Graviditet påverkar hållning och gångmönster

Graviditet påverkar hållning och gångmönster

Hur påverkas hållning och gångmönster under graviditet?

Det sägs att en tulltjänsteman kan avgöra om en kvinna är gravid eller inte på hur hon går. En mag-atrapp med smuggelgods kommer aldrig kunna ge den graviditetstypiska gången, och det krävs en riktigt duktig skådespelare för att få till det rätta vaggandet.

Hållningsförändringarna som sker under graviditeten beror på en rad olika fenomen.

Den växande livmodern förändrar tyngdpunkten i kroppen, vilket resulterar i att kvinnan kommer få en rad hållningsförändringar för att undvika att falla framåt. Vanliga reaktioner på ”framtungheten” är en ökad ländryggslordos (svank) och en framåttippning av bäckenet. Om svanken ökar kommer ryggraden få reaktioner hela vägen upp. Även nacken och skuldrorna kommer åka fram något. Växande bröst påverkar också tyngdpunkten framåt.

 

bäcken 006

Hormonernas inverkan

Redan tidigt under graviditeten höjs hormonet relaxin kraftigt i kroppen. Det är detta hormon som orsakar en leduppmjukning i bäckenet som syftar till att underlätta för barnet att komma ut. Relaxinnivåerna peakar under graviditetsvecka 12.

Hormonerna progesteron och relaxin tillsammans med livmoderns ökade vikt medför således en stor hållningsförändring som kan ge smärtor och besvär från muskler och stödjevävnad. Gravida kvinnor står och går ofta med en kraftig svank och tillbakadragna skuldror. Bild finns här. Kvinnor som redan från början har svaga stabiliserande djupa magmuskler kommer ha svårare att bibehålla en god hållning och därigenom få en ökad risk för ländryggsmärta under graviditeten. Därför är träning av den djupa bålmuskulaturen också en del av behandling vad gäller ryggsmärta hos gravida.

Gångmönstret förändras

När det gäller gravida kvinnors gångmönster ökad stegbredden och steglängden minskar. Gången har förenklat sagt normalt tre olika faser; fasen då hälen sätts i marken, fasen då hela kroppens vikt är mitt på ena foten samt fasen då man rullar av foten från marken via tårna. Man har sett att hos gravida är fasen då kroppens vikt är fördelad på båda fötterna längre än hos icke-gravida. Man tror att detta beror på det ökade behov av stabilitet som graviditeten medför. Som en följd av alla hållningsförändringar har gravida kvinnor försämrad balans, och har 2-3 gånger ökar risk att falla.

Framåttippningen av bäckenet kommer innebära att kvinnan behöver böja mer i höften och använda fötternas rörlighet mindre.

Rörligheten i lederna förändras

bäcken 003

Redan tidigt i graviditeten kommer bäckenet vidgas och tippas, och detta kommer påverka framförallt höftvinkeln när kvinnan rör på sig. För att lämna plats för den växande magen kommer hela benet vridas utåt något så att kvinnan vanligtivs börjar gå mer ”utåtfotat”

Rörligheten i bäckenet och mellersta och nedre delen av ryggen förändras på så sätt att det sker en mindre vridning under gången. När man går raskt får man normalt en medrotation av ryggen och en pendling av armarna. Hos en gravid kvinna kommer detta vridmoment minska. Istället sker hos gravida en ökad vaggning av gången, till följd av en sidotippning av bäckenet. Vaggningen innebär att höftens normala sträckning och inåtföring (extension och adduktion) minskar samt att den gravida kvinnan också går med ökad sträckning i knälderna och minskad fotavveckling (plantarflexion). Man har också sett att den gravida kvinnan får böja mer i höften till följd av det framåttippade bäckenet och den vaggande gången.

Musklerna påverkas

Muskulärt innebär detta en ökad risk för överansträngning i rumpmusklerna (både extensorer och abduktorer) och fötternas nedåtböjare (plantarflexorer). Detta samt att en gravid i stående kommer få en ökad belastning på framfoten kan innebära att fotens främre fotvalv trampas ut och ger besvär i form av smärta och ändrad biomekanik i foten. Gravida rekommenderas därför att använda bra skor med stöd, gärna med fotbädd med hålfotsstöd och främre pelott.

Bäckensmärta

Bäckensmärta och foglossningssmärta är relaterat till att rumpmusklerna är översträckta och lätt uttröttade till följd av framåttippningen av själva bäckenet och den ökade svanken. Dock visar forskningen inga entydiga resultat av den förändrade hållningens samband med foglossningssmärta. Även sambandet mellan nivåerna av hormonet relaxin och foglossning är svåra att bevisa. Helt enkelt visar den sammantagna forskningsbilden att man inte helt vet varför vissa drabbas av bäckensmärta och andra inte.

Individuella skillnader

Alla kvinnor har individiuella skillnader i rörelsemönster normalt sett och fosterutvecklingen och tillväxt av livmodern sker också med individuella skillnander. Även fostrets och livmoderns placering kommer påverka de anatomiska faktorer som ger en mer eller mindre påverkad hållning.

Återhämtning

Åtta veckor efter förlossningen återgår stegbredd och steglängd till det normala, medan rörligheten i bäckenet och övre delen av ryggen inte återgår till normala automatiskt.Dessa anatomiska förändringar vad gäller hållning och gång kan ge viktiga ledtrådar till vad som behöver göras i rehabiliterande syfte hos gravida med rygg- och bäckensmärtor.

Summering

Sammantaget kan man dra slutsatser att kvinnor med bäcken- och ländryggssmärta under graviditet kan bli hjälpta av att träna stabiliserande bålmuskler samt rumpmuskler. Vissa bevis finns för att akupunktur kan minska de muskulära komponenterna av bäckensmärta. Att tänka på hållningen och gången kan vara viktigt, framförallt vad gäller att minska graviditetens påverkan på ökad svank. Att bibehålla förmågan till att minska svanken och stabilisera upp med muskelkraft är av vikt.

Om hållnings- och gångmönsterförändringar kvarstår efter avslutad graviditet kan kvinnan behöva hjälp av en sjukgymnast för att återfå tidigare, normaliserade rörelsemönster. Normalt sett bör det inte ta mer än 6 månader för kvinnan att återfå sin normala rörlighet.

(1)(2)(3)(4)(5)(6)(7)(8)

Previous

Next

10 Comments

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *