Barnvakt och utemiddag
Alla inblandade var nog förberedda på en kaos-ig barnvakskväll igår.
Barnvakterna kom 10 minuter innan vi behövde gå och fick vara med när Wollmar städade sitt rum för kvällen. Sedan blev det pjamas, tandborstning och sånt tillsammans med Daddy, medan jag snabbt som tusan försökte ge alla instruktioner.
Och sedan radade vi upp dem i soffan. Wollmar i sitt hörn, mostern bredvid (med en förhoppning om att vi är tillräckligt lika för att ge lite av mamma-mys-känslan) och sedan Jareer. Slog på 30 minuter “In the Night Garden” och gick ut i hallen och klädde på oss.
Vi hade berättat för Wollmar att Fia och Jareer skulle komma och se på TV med honom och vara med honom när han sov, men inte jagat upp honom kring just faktumet att vi skulle gå. Det visade sig vara en bra taktik.
När vi stod redo i hallen vände vi oss bara in till rummet och vinkade hejdå och önskade honom god natt. Han var redan inbegripen med att ropa “Pinkponk!” och “Macka!” när de olika figurerna gjorde sin entré, så vi kände att det var lugnt att dra.
Vi hann till restaurangen precis i tid och satte oss ner och beställde tillsammans med de övriga i middagsgänget. Halvvägs in i förrätten vågade jag mig på att skicka ett sms med frågan hur det gick. Svaret löd:
“Som en dröm! Han somnade lugnt på 5 min efter vatten och aftonbön, sen satt vi där en stund och nu sover han som en liten ängel.”
Vi kunde andas ut. Två timmar senare skickade jag ett nytt sms och fick till svar att han gnytt lite, fått lite vatten och sedan somnat om som en stock.
Vi åt en underbar middag i goda vänners lag på Nybrogatan 38, och åkte sedan hem och avlöste barnvakterna. De hade både hunnit äta middag och fått te och godis och kollat på en film. Vi kom precis i tid för att hinna kolla på sista avsnittet av Sherlock för säsongen.
En perfekt kväll.
Sedan blev det i för sig lite stökigare mellan 11 och 01 när Wollmar fick akut daddy-abstinens och bara ville ligga som ett plåster på Joseph, men samtidigt låg och grät “sova, sova” för att han egentligen var så trött och ville sova i fred. Jag hade onda sammandragningar i några timmar.
Men sen somnade vi alla om och sov till halv åtta.
Daddy eller pappa?
Ända sedan Wollmar började prata har han kallat mig för “Daddy”. Det var faktiskt en av hans första ord. Ordet “Pappa” kom in i bilden för kanske två tre månader sedan men då innebar det specifikt Alfons eller Mumins pappa.
Men nu har hans förståelse för ordet kommit ikapp och han har fattat (med viss hjälp av hans förskolelärare) att hans “Daddy” också är hans pappa. Så nu mera är det en blandning av “Daddy” och “pappan”. På förskolan är jag nästan utesluten “pappan”. I alla fall om han ska berätta för andra vem jag är. När jag tilltalar mig är jag för det mesta fortfarande “Daddy”.
Jag känner mig lite kluven i detta om det skulle bli så att han helt slutar kalla mig “Daddy”. Ska jag ta striden eller bara låta det gå som det går. Jag vet att min pappa vägrade låta oss kalla honom något annat än “Thathi”. Jag har alltid velat kalla min pappa för just daddy och detta i sig har blivit bakgrunden till att jag vill att Wollmar kallar mig för det. Min pappa i sin tur fick inte kalla sin pappa för annat än just “Daddy” och därför ville han att hans barn (alltså mina syskon och jag) skulle kalla honom för “Thathi”. Ser ni tendensen till en ond spiral?
Så frågan är om jag bara ska låta det bli som det blir? Eller ska jag ta strid? Eller ska jag vara manipulativ och lura honom att kalla mig det som jag vill att han ska?
Nä, detta var svårt. Spelar det ens någon roll?
Besök
Vi har fått farmor&siya på besök. Wollmar är såå glad!
Han hade feber i natt, och har varit lite småfebrig idag, men ungefär lite pigg och glad som vanligt.
Vi hoppas på en bra natt utan febertoppar och hostanfall så att alla inblandade får sova.
VAB-livet har börjat
örra fredagen var jag hemma och vabbade med Wollmar. Då var det mer eller mindre som en vanlig dag med honom i och med att hans allmäntillstånd inte var påverkat alls av sjukdomen. Sedan var nätterna och därtill lördagen jobbig, men det hör inte till saken.
Dagens VAB var dock en helt annan femma. Jag mätte Wollmars temp till 38,5 på morgonen. Efter en halvdan frukost gick både han och jag och la oss innan Mia ens gått till jobbet. Jag sov i någon timma och flyttade sedan över honom till sin säng där han fortsatte att sova fram till 11. När han vaknade frågade jag om han ville äta varpå jag fick ett tydligt nej. Dricka gick dock bra vilket har känts bra. Sova och dricka är väl de två sakerna man ska göra om man är sjuk, eller hur?
Sedan har vi båda två legat däckade framför TVn halva dan och tittat på Babar, Bamse, Rasmus Nalle och Smurfarna. Sedan ville Wollmar sova igen.
När han vaknade fick jag i honom lite banan och efter det har han målat, tittat på TV, läst böcker (jag gjorde det mesta läsandet) och blandat pizzadeg. Trots att febern fortfarande legat högt har han blivit piggare och piggare. Piggheten hade sin kulmen när vi pratade med Mia på telefon och han efter samtalet begärde yoghurt med flingor. Sedan bad han om mer och efter det ville han promt ha sin händer tvättade och ville sedan ha napp, snuttis och lägga sig igen.
Han har alltså sovit sjukt mycket idag och jag minns ju själv hur det kunde vara så när man var sjuk. Tankarna går ändå till den kommande natten och undran till om han kommer att sova eller ej. Vi får väl se.
