Rekord (dåligt)

I förmiddags sov Wollmar mellan 10 och 11 när vi var ute och promenerade.
Vi kom hem och jag åt en tidig lunch där efter 11. Han fick lunch vid tolvtiden.

Sedan dess har han inte sovit. Alls.

Han brukar sova åtminstone en gång på eftermiddagen, men oftast två. Men idag totalvägrade han.
Jag vaggade och vyssjade det bästa jag kunde, många många gånger. Jag fick honom att slappna av och blunda, och jag la ner honom i sin egen säng. Han vaknade, gång på gång. Vägrade slappna av.
Jag försöke få honom att somna medan jag bar honom.
Jag försöke få honom att somna i vår säng, när jag låg bredid honom.
Jag försökte få honom att somna i min famn, framför tv:n.

Jag försökte allt.
Han blev bara grinigare och grinigare allt eftersom eftermiddagen fortskred.

Jag behövde kissa och la ner honom – han storgrät.
Jag bedövde börja förbereda middagen och satte honom i babysittern – han grät som att jag skulle ha gjort illa honom.

Jag försökte sjunga för honom, han bara gnällde och vred och maskade sig i min famn. Jag försökte leka med honom, men han var inte på humör.

Den enda gången han faktiskt varit glad idag är en av gångerna när han inte somnade efter att jag lagt ner honom i spjälsängen. Då kom han på att han kunde ligga och dra i spjälskyddet och knöla ner det för att sedan ligga och plira och titta på mig genom spjälorna. Visst, det var kul att han var glad och det var sött med en ny lek, men det kändes lite som ett hån efter att ha försökt få honom att somna för typ hundratusende gången.

Det värsta är gnället. Det blir en så fruktansvärt dålig arbetsmiljö av att ständigt ha det där gnällande, grinande oljudet i öronen. Jag blir så sjukt trött av det! Jag började till och med gråta själv efter ett tag, då kändes det riktigt eländigt.

Sedan kom Joseph hem och Wollmar kom på bättre humör, naturligtvis. Skratt och mys med pappan och sedan somna snällt i sin säng efter lite gröt.

Gud ändå, nästa gång vi får barn vill jag vara pappan. Heh. Eller, blir det bättre bara jag får vara den föräldern som får komma hem från jobbet och vara efterlängtad och skojfrisk?

Vet ni, idag är första gången som jag inser att jag i framtiden kommer kunna tappa tålamodet på Wollmar. Alltså, inte alls så att jag skulle bli obehärskad eller så. Men sådär att jag inser att även jag kommer kunna bli en arg mamma. Hoppla.

Comments (2)

Haha vänta bara!! (vill jag säga utan att låta besserwissrig) 😀 nog kommer han få dig att vilja slita dig i håret många gånger 😉
Konstigt nog så upplevde jag det med Saga och Alva att de blev superjobbiga i typ… 2 årsåldern när jag kom hem från skolan. Jag var inte alls den där roliga typen de ville leka med, de ville bara klänga o gråta när jag kom hem. Helt tvärtom mot hur de varit mot Tommy. Men men.

åh nej, du menar att jag kanske ALDRIG kommer bara få vara den skojiga lektanten utan bara surmamman? huuuuh…
Nyss frågade jag Wollmar om han tänkte vara på bättre humör idag. Jag kunde liksom se frågan i hans ögon: Men Mamma, tänker DU vara på bättre humör idag då? Heh.

Leave a comment