Lite nervös

Alltså, dagarna tickar på. Jag börjar bli rätt nervös för kejsarsnittet.
1) Vågar jag tro att allt faktiskt kommer gå som det ska? Jag var ju HELT övertygad om att en vaginal förlossning skulle gå finfint förra gången, och så blev ju inte fallet. Det är inte så att jag går och oroar mig för någon specifik komplikation, men det är ändå en hyftsat stor operation. Vad kan gå fel? Kommer något gå fel? Hur kommer det bli?

2) Hur ont kommer det göra efteråt? Efter sfinkterrupturen hade jag två vedervärdiga första veckor med regelbunden smärtlindring, jobbiga biverkningar av mediciner och otroligt ont att ligga, sitta, stå och gå. Jag har ett datum i huvudet. Det femtonde augusti 2012  vet jag att jag dock kunde äta middag på stan, laga middag på kvällen och gå en hyfsat lång promenad. Vi hade Carro&Oscar på besök och jag vet att jag var lite nervös innan för hur det skulle gå, men att jag också var sjukt nöjd med att den dagen gick att genomföra. Wollmar föddes alltså 30 juli, så då hade jag alltså passerat de där två vedervärdiga första veckorna med någon dag. Smärtan minskade förstås successivt under tiden. Sedan hade jag förstås ont längre än så, men den där sjuka, akuta smärta smärtan hade ändå börjat lägga sig.
De flesta som jag läser om verkar dock mena att ett kejsarsnitt är en piece of cake jämfört med en sfinkterruptur. Jag hoppas på det. Både rent smärtintensitetsmässigt och hur länge det kommer göra ont.

3) Hur kommer kropen reagera? Jag förstår nu i efterhand att jag fick någonslags deppighet i förhållande till min egen kropp efter förlossningen med Wollmar. Det var sfinkterrupturen som orsakade det i första hand, men även chocken av att få en slapp mage, galna sprängfyllda amningsbröst, hudbristningar och hela alltihop. Från medicinskt håll var de ju också så osäkra på hur sfinkterrupturen och bäckenbottenbristningarna skulle läka, om kroppen ens skulle hålla för vanlig träning. Jag var verkligen förtvivlad länge över kroppen och hur den såg ut. Nu i efterhand vet jag att den läkte bra, träningen gick fint och återhämtningen till ”normal” kroppsform gick hyfsat snabbt. Hudbristningar och ändrad form på brösten är smällar man får leva med, känner jag. Men ett nytt operationsärr, på magen den här gången. Hur kommer kroppen reagera på det i återhämtning, muskelmässigt och utseendemässigt?

Jag är inte orolig, direkt. Men nervös. Det kommer vara en galen känsla att ligga där på ett operationsbord och veta att vi inom loppet av några minuter kommer få träffa vårt andra barn. Och att de i samma tidsförlopp också kommer skära upp magen på mig och öppna upp buk och livmoder, med alla risker det kan innebära.

Gud förbarma dig, så känner jag.

Previous

Next

3 Comments

  • Jag förstår din nervositet. Det är ju nåt helt nytt den här gången men ändå inte. Kan inte tänka mig att smärtan i ett normalt efterförlopp ens går att jämföra med en sfinkterruptur! Jag tror att du efteråt kommer känna en skön lättnad över hur härligt och fint det kan vara att föda barn 🙂

  • Hoppar in och berättar: Det VAR/ÄR piece of cake. 2,5 vecka efter snittet mårjag toppen. Nej jag skuttar och springer och lyfter inte tungt, inte för att jag känne rmighindrad, utan för jag vet att jag inte ska ( och det skulle kanske göra ont om jag testade, men men). Jag upplever en nästan euforisk lycka ( mitt i viss hormonell gråtmildhet att jag ”sitter fast” – men det har ju att göra med att små bebisar vill ammas ofta och att man därmed blir lite mer bunden) – en enorm skillnad från tiden efter sfinkterrupturen då det mest var chock och trauma kring hela grejen. Jag upplevde också den enorma ledsamheten i att min ”kropp var förstörd” – och helt ärligt vet jag inte om min är så bra rehabad som jag skulle vilja, återstår att se efter magrehab och bäckenbottenrehab efter graviditeten – men ändå, skillnaden – nu är jag lycklig och glad i kroppen. Den är inte det minsta förstörd av själva snittet känner jag, en enorm skillnad.

    Var inte orolig, jag tror ni kommer få en fantastiskt fin förlossning, en grymt bra start i att vara fyra och att din kropp kommer må väldigt bra i snittet!

    • Åh, toppen och GRATTIS! Och tusen tack för pepp. Skönt att höra ett utlåtande från någon som upplevt båda! Hur länge behövde du stanna på BB?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *