Läsarfråga om träning och läckage

Läsarfråga om träning och läckage

Löpning, skavkänsla och urinläckage

Läsarfråga om träning och läckage:

Tidigare brukade jag springa 2 ggr/vecka kanske på typ 4-5km per tillfälle. 
Efter ett tag började jag känna att jag kunde läcka lite precis efter jag sprungit klart, inte mycket men nog för att jag skulle märka och konstatera att så har det inte varit förut. Plus att jag även kände att något buktade ut liksom. Det kändes som en tampong som satt lite för långt ut.
Framfall tänkte jag och blev iskall och slutade med springträningen direkt. Bokade tid för cellprov och passade på att fråga om remiss till gyn eftersom jag trodde allt skulle ramla ut.
Hon sa att jag inte behövde oroa mig, att allt såg bra ut och att jag bara skulle pausa lite med springandet och komma ifatt med knipövningarna. 

Jag känner absolut skillnad efter en veckans knip men inte nog, känner att jag kanske behöver mer avancerade knipövningar. Jag tycker att både främre och bakre slidvägg känns instabil om jag jämför med tidigare. 
Just nu gör jag vanliga knipövningar liggandes på rygg med fötterna i golvet.

Jag funderar nu på att  köra igång med boot camp istället som mitt gym ska börja med i september. Det borde jag väl kunna va? Mer korta intensiva övningar.

Svar:

Tack för frågan! Det här är inte så lätt att svara på, egentligen. Du läcker lite och känner att stödet från bäckenbotten sviktar och vill träna hårdare än vad du gör… Det är också svårt för mig att uttala mig om hur din känsla av försvagade slidväggar och buktningar är helt ofarliga och går att motverka med träning. Jag tror faktiskt inte heller att en allmänläkare eller barnmorska kan avgöra detta, och skulle därför verkligen se till att boka tid hos en gynekolog eller direkt hos en bäckenbottenspecialiserad fysioterapeut om jag vore dig.

Utifrån det du beskriver tänker jag att du lider av en lättare variant av ansträngningsinkontinens.

Definitionen av detta är ungefär ofrivilligt läckage under ansträngning, nysning, hostning. Ansträningen på bäckenbotten blir större ju tyngre belastning kroppen utsätts för, och belastningen utgörs av det ”intraabdominella trycket”, det vill säga den kraft som skapas inne i magen och som ger ett tryck nedåt på bäckenbotten. Du kan tänka att buktrycket är som när du trycker ut ketchup ur flaskan, trycket på sidorna och tyngdlagen gör tillsammans att ketchupen kommer ut… Forskning visar att ju högre tryck som kvinnors bäckenbotten utsätts för, desto större risk finns det för besvär av urinläckage.

Om allt i bäckenbotten faktiskt ser bra ut, men det bara är att en kvinna läcker lite under högintensiv träning finns hjälpmedel som contrelle. I Sverige kan uroterapeuter skriva ut dessa. En stor tampong kan ge samma effekt, men kan vara sämre för slemhinnorna.

Du skriver att du kommer träna annan mer styrkebaserad träning och undrar om det kommer funka.

För det första så ökar ju belastningen på bäckenbotten vid ökat buktryck som när du gör tunga magövningar och tunga lyft. På samma vid som vid löpning måste bäckenbotten kunna stå emot även här.

Om ditt problem enbart består av en svag bäckenbotten kommer knipträning hjälpa.

Om bäckenbotten är enbart svag, men i stort intakt kan bäckenbottenträning hjälpa. Buktande slidväggar kan också gå i regress med tiden, framförallt om du är hyfsat nyförlöst.

Vikten av en bra undersökning

Du ska låta din svagaste punkt vara din begränsande faktor. Om din bäckenbotten blir din begränsande faktor tycker jag att du alltid ska ligga strax under gränsen för när besvären debuterar. Helst ska du träna så att du unviker läckage, tyngd- eller skavkänsla. Samtidigt ska du kunna pusha gränsen för vad den symtomfria träningen innebär.

Det är därför viktigt att med skrädddarsydda träningsprogram utifrån din individuella styrka och funktion. Men just nu utgår vi från att du redan hittat knipet. Du skriver att du tränar i liggande. Jag föreslår att du ska utöka träningen så att du kör ett eller två tyngre pass om dagen, upp emot 30 knip.

Du kan också stegra träningen genom att ändra position.

Lättast är det i liggande, lite svårare i sittande och allra svårast i stående. Oavsett position ska du vara avspänd överallt annars i kroppen.  Var vaksam på om du spänner skinkorna, insida lår, magen etc. Slappna då av och börja om.

  1. Tio uppvärmningsknip.  Du kniper 2 sekunder, vilar och upprepar 10ggr. Kniper ska gå bakifrån och fram, som att du skulle hålla in en fis, som att du skulle hålla in kiss och sedan ett litet lyft/drag uppåt/inåt i kroppen.
  2. Tio styrketräningsknip. Du kniper maximalt, för kung och fosterland, i ca 5 sekunder. Vila lika länge som du kniper. Upprea 10 gånger eller så många du orkar, troligen färre till en början.
  3. Du avslutar med 2-3 stycken uthållighetsknip. Tänk dig hälften av din maximala styrka och försök hålla knipet upp emot 30 sekunder. Utöka tiden du håller successivt. Klarar du 1,5 minut behöver du inte göra så mycket mer än en omgång.

Glöm inte att slappna av mellan varje knip!

Lite andra saker jag tycker att du ska tänka på:

  • Håll inte andan när du styrketränar. Lyft vikter på utandning. Välj sittande positioner när du ska styrketräna överkroppen.
  • Hitta din nivå där du kan springa/styrketräna som är strax under gränsen där dina besvär triggas igång.
  • Håll din avföring mjuk. Förstoppning ger onödig belastning på bäckenbotten och kan ge ökade inkontinenssymtom.
  • Glöm inte hållningen! För att optimera det intraabdominella trycket bör hela bålens muskler jobba från ett bra utgångsläge.
  • Spänn bäckenbotten när du ska hosta/nysa/skratta/lyfta. Detta är en beteendeförändring du behöver träna in.

Mer läsning om bäckenbotten på BakingBabies:

Varför det kan vara dåligt att belasta bäckenbotten för tungt?

Tema bäckenbotten och löpning

Jag pratar om träning som är skonsam för bäckenbotten

Vanliga fel vid bäckenbottenträning 

En serie om löpning efter graviditet

BB-marschen

Den här helgen har varit intensiv. Vi har haft nattgäster sedan i fredags, Joseph sprang Midnattsloppet igår och och barnen var bjudna på kalas i dag. Ändå var det hundraprocentigt självklart att delta i BB-marschen idag.

Det var _så_ värt det. Vi har inte hört någon officiell siffra, men det måste ha varit upp emot 5000-demonstranter idag i Stockholm? Jag mötte patienter, förskoleföräldrar, socialamediebekanta och vänner i varenda gathörn. Barnen var med i början men Joseph tog barnen till kalaset de var inbjudna till, efter ett tag. Jag gick med vänner och fick demonstrera för glatta livet. Här nedan med förlossningspodden-Emma (foto av Emmas kompis Astrid). 

Efter marschen gick jag hem, svidade om och snörade på löparskorna. Drog av veckans långlöpning med världens energiboost i kroppen. Ilska som drivmedel, tillsammans med kicken av att se ett sånt härligt systerskap gå ihop för att visa missnöje om en av mina fokusfrågor, gav mig bästa löpturen på länge. 

Under talen stod jag med rinnande tårar. Måtte vi verkligen få till en förändring nu? 

Vi är otroligt tacksamma för ett bra initativ!

Hur gick det för er andra, i andra delar av Sverige? 

Idag går jag BB-marschen tillsammans med tusentals andra

Idag går jag BB-marschen tillsammans med tusentals andra

För fem år sedan föddes vår äldsta son. Det var en hemsk upplevelse. Men varken han eller jag dog. Jag dog inte, men om några veckor ska jag genomgå en operation för att laga delar av det som gick sönder den där måndagsmorgonen i juli 2012. Jag hoppas att operationen lyckas, men faktum är att jag redan då – åtta timmar efter min förlossning – genomgick samma operation. Om det var otur eller brist på kompetens hos läkaren som sydde kommer jag aldrig få veta, men i princip ingenting blev faktiskt lagat.

Folk kanske tycker att jag börjar bli tjatig nu.

Men så här: Det finns delar av mig som aldrig kommer kunna lagas. Utöver det fysiska traumat och de skador som ska reopereras, finns ett helt psykiskt trauma som jag hittills lyckats lägga bakom mig. Men inför den kommande operationen försöker jag vänja mig vid tanken på att jag kanske kommer återuppleva samma trauma igen. Kommer smärtorna framkalla ångesten från förr?

Det här inlägget ska inte bara handla om mig. Jag är långt ifrån ensam.

  • Förlossningen är inte alltid en positiv upplevelse.

ÄVEN om mor och barn överlever mår långt ifrån alla bra över hur förlossningen gick till. Den behöver heller inte ha resulterar i en omfattande förlossningsskada, traumaupplevelsen kan uppstå av flera olika orsaker. Och vet ni? Det är fortfarande inte socialt accepterar att prata om att en förlossning kan vara lika behaglig som en trafikolycka.

  • Kvinnor skuldbeläggs för att de pratar om sina upplevelser

Jag vet mammor som fått höra av barnmorskan på BB att ”prata nu inte om det här med dina vänner” och vi alla intalas om att det är till vår egen nackdel om vi berättar vad vi varit med om. Att uttrycka alla sorters känslor kring en förlossningsupplevelse behöver inte betyda att du inte är tacksam för att både du och barnet lever.

  • Det är inte okej att vår kultur innebär att kvinnor ska lida i tysthet

”Kvinnor har fött barn i alla tider och du gnäller, trots att vi har världens bästa förlossningsvård”. Jag kontaktas regelbundet av kvinnor som i ett mejl till mig för första gången berättar om sina upplevelser. De har alltså kommit igenom återbesök hos barnmorska, en hel BVC-tid och åtskilligt umgänge med både familj och troligen andra mammor, och de har aldrig kunnat berätta om sina upplevelser. För vi ska ju inte prata om sånt här! Det blir också otroligt fel när kvinnor söker vård för förlossningsrelaterade åkommor och gång på gång möts av attityden att ”det här är saker du får leva med efter att du fött barn”. När det handlar om fullt behandlingsbara tillstånd, bara någon tog det hela på allvar.

  • Traumat försvinner inte bara för att vi förtränger det

Det här vet vi alla va? Vi alla behöver få prata om vår oro, ångest och de trauman vi går igenom i livet. Förlossningstrauman är inget undantag. Även partners upplever traumatiserade känslor från tuffa förlossningshändelser. För båda föräldrarna kan traumat påverka föräldraskapet och anknytningen till barnet. Om inte ens den nyförlösta får prata om sina känslor, hur ska partnern få utrymme för detta? Jag har stött på reaktionen att ”tidigare generationers kvinnor har inte klagat”. Nä, men det är väl så dags. Med all modern kunskap vet vi att det inte är nyttigt att förtrycka känslor.

Och det här är när skadan redan är skedd.

Men grejen är ju att förlossningstrauman och förlossningsskador går att förebygga. Det är inte nödvändigtvis samma sak. Men det finns evidensbaserade sätt att förebygga stora förlossningsbristningar. Det är en väg att gå. Känslan av trauma kan dock handla så mycket mer om själva upplevelsen, än om det specifika utfallet. Det handlar om känsla av kontroll, integritet, kroppsrespekt och empati inne på förlossningsrummet. Två kvinnor kan på pappret ha lika dana förlossningar, men två helt olika upplevelser. Det här kan ofta påverkas med tid, närvaro, trygghet och en inlyssnande attityd från närvarande personal. Och det här med tid och närvaro snålas det med inom svensk förlossningsvård. Det hjälper knappast om barnmorskan är supererfaren, trygg och inlyssnande, om hon är på andra sidan korridoren när jag föder barn.

Fem år senare, och jag kommer inte sluta prata om det här

När jag om några veckor rullar in på operation för att förhoppningsvis få mina förlossningsskador lagade en gång för alla, då kommer kanske mitt eget förlossningstrauma aktualiseras på nytt. För någon annan är det där blödande såret, både i underlivet och i hjärtat, färskt och akut i denna sekund. Varje vecka händer det, om och om igen.

Idag går jag BB-marschen tillsammans med tusentals andra över hela landet.

För kvinnors rätt att föda barn i en trygg miljö. För rätten att ha en närvarande barnmorska under pågående förlossning. För att slippa åka alltför långt, för att slippa föda i bil. För rätten att personalen på förlossningen ska ha kompetensen att göra allt enligt konstens alla regler, för att vi inte ska drabbas av skador. För att den som syr ihop dem som drabbas av icke-undvikbara skador ska sy så att de faktiskt blir bra lagade. För att kvinnor ska våga prata om alla nyanser av förlossningsupplevelser. För att det ska vara självklart att få hjälp när vi söker hjälp för våra förlossningsrelaterade besvär. För att vi ska sudda ut de tabun och den skam som omger förlossningsrelaterat lidande.

Framfall och EDS

Framfall och EDS

Det här inlägget är en del av en serie inlägg jag gjort om EDS och överrörlighetssyndrom. För alla är det inte raka likamedtecken mellan just barnafödande och framfall. Ett framfall kan ju debutera många år efter graviditet och barnafödande.

Vad är framfall?

Det här är ett ämne som jag ägnat hela inlägg åt tidigare. Men kortfattat så innebär ett framfall att någonting har sackat neråt från inuti slidan och i riktning mot vaginalöppningen. Det som sackar neråt kan vara vaginas främre vägg, bakre vägg eller livmodern. Framfall drabbar mellan 30-50% av alla kvinnor.

EDS och överrlighetssyndrom

Som jag tidigare beskrivit i den här serien så finns det dels en faktisk diagnos med undergrupperingar som kallas Ehler Danlos Syndrom (EDS) och som omfattar en funktionsnedsättning i kroppens stödjevävnad. Det finns också överrörlighetssyndrom på ett helt spektrum. Ehler Danlos har visats ha en samsjuklighet och en ökad risk för olika sorters bråck. Stödjevävnaden i bäckenbotten och i vaginas väggar har höga nivåer av kollagen, och en nedsättning i kollagen kan orsaka bäckenbottendysfunktion så som framfall och inkontinens. Kvinnor med EDS får i högre utsträckning framfall än andra.

Vad beror det på?

Det svåra med framfall är att en del kvinnor som har många olika riskfaktorer för att utveckla framfall faktiskt inte drabbas. Och sedan finns det kvinnor som till synes inte har många riskfaktorer alls som drabbas. De kända riskfaktorerna är att ha fött barn, att ha högt BMI, att ha kommit i klimakteriet och att ha genomgått en hysterektomi. Ärftlighet är en inverkande faktor. Det verkar vara så att om din farmor, mormor, mamma eller syster haft framfall så kan detta ha gått i arv till dig.

Vi vet fortfarande lite

Det kan vara så att det är själva utsträckningen under en vaginal förlossning som skapar en förändring i kollagenvävnaden, som liksom aktualiseras på grund av en genetisk defekt. Under utsträckning och återhämtning förändras den lokala kollagenmetabolismen. Att EDS har en samsjuklighet med mag-tarmproblem kan också höra ihop med utvecklingen av framfall. Återkommande förstoppning och att behöva krysta mycket vid tarmtömning är en belastande faktor som inte är fördelaktig när det kommer till framfall. Studier har också visat att kvinnor som har både EDS och framfall i större utsträckning utsträckning än andra har just bakväggsframfall. Rectocele som detta kallas på medicinspråk, hör ofta ihop med just tarmtömningsproblem. Vi vet alltså inte om det är framfallet som ger tarmtömningsbesvär, som resulterar i omfattande krystande. Eller om det är det motsatta, att krystandet förvärrar framfallet.

Vad ska jag göra med den här informationen?

Om du har en ökad risk för framfall genom ditt genetiska arv kan du inte påverka just den saken. Men genom att…

  • hålla avföringen mjuk och smidig
  • hålla en normalvikt
  • ha en stark bäckenbotten

…kan du minska risken för uppkomst av framfall eller minska symtomen av ett befintligt. Du kanske inte heller ska planera en framtid med frekventa tunga lyft om du vet med dig att du har EDS och andra riskfaktorer för framfall.

Borde jag inte föda vaginalt?

Utifrån forskning så finns det faktiskt inte tillräckliga kunskaper för att rakt av avråda från vaginala förlossningar för att minska risken för framfall. 20 år efter barnafödandet är förekomsten av viss bäckenbottendysfunktion lika hos vaginalt förlösta kvinnor som hos kejsarsnittade. Vaginala förlossningar ökar risken för prolaps, men sett över tid jämnar risken för exempelvis urininkontinens ofta ut sig. Du kan med fördel bäckenbottenträna både under och efter graviditet, och försöka hålla bäckenbotten stark genom hela livet. 

Referenser:

Postpartumtiden för dig med EDS

Postpartumtiden för dig med EDS

Postpartumtiden och EDS

För dig som lider av EDS eller överrörlighetssyndrom kan sår från förlossningsbristningar, klipp och kejsarsnitt läka långsammare än för friska kvinnor. Bäckenbotten kommer också vara öm och utsträckt efter vilken vaginal förlossning som helst. Om du har besvär som kvarstår kan du be din barnmorska vara extra noga när hon går igenom din knipförmåga på efterkontrollen. Har du besvär utöver det kan du också boka tid hos en sådan som mig, en fysioterapeut nischad inom kvinnohälsa.

Vad gäller egenvård och behandling efter förlossning och snitt har jag skrivit mycket tidigare.

Har du egna erfarenheter eller råd? Berätta gärna!

Överrörlighetsyndrom och barnafödande

Överrörlighetsyndrom och barnafödande

Detta inlägg är en del i en serie om graviditet och barnafödande för dig med EDS och hypermobilitetssyndrom. Det är viktigt att förlossningssjukhuset känner till din diagnos och din sjukhistoria. Innebörden av EDS är fortfarande inte allmänt känt riktigt, så stå på dig. Du kan ha fördel av att be om en bokad tid med barnmorska eller förlossningsläkare i förväg för att planera och väga fördelar och nackdelar med olika alternativ.

Se till att din vårdgivare känner till:

  • Förlossningen kan vara kortare/snabbare än brukligt. Du kan behöva diskutera detta med din barnmorska så att du får vetskap om hur du bäst beter dig när du känner att förlossningen är på gång. Du kanske inte är en av dem som ska vänta längst hemma innan du åker till sjukhuset.
  • Du kan behöva prata med en läkare om du vet med dig att du har en ökad risk för omfattande blodförlust eller en risk för att få problem med hypertrofiska ärr. Det kan behöva tas i beräkning inför val av förlossningssätt. Du som har vaskulära typen av EDS kan ha en ökad risk för allvarliga blödningar i samband med förlossning. För dig kan ett planerat kejsarsnitt vara det lämpliga förlossningssättet.
  • Självabsorberande suturmaterial, alltså den tråd som används för att sy förlossningsbristningar, klipp och vid kejsarsnitt, kan vara icke-optimala för personer med EDS. Detta till följd av den något förlångsammade sårläkningen. Kan detta gälla dig, be barnmorskan eller läkaren att planera så att det finns suturmaterial att använda som håller i 2-3 gånger längre än vanliga trådar.
  • Det kan finnas orsaker till att du behöver en genomgång av smärtlindringsalternativen inför förlossning, eventuell suturering, eventuell epidural och smärtlindring inför kejsarsnitt. Det finns vissa tecken på att personer med EDS inte alltid får full effekt av smärtlindring via epidural. Detta kan behöva bedömas av en läkare på det förlossningssjukhus du väljer.
  • Redan innan förlossningen bör du och dina vårdgivare ha tänkt igenom vilka förlossningspositioner som är lämpliga för dig. Ni kan med fördel testa igenom alla de vanliga positionerna och notera vilka som fungerar för dig.

Tips:

  • Vaginala undersökningar kan göras i sidliggande eller i ryggliggande där du drar upp knäna mot magen, ifall det inte är optimalt att ha benen i vanlig gynposition.
  • En del personer med smärta kring höfter och bäcken uppskattar förlossningsställningar i sidliggande eller på knä med stöd, eller stående på alla fyra.
  • Att faktiskt ligga till sängs och vila större delen av dygnet de första 48 timmarna kan vara en god hjälp för att återhämta dig från smärtan och ansträngningen under förlossningen eller efter kejsarsnittet. Du behöver då göra gymnastiska övningar i liggande för att undvika komplikationer, be om detta från din fysioterapeut redan i förväg. Om det gör för ont att stå och gå direkt efter en förlossning kan du be om en rullstol för förflyttning till och från toalett och dusch.
  • Ta smärtlindring. Det du blir rekommenderad att ta efter förlossning/snitt är okej att ta även om du ammar. Det finns ingen som helst poäng ”att lida igen smärtan”.

En ursäkt

Jag är ledsen över att detta inlägg blir mycket information till dig som patient, som det kan tyckas vara riktad mot vårdgivare. Jag är också precis lika ledsen över att rikta mig till dig med meningen ”se till att din vårdgivare vet”. Men, så som verkligheten ser ut har många vårdgivare mycket liten koll på de smärtor, besvär och risk för komplikationer som kan finnas för dig med EDS och överrörlighetssyndrom. Precis som jag tipsade om i gårdagens inlägg, så kan du redan vid bokning av besök be om en vårdgivare som i alla fall kan tänkas läsa sig in på ämnet.

Egna erfarenheter?

Berätta gärna om dina egna erfarenheter och dela med dig av tips i kommentarsfältet!

Referenser:

Fransk matvecka

Fransk matvecka

Relaterad bild

Den här veckan valde barnen Frankrike som matland. Spännande! Och lite prestationsångest-framkallande? Fransk mat är väl på många sätt måttstocken för matlagning av god kvalitet. Och här ska vi barnfamilj-anpassa och greja. Kommer det bli bra? Ja, antagligen. Det är ju inga märkliga eller helt okända rätter vi pratar om.

Croque Monsieur blir fredagsmat när vi får middagsgäster. Våra barn kommer inte gilla de färdigmonterade och varma mackorna och kommer uppskatta en mer plockmatsbaserad måltid. Tänk rostat bröd, skinka, cocktailtomater, ost, gurkstavar etc etc. Vi vuxna kommer kunna njuta av mackorna enligt recept. Typiskt god och enkel fredagsmat!

Resten av veckans dagar blir följande:

Ugnsbakad fisk och potatisgratäng

Crepes Suzette  och galette med broccoli och feta. 

Squashspagetti med ost, vi serverar med  pasta.

Klassisk Boeuf Bourguignon och potatismos.

Kyckling, bacon och ärtor med pasta

Ratatouille med quinoa.

Åh, det här kommer bli en god vecka!

Vad är din franska favorit? Och är vi dum-fega när vi vägrar sniglar?

Graviditet med överrörlighetssyndrom

Graviditet med överrörlighetssyndrom

För en del, inga problem

Generellt kan de flesta individer med överrörlighetssyndrom bli gravida och få normala graviditeter och förlossningar. Det är dock viktigt att känna till och vara uppmärksam på de olika möjliga komplikationerna som kan uppstå. Framförallt gäller uppmaningen att vara uppmärksam alltså vårdgivare. Gravida gör ju bäst i att försöka att inte stressa upp sig i onödan, men att lyssna på kroppen och söka hjälp om något inte känns som det borde.

Både individuellt och diagnosberoende

De olika typerna av EDS och individer med besvär inom  det som klassas som ”generaliserat hypermobilitetsspektrum” har olika riskbilder. Den vaskulära formen av EDS verkar kunna höra ihop med en ökad risk för hjärt-kärlkomplikationer under graviditet och förlossning. I en svensk registerstudie publicerad nu 2017 visade resultaten att gravida med överrrörlighetssyndrom generellt inte  hade någon ökad risk för prematur förlossning, kejsarsnitt, dödföddhet eller låg Apgarpoäng vid födseln. I andra studier har risken visats vara större för spontan abort under tidig graviditet, men det är inte några stora skillnader mellan denna patientgrupp och friska kvinnor. Frånsett graviditeter så återfinns en del andra gynekologiska besvär hos personer med EDS – ovanligt omfattande blödningar och samlagssmärtor. Det verkar också som att personer med EDS har en ökad känslighet för hormonvariationer, med ökade besvär under pubertet, före menstruation och under postpartumperioden.

Vanligt förekommande besvär

Illamående

Kvinnor med EDS kan vara känsligare för hormonomställningar än andra, och hormonomställningen i början av en graviditet kan vara en del av förklaringen för uppkomsten av graviditetsillamående. Att hålla ett jämt blodsocker kan hjälpa, men annars är det inte mycket i egenbehandlingsväg som hjälper. Prata med din barnmorska om besvären blir svåra, det finns läkemedel att få. Läs med om allvarligt graviditetsillamående här.

Bråck

Nedsättningen av kollagen i blodkärl påverkas hos personer med EDS under graviditeten och ökar risken från åderbråck, bråck i underlivet och hemorrojder. Under graviditeten ökar nivåerna av progesteron, ett hormon som mjukar upp glatt muskulatur och blodkärl.

  • För åderbråck är det viktigt att fortsätta motionera. Promenader och vattenträning är lämpligt. Att ha benen upp när du kan och använda stödstrumpor är också rekommenderat.
  • Hemorrojder sköts bäst genom att undvika förstoppning. Ät mycket fiber, drick lagom med vätska och motionera är råden för detta. Bäckenbottenträning kan hjälpa med blodcirkulationen i området. Järntabletter bidrar gärna till hård avföring, och om dessa inte fungerar för dig bör du fråga din barnmorska om alternativ. Det finns salvor och andra läkemedel för hemorrojder, fråga din vårdgivare om dessa vid behov.
  • Bråck i underlivet kan vara väldigt smärtsamma. Knipövningar kan förbättra blodcirkulationen. Undvik långtvarigt stående om du kan. Fler råd finns här.

Halsbränna

Många individer med EDS har halsbränna även som icke-gravida och symtomen kan förvärras under graviditeten. Här gäller de vanliga råden att undvika stark mat, koffein, citrusfrukter med mera, samt att äta lite och regelbundet. Du kan också undvika att äta sent på kvällen och vila liggandes på vänster sida efter maten. Fråga din barnmorska om råd vad gäller läkemedel.

Huvudvärk och tinnitus

Huvudvärk och tinnitus förekommer regelbundet hos många personer med EDS. Hormonella förändringar och hållningsförändringar kan ge alla gravida huvudvärk, och spä på redan befintliga problem. Att ta pauser från arbetet, dricka tillräckligt och vid behov ta smärtlindrande läkemedel (fråga din barnmorska) kan vara en hjälp mot huvudvärken. Sök vård om du har tinnitus som inte hjälper med de egenvårdsalternativ du känner till. Det finns fysioterapeuter som är extra bra på tinnitus.

Svullnad

Svullnad i händer och fötter är vanligt under graviditet, och en ökad mjukhet i blodkärlen hos en person med EDS kan förstärka detta. Vila ofta med benen högt och undvik att sitta med benen i kors. Stödstumpor och pausgympa kan också hjälpa mot svullnaden. Med svullnaden kan du också få karpaltunnelsyndrom. Sök hjälp hos en arbetsterapeut (på närmaste rehabmottagning) om du upplever att du får domningar och stickningar ut i hand och fingrar.

Graviditetsrelaterad smärta i leder och muskler

Du som är gravid och har EDS i grunden kan ha en ökad risk för smärta i rygg och leder under graviditeten. Lederna i en gravid kvinnas kropp mjukas alltid upp, alltså även hos friska gravida kvinnor. Detta är en del av kroppens förberedelse inför förlossning. Detta innebär dock att en tidigare överrörlighet kan förvärras under graviditeten. Det finns dock dem som istället mår mycket bättre än normalt medan de är gravida. Du kommer inte i förväg kunna veta hur din kropp ska reagera. Det finns ingenting som tyder på att allmän motion och träning som känns bra för dig skulle vara dåligt. De generella råden vad gäller fysisk aktivitet för gravida gäller också dig. Däremot kan du planera in att ta det lugnare under graviditeten än annars och undvik aktiviteter som du vet att komma göra extra ont. Undvik ”onödig belastning” av smärtande kroppsdelar. Sitt ner när du lagar mat och när du klär på dig ifall du har smärta i bäckenet.

Vanligt förekommande besvär

Både ländryggssmärta och bäckensmärta är vanligt förekommande problem under graviditet, även för friska individer. Att redan i förväg vara överrörlig kan vara en riskfaktor för att få ont. Ta kontakt med en fysioterapeut och be om råd vad gäller bäckenbälten och annan behandling. Jag har skrivit mycket om bäckensmärta under graviditet. För dig som har EDS finns det vissa saker som är speciella, men du kan ändå ha nytta av att läsa in dig på ämnet. Ofta kan ländryggssmärta lugnas av motion, specifika övningar och att hålla koll på hållningen. Råd och tips om detta kan du få av en fysioterapeut.  En kudde i svanken när du sitter kan vara ett skönt stöd. Du bör också använda stabila och bra skor med god dämpning.

Här kommer mina specifika tips för dig:

  • Boka en tid hos en fysioterapeut ganska omgående när du får veta att du är gravid. Be i förväg fysioterapeuten läsa in sig på EDS och berätta redan när du bokar att du förväntar dig stöd och uppföljning regelbundet.
  • Få tag i en TENS-maskin, bäckenbälte och eventuellt hjälpmedel för hemmabruk i form av dynor, kryckor och annat. Du har rätt att få hembesök av både fysioterapeut och arbetsterapeut om du så behöver. En del hjälpmedel får du hyra, andra får du köpa och ibland finns andra hjälpmedel till låns. Det är olika i alla landsting.
  • Undvik långvariga statiska positioner och ensidiga belastningar.
  • Fortsätt motionera så gott du kan, så länge du kan.
  • Berätta noga för barnmorskan hur det känns i ditt bäcken och dina höfter när du gör rörelsen som krävs för en gynundersökning. Är detta märkbart svårt eller smärtsamt kan de behöva veta det i förväg inför förlossningen.

Många individer med EDS har redan en rad med strategier för att klara av smärtan i vardagen. Här är några exempel:

  • Massage
  • Varma bad
  • Värmekuddar
  • Försiktig och mjuk stretching, gärna utprovad av fysioterapeut
  • TENS
  • Vattengymnastik
  • Graviditetspilates eller gravidyoga
  • Midfullness och avslappning
  • Distraktion i form av hobbies, musik, skapande etc

EDS och psykiskt mående i samband med graviditet och postpartumtid

Det är i den generella befolkningen relativt vanligt med depression både under och efter graviditet. Personer med EDS kan också ha en ökad benägenhet till ångest och depression, på grund av en rad olika orsaker. Berätta gärna detta för din barnmorska så att hon kan följa ditt mående med omsorg under hela graviditeten och även efteråt. Om du vet att du tidigare lidit av någon form av psykisk ohälsa finns det en ökad risk att detta kommer åter i samband med de omställningar i livet som nalkas. Det finns läkemedel som fungerar både under graviditet och vid amning, prata med läkare om detta vid behov!

För att optimera ditt psykiska mående kan du:

  • Äta regelbundet, helst näringsriktig kost
  • Vara utomhus i frisk luft och dagsljus varje dag
  • Motionera regelbundet
  • Lär dig någon teknik för avslappning och kroppskännedom. (Det finns fysioterapeuter som är jätteduktiga på detta!)
  • Vakna och gå och lägg dig på regelbundna tider.

Har du egna erfarenheter eller andra tips? Berätta gärna!

Referenser:

Tema överrörlighet och EDS

Tema överrörlighet och EDS

Det här temat urspringer ur två saker. Det ena är att jag haft stort utbyte med kollegor som jobbar mycket med patienten som lider överrörlighetstillstånd tidigare. Det är inte mitt bästa ämne i fysioterapi, men jag har ändå träffat ett antal patienter med diagnosen. Det andra är att jag ju nyligen skrev ett tema om reumatism. Många av de råd jag gav i den serien kan överföras till den denna patientgrupp också. Och så finns det en rad helt egna råd och rekommendationer. Därav en kompletterande serie!

Graviditeter, förlossningar, EDS och överrörlighetssyndrom

 ”Jag är lite överrörlig” är något som var och varannan patient jag träffar berättar för mig. Det är något av en ”trenddiagnos” som många får höra som förklaring för det ena och det andra. Vi kan alla ha någon överrörlig led, men det är inte om detta den här serien handlar. Den slags överrörlighet jag pratar om i den här serien är ett slags ärftligt, förhållandevis ovanligt och mer funktionsnedsättande medicinskt tillstånd som beror på en svaghet i kroppens stödjevävnad. Ibland får personer med överrörlighetssyndrom inga besvär och behöver ingen som helst behandling. Men hos vissa ger tillståndet upphov till smärtor och besvär som påverkar hela vardagen.

Ett spektrum

Enbart ledöverrörlighet och smärta räcker inte för att diagnosticera överrörlighetssyndrom! Det finns en stor mängd människor som har symtomgivande överrörlighet men som inte möter diagnoskriterierna för ett specifikt syndrom. Precis som när det gäller autismspektrumet så börjar den medicinska världen nu förstå att även överrörlighetstillstånd kommer i ett spektrum. Detta kallas ”generaliserat hypermobilitetsspektrum”. EDS är förhållandevis sällsynt, men överrörlighetsbesvär är mer vanliga. Ofta används liknelsen vid en Zebra i detta sammanhang. Alla känner igen en zebra, men inte två djur har exakt likadana ränder. Alla med EDS eller överrörlighet har olika symtom, olika typer och olika upplevelser. Det kan också vara värt att veta att många barn och ungdomar är överrörliga, utan att de för den sakens skull ha ett överrörlighetssyndrom. Flickor tenderar att vara mer rörliga än pojkar i samma ålder. Under tonåren blir muskler och leder starkare och stramare, och mångas överrörlighet försvinner.

Överrrörlighet

Ledöverrörlighet är enkelt uttryckt att ha ett rörelseutslag i en viss led som är över det normala. Tänk som en gradskiva. När din arm hänger rakt ner är den på noll, när du har den sträckt framåt i axelhöjd är den på 90 grader, och rakt upp i luften är den på 180 grader. För alla leder finns normalspann av rörlighet. Och så finns hypermobilitet=överrörlighet, och hypomobilitet=stelhet/rörelseinskränkning. På bilderna för temat ser du några rörlighetstester som ibland används. Om du…

  • Får ner tummen mot underarmen
  • Får lillfingret bakåt mer än 90 grader
  • Står mer benen nästan bakåtböjda när du ses från sidan
  • Sträcker armarna förbi en rät linje i armbågen
  • Kan nå golvet med hela handflatan när böjer dig framåt från stående med raka knän.

…kan det betyda att du är någonstans inom ett spann på ett generaliserat hypermobilitetsspektrum.

Bildresultat för beighton skala EDS

Symtom

Alla överrörliga är inte gummimänniskor. Faktum är att en av de mest frekvent förekommande symtomen är smärta och stelhet och klickande och knarrande leder. Överrörliga individer får ofta leder som går ur led eller upprepade stukningar. Det finns också samband mellan överrörlighetssyndrom och IBS.

Kollagen

Ehler-Danlos Syndrom är en ärftlig åkomma som orsakas av en funktionsnedsättning i kroppens kollagen. Kollagen är det protein som utgör den viktigaste byggstenen i vår stödjevävnad, det återfinns i huden, ligamenten, muskler, blodkärl och organ. Ligament är kraftfulla banden som håller ihop skelettdelarna invid en led. Om kollagenet inte är optimalt starkt kan ligament och leder bli mjuka och ovanligt tänjbara. Generellt och slarvigt sägs det att Ehler-Danlos syndrom är en överrörlighetssjukdom. Det stämmer visserligen, men det behöver inte i alla fall uttryckas som överrörlighet i skelettets leder. Överrörligheten kan gälla huden eller stabiliteten i kroppens inre stödjevävnad, kring organ och i blodkärl. Inte alla med Ehler-Danlos är uppenbart överrörliga.

Diagnos och klassifikation

Under 2017 kom en ny klassifikation av de överrörlighetssyndrom som går under namnet EDS, Ehler Danlos Syndrom. De största undergrupperna i den nya klassifikationen är den klassiska typen av EDS, den vaskulära typen och den hypermobila typen. Nu vill jag med all tydlighet först förklara att beskrivningarna här är kortfattade och väldigt förenklade. Du kan alltså inte diagnosticera dig själv med EDS utifrån denna text!

  • Klassisk EDS

Denna underdiagnos består av hypertöjbarhet i huden och att den drabbade får atrofiska ärr. Det handlar alltså inte om litegrann, utan det ä en väldigt uttalad problematik. Personer med denna typ av EDS har också ledöverrörlighet. Individer med klassisk EDS får blåmärken lätt, har en nästan degig hudkonsistens med känslig hud, får ofta bråck och har andra besvär relaterade till hudens hållfasthet. Diagnosen kan stärkas av molekylär analys av vissa gener.

  • Hypermobil EDS

Diagnoskriterierna för den hypermobila varianten börjar med generell överrörlighet (mätt via Beighton score) där barn och ungdomar räknas poäng på 6 och över som hypermobilitet. För vuxna upp till 50 år är motsvarande siffra 5, och för personer över 50 är gränsvärdet 4. Sedan är diagnosprocessen något mer komplicerad, men kortfattat krävs en mer generealiserad stödjevävnadsproblematik, sjukdom i familjen samt smärta/besvär från muskler och leder. Detta är kanske den största undergruppen av EDS och för denna diagnos finns inga genetiska tester

  • Vaskulär EDS

Väskulär betyder att denna typ har att göra med blodkärl. Individer som diagnosticeras med denna typ har ofta tunna blodkärl och tarmbesvär. För personer med vaskulär EDS är tidigare kejsarsnitt en riskfaktor för livmodersruptur sent i nästkommande graviditet. Vid vaginala förlossningar får personer med denna diagnos oftare svårare förlossningsbristningar än andra. Individer med denna diagnos får lätt blåmärken, har hud som ter sig genomskinlig och med tydliga vener, har ökad risk för lungproblem, överrörlighet i småleder och ofta medfödd höftluxation. Även denna typ kan ses vid genanalys.

Jag vill inte göra sken av att vara en specialist på EDS.

Mitt specialistområde är graviditet, förlossning och postpartumtid. I kommande serie kommer ni kunna läsa mina råd och tankar om ämnet. Fyll gärna på med era erfarenheter i kommentarsfältet!

Inläggen i serien:

 

Ta chansen att påverka

Ta chansen att  påverka!

Under våren när jag var med och turnerade runt Sverige med Sveriges kommuner och landsting träffade jag ovan nämnda Susanne. Hon är en superbra person som är med och som är typ Sverigebäst på ”patientmedverkan i förbättringsarbete”. Från henne fick jag följande meddelande till er alla:

Inbjudan till workshop den 7 september

Välkommen att delta i arbetet med att belysa kvinnors upplevelser av graviditet, förlossning och eftervård.

Inbjudan vänder sig till kvinnor som har upplevelser av barnafödande, både gravida kvinnor och kvinnor som fött barn tidigare. Inbjudan vänder sig också till personer med olika yrkeskategorier som är delaktiga i att ge stöd till kvinnor vid barnafödande.

Under workshopen kommer vi att tillsammans i mindre grupper ta del av varandras upplevelser samt identifiera viktiga områden att belysa.

Vi tänker att just dina upplevelser och tankar är betydelsefulla och kan bidra med viktig information.

I ett projekt på SKL (Sveriges Kommuner och Landsting) som är ett samarbete mellan kvalitetsregistren Graviditetsregistret och Bristningsregistret samt Nationell patientenkät ska enkätfrågor tas fram som ska ställas till kvinnor i samband med barnafödande. Enkätfrågorna ska belysa upplevelser kopplade till bemötande såväl som till upplevd hälsa. De svar som kvinnorna kommer att ge förväntas bli underlag för utvecklingsarbete inom vården samt bidra till forskning.

När:

Torsdagen den 7 september kl.10-15 (inklusive lunch)

Plats:

Sveriges Kommuner och Landsting SKL, Hornsgatan 20, Stockholm

Anmälan:

Till projektledare via mail susanne.m.gustavsson@vgregion.se senast den 31 augusti

 

Susanne och gänget ser fram emot att få träffa dig!

(Jag är på kurs i Göteborg då, så mig får ni tyvärr inte träffa. Även om jag som ni så såklart vet är typ det här projektets största fan).