Midsommarmaten

Får se om vi tar oss samman och skriver något mer substansmässigt senare idag. Men bjuckar på matbilder från midsommarlunchen igår i alla fall.

Olivier-sallad utan bologna och blinier med gräddfil, gräslök och rom till förrätt.

image

Dillpotatis, inkokt lax, sallader, räkor och sill till huvudrätt. Eller ja, allt stod ju framme så det gick ju att blanda allt om en ville.

image

Och pavlova med bär till dessert.

image

Ganska enkelt men sååååå gott.

Vad åt ni igår? Och vad gör ni idag?

Inklämt midsommarbarn

image

En syskonvagn, ett barn, massor av mat.

Men absolut inte inklämd som i inträngd, bortglömd eller i kläm med onyktra vuxna.

Vi firar nyktert och enkelt med min mamma, en av systrarna, svågern och nyfödingen.

Jag och Wilfred är på väg dit nu. Joseph och Wollmar tar en sväng förbi firande med Midsommarstång och dans först.

Hur firar ni idag?

Svenskt sötbröd

Svenskt sötbröd är en klassiker som alla ätit i någon form. De kanske mest kommersialiserade varianterna är förmodligen skogaholmslimpan och linongrova.
Som barn på Sveriges västkust åt vi ofta Öckerölimpa, vilket är i närheten av en skogaholmslimpa, men mycket godare.

image

När det ska bakas bröd snabbt hemma och ingen har några särskilda önskemål, blir det antingen ett enkelt vitt bröd eller så gör jag vår variant av sötbröd. Jag gör den med en blandning av maltextrakt och ljus sirap, men det funkar bra med brödsirap, eller i värsta fall mörk eller ljus sirap.

Svensk sötbröd (2 limpor)

50 g jäst (gärna för söta degar)
600 g vatten
200 g (4 dl) rågmjöl (fint eller grov)
800 g (13 dl) vetemjöl
200 g (ca 1½ dl) brödsirap eller 150 g ljus sirap + 50 g maltextrakt
25 g smör
3 tsk salt

Så här gör du:

Lös upp jästen i vattnet.
Tillsätt rågmjöl, vetemjöl, sirap, (maltextrakt), smör och salt.
Knåda degen smidig för hand (10 – 15 min) eller i maskin (5 – 10 min).
Låt degen jäsa under duk i 30-45 minuter.
Baka ut till två släta limpor och lägg på en plåt med bakplåtspapper. Slå på ugnen på 225 °C.
Jäs i 30-45 minuter under duk. Spruta vatten på limporna med dimstråle från en blomspruta två gånger under jäsning, så att ytan är lätt fuktig.
Spruta vatten en sista gång innan du gräddar bröden i mitten av ugnen i 30 min. Sänk temperaturen till 200 °C efter halva tiden.
Ta ut bröden och låt dem vila med bakduk i ca 20 min innan du skär upp.

image

Gammalt

Dåligt bloggande idag.
Jag har suttit och sökmotoroptimerat en massa äldre inlägg, och glömde helt bort att skriva.

Vill ni läsa något gammalt?

Här finns en walk down memory lane,  tiden efter sfinkterrupturen och hur det kom sig att jag nu jobbar som jag gör.

Ni som inte har följt med hela vägen. Nu har ni att läsa!

Vad ska ni läsa i sommar?

image

Tack vare en fin sommarpresent från en patient kunde jag ta mig i kragen och börja leta artiklar till mitt fördjupningsarbete.

image

Det här ska jag alltså sätta tänderna i, under sommaren. Bäckensmärta under och efter graviditet, katastroftänkande, ”fear-avoidance behaviour” och så vidare.

image

En timmes pubmed-sökning resultaterade i detta.

Känns faktiskt riktigt bra! Och jag SKA också försöka läsa lite skönlitteratur i sommar.

Vad har du tänkt läsa på semestern?
Tipsa gärna om lite äldre favoriter också, vill gärna hitta och ladda ner till läsplatta pga lättare i packningen!

Vad kan du om snippan-test!

Här finns ett kul test för att se vad du egentligen kan om snippor!

Det var lite klurigt och jag tänkte hjälpa er med lite översättning till svenska. Men sen vill jag att trogna läsare här får bra poäng på det här testet, okej? 😉

 

 

Here comes, veckans glosor!

Ureter = Urinledare

Fallopian tubes = Äggledare

Urethra = Urirrör

Epididymis = Bitestikel

Vaginal canal = Vaginalkanalen

Hymen = Slidkrans

Anus = analöppning

Vulva = Kvinnans yttre könsdelar

 

Vas deferens = Sädesledare 

Uterine artery = Livmodersartären

Cervix = Livmoderhals

Womb = Livmoder

Bladder = Urinblåsa

Labia majora = Yttre blygdläppar

Pubic bone =Pubisbenet

Corpus cavernosum = Svällkropp

Ovary = Äggstock

Clitoris = Klitoris

Bartholin’s gland =Körtlar som producerar ett mjukgörande, genomskinligt sekret. 

 

Lubricant duct = Gångar för sekret

Myometrium = Livmoderns muskelvägg

Perimetrium = Livmoders bukhinnebeklädnad

Endometrium = Livmodersslemhinna

Lumen = Hålrum

Ovarian arteries = Äggstocksartär

Ovum = Ägg

Pampiniform plexus = Vener i manliga sädesledaren

Follicles = Säckformig bildning i vävnad

Ovarian cysts = en (oftast godartad) cysta på äggstock

Corpus luteum = Gulkropp

Seminal vesicles =Sädesblåsa

Cervical lymph nodes = Lyftkörtlar i livmoderhalsen

Labia minora = Inre blygdläpparna

Gonad = könskörtel

Så, hur gick testet??

Att bo på lantgård i Italien

Här kommer vår recension av vår resa i Italien 2016. Det inkluderar ”Att resa i Italien”, ”Att bo på lantgård i Italien” och ”Rom med barn”. I det stora hela var resan fantastisk och allt var över förväntan. Sedan hade vi också hemskt massa tur:
Det ena var vädret, som var perfekt för oss. Någon regnskur, lagom med sol (=dvs ganska lite) och lagom varmt.
Att vi reste innan SAS-strejken och kom hem efter SAS-strejken får väl också klassas som übertur.
Att platserna vi bokade motsvarade (och överträffade) våra förväntningar kan väl delvis räknas in som tur, även om jag får säga att vi är ganska skillade på att göra research inför resor.

Att resa i Italien:

Att resa i Italien utan bil är förhållandevis smidigt, även om man vill till landsbyggden (I alla fall i Umbrien dit vi åkte). Kolla i förskott hur ofta tåg och bussar går eftersom det kan vara ganska begränsat på helger. Av just detta skäl bokade vi vår resa så att vi reste dit på en onsdag och åkte hem på en torsdag. Sedan är det värt att nämna att det sällan känns tryggt att att promenera på sidan av en landsväg i Italien. Det finns inga trottoarer och inte heller en väggren vilket gör att promenader med barn eller barnvagn känns ganska olustigt. Italiens kollektivtrafik och fjärrtåg har kanske inte världens bästa rykte, men i vår erfarenhet är de inte värre än den svenska standarden.

Fjärrtåg:

När det gäller tågresor inom Italien åker du med TrenItalia, de har en bra hemsida där du i förväg kan kolla på tåg och även köpa din resa. Det finns smidiga biljettautomater vid de flesta tågstationer och det kan vara lättare att köpa biljetter i en sådan som går att ställa in på engelska, än hos en person i en lucka som rabblar fram något snabbt på Italienska. Speciellt om du är på en mindre ort. Även på Roma Termini (Roms centralstation) var det hur lång kö som helst till kassorna, medan det runt höret fanns ett 10-tal tommar biljettautomater.
Prismässigt kostade en biljett (vuxen) med snabbtåget från flygplatsen (FUI) till Roma Termini 14 € och tåg 20 minuter. Tågresan till Orvieto (på 1 h 20 min) kostade 7,5 €. Barn under 4 år åker gratis både på fjärrtåg och kollektivt.

När väl biljetten är köpt måste den valideras/stämplas i en liten grön automat innan du har stigit på! Det känns lite knasigt, du har precis köpt en biljett och tänker att allt är färdigt med det, men för att biljetten är öppen för den sträckan du ska resa och för att den ska vara giltig för specifikt denna resan behöver den stämplas. Annars väntar en bot på 200 €.
image

Kollektivt i Rom:

När det gäller sightseeing i Rom är det enda sättet att se staden till fots. Med begränsad tid, eller som du bor längre ut i någon förort är det smidigt att använda sig att kollektivtrafiken.
Biljetter kan köpas på ungfär samma ställen som i Sverige. I spärren i tunnelbanan, i kiosker och i tobaksaffärer. Håll utkik utanför affärer och se om de har ett stor ”T”, då vet du att de säljer biljetter.

En enkelbiljett kostar ca 1,5 € och räcker i 100 minuter. Det finns även 24-timmarsbiljett, som kostar 7 euro, 48-timmarsbiljett 12,50 euro, 72-timmarsbiljett 18 euro och en veckobiljett 24 euro (priserna gällde i juni 2016). Du måste ha en biljett innan du stiger på spårvagnen, tåget eller bussen, annars kan du få betala dryga böter.

Vår upplevelse, både från denna och tidigare resa i Italien, är att tågen är hyfsat punktliga och kollektivtrafikssystemet lätt att förstå sig på.

Att bo på lantgård i Italien:

Vi kom på tanken att bo på lantgård i Italien när vi kände att vi inte var så sugna på det mer traditionella sättet att resa med barn. Alltså att åka till en väldigt tillrättalagd resort med barnpool och turist- och barnvänlig mat. Vi hittade ganska snabbt hemsidan agriturismo.it och liknande sidor, och dessa tillsammans med tripadvisor blev bra verktyg för att specificera våra önskemål: barnvänligt, pool, djur som går att klappa och god mat.

Efter några kvällars sökande hittade vi Fattoria Walden och när vi bekräftat med dem att det dels fanns lediga rum och dels fanns möjligheter att bli upphämtade från närmaste tågstation bestämde vi oss. Vi betalade 30% av boendekostnaden i förskott, och lite läskigt känns ju alltid sådant. Men tack vara goda rekommendationer på Tripadvisor och en god känsla som mejlkontakten med dem förmedlade kändes det ändå tryggt.
image

Väl på plats:

Vi blev upphämtade på tågstationen i Orvieto av en glad kvinna i vår ålder som körde oss tryggt upp till gården, en tjugo minuters bilfärd. Vår lägenhet var stor, fräsch och otroligt trevlig. Tre sovrum (totalt 8 sängar), stor altan och ett fullutrustat kök. Från vilket fönster vi än tittade ut fanns det vackra vyer av gröna rulande berg, vinodlingar och olivträd.

Gården drivs av Jennifer och Stefano, ett par i vår ålder och tillsammans har de en son som är mitt emellan våra barn i ålder. De har tre hundar, katter, höns, ankor, duvor, kaniner, bin, åsnor, kor samt fiskar och grodor i en egengjord damm.Några av djuren är nyttodjur, men annars de flesta är mest för att de är roliga att ha. På deras hemsida förekom det bilder av alpackor innan vi reste dit med dessa hade de gjort sig av med då de inte funkade bra med gästerna. Deras huvudsakliga jordbruksinkomst kommer från olivolja.

Väl på gården kunde vi slappna och av komma ner i det italienska landsbygdstempot. Vi hade inga stora utflykter planerade. Vi gav istället barnen möjligheter att strosa runt, hälsa på alla djur, titta på småkryp och bara vara i en otroligt vacker miljö. Det blev ca 1 timmas bad i poolen varje eftermiddag och de var en mycket uppskattad aktivitet som vi förmodligen hade haft svårt att klara oss utan.
För oss var tempot välgörande men vi inser att åren där vi kan ha ”ingenting” i aktivitetsväg inplanerat på familjesemestern kanske är lätt räknade.

Naturupplevelsen och maten:

Våra barn som annars inte har några närmare relationer till djur ville efter någon dag börja och sluta varje dag med att gå omkring och säga ”god morgon” och ”god natt” till djuren. Wollmar älskade hundarna medan Wilfred föredrog kattungarna.
Att bo på lantgård i Italien

Vi hade valt halvpension, och detta innebar att vi lagade egen lunch men fick avnjuta frukost och en fyrarättersmiddag i gårdens ”restaurang”. De har alltså ett riktigt litet restaurangkök, anställd kock och en restaurangdel med typ sex bord. De flesta måltider var vi ensamma gäster, men det kanske beror på att vi var där tidigt i juni?

Middagarna var otroligt mättande, smakrika och goda. Någon enstaka rätt råkade kanske inte falla in som en favorit, men när man avnjuter en fyrarättersmiddag så gör det liksom ingenting. Restaurangdelen hyste en del brädspel och leksaker, vilket var en räddning att uppehålla barnen mellan rätterna eller när de kändes sig färdiga och vi ville njuta vidare. I halvpensionen ingick även frukt och grönsaker från trädgården, vilket var en upplevelse i sig.

Vi upplevde att bo på lantgård med barn var något av det bästa vi gjort. Dels som en viktig del i våra barns uppfostran, men också för att det på sitt lågintensiva sätt ändå blev upplevelserikt och på något sätt ett ”äventyr” även för oss vuxna, långt mycket mer än vad andra semestrar med barn kan bli.

Vi är nöjda!

Rom med barn:

Vi avlutade vår Italiensemester med ett dygn i Rom. Vi hade inte på något sätt en dålig Rom-upplevelse, men vi kan uttrycka det såhär: Rom är en stad som inte lämpar sig allra bäst med barn. Vi släpade runt våra barn på en tur runt Spanska Trappan, Fontana di Trevi, Pantheon och Colosseum i trettio graders värme och strålade sol.

I och med att vi hade med oss bara en paraplysulky fick vi köra ett barn i vagn och bära ett annat barn på ryggen nästan hela promenaden. Det gick visserligen, men vi kände att vi otroligt gärna hade gått mer, sett mer, insupit atmosfären mer. Vi får helt enkelt åka tillbaks, utan barn, vid tillfälle.

Vi bodde på ett Bed and Breakfast i Bologna, tre Metrostationer från Roma Termini, och det var alldeles lagom. Anledningen till att vi valde just detta ställe var att det hade bra recensioner på Tripadvisor (inte på grund av att det är kosher…), bra pris, bra läge och det ingick frukost. Stället hade fem rum och en pratglad värdinna.
image

När det gällde fika och mat i Rom hade vi resarchat oss till följande:

Sjuuukt god glass i närheten av där vi började vår sighseeing vid spanska trappan.

Jäääähäääättegod pizza där man betalar för et man tar (alltså €/kg) och låg precis nästgårds till vår B&B

Vi är tokiga i Italienska bakverk, och vi hann med att besöka denna Patisseria, väl värd ett besök.

Summering

Att bo på lantgård är ett prisvärt och barnvänligt alternativ för familjesemester. Italien är lätt att resa till, och resa inom.

För att vi är de värsta pensionärerna ni vet..

image

Vi har varit på semester och skickar nu in lösningar på typ alla kryss i ”Hemmets Veckotidning”.

Så, varsågoda att skratta!

Ilskan över oförmågan att individanpassa BB-vården

Min uppfattning om eftervården efter kejsarsnittet var såhär: Eftersom det var en bukoperation som gjorts, så fanns liksom en medicinsk föreställningsvärd om hur mycket smärta och besvär jag kunde förväntas ha. Därför fick jag hela tiden adekvat smärtlindring, väl avvägda råd om hur jag skulle ta mig an den något konvalecenta kroppen och på det hela taget en bra vård.

Jag är inte heller en av dem som fick bottenlöst dålig vård efter sfinkterrupturen. Men jag hade LÅNGT mycket mer ont efter den förlossningen än efter kejsarsnittet. Jag skojar inte, det gjorde så djävulskt ont. Och visst fick jag smärtlindring, men det var ändå lite grann med någon slags misstro som de där tabletterna delades ut.

Jag vill nästan skrika: Hur kan det komma sig att BB-vården inte inser att det kan göra mer, eller i alla fall minst lika, ont att spricka en massa och genomgå en underlivsoperation i samband med en förlossning, som det gör att genomgå en bukoperation? 

Jag vet att det är väldigt individuellt det här med smärta. Men jag skulle välja bukoperationen framför underlivsoperationen alla dagar i veckan, om jag ställdes inför detta val. Möjligen så spelade skräcken och oron en väldigt stor roll när det kom till sfinkterrupturen, att smärtan förstärks när ens värsta mardröm besannats. Och inför kejsarsnittet var jag ganska laid back, och därför förstärktes inte heller smärtupplevelsen på samma sätt.

Häromdagen blev jag dock arg. En person i min närhet födde barn ganska nyligen, och förlossningen var lång och förhållandevis komplicerad. Hon fick inga stora muskulära skador, men däremot nytillkommen bäckensmärta i främre bäckenleden från själva förlossningen. Och den smärtan GÖR SÅ ONT. Hon kan knappt stå, gå, lyfta sitt barn eller vända sig i sängen. Jga träffar ju regelbundet patienter med såna här besvär, och jag tycker ofta att de verkligen är de som lider nästan mest, en ganska lång tid efter förlossningen.

När min vän bad om mer smärlindring på återbesöket på BB frågade barnmorskan vad hon skulle göra med den. ”Sälja den på Sergels Torg”, hade en ju god lust att svara då.

Den kvinnan passar inte in i mallen för a) sfinkterskadade eller b) kejsarsnittsförlösta. Och då verkar BB-vården helt plötsligt stå helt perplex. Men va, du kan ju inte ha så där ont? 

Kvinnor verkar fortfarande misstros för att bara vara gnälliga/sjåpiga när presenterar symtom som inte passar in i mallen för hur en nyförlöst kvinna förväntas må. Jag FÖRSTÅR INTE hur svårt det ska vara att liksom ta en person på allvar, som berättar att den inte mår bra.

Men jag vet, det här är en organisatorisk fråga. I Sverige har vi det så organiserat att det faktiskt inte finns någon som riktigt har i uppdrag att bry sig om mamman så fort barnet är ute. BVC ska ha koll på barnet, och MVC har på pappret ansvar för den nyförlösta kvinnan fram tills några månader efter förlossningen. Men, vad ska de göra? Mäta blodtryck och blodsocker, en gång till? Och på BB vill de ju som bekant ha en ganska stor ruljans, där kan du inte stanna för din egen rehabilitering, direkt. (Här hävdar jag att det ska finnas remissvägar direkt till fysioterapeut för kvinnor som drabbas illa av förlossningar/kejsarsnitt, men det är ju kanske bara mitt eget, privara korståg…)

Igen: Det här är en feministisk fråga. Aldrig någonsin skulle en man som i princip var oförmögen att gå skickas hem från sjukhus utan att ha fått en remiss i handen, läkemedel att ta och en rekommenderad kontaktväg genom vården för fortsatt uppföljning. Rätta mig gärna om jag har fel, men jag tror ändå att det är så.

Börjar jag bli tjatig? Det är en baby boom i vår bekantskapskrets just nu, och det här aktualiserar en massa frågor för mig, saker som väcker känslor.

Jag vill gärna höra era tankar, men jag vill inte helst höra att ni vill att jag ska sluta skriva såhär.

Jag vet inte om jag kan. 

 

 

 

%d bloggare gillar detta: