan kom han tillbaka med det underbaraste! Då kom tårarna och glädjen på riktigt! Allt var värt det, varenda grej vi gått igenom!

Fick du någon uppföljning efteråt, gällande förlossningsupplevelsen och rädslorna?

Inte mer än hos MVC, väldigt kort dock. Inget från aurora, tyvärr. Hade velat berömma dem för den hjälp de gett mig och berömma personalen på Näl för deras kompetens och tålmodighet.

Hur är ”eftersmaken”? Hur känner du inför förlossningar idag? Skulle du vilja göra om det?

Vi får se vad framtiden utvisar, just nu njuter vi bara av vår lilla Emma.

Annas tips:

  • Våga berätta att du är rädd!
  • ”Föda utan rädsla” -kursen och boken. Detta rekommenderar jag verkligen!
  • Våga byta barnmorska om det inte känns helt rätt. Du måste känna sig trygg i situationen och med det som händer i din kropp.
  • Skriv ett förlossningsbrev eller skriv ner några punkter i alla fall om vad som är viktigt, då du kanske inte kommer kunna komma ihåg att kommunicera det när du väl befinner dig i förlossningen.
  • Musik på rummet, lugnande musik som du tycker om. På Näl kan man koppla sin mobil med musiklista (fråga mig inte hur, min sambo kontrollerade detta noggrant på auroramötet).
  • Läs information på 1177, undvik sidor som Familjeliv.se!

Tusen tack Anna för din berättelse!

Nyblivna föräldrar sökes till fokusgrupp

Nu agerar jag mellanhand och igen

Nyblivna föräldrar sökes till fokusgrupp kring förlossningsvårdens kompetensförsörjning och bemanningssituation

Mellan staten och Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) finns en överenskommelseom förbättrad förlossningsvård och insatser för kvinnors hälsa. Satsningen pågår under 2015-2019. Inom ramen för överenskommelsen genomför SKL en inledande studie kring förlossningsvårdens kompetensförsörjning där nyblivna föräldrar nu sökes till en fokusgrupp. Bland annat kommer frågor kring vilka förväntningar man som födande och partner har på förlossningsvården att diskuteras.

Känner du någon som stämmer in på följande beskrivning:

·       Nyblivna föräldrar som skulle vilja dela med sig av sina erfarenheter av förlossningsvården ur ett ”patientperspektiv”.

·       Som fött och/eller varit i kontakt med förlossningsvården de senaste 1-3 åren.

·       Har möjlighet att träffas i Stockholm under en eftermiddag i mars 2017 (varför det är enklast om personen är föräldraledig).

·       Gärna fött på förlossningsklinik utanför Stockholmsområdet (ex. Falun, Karlstad, Umeå).

·       Föderskan men även partnern är välkommen.

 

För att täcka perspektiv från hela landet sökes framförallt kvinnor som fött utanför Stockholmsområdet men som nu bor – eller på annat sätt-  har möjlighet att medverka vid en träff i Stockholm.

Är du eller någon du känner intresserad av att delta? Kommentera på det här inlägget och fyll i din emailadress så tar de kontakt med dig!

Sveriges kommuner och Landsting (SKL) står bakom träff som kommer ske under en eftermiddag i mars 2017, i Stockholm.

 

%d bloggare gillar detta: