Foglossning efter förlossningen

Foglossning efter förlossningen

Vad händer i kroppen när foglossningen inte ger med sig efter förlossningen?

Och vad kan man göra åt det? Idag försöker jag bena ut vad forskningen säger om ämnet!

Hormonernas påverkan

Det som händer under graviditeten som påverkar muskler och leder kommer sig av både hormonella förändringar och viktuppgången i sig. Hormonella förändringar orsakade av graviditeten medför en förhöjd rörlighet i lederna. Viktuppgången leder till att skelett, muskler, leder och ligament belastas hårdare. Samtidigt sker en förskjutning av kroppens tyngdpunkt framåt och ryggmusklerna belastas mer vilket skapar en ökad kompression på de bakre delarna av ländryggen. (Mer om graviditetsrelaterade hållningsförändringar här).

För de allra flesta minskar bäckensmärtorna snabbt efter förlossningen i samband med att hormonnivåerna i kroppen normaliseras efter avlägsnandet av moderkakan. Dock finns det kvinnor som upplever kvarstående smärta i flera år framöver. Kvinnor som hade besvär med ländryggssmärta redan innan graviditeten lider också större risk att ha kvarvarande besvär av bäckensmärtor ett år efter förlossningen.

Ungefär 50% av alla gravida kvinnor upplever bäckensmärta under graviditeten.

För majoriteten av dessa försvinner smärtorna inom tre månader efter förlossningen. Dock kvarstår besvären hos en del, och upp till 7% har smärta som upplevs svår och funktionsnedsättande. Man vet inte helt varför bäckensmärtorna uppstår överhuvudtaget, men en del belägg finns för att det handlar om en biomekanisk ändring som försvårar  kraftöverföringen mellan ländrygg och bäckenet. De lokala stabiliserande musklerna och framförallt transversus, de lumbala multifiderna och bäckenbotten anses spela viktiga roller i kraftöverföringen i detta område och muskelsvaghet i dessa anses höra ihop med graviditetsrelaterad bäckensmärta. De globala muskler som anses viktiga i sammanhanget är alla magmusklerna, rumpmusklerna och ryggsträckarmusklerna.

(En utförligare förklaring om globala och lokala muskler finns här.)

En norsk forskargrupp har med framgång använt sig av ett behandlingskoncept för kvarvarande bäckensmärta efter förlossningen där man inkluderade båda globala och lokala muskler, ergonomiska råd, kroppsmedvetenhetsträning och vid behov massage, mobilisering och stretching. Man riktade träningen mot musklerna som traditionellt anses vara en del av core-muskulaturen inkluderande även rump- och överkroppsmusklerna och ryggens stora muskler. Kvinnorna rekommenderades att träna 30-60 minuter tre gånger i veckan i fyra månader.

En svensk studie av Annelie Gutke med flera har gjorts på samma patientkategori men där man enbart fokuserade behandlingen på träning av de lokala musklerna. I denna svenska studie såg man att det inte finns något automatiskt samband mellan lokal muskelträning och förbättrad funktion i de globala musklerna. Man drog slutsatsen att det är av värde att i behandlingssyfte även inkludera de globala musklerna när man utformar träningsprogram till patienter som lider av graviditetsrelaterad bäckensmärta efter förlossningen. Detta styrks även av att man i annan forskning sett att kvinnor med kvarvarande bäckenbesvär ofta har nedsatt funktion i bålmuskler och höftmuskler generellt.

Ledtester

Ett test som anses vara bra för att utvärdera funktionen i kraftöverföring mellan ländrygg och bäckenregionen är ”active straight leg raise”,. Man ligger på rygg med raka ben med fötterna isär och lyfter det ena benet rakt upp ca 20 cm utan att böja i knäleden. Vid rörelsen ska man skatta  smärta, tyngdkänsla eller trötthet enligt följande gradering:

0 = inga besvär
1 = minimala besvär
2 = lite besvär
3 = ganska besvärligt
4 = mycket besvärligt
5 = omöjligt att utföra
Man upprepar på båda benen och räknar ihop poängen.

Kvinnor med kvarvarande bäckenbesvär både kan ha låga poäng på ASLR och samtidigt visa normala muskelvärden i bäckenbottenstyrka. ASLR är enbart en indikator för kraftöverföringsprogram, men besvären kan alltså finnas ändå.

Predisponerande faktorer

Man har i forskning  sett olika faktorer som delvis kan förutsäga om en kvinna om tillfriskna spontant från bäckensmärtan efter förlossningen. Bland annat har man tidigare trott att tungt fysiskt arbete. Tidigare ländryggssmärtor och bäckensmärtor kan vara en faktor att en kvinna får fortsatta besvär även efter den aktuella graviditeten. Det finns motstridiga fakta gällande om kvinnans ålder och etnicitet kan bidra. Andra faktorer som hör till sammanhanget är kvinnans BMI och eventuell överrörlighet, dock även dessa med inte fullt forskningsbelagda samband. Man har sett att nedsatt uthållighet i bukmusklerna tidigt i graviditeten hör ihop med kvarvarande besvär av bäckenledssmärta tre månader efter förlossningen. Även emotionell stress och kvinnans totala psykiska hälsa kan bidra till att smärtan kvarstår längre. Vissa studier har visat att kejsarsnitt är en ökad riskfaktor. En indisk studie har också visat att kvinnor som ammar sittande har besvär längre tid än andra, men dessa resultat kanske man får tolka ur ett kulturellt perspektiv eftersom inga andra studier visar liknande resultat.

När man skriver ett sånt här blogginlägg kan det låta som att var och varannan kvinna drabbas av kvarstående smärtor av foglossning efter graviditeten. Man ska inte glömma att graden av tillfrisknande är hög! De allra flesta blir också spontant bättre utan behov av behandling.

Se det som en idrottsskada

En annan tanke som inte forskningen inte tar upp så mycket är att man skulle kunna se kvarvarande smärtbesvär som en slags idrottsskada. Tänk dig att lederna fortfarande är lite uppmjukade och musklerna försvagade efter en period med lite träning och hård belastning. Om man då börjar träna för mycket för snabbt kan smärtan som kroppen svarar med vara en överbelastningssmärta som mer liknar en idrottsskada än foglossning, även om symtomen kanske upplevs samma.

Jag tänker att man ska se sin graviditet som en uppladdning och att man bör hitta sätt att smärtfritt hålla igång. Träna både lite kondition och styrka. Simning, cykla på träningscykel, lätta styrkeövningar utan tung belastning etc. När graviditeten väl tar slut behöver man inte ha någon panikbrådska att komma igång. När kroppen börjar kännas som vanligt kan man börja träna. Då ska man tänka att man börjar från noll och skynda långsamt. Jag tror också att ett vanligt misstag är att man fokuserar för mycket på mage-rygg-musklerna och glömmer höftmusklerna och benen.

Fysisk aktivitet ska inte göra ont

Har man kvarstående besvär av foglossning som verkar segdraget tycker jag att man först och främst ska se över hur man rör sig. Kanske behöver man börja träna något överhuvudtaget om man varit mycket inaktiv under graviditeten. Tränar man istället för hårt och tungt kan man behöva skära ner på träningen. Har man svårt att få till ett bra och lagom avancerat träningsupplägg tycker jag att man ska söka hjälp av en sjukgymnast/fysioterapeut. Och eventuellt kan man ju få en extra skjuts i smärtlindringsväg av massage, akupunktur eller stretching – även om dessa komponenter enbart verkar kortvarigt symtomlindrande och inte är en lösning på problemet i sig.

Stress och psykisk ohälsa kan göra att smärta upplevs värre och dessutom sitter i längre. Ett tips också att tänka över hela sin hälsosituation. Är det något annat som skaver i livet kan det vara en del av rehabiliteringen att ta upp dessa bekymmer med en samtalskontakt.

Hör gärna av dig med frågor eller funderingar kring ämnet!

Referenser:

1, 2, 3, 4, 5, 6

*Liten kommentar – jag använder begreppet foglossning här på bloggen för att du som googlar ska hitta hit. Foglossning anses inte längre vara det korrekta uttrycket då det faktiskt inte är några fogar som lossnar. Det har funnits förslag att istället kalla det ”bäckenuppluckring” men det låter nästan lika illa. Jag tycker kanske bäst om att kalla det graviditetsrelaterad bäckensmärta.

Previous

Next

10 Comments

  • Hej! Tack för intressant läsning!!
    Jag väntar mitt fjärde barn och har denna graviditet haft problem med foglossning sedan v. 12. (Har alltså inte kunnat träna konditionsträning sedan dess)
    Är nu i v. 37 och har svår smärta i framförallt blygdbenet som gör att jag måste använda mig av kryckor.
    Jag längtar tills jag kan börja med lite styrketräning efter förlossningen och undrar om man kan börja med lätt coreträning även innan de 6-8 veckorna efter fl har gått?
    Måste ha något positivt (förutom bebisen!) att se fram emot.
    Är ingen elitmotionär på något vis, men gillade att löpträna innan graviditeten och sprang väl som mest 8-10 km.
    Med vänlig hälsning,
    Katarina Nilsson Bremer

  • Mycket intressant!
    Jag har suttit i rullstol sedan omkring v.28, vår dotter är född men jag sitter fortfarande fast i stolen.
    Smärtorna går inte att beskriva, både när jag sitter men även när jag ligger ner.
    Får fortfarande hjälp med att vända mig i sängen och ta mig i och ur den.
    Det blir knepigt med 2 barn att ta hand om, dessutom när jag bor på 3e våning utan hiss (varit isolerad sedan jag hamnade i stolen).
    Hur i allsindar ska jag handskas med smärtan som tycks bli värre för varje dag sin går?
    Hur står man ut?
    Känns otroligt hopplöst!

    /28 år, fd idrottare

  • Tack för intressant inlägg!
    Jag har en liten bebis på fem månader och har haft foglossningssmärta i främre bäckenfogen sedan graviditetsvecka 11. Jag kan gå långsamt inom hemmet och håller mig på så vis nästan smärtfri, men nu känner jag att mitt barn blivit för tungt för att det ska vara lämpligt att jag bära henne och det är givetvis trist att vara så rörelsehindrad. Jag måste komma till rätta med det här!
    Jag förvirras av att alla säger olika saker om vad jag bör göra. Nyss läste jag att strechning är bra, men du menar att det bara lindrar smärtan. Hur då?
    Jag har också hört många som blivit sämre av de övningar de fått av sjukgymnasten. Jag har inte vågat prova de jag fick av den anledningen. Det var inga övningar som sammanställdes till mig utan ett standardkoncept vilket kändes opålitligt.
    Är rådvill om vem jag ska kontakta för att få hjälp. Två läkare, en sjukgymnast och flera barnmorskor har gett så gott som nollresultat. Har du något tips hur man bär sig åt för att få hjälp?

    • Tack och välkommen hit! Jag svarar lite senare med ett blogginlägg, det brukar bli lite väl långt för bara ett svar i kommentarsfältet. Kram Mia

  • Måste bara säga att jag gillar din blogg jättemycket!
    Lustigt att du nämnde att se dessa smärtor som idrottsskada. Där har jag ofta hamnat i tanken. Jag skrev ju till dig om mina diverse krämpor efter snitt o droppfot. Tänker ofta att jag haft ett annat utgångsläge om jag hade tränat ben, rygg o core innan.
    Den där hyperpressiva andningsövningen-jag undrar om det är ngt liknande att sjunga med bra stödfunktion. Fast då ska man ju vidga bröstkorgen och hålla emot diafragmans reflex att gå uppåt. Med ”korsettmusklerna”. Intressant! (Undrar om operasångare har mindre foglossningsproblem generellt sätt, tänker jag då.)

    • Det var en tjej som kommenterade på hypopressiva andnings-inlägget som sjöng mycket opera har jag för mig.
      Ja, det vore en kul hypotes att prova. Om postgravida operasångerskor har bättre bäckenbottenmuskelfunktion och mindre bäckensmärta än andra…

  • Pingback: Samling av inlägg om graviditeter och tiden efter - BakingBabies

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *