Kuratorssamtal

Idag har vi båda varit och träffat en kurator på kvinnokliniken. Det känns sjukt bra såhär efteråt. Vi båda var nog lite nervösa innan och visste inte riktigt hur samtalet skulle bli. Men kuratorn var väldigt duktig, ledde samtalet bra, lät oss komma fram till insikter, gav oss lite olika perspektiv på vissa saker och var väldigt empatisk och medkännande. Hon lär ju ha träffat oändligt många som haft liknande och värre situationer än oss att bearbeta. Det värmde väldigt när hon vid något tillfälle liksom rös till och utbrast att det hela var så att hon fick ont i magen.

För min del var en stor insikt att en stor del av mitt trauma handlar om tiden efter förlossningen – hela dagens väntan på operationen efter att Wollmar blivit född, hungern och törsten efter en 30-timmarsförlossning, sorgen över att inte ha upplevt vår sons första dygn. Den ofullbordade känslan när förlossningen var över, men jag ändå inte var färdig eftersom jag väntade på att bli ihopsydd och få dom och diagnosförklaring.

jag kom fram till att det egentligen inte är mycket från själva förlossningen som i sig är traumatiskt, förutom själva krystandet utan krysvärkar och beskedet att jag spruckit så mycket att jag behövde opereras. Däremot så är det mycket svårt att hantera känslorna kring att själva komplikationerna hade kunnat undvikas genom att nattskiftet hade kunnat kalla in läkare och ta beslut för kejsarsnitt. Frågan är ju om jag fått en sfinkterruptur på grund av att någon hade en dålig dag på jobbet?

Både Joseph och jag grät i olika omgångar och vi kom fram till att vi har lite olika perspektiv och lite olika ångestmoment kring det hela. Joseph lider väldigt av insikten att han inte kunde skydda mig, rädda mig. Just det var kuratorn väldigt duktig på att bemöta och ge perspektiv på. Hon menade att det är ett vanligt fenomen att fäderna känner så vid traumatiska förlossningar och att man inte kan ta på sig den rollen då man litar på personalen och dessutom är helt utanför sin vanliga zon av erfarenheter och kunskaper.

Hela samtalet kändes väldigt, väldigt bra – lite som balsam för själen. Och vi ska dit igen om 3 veckor. Toppen!

Previous

Next

5 Comments

  • Härligt att ni får bra stöd och känner förtroende för kuratorn! Bra att ni sätter ord på vad som är vad. Ni är så modiga och fantastiska.
    Kram!!

  • Klassisk men ack så bra! Den var visst till er idag:-)

    139 Herre, du genomskådar mig och vet allt om mig.
    2 Du vet om jag sitter eller står. Även om du är långt borta från mig så vet du vad jag tänker.
    3 Du ser mig om jag arbetar eller vilar. Du vet allt om mig.
    4 Redan innan jag talar så vet du vad jag vill säga.
    5 Du omsluter mig på alla sidor, och du håller mig i din hand.
    6 Din kunskap om mig är oerhörd, ja mycket större än vad jag själv förstår.
    7 Jag kan aldrig fly för din Ande! Jag kan aldrig gömma mig, utan att du ser mig.
    8 Om jag far upp till himlen så är du där, och om jag far ner till dödsriket, så är du där.
    9 Även om jag skyndar mig dit där solen går upp eller gömmer mig vid havets yttersta gräns,
    10 så kommer din hand att leda mig och din styrka att hjälpa mig.
    11 Om jag bad mörkret att gömma mig och ljuset omkring mig att bli natt
    12 så gör inte mörkret det mörkt för dig. Ja, för dig lyser natten lika klar som dagen. För dig finns ingen skillnad på mörker och ljus.
    13 Du har skapat min kropp med alla dess organ. Du vävde dem samman i min mors liv.
    14 Tack för att du skapade mig så unik och så underbar! Det är fascinerande att bara tänka på det. Allt du gör är fantastiskt, det har jag verkligen fått erfara.
    15 Du var där när mina ben formades i det tysta, när de fogades samman i min mors liv.
    16 Du såg mig innan jag föddes och planerade varje dag i mitt liv, innan någon av dem började. Ja, varje dag skrevs ner i din bok!
    17-18 Hur ofattbara är inte dina tankar, Herre! Och hur otroligt många är de inte. Om jag försökte räkna dem skulle jag aldrig nå slutet. När jag vaknar på morgonen, tänker du fortfarande på mig!

  • Vad skönt att det funkar med kuratorn. Och vad oerhört trist att ni inte fick den vård på SÖS som ni förväntade er och har rätt till. Hoppas att kuratorsamtalen fortsätter att ge er extra stöd, ni förtjänar allt stöd ni kan få!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *