Läsarfråga om långvarig foglossning #2

Läsarfråga om långvarig foglossning #2

Fråga:

Jag har en liten bebis på fem månader och har haft foglossningssmärta i främre bäckenfogen sedan graviditetsvecka 11. Jag kan gå långsamt inom hemmet och håller mig på så vis nästan smärtfri, men nu känner jag att mitt barn blivit för tungt för att det ska vara lämpligt att jag bära henne och det är givetvis trist att vara så rörelsehindrad. Jag måste komma till rätta med det här!
Jag förvirras av att alla säger olika saker om vad jag bör göra. Nyss läste jag att strechning är bra, men du menar att det bara lindrar smärtan. Hur då?
Jag har också hört många som blivit sämre av de övningar de fått av sjukgymnasten. Jag har inte vågat prova de jag fick av den anledningen. Det var inga övningar som sammanställdes till mig utan ett standardkoncept vilket kändes opålitligt.
Är rådvill om vem jag ska kontakta för att få hjälp. Två läkare, en sjukgymnast och flera barnmorskor har gett så gott som nollresultat. Har du något tips hur man bär sig åt för att få hjälp?

Svar:

Hej, välkommen hit och tack för din fråga! Grattis till bebisen! Jag förutsätter att du blivit undersökt och att man från medicinskt håll har uteslutit någon annan anledning till din smärta än just foglossning. Här har jag svarat på en liknande fråga, läs gärna även det inlägget.

Jag förstår att du blir förvirrad över olika besked, råd och tips. Den enkla anledningen är att det inte finns någon supertydlig, entydig väg att gå när det gäller behandling. Jag ser detta delvis som en kvinnofråga. Just graviditetsrelaterad kvinnohälsa har inte ansetts vara värd att forskas på och många har ansett att kvinnor i stort bara ska bita ihop och vara tacksamma för ynnesten att få bli mödrar. Yada,yada och så vidare.

Råd för dig med bäckensmärta

Generellt säger man att kvinnor med främre fogsmärta ska undvika rörelser som särar på benen och kvinnor med bakre fogsmärta ska undvika rörelser där benen korsar mittlinjen (det vill säga ha benen i kors etc.) Man ska även gå med ganska korta steg, inte belasta ensidigt eller stå upp när man cyklar. Men dessa råd är ju utformade för  gravidaJag skulle inte tro att just dessa råd per automatik även gäller en person som har kvarvarande smärtor flera månader efter graviditeten. Men jag tror säkert att du har en känsla för vilka sorters rörelser som provocerar din smärta, och  det vara smart att undvika stretching i de lägen och vinklar där du får ont. Men annars är jag helt övertygad att stretching kan vara en del av symtombehandling för din del, just eftersom det kan göra att du tål mer belastning innan kroppen sätter igång och smärtsignalerar.

Eftersom foglossning är en mångfacetterad diagnos och det inte är helt hundra procent fastställt vad smärtan beror på är det näst intill omöjligt att behandla hela orsaken till smärtan. En bra sjukgymnast/fysioterapeut borde kunna undersöka dig och genom lite detektivarbete ge dig ledtrådar på vägen. Handlar det om hållning och biomekanik? Handlar det om obalans i muskelstyrka och spänst? Det är också en komplicerad sak att bena ut vad som är vad, hönan och ägget. Har du haft ont av foglossning, som gjort att du spänt dig, som gjort att du undvikit vissa rörelser och tung fysisk ansträngning, som i sin tur gjort att du förlorat muskelmassa, som i sin tur skapat obalans i muskelstyrka och muskellängd, som i sin tur gett anspänningar som lett till ytterligare smärta? I många fall tror jag att kvinnan efter ett tag upplever att smärtan är likadan som foglossningssmärtan, men att den egentligen över tid har gått och blivit en muskulär anspänningssmärta med uppretade nerver i samma smärtande område på grund av olika orsaker.

Behandling

Min tanke är på grund av detta resonemang att jag skulle vilja 1) symtombehandla och 2)  testa att se besvären mer som en idrottsskada. Det vill säga en brist i kroppens sätt att klara av den belastning som den utsatts och utsätts för. För punkt ett handlar det om att minska smärtan på något sätt, genom stretch, massage, akupunktur eller genom att hänvisa till kiropraktorkollega. Och för punkt två menar jag att man får börja sakta att bygga upp muskler i smärtande område och se till att alla inblandade muskler klarar av att utföra sin uppgift med tillräcklig styrka, spänst och uthållighet.

Du nämner att många får mer ont av sina träningsprogram. Det här är något som gör ont att höra! Jag tänker att det finns många välvilliga sjukgymnaster där ute som försöker göra gott men som lämnar kvinnor ensamma med hemträningsprogram som de teoretiskt sätt ska klara av att göra på egen hand. Jag tror att en förhållandevis tät uppföljningsfrekvens av träningsprogrammet där sjukgymnasten/fysioterapeuten kan göra justeringar efter kvinnans reaktion på träningsprogrammet är en nyckel till framgång. Tyvärr har nästan vi alla som jobbar inom landstingsdriven vård ett max antal besök per patient som gör att långa behandlingsserier blir svåra att genomföra.

Men om vi går tillbaks till idrottsskadetanken, då får det ibland göra lite ont att träna.

Inte galet ont, men ändå ont. Jag brukar försöka förmedla detta till mina patienter genom att förklara, att när en övning gör att man börjar grimasera av smärta, då har det ändå gått över gränsen. Jag har skrivit ett resonemang om detta i detta inlägg. Där handlar resonemanget om just löpning, men jag använder 0-10-skalan på nästan alla patientkategorier med smärtbesvär och tycker att man kan ha ont upp till ungefär fem på skalan. Men utifrån hur man reagerar på träningen kan man behöva justera antal repetitioner av varje övning eller göra den på ett lättare eller tyngre sätt. Det är ju detta som en sjukgymnast/fysioterapeut är proffs på, att anpassa och justera träning. Om man reagerar med smärta som känns lite för intensiv behöver det inte vara fel på övningarna i sig, kanske bara på doseringen. Du ska däremot aldrig få MER ont av träningen.

Jag kan också tycka att du blivit lite dåligt bemött om du känner att du bara fått ett standardprogram utslängt till dig av den sjukgymnast du mött. Även om en lämnar ut ett standardprogram kan en ju göra så att personen känner att övningarna anpassats efter individen. Jag kan både försvara och fördöma användandet av standardprogram.

Standardprogram okej?

Vi har alla i grunden förhållandevis lika anatomi på så sätt att musklerna sitter på samma ställen och gör samma rörelser. När man har besvär i bäckenet brukar man behöva träna rumpmuskler, höftmuskler, lårmuskler och bålmuskulaturen samt göra hållningsjusteringar. Alla sjukgymnaster/fysioterapeuter har sin arsenal av favoritövningar för olika muskler och det är mer regel än undantag att en plockar ur sin egen övningsbank som en har i huvudet till varje patient. Brukar ”foglossningspatienter” behöva träna tio stycken återkommande övningar för samma muskelgrupper är det i stort inget fel att göra en standardisering av träningsprogrammet. Jag kan dock tycka att bemötandet är av större vikt. Att du får känna att dina besvär blivit undersökta, bedömda och att en professionell har klurat ut ett lämpligt program för just dig och att sjukgymnasten/fysioterapeuten också känner ansvar för att följa upp hur det går.

Här och här har jag skrivit en del om just bålmuskelträning och nämner en liten del om rumpmuskelträning. Kanske hittar du någon inspiration eller förklaring till någon känd övning där.

Du undrar hur du ska bära dig åt för att få hjälp.

Jag vet inte. Ofta behöver man vara mycket frisk för att vara sjuk, det vill säga ha ganska mycket egen ork och kraft att stå på sig och att söka vidare när inte första kontakten med sjukvården blir som man tänkt. I kontakten med en sjukgymnast/fysioterapeut handlar ett lyckat behandlingsresultat ofta om personkemi, att du förstår hur din behandlare tänker, resonerar och varför behandlingen kommer att se ut som den gör. Och såklart på hur engagerad och kunnig sjukgymnasten/fysioterapeuten är.

Jag hoppas att läsningen här kan bli inspiration för dig till att våga testa ditt träningsprogram men också kräva återkoppling hos din sjukgymnast om du känner för det. Annars, sök dig vidare tills du träffar någon som förstår sig på dig och dina besvär.

Den kampen är du, din kropp och ditt barn värda! Eller hur?

Har du följdfrågor på allt det jag skriver nu, återkom gärna!

Lycka till! <3

*Liten kommentar – jag använder begreppet foglossning här på bloggen för att du som googlar ska hitta hit. Foglossning anses inte längre vara det korrekta uttrycket då det faktiskt inte är några fogar som lossnar. Det har funnits förslag att istället kalla det ”bäckenuppluckring” men det låter nästan lika illa. Jag tycker kanske bäst om att kalla det graviditetsrelaterad bäckensmärta.

Previous

Next

6 Comments

  • Tusen tack för ditt utförliga svar!
    Jag tror absolut att orsaken till smärtan kan ha förändrats. Jag har, som du skriver, förlorat mycket muskelmassa under det gågna året. Min kropp väger lika mycket som förr, men innehållet är INTE detsamma!

    Ett skäl till att jag känner mig så tveksam till de övningar jag fick är att jag hela tiden ser dem nämnas vid graviditetsrelaterad smärta i ryggen. Jag har aldrig haft ont i ryggen utan har en smärta avgränsat till under blygdbenet. Sjukgymnasten påpekade också att jag hade god hållning och rak rygg. Jag var ganska vältränad när jag blev gravid. Något jag verkligen undrar är därför hur lättare styrketräning än den jag gjorde fram till dess jag fick ont skulle kunnat hjälpa mig. Jag var ju stark när smärtan uppstod. Kan smärtan då bero på svaghet? (Att jag behöver träningen nu förstår jag däremot.)

    Intressant att du menar att det får göra ont om det är träning för ”idrottsskada”. Jag har verkligen varit inkörd på att undvika allt som gör ont.
    Nu återstår väl bara att hitta en vårdgivare som jag litar på kan göra en korrekt diagnos!

    Jag hade samma smärta med mitt första barn, fast lindrigare. Det gick över med vila och efter 1,5 år hade jag inga som helst problem. Det är väl lite därför också som jag tvekar inför träning. Det gick ju bra sist. :-/

    Precis som du tror jag att bristen på forskning har med den förbaskade könsmaktsordningen att göra! Samtidigt som det är vansinnigt irriterande är det skönt ändå att inse vad det hela beror på.

    Än en gång stort tack för ditt givande svar!

    • Hej igen! Kul att få feedback och fortsätta resonera!
      Jag fick lite inspiration och kommer skriva ett till inlägg om hur smärta funkar litegrann, men såhär är det. Träning som smärtbehandling kan vara riktad mot olika saker. Tyngre styrketräning med yttre motstånd där man gör färre repetitioner och få set är menad för att öka muskelmassa och ge större muskler som klarar att stå emot mer. Lättare träning med kroppen som motstånd eller bara rörelser utan motstånd, med fler repetitioner, kan utföras för att häva smärttillstånd, återinlära muskel-nerv-samspel och för att öka den kroppsliga-psykologiska medvetenheten om hållningen etc.
      När det gäller smärttillstånd som funnits en tid kräver det ganska mycket av både fysioterapeuten och patienten för att man ska fläska på med tung styrketräning, utan det som känns mest logiskt och ”trevligt” brukar vara att börja med enklare hemövningar med kroppen som motstånd. Så att börja lätt efter en tids smärta är inte alls tokigt. Sedan kanske det faktiskt är tung träning som löser ditt problem, men det känns lite bakvänt att börja så.

      Att du kunde vila dig i form sist gjorde kanske att du redan där förlorade muskelmassa, som sedan tyvärr gjorde att du inte hade lika lätt att bli av med besvären den här gången. Eller, hur tätt är det mellan dina barn?

      Utan att alls ha undersökt dig kan jag bara säga såhär: För en främre bäckensmärta som blivit långvarig skulle jag förmodligen ha gett träningsövningar för magmusklerna eftersom en del har ett fäste i närheten av symfysen (främre bäckenfogen)samt benmusklerna med fokus på balans mellan styrka i rumpans muskler som för benet bakåt och utåt samt på musklerna på insida lår som för benet inåt (dessa muskler fäster också precis invid symfysen. Ger man övningar för mage så tycker jag också att man lägger till rygg, det är svårt att skilja dem åt framförallt. Och vips: då har vi ett träningsprogram för bålmuskler, rumpmuskler och lårmuskler. Träningsövmingar för ryggsmärta brukar också fokusera på bål- och rumpa. Så det är egentligen inte alls konstigt att du känner igen övningarna från andra sorters diagnoser och träning-som-behandling. Skillnaden här är kanske fokus på lårmusklerna.

      Förstår du hur jag menar nu, eller blir det för sjukgymnast-tekniskt? Fråga gärna vidare!

      • Hej igen!
        Jag väntade tills dess jag var helt symptomfri efter första barnet och sedan ett drygt halvår till innan jag blev gravid igen. Storasyster är 3,5 år. Jag var mer vältränad vid andra graviditeten än första eftersom jag visste ungefär vad som komma skulle och ville ha ett bra utgångsläge. Innan första graviditeten var jag en soffpotatis som mest brydde mig om mitt jobb och inte min hälsa… Ibland är det bra att få barn och ändra perspektiven!

        Jag har idag fått kontakt med en sjukgymnast jag litar på som (förhoppningsvis) ska hjälpa mig! Hurra! Och gissa vad? Jag har fått övningar för bål, rumpa och rygg. 🙂

        Tack för dina svar. Det känns bra att höra saker från olika håll och förklarat på olika sätt.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *