Matvecka från Luxenburg

Matvecka från Luxenburg

Bildresultat

Har ens Luxenburg en egen matkultur? I recepten vi läst finns en massa matvaror, korvar och ostar som vi varken hört talas om eller kan få tag på. Så det känns som att det vi får tag på bland de luxemburgiska recepten ändå blir de som är… rätt universella.

Här är våra utvalda luxenburgiska recept för veckan som kommer:

  1. Öring i vitt vin med kokt potatis och grönsaker.
  2. Gromperekichelcher =potatisplättar. Ser det ut att serveras med… äppelmos? Vet ni?
  3. Köttrullader med pasta och en syrad sallad.
  4. Ciderkyckling med hasselbakspotatis med broccoli och morot.
  5. En slagspastagratäng. Den ska egentligen göras med hemgjord pasta/luxemburgiska dumplings, men jag undrar om vi bara snor smaksättningen och gör en pastagratäng.
  6. Pasta med zuchini och ost
  7. Linssoppa med fläsk

Har du någon erfarenhet av Luxenburg?

Berätta!

Om jag fick bestämma vad som ska förändras

Om jag fick bestämma vad som ska förändras

I gårdagens inlägg beskrev jag hur jag anser att det är ett grundläggande attitydproblem som skapar en del av de problem vi har med svensk kvinno- och förlossningsvård. Vården är så inlärd att bejaka det friska i graviditeter och förlossningar att det inte finns en beredskap för att anpassa när det normala övergår till något annat.

Det är en prioriteringsfråga

Synen på att det är friskt och lätt att föda barn ligger också till grund för de pengaproblem som förlossningsklinikerna har. Det kan ju inte vara så mycket annat än attitydproblem som gör att man kan prioritera tusen andra saker inom hälsosjukvården men nedprioritera förlossningsvården så. Svenska kvinnor kan föda barn lite var som helst och när som helst. I bilen, i väntrummet eller i en förlossningsklinik i Finland. Inget ont om Finland, men det känns lite onödigt bökigt.

Det är en politisk fråga

Den politiska syn vi har på graviditet och förlossning innebär också att Försäkringskassan inte går under WHO:s definition av sjukdom och ohälsa, utan istället sin egen. Och kvinnor som genomgår stora operationer eller får avsevärt nedsatt funktionsförmåga efter graviditet/förlossning får i regel aldrig igenom en sjukskrivning. För det ingår tydligen liksom i hela grejen med att bli mamma.

Om jag fick bestämma vad som ska förändras

Jag anser att följande förändringar måste till:

  • Kvinnoklinikerna måste få de pengar de behöver för att bedriva säker förlossnings- och sjukvård. Det räcker inte med minsta möjliga bemanning.
  • Försäkringskassan behöver ompröva sin definition av hälsa och sjukdom runt omkring graviditet och förlossning
  • Kvinnor måste anses adekvata nog att fatta egna och informerade beslut om sina förlossningar
  • Den slasktratt som kvinnor med smärta och besvär efter förlossning hamnar i, med orden ”det är normalt” måste städas upp.
  • De som syr ihop kvinnor efter förlossningar måste ha en kompetens som faktiskt innebär att nyförlösta kvinnor får sina bristningar lagade
  • Barnmorskor som gör efterkontroller har utökad kompetens för bedömning och rådgivning postpartum
  • Bäckenbottencentra måste finnas mer jämt spridda över landet och tillgången till god kompetens för rekonstruktiv kirurgi efter bäckenbottenskada måste öka
  • Fysioterapeuter måste räknas som en viktig och naturlig del av kvinnosjukvården

Det du som patient kan göra:

  • Var en besvärlig patient – kräv bra vård och ge dig inte utan att du får den med ett gott bemötande
  • Anmäl skador till patientnämnden
  • Kräv att den förlossningsklinik du ska föda på har personal som genomgått bäckenbottenutbildning.se
  • Skriv ner konstruktiva förbättringsförslag och kräv att dina åsikter handläggs i vårdavdelningens avvikelsesystem

Har du några tillägg till min lista? Berätta!

Om jag fick bestämma

Om jag fick bestämma

Om jag fick bestämma

Jag är en vanlig vårdgivare, en utförare av ett vårduppdrag. Jag är också en potentiell patient i kvinnosjukvårdssystemet. Jag är utöver vårdgivare och patient också en influencer. Genom den här bloggen har jag kanaler att uttrycka mig och kanaler att påverka. Att vara en influencer är att ha en viss makt. Som vårdgivare har jag typ ingen makt alls. Men som patienter, speciellt i grupp, har vi ganska mycket makt. Jag tänkte använda min influencermakt till att uppmuntra er alla att använda er patientmakt. Det pågår en massa förbättringsarbeten inom svensk förlossnings- och kvinnosjukvård. Det satsas pengar och jag upplever också att både makthavare, chefer och anställda lägger manken till att genomföra förändringar som ska bli till det bättre. Det är bra!

I två inlägg, idag och imorgon, tänkte jag måla upp bilden som jag ser den och sedan komma med konkreta förslag till förändring. Och komma med ett par tips på hur du som patient kan använda din patientmakt.

Vi börjar med grunderna

800 kvinnor dör varje dag, världen över, till följd av graviditets- och förlossningskomplikationer. Hur vi än gör kommer det aldrig bli helt ofarligt att föda barn. Även i vårt medicinskt sett trygga och välutvecklade land kan vi inte hundraprocentigt utplåna vissa risker förknippat med graviditet och förlossning. Det är inte rimligt att ha nolltolerans på förlossningsskador, men vi kan ha nolltolerans på dåligt bemötande, bristande kunskaper och hål inom sjukvården.

Graviditet är inte en sjukdom och så vidare

I Sverige står det klart och tydligt att graviditet inte är en sjukdom.Både Försäkringskassan och vården lyfter detta påstående gång på gång. Om vi vänder och vrider på det här kan vi ändå enas om att avsaknad av sjukdom inte behöver betyda hälsa. Brutna ben, akuta allergiska reaktioner, en nackspärr eller för den delen ett akut ryggskott är inte heller sjukdom. Men det är likväl ofta orsak till ohälsa. Ibland är det även orsak till sjukskrivning och vårdinsatser. Graviditet är inte en sjukdom. Det kan dock fortfarande vara smärtsamt, handikappande och kräva behandling. Så länge myndigheter och landsting hävdar att ”graviditet är ingen sjukdom” kommer vi inte kunna få till stånd en värdig mödra- och förlossningsvård. Vi behöver nyanser i attityden mot kvinnor!

Graviditet och förlossning är hälsovård, inte sjukvård

Graviditeter och förlossningar ses med svenska ögon som något friskt, inte sjukt. Problemet är bara att svensk kvinnosjukvård brister i att se när en kvinnas tillstånd övergår från att vara friskt, till något annat. Kvinnor med ohälsa efter graviditeter och förlossningar skickas bara hem med enkla råd om knipövningar och utan löfte om uppföljning. Om du undrar mer om hur jag menar vill jag hänvisa till ett inlägg där jag jämför vården kring en förlossningsskada med vården efter en reoperation efter en förlossningsskada. 

Lämnad i mörkret efter förlossningen

Efter förlossningen är det många kvinnor som vittnar om den känsla av utelämning de upplever när allt fokus läggs på barnen. Kvinnor haltar hem från BB med underliv som babianrumpor med orden ”det är normalt”. Allt med samma filosofi som jag beskrev här ovan. ”Att föda barn är ingen sjukdom” och ”Det är normalt att det gör ont.” Alla dessa lugnande besked gör att otaliga kvinnor med besvär låter bli att söka vård. Hur ska en veta om det den egna smärtan är mer än normal, om en aldrig har fött barn tidigare? Hur vet en kvinna om knipövningarna görs rätt eller inte, om ingen någonsin kollar? Om kulturen och filosofin är att kvinnor ska bita ihop och tåla med, kommer många också dra sig för att söka vård för relaterade smärtor och belastningsbesvär.

Förändringen som måste till börjar och slutar med attityd

Imorgon kommer jag återkomma till mer praktiska förslag på vad som behöver förändras. Allt börjar och slutar med en attitydförändring. Vi måste ha en kvinnosjukvård som ser individer och som kan ta hand om ohälsa när den uppstår. Vi kan inte ha en kvinnohälsovård som bara håller händerna för ögonen och upprepar ”det är normalt, gå hem och knip” som svar på alla frågor kvinnor har efter graviditet.

 

Feminism, amning och skuldbeläggande

Feminism, amning och skuldbeläggande

Jag återkommer ibland till det här med att mata barn, amning och feminism. Det är ett otroligt intressant ämne!

WHO och alla stora barnläkar-sammanhang rekommenderar exklusiv amning för barn upp till sex månader, och som komplement till annan föda amning upp till två år. Jag vet att när det kommer till nätdiskussioner så går det ofta hett till när det ska debatteras huruvida amning faktiskt är bäst eller inte. De allra flesta forskare OCH kritiker menar ändå att det faktiskt finns vetenskapliga bevis för att amning har fördelar. Sedan hur stor skillnaden detta faktiskt gör för individen är ett omdebatterat ämne. Trots detta följer i princip alla stora sjukhus och vårdorganisationer WHO:s rekommendationer och promotar i första hand amning när det kommer till val av näringskälla för spädbarn.

Feministisk kritik

Feministisk kritik menar att amningsförespråkandet sker på bekostnad av att kvinnor skuldbeläggs så fort de väljer något annat än just amning. Amningsförespråkandet är organiserat på sådant sätt att kvinnor inte ens får känslan av att det finns ett bra alternativ till amning. Det ”bästa” alternativet helt definieras utifrån hälso-sjukvårdens perspektiv och inte utifrån kvinnans eget mående. Kvinnoförtryck är en social konstruktion som finns även underförstått i hälso- och sjukvård och framförallt i ett medicinskt patriarkalt system där kvinnor antas ha sämre utgångsläge för att förstå och tolka både sig själv och sin omgivning, just därför att de är kvinnor. Forskning tyder på det en del sjukvårdspersonal uppfattar att kvinnor som väljer att inte amma gör ”irrationella och outbildade” val. När vården lägger fokus på amningens biomedicinska och nutritionella fördelar och inte på mammans välmående har ett tydligt ställningstagande gjorts – barnets väl prioriteras före moderns. Detta bidrar till idealbilden av en osjälvisk moder som ammar sitt barn utan att be om något som återgäld. Detta trots att det finns forskning som visar på att de allra flesta förstagångsmödrar som ammar, tycker att amning upplevs smärtsamt, onaturligt och krävande. Amning har i flera studier visats uppfattas som konstant krävande och utan någon större belöning för kvinnan själv samt att det kan ske en ”loss of self”.

Hur kan det blir bättre?

Citat:

”In caring for families in maternal child settings, clinicians must provide care that balances optimal infant nutritional needs with the psychological needs of the mother . Breast feeding promotion as it is currently practiced oppresses maternal choice and voice in infant feeding decisions, thus acting to instil perceived feelings of guilt. In light of this, it is critical that the traditional hierarchical relationship that is employed by nurses and other health care providers when providing breast feeding education and support is shifted to a collaborative partnership between the woman and care provider.” (1)

”By establishing a relationship and being present and open to discussing implications and concerns related to breast feeding and maternal well-being, clinicians are facilitating exploration of women’s understanding, needs, and experiences related to breast feeding” (1)

Flytta fokus!

Fokus behöver flyttas från varför kvinnor bör amma sina barn, till att istället ligga på hur det ska kännas när en amning är välfungerande. Kvinnor som inte vill amma bör uppmuntras att själva bestämma hur de vill använda sina kroppar, istället för att anses vara själviska. Vårdgivare som träffar kvinnor med spädbarn bör centrera och fokusera frågan om hur barnet får till sig mat utifrån hur mamman själv ser på saken. Kvinnans behov och upplevelser måste gå i första rummet.

”However, breastfeeding will not truly be fair to women until it represents a true choice for all women, regardless of race or class. Breastfeeding advocacy should include working for policies to promote the physical, social, and economic welfare of both the mother and the child, and avoid any negative effects for women who choose to breastfeed. Breastfeeding research should examine not only the biomedical aspects of breastfeeding but the sociocultural context as well. Breastfeeding support must go beyond information and encouragement to include political action that values women’s productive and reproductive work, women’s bodies, and their choices, and ultimately promotes and supports the value of children and families of all kinds.” (3)

Okej, shoot! Ge mig dina tankar och reflektioner!

Referenser:

  1. Infant feeding and maternal guilt: The application of a feminist phenomenological framework to guide clinician practices in breast feeding promotion.
  2. Expressing yourself: a feminist analysis of talk around expressing breast milk.
  3. Is breastfeeding fair? Tensions in feminist perspectives on breastfeeding and the family.

Folkhälsovetenskap-student söker deltagare till studie

Folkhälsovetenskap-student söker deltagare till studie

BakingBabies efterlyser:

Deltagare till intervju sökes!

”Hej alla fantastiska kvinnor därute Är du en av de tusentals kvinnor som drabbats av en förlossningsskada? Mitt namn är Linn Andebratt och jag studerar för tillfället min sista termin på masterprogrammet i Folkhälsovetenskap vid Lunds Universitet. Jag är sedan tidigare legitimerad sjuksköterska och brinner för hälsofrågor som rör kvinnors hälsa. Då jag nu skall skriva min masteruppsats har jag därför valt att skriva om kvinnors upplevelser av livet efter en förlossningsskada. I mitt arbete har jag valt att fokusera på kvinnor som drabbats av någon form av bristningsskada i samband med en vaginal förlossning.

Tidigare forskning visar att bristningsskador kan ha en djupgående negativ inverkan på kvinnors välbefinnande och deras dagliga liv.

Trots detta saknas det forskning som fokuserar på kvinnors personliga erfarenheter och upplevelser av denna typ av förlossningsskada. Syftet med denna intervjustudie är därför att utforska, uppmärksamma och öka förståelsen kring kvinnors upplevelser av livet efter en vaginal bristningsskada. Min förhoppning är att resultaten i förlängningen kan användas för att öka vårdpersonals kunskap och förståelse för bristningsskador ur kvinnors egna perspektiv.

På så vis kan studien vara med att skapa möjligheter för en mer patientcentrerad vård med kvinnors individuella behov i centrum.

Jag söker nu dig som drabbats av en bristningsskada grad ett, två, tre eller fyra i samband med en vaginal förlossning och som skulle vilja dela din berättelse.

Kvinnor som kan delta i en personlig intervju i eller kring Malmö och Göteborg är av speciellt intresse.

Alla deltagare kommer att vara helt anonyma och du har rätten att dra dig ur eller avsluta intervjun när som helst utan att ange orsak till varför. Är du intresserad av att delta eller vill du veta mer om studien tveka då inte att höra av dig till mig på linn.andebratt@hotmail.com  så återkommer jag med ytterligare information.

Vänliga hälsningar, Linn Andebratt”

Vanliga fel vid bäckenbottenträning

Vanliga fel vid bäckenbottenträning

Varför ger inte min knipträning önskad effekt? Idag vill jag prata med er om vanliga fel vid bäckenbottenträning. Man tror att någonstans mellan 20-30% av alla kvinnor kniper ”fel” när de ska bäckenbottenträna. Ytterligare en del kvinnor kniper helt rätt tekniskt sett, men får ändå inte ut det mesta av sin träning.

Idag tänkte jag berätta mer om hur det kan vara när någon ”kniper fel” och ge lite tips för hur du kan få ut mer av din bäckenbottenträning.

En kvinna som gör ”fel” när hon bäckenbottentränar kanske…
  • Kniper med skinkorna. 

Ganska ofta frågar jag patienter ”hur gör du när du kniper?”. Då är jag intresserad av deras egen beskrivning på hur de utför ett knip. Om de de kniper ihop skinkorna där de sitter för att liksom visa mig (så att de i praktiken lyfter lite från stolssitsen) då anar jag ugglor i mossen. Om du kniper med skinkorna när du ska knipa, kan det hända att du inte ens hittat till bäckenbottenmusklerna.

  • Håller andan

Om du behöver hålla andan när du kniper är knipen hyfsat oanvändbara. Du vill kunna använda knipet när du ska utföra aktiviteter i stående, gående och pratar – sånt som typ aldrig gör medan du håller andan. Det kan behövas en hel del träning, men du ska i praktiken kunna knipa och prata samtidigt.

  • Krystar istället för lyfter

Den vanligaste vardagliga aktiviteten där vi mer eller mindre medvetet använder vår bäckenbotten är när vi ska bajsa, och då för att trycka på utåt. När du bäckenbottentränar vill du göra det absolut motsatta, lyfta bäckenbotten inåt. Långvarigt, frekvent återkommande och hårt krystande kan i sig vara en orsak till skada på bäckenbotten (ja, alltså typ förstoppningsbajsande, jag menar inte bara om förlossningar) så det kan verkligen vara viktigt att lära sig rätt teknik. Om du har svårt att hitta detta kan du testa hålla fingrarna lite lätt på mellangården. Du ska känna att mellangården dras litegrann uppåt/inåt när du kniper, då gör du rätt.

  • Slappnar aldrig av

Det vara minst lika viktigt att slappna av mellan och efter knipen, som att göra själva knipen i sig. En bäckenbotten som aldrig slappnar av kan vara en orsak till smärta, både vanligt till vardags och under samlag.

Ett tips jag brukar ge för att jobba med bäckenbottenavspänning är att sitta på knä och liksom tänka sig att bäckenbotten är en hängmatta som ska hängas ut mellan sittbensknölarna. Jobba aktivt med andningen och att få ner andetagen långt ner i magen, gärna så att det känns nästan ända ner till bäckenbotten. Sitt så och andas djupt, 30 andetag medan du fokuserar på att slappna av och ”hänga ner” bäckenbotten, om du tycker att det är svårt att få till en avspänning efter din bäckenbottenträning.

  • Överanvänder magen

Det här är mitt vanligaste misstag, själv. Jag vill så gärna få till så mycket kraft i knipen som möjligt, att jag ibland använder magmusklerna för mycket. När du kniper ska inte raka bukmusklerna (sexpacket) spännas allt, men om du känner en liten anspänning i djupa magmusklerna strax innanför höftbenen är det helt okej. Du ska inte dra in magen medan du kniper.

  • Sitter eller står och bäckenbottentränar med dålig hållning

Om du sitter eller står som en räka medan du bäckenbottentränar skapar du ett onödigt inre tryck mot bäckenbotten, vilket kan motverka effektiviteten av träningen.

  • Spänner insida lår

Detta är enligt min uppfattning nästan lika vanligt som att spänna rumpan, och skapar en felaktig känsla av att knipen är mer effektiva än de faktiskt är.

  • Doserar träningen fel

Om du går omkring och kniper nästan hela tiden, eller om du kniper alldeles för lite när du väl bäckenbottentränar, kan träningseffekten utebli. Muskler måste tränas till uttröttning för att få en tillväxteffekt. Men muskler som aldrig får slappna av (se tidigare punkt) kommer inte heller bli optimalt starka. Generellt är det bra att i underhållande syfte träna några hitta-knip, några styrkeknip, några snabba knip och ett avslutande uthållighetsknip, varje träningstillfälle. Du ska gärna känna dig trött i musklerna när du är klar.

  • Kniper inte med full styrka

För att få en muskeltillväxt och bli starkare måste du trötta ut musklerna rejält. Tränar du specifikt styrkeknip måste du verkligen ta i. Personligen brukar jag behöva känna efter med ett finger för att kunna veta om mitt styrkeknip verkligen är max, eller om det finns lite ytterligare anspänning att ta till.

  • Ger ingen tid för återhämtning mellan knipen

En del bäckenbottenmuskler har en ”svars-delay” vad gäller anspänning, och en del tar lite längre tid på sig att gå tillbaka från spänt läge. Om du kniper igen, för tätt inpå föregående knip, kan det hända att du inte hunnit hämta någon ny kraft. Resultatet blir mindre effektiv träning. Här är TÄT-appen genial, den ger dig både tid för själva knipen, men också för återhämtningen emellan. För en del behöver tiden mellan knipen vara ytterligare längre, då kan man manuellt pausa appen då och då.

  • Kniper utan att koncentrera sig

Det här är dubbelt. Ofta ”marknasförs” bäckenbottenträning som något du kan göra”i farten”. Många nyblivna mammor uppmanas att knipa medan de ammar. För någon enstaka kanske detta kan fungera. Kanske i ett senare skede när det mer handlar om att underhålla muskelfunktionen över tiden. Men majoriteten av mina patienter kan inte knipträna kvalitativt utan fullt fokus. Jag brukar försöka hitta en fungerande lägstanivå på detta. För mig i dagsläget handlar det om en full-fokus-träningsomgång kvällstid, och två mer ”i farten”-omgångar dagtid.

  • Tränar i fel position

En progression på bäckenbottenträning är att använda tyngdlagen som en ökning av motståndet. Detta innebär at det är enklast att träna i liggande och svårare i sittande. Det är ytterligare svårare i stående och allra svårast under aktivitet. Ett fel kan vara att kvinnor vars bäckenbotten faktiskt inte är tillräckligt stark försöker knipa i sittande, en annan är att en kvinna som tränat ett tag bara fortsätter av vana att träna i liggande.

  • Utmanar inte sig själv

Definitionen av styrketräning lyder som följer: ”Träning med progressivt ökande motstånd med syfte att stärka det muskuloskelletala systemet”. Detta innebär att om du vill successivt bli starkare måste du också med regelbundenhet öka på utmaningen för musklerna så att det fortsätter att växa till sig. Stannar du på en viss träningsdos kommer också utvecklingen av muskelstyrka stanna på samma nivå. Du kommer behöva öka på svårighetsgraden. Antalet repetitioner, tiden i uthållighetsknipet, för att fortsätta se en positiv effekt. Ofta behöver du gå upp en nivå redan efter 4-6 veckor, och sedan utöka en gång till efter ca 12 veckor.

wpid-20120607_072659.jpgwpid-20120607_101233.jpg

Random bilder från när vi var på föräldrautbildningen på MVC 2012. Jag och min oskadade bäckenbotten visste inte vad som komma skulle, men kunde väl ändå ana lite…

  • Konsten att variera spänningsgrad

För att en muskel ska kunna användas optimalt bör den ha en god pendling mellan avspänning och spänning. Det betyder att du inte ska gå omkring och knipa hela dagarna. Det betyder också att du behöver släppa spänningen mellan olika moment av belastning, som lyft, nysningar eller skratt. En muskel som är halvt anspänd ständigt kan inte frammana optimal kraft vid behov, och kommer inte heller svara på träning så som du önskar.

 

Tårta med citroncurd och italiensk maräng

Tårta med citron och maräng

image

En kväll för något år sedan kollade vi på Sveriges mästerkock och blev suuupersugna på tårtan de bakade. Den veckans fredagsmys blev därför en citrontårta. Vi gjorde några förändringar från recepten vi hittade. Här kommer vår variant som har blivit något av en favorit här hemma. Ibland finns det verkligen inget godare än kombinationen citroncurd och maräng.

Grundrecept tårtbotten

Ingredienser:

Gör så här:

Sätt ugnen på 175 grader. Smörj och bröa en rund form. Blanda de två mjölsorterna med bakpulvret. Vispa ägg och socker pösigt. Vänd ner mjölblandningen i äggsmeten och häll sedan smeten i formen. Grädda i nedre delen av ugnen i 40-50 minuter. Låt sedan kakan vila i 5-10 minuter i formen innan du stjälper upp kakan på ett fat och låt den svalna helt innan du skär den. Skär i tre lager.

Citroncurd

Ingredienser:

  • 50 g smör
  • 2 ägg
  • 2 äggulor
  • 1,5 dl strösocker 
  • 3 citroner, zest (finrivet skal) från 2 och juicen från alla tre

Gör så här:

  1. Riv skalet från två av citronerna.
  2. Pressa alla citronerna.
  3. Blanda citronzesten och saften
  4. Lägg smöret i en skål
  5. Vispa samman ägg, äggulor, strösocker och citron i en kastrull
  6. Sjud på medelvärme tills curden tjocknar. Vispa hela tiden!
  7. Rör i smöret. Klart!

Italiensk maräng

Ingredienser:

  • 1/2 dl vatten
  • 2 dl strösocker
  • 2 äggvitor
  • 1 nypa salt

Gör så här:

  1. Koka socker och vatten till 123 grader.
  2. Vispa äggvitorna tillsammans med saltet till ett skum.
  3. Häll ner den kokande sockerlagen i en tunn stråle i skummet under kraftig vispning. Du ska få en ganska stel och glansig maräng. Fortsätt vispa tills marängen svalnat något.

 +Till tårtan behövs också hallonsylt och vispad grädde.

Montering

  • På nedersta tårtbottnen brer du först hallonsylt och sedan ett lager citroncurd.
  • På mittenlagret har du grädde.
  • På översta lagret har du enbart citroncurd.
  • Över hela tårtan spritsar du marängen.
  • Bränn av tårtan med en brännare så det blir en fin yta.

 

Vad har du för favorittårta?

 

image

 

Se fler av våra tårtrecept:

Mango- och nutellatårta

Fernandos påsktårta med lakrits och lemon curd

Gluten och laktosfri Rockyroadtårta

Äkta sommartårta

 

Läsarberättelse om partners psykiska ohälsa

”Min man är sjuk i huvudet”

Vi var en helt vanlig familj med en son på ett och ett halvt. Jag, gravid med vårt andra barn.

Min man är sjuk. Sjuk i huvudet. Så sa jag faktiskt till min chef på det nya jobbet, då jag satt gråtandes på hans kontor och precis hade fått ett samtal av min mamma som ber mig komma hem så snabbt jag kan.

Partner med psykoser

Min man får psykoser och vaknar på nätterna av ångest. Jag är trött och varje dag när jag kör hem från jobbet så gråter jag. Fasar för att möta min man. Är rädd att han är ännu sämre sen morgonen. Vi hamnar på psykakuten. Där sitter vi i väntrummet, jag med min stora mage och min man som bara stirrar ner i golvet. Min man skrivs in. De ska ge honom elchocker. Jag åker därifrån med en jätteklump i mitt bröst, vad har jag gjort? Jag känner mig som världens svikare, som den sämsta frun någonsin. Undrar när jag får träffa honom igen. Undrar vad för mediciner han ska få, vilka biverkningar de kommer ge. Undrar vad vår son ska känna när pappa inte är hemma längre. Undrar vem som ska vara mitt stöd vid den kommande förlossningen. Hemma gråter jag, men känner mig ändå lättad på nåt vis.

Min svärmor kommer på besök, hon kan inte förstå att hennes son är så sjuk. Efter några dagar besöker vi min man, vi möts i ett besöksrum. När han kommer in i sina sjukhuskläder ser han för bedrövlig ut. Han är blek och tittar ner i golvet. Vi pratar lite granna och under den timman vi är där tittar han inte ens på vår son. Det gör så ont i mig.

Sent i graviditeten

Veckorna går, jag är gravid i v 36 och är hos barnmorskan. Hon mäter magen och den växer som den ska men bebisen ligger på tvären. Hon ringer genast och bokar en tid till mig för ett vändningsförsök till veckan därpå. Min storasyster tar semester för att följa med som mitt stöd under vändningsförsöket. Det ska ske på samma sjukhus som min man är inskriven på så vi hämtar upp honom eftersom han också vill vara med.

Vändningsförsök

Jag skrivs in och det tas ett ctg som visar sig vara normalt. Jag får bricanyl intravenöst och vändnigen görs. Det gör ont och jag mår dåligt. Läkaren sa att bebisen vände sig rätt men jag skulle ligga kvar ett litet tag så att de kunde sätta ctg igen. De hissade ner huvudändan på sängen igen och det svartnar för mina ögon och jag ser blixtar. Jag blir alldeles yr och får svårt att andas. Jag ber dem hissa upp mitt huvud igen, men de kan inte få på ctg bandet då så jag får ligga kvar. Det är alldeles svart för mina ögon, men hör dem prata runtom mig. De pratar upprört. De hittar inga hjärtljud. De sa att de måste ta ut den. Att de hade larmat och att de skulle iväg med mig på en gång. Jag hör min syster fråga om hon och min man får följa med. Men det får de inte. Då grät jag. Jag oroande mig så för min man, trodde inte att han skulle klara mer nu när han är så sjuk.

Akutsnitt

Själv kändes det som om jag skulle dö. Och de få metrarna de rullade mig till operationsrummet upprepade jag bara ”åh gud, åh gud” om och om igen, medan tårarna rann. En mansröst bad mig öppna munnen för att svälja något som skulle smaka bittert. Jag fick hjälpa dem att flytta över mig till operationsbordet. De drog ner mina byxor och trosor, och jag minns att jag hann tänka att det var lite pinsamt samtidigt som jag tänkte att de har ju sett det här förr. De tvättade min mage och det kändes kallt. Sedan minns jag inget mer.

Jag sövdes.

När jag vaknade upp var det ljust i rummet och det kom in en sköterska. Jag frågade hur det gått. Jag visste nog innerst inne att han levde ändå. Hon sa att bebisen är med pappan i rummet intill. Sedan kommer kom min man in med vår son och även min syster. Jag fick min son bredvid mig på sängen, han var så liten och söt. Jag minns att min man grät och att min syster såg glad och lycklig ut. Hon tog en bild på oss tre. Min syster sa hejdå och åkte för att ta hand om vår andra son. Jag flyttades till BB och min man fick vara med oss där några timmar tills en sköterska kom och hämtade ner honom till hans avdelning.

Efter snittet

Jag hade väldigt ont efter kejsarsnittet och fick en morfintablett. Barnmorskan som var med på vändningsförsöket kom upp till rummet innan hon gick av sitt pass. Hon sa att de inte visste varför bebisens hjärtljud inte gick upp efter vändningen. Han intuberades några gånger och återhämtade sig ganska snabbt och fick sina 10or på apgar efter några minuter. Det var ett urakut kejsarsnitt och väldigt få vändningsförsök slutar på detta viset. De hade själva inte varit med om det förut men hört om andra.

Länge på BB

Jag stannade på BB längre än planerat för att min man skulle få en chans att träffa sitt barn. Men jag avskydde att vara där. Min man var så jobbig. Han var oerhört kärleksfull, men jag skämdes för saker han sa och gjorde. Jag och bebisen skrevs ut efter 4 nätter. Min man ville också bli utskriven från sin avdelning, och jag skämdes när jag sa till hans läkare att jag inte ville att min man skulle följa med mig hem. Att jag inte orkade ta hand om honom också. Jag grät. Jag ville bara att min man skulle bli som vanligt igen.

Fick hjälp hemma

De två första veckorna hemma fick jag hjälp av min andra syster och min svägerska för att ta hand om vårt andra barn och hjälpa mig i vardagen. Jag hade ont i såret och orkade inte gå så långt eller bära så mycket.

Maken kom hem men som ett tomt skal?

Min man kom hem till slut. Han mådde bättre. Men hela sommaren gick och jag kunde inte ha ett normalt samtal med honom. Jag visste inte hur mycket han skulle orka med eller om något jag sa skulle få honom att må sämre igen. Jag vågade inte lämna barnen med honom, jag litade inte på att han skulle klara av dem. Att ens trygga famn här i livet försvann. Det var som att leva med ett tomt skal. Ett tyst skal som satt mittemot mig och åt middag, som inte såg mig men log emot mig ibland. Jag blev arg på honom också. Förbannad över hans ältande. Att han inte förstod. Arg på honom för att han inte blev frisk. Känslan när han försvann in i sig själv gjorde mig alldeles kall. Och den lilla lycka jag kände när jag såg han komma tillbaka till mig igen. Rädslan för att nästa morgon han vaknade måste jag titta in i hans tomma skal igen. Hjälplösheten över att inte veta vad det är för fel på honom.

En gång sa jag att han var dum i huvudet. Jag ångrade det i samma sekund som det slank ur min mun. Jag visste ju att han var sjuk. Han kunde inte hjälpa att han var som han var.

Ingen bebisbubbla

Det känns som om jag måste vara tacksam över att vår son lever och mår bra, det är jag ju såklart men jag kan inte tillåta mig själv att känna att det var jävligt jobbigt då han föddes och min man var så sjuk. Jag har inte haft någon att dela mina känslor med. Min man minns inget från dagen då vår son föddes. Det är en stor sorg för oss båda. Någon lycklig bebisbubbla fanns inte.

Egen samtalskontakt

Några månader efter kejsarnittet fick jag träffa en psykolog. Det var en sån lättnad att äntligen få prata med någon. Kunna säga precis hur jag känner och hur jag mår. Berätta om alla mina tvivel och sånt jag oroar mig för. Få vräka ur mig all ilska jag samlat på mig. Mest handlade samtalen om min man och hur vi skulle gå vidare. Sekundärt handlade det om själva kejsarnittet, som skapat en dödsångest hos mig. Denna skulle följa mig långt senare och ge mig panikångestattacker.

Jag var ständigt orolig för att min man skulle bli dålig igen. Trots att min man faktiskt mått bra en längre tid nu. Jag var alltid på min vakt och minsta förändring i min mans ansikte eller något konstigt han sa kunde få mig att tro att han skulle bli sjuk igen.

Ett tredje barn!

Tiden gick, vi flyttade till ett hus närmare min familj. Hjälpen vi fått av dem var oumbärlig. Jag ville vara nära dem ifall något händer igen.

Tre år senare blir jag gravid igen. Min oro kom tillbaka. Rädd att min man ska bli sjuk igen, rädd för att barnet inte ska vända sig. Förlossningen närmar sig, jag mår bra, min man mår bra. Barnet ligger i tvärläge. Jag säger att jag vägrar vändningsförsök och förklarar varför. Får full förståelse av min barnmorska. Till slut vänder sig mitt barn på egen hand. Vi får en snabb, smärtsam men fin förlossning. Det var en sån lycka att få vara helt närvarande, med min man som det bästa stöd vid min sida.

Tiden läker inte alla sår?

Jag träffade en psykolog igen, för att kunna lägga min mans sjuktid bakom mig. Han som gått vidare för länge sen. Jag behövde bara bestämma mig för att lämna min oro för nu var min man frisk, det var bara jag som inte förstått det.

Det har snart gått fem år sedan min man blev sjuk. Han var riktigt dålig i tre månader, tog mediciner i ytterligare tre månader. Han blev hela tiden bättre och bättre. Men det tog ändå flera år för mig att inse att han faktiskt blev bättre och till slut helt frisk. Han har inte fått några återfall men också lärt sig att leva sitt liv annorlunda.

Det som hjälpt mig

Det som hjälpt mig, förutom kontakt med psykolog har varit att då och då ta en titt i backspegeln. Då har jag sett att vår tillvaro förändrats. Det har hela tiden blivit lite lättare och min man blivit friskare.

Vi har valt att öppet prata om hans sjukdomstid då psykisk ohälsa fortfarande inte är accepterat i vårt samhälle, men ändock den vanligaste sjukskrivningsorsaken. Jag hade önskat att jag inte behövt att skämmas där och då för min man bara för att han var sjuk.

/For better or for worse. In sickness and in health…

Ergonomiska råd för dig som är gravid

Ergonomiska råd för dig som är gravid

Ergonomiska råd för dig som gravid

Du som är gravid kommer upptäcka att den växande magen förändrar hur du kan utföra de mest vardagliga aktiviteter. Att böja dig ner för att knyta skorna kommer bli tufft med tiden. Så småningom kommer du att märka att magen är i vägen för att sitta som du brukar vid datorn. Magens tillväxt, uppmjukningen i lederna och de hållningsförändringar som allt detta medför kommer ge dig en ergonomisk utmaning.

Du kommer märka att det krävs mer av musklerna får att hålla dig i en bra position. För att undvika smärta kan du följa dessa råd:

  • Ta frekventa små pauser genom att ställa dig upp och röra igång dig lite. Det håller igång blodcirkulationen och minskar svullnaden i benen.
  • Se till att din arbetsstol förser dig med tillräckligt bra ländryggsstöd. Om det stolen inte har räcker kan du kanske köpa en ländryggsrulle (googla!).
  • Se över om du behöver ändra höjden på skrivbordet för att komma så nära som möjligt utan att krocka med magen.
  • Om du har ett bord som du kan höja till stående arbetshöjd, växla. Flera korta stunder är bättre än en jättelång.

Graviditet och lyft

Om du har ett arbete som innebär tunga lyft kan du behöva be din chef om hjälp att få andra arbetsuppgifter. Går inte detta och ditt arbete anses olämpligt för dig som är gravid kan du ansöka om graviditetspenning. Läs mer på försäkringskassans hemsida och fråga din chef om hjälp.

Tunga lyft i arbetet kan påverka den gravida kvinnan på en rad olika sätt. Forskningen visar att frekventa lyft i arbetet ökar för smärtor och besvär. Man har tidigare trott att lyft också haft potential att påverka fostret och dess tillväxt. De flesta studier som påvisat ett sådant samband har dock skett i utvecklingsländer, och där kan nutrion istället vara den påverkande faktorn. Samma samband har nämligen inte påvisats i en dansk studie. Tunga lyft i arbetet i tidig graviditet har tidigare ansett påverka risken för missfall, men så verkar inte heller vara fallet. Magen kommer däremot göra att hävstången för tunga lyft blir lite annorlunda och den hormonella leduppmjukningen som sker kan också påverka stabiliteten kring lyften. Tunga lyft i arbetet verkar också höra ihop med ländryggs eller bäckensmärta under graviditet.

Finns tyvärr inga tydliga riktlinjer

Tidigare amerikanska riktlinjer har tillåtit repetitiva på upp emot 10 kg och enstaka lyft upp emot 24 kg fram till tredje trimestern. Nuförtiden är rekommendationen istället att göra en individuell bedömning av kvinnans hälsa och de lyft hon har att utföra.  Man menar ändå att det finns fog för att minimera antalet tunga lyft. Lyften bör vara optimala, det viss säga med tvåhandsgrepp, nära kroppen och utan vridning. Om arbetet innbära att lyfta från golvet, över huvudet eller långt ifrån kroppen innebär att arbetet bör omfördelas.

Det finns inte tillräckligt mycket forskning på lyft och gravida för att kunna ge generella råd som passar alla.

Utifrån det jag kunnat läsa mig till finns dessa råd, baserade på studier. Gravida bör efter graviditetsvecka 20 undvika följande lyft i arbetet:

  • Enkelsidiga lyft
  • Lättare lyft mer än 8 timmar per dag
  • Lyft av instabil karaktär
  • Lyft från golv där händerna går nedanför halva smalbenet
  • Lyft över huvudhöjd
  • Lyft över 10 kg 10 gånger om dagen
  • Lyft över 20 kg

Mitt kanske bästa tips

Den här övningar som jag brukar kalla ”svankpress mot vägg” är en av de övningar som jag upplevt att de flesta gravida klarar av och upplever som skön. Det är ett tips att ha den som en pausgympa-övning. Testa nästa gång du går på toaletten, använd dörren och pressa svanken lätt mot väggen.

Har du några egna tips eller erfarenheter av ergonomiska utmaningar under graviditet? Berätta!

Referenser:

 

Vill du delta i en studie om kroppsuppfattning?

BakingBabies hjälper till att efterlysa: 

Vill du delta i en studie om kroppsuppfattning?

Dagens kroppsideal är långt ifrån hur de flesta av oss ser ut och något som bidrar till både missnöje och psykisk ohälsa.

Vi vet också att det finns vissa könsskillnader, men mycket av kunskapen bygger på ett gammalt binärt perspektiv på kön.

Vi vill förstå hur man upplever och föreställer sig sin kropp, samt vad är idealet från ens eget och andras perspektiv. Vi behöver mer kunskap för att förstå missnöjet och hitta strategier för att motverka och förebygga det.

Vill du vara med och hjälpa oss?

  • För deltagande krävs att du är vuxen (18 år och äldre).
  • Det tar ca 40 minuter att gå igenom studien via Internet och de flesta tycker att det är intressant och givande.
  • Du är också välkommen att ta del av resultaten som vi publicerar offentligt när vi har sammanställt data på gruppnivå.
  • Deltagande är anonymt, vi samlar inga identifierande uppgifter och vi raderar även IP numret.
  • Om du vill delta kan du klicka på den här länken.

 

Har du frågor är du välkommen att höra av dig till oss.

  • Anastasia Listova, Psykologikandidat Karolinska institutet: anastasia.listova@stud.ki.se
  • Emma Pereira Bastos, Psykologikandidat Karolinska institutet: emma.pereira.bastos@stud.ki.se
  • Ata Ghaderi, Professor, psykolog Karolinska institutet: 08-524 832 48, ata.ghaderi@ki.se