6-10 april 2015

Syskonlikheter

Våra grabbar är egentligen inte särskilt lika till sättet eller utseendet, men deras BVC-kurvor är nästan identiska.

Wollmar 10 månader och en vecka:
10,5 kg
74 cm
45,2 cm huvudomgång

Wilfred 10 månader och två veckor:
10,05
75 cm
45,8

Så, Wilfred kanske ligger lite, lite bakom vad gäller vikten. Men det är väl inte så konstigt med tanke på viktraset i samband med RS+vattkoppor i julas. Vi har också en känsla av att han är något mer kräsen när det kommer till mat än vad Wollmar alltid har varit.

Hur har ni andra det, ni som har flera barn? Är alla syskon så här lika?

Lekparkshäng

Äntligen har våren kommit åter och det firade vi av i förmiddags med att gå ut och leka i parken.

Det händer liksom något konstigt med Wilfred när man tar på honom skor eller tossor. Han liksom slutar att röra på sig. Oavsett hur jag uppmanar honom eller vilket underlag han sitter på så vill han inte förflytta sig själv. Inte ens hemma i hallen. Jag minns att det var samma sak med Wollmar. Det gick inte att hålla hans händer och få honom att gå och han ville inte heller krypa så mycket som en millimeter.

Wilfreds brist på entusiasm över att få vara i lekparken idag nådde sin höjd när jag satte honom i gungan för andra gången. Jätteroligt till en början men efter någon minut så började han att slappna av och några minuter efter det hade han somnat. Alltså bestämde jag att jag lika gärna kunde gå hem så att han kunde få sova i sin säng på riktigt, men väl i vagnen så var kom all energi tillbaka och vi fick fortsätta att njuta av vädret med en liten promenad.

Vi får se hur lång tid det tar innan han kommer igång på riktigt. Men det dröjer säkert inte länge.

Och så blev de sjuka igen

Wilfred har gått och fått 5:e sjukan, eller något liknande.
Prickar över kroppen, rodnader i ansiktet och feber.
Känns som att när väl förskoletider börjar för honom så kommer vi antingen att VABa 50-100% eller inte VABa alls. Förstår ni vad jag menar. Att lillebror antingen är en “sjukling” eller så bockar han av allt nu och är superimmun när han väl är ett förskolebarn.
Idag har vi därför tagit det ganska soft. Tvättat, lagat mat, promenad till postombud, Skypea med gammelmormor som fyller år. Och så vila på daddy.

Tar det aldrig slut?

I torsdags kräktes Wilfred, i fredags blev Joseph dålig och fick feber. På lördagen var alla friska igen.
I förrgår fick Wilfred hela kroppen full med konstiga prickar, sen kom feber och allmän gnällighet som vi tolkar som att han har ont någonstans.

Jag har mått toppenbra hela tiden medan de andra var sjuka, men precis när jag skulle lägga Wollmar ikväll fick jag rusa iväg till toaletten. Nu någon timme senare har jag kräkts som ett annat niagarafall.

Imorgon har jag typ trehundra patienter inbokade, men nu får våra receptionister istället hundjobbet att ringa och boka om alla.

Suck!

Sjukdag

Det känns märkligt det här. Jag och Joseph brukar verkligen aldrig vara sjuka såhär mycket. Wollmar är ju också otroligt sällan sjuk för att vara ett förskolebarn.

Men Wilfred verkar fånga allt som går, och vi andra smittas efter det.

Näää. Taskigt att skylla på bebisen.

I alla fall, pisstråkigt att vara hemma från jobbet. Jag är inte magsjuk längre och inte febrig heller. Ändå helt slut, har kollat på nio avsnitt av “Devious maids” och knappt lämnat soffan medan Joseph skött allt här hemma.

Jag får så dåligt samvete mot jobbet, när jag är hemma bara såhär halvsjuk, som det känns. Skönt såklart att inte vara dålig i magsjuka mer än en kväll, men ni fattar.

Nu hoppas vi på en fin och frisk helg och att jag slipper få en tokstressig nästa vecka på grund  av att alla de ombokade patienterna ska få nya tider.