Nakenhet i fysioterapeutögon

Här om dagen skrev jag och en kompis fram och tillbaka till varandra på fejjan. Hon har ont någonstans i bäckenet/ryggen/höftlederna och jag kunde inte bli klok på det riktigt så jag skrev att hon nog behöver gå till en fysioterapeut på riktigt och bli undersökt.

I och med att besvären finns liksom i tros-området kände jag mig också nödgad att förklara lite kring undersökningen. ”Du kommer behöva vara avklädd, tänk på att ta på dig underkläder du är hyfsat bekväm att vara avklädd i.”

Tanken slog mig att jag en gång läst en forum-tråd om bäckensmärta där flera av personerna som skrev förfasades över hur avklädda de behövde vara på första besöket hos sjukgymnasten/fysioterapeuten.

Då tänker jag många olika saker.
Först: Asså vad trodde du? Vill du verkligen att någon ska uttala sig om ditt hälsotillstånd utan att personen har undersökt problemet noga?

Men sen vet jag ju också hur extremt avtrubbad en blir som fysioterapeutstudent och yrkesverksam. Första veckan in på utbildningen har alla i klassen sett varandra i underkläder och innan examensdagen vet en nästan allt om klasskamraternas kroppar. Hon har en sned rygg, han har inte full rörlighet i armbågen, hon har stela fotvalv, han har korta muskler på baksida lår. Hon har toppenbra kondition, han har dålig lungkapacitet. Han har mest bara blå boxershorts. Hon har en tatuering på låret.

Sen kommer en ut i arbetslivet. En hårig rygg. Rakade ben. En orakad bikinilinje. Fotsvamp. Eksem. Ärr. Tatueringar. Bristningar på magen. Fotsvett. Armsvett. Röklukt. Varande sår. Smittsamma sjukdomar. Vitlöksandedräkt. En kvinna som fött fjorton barn. En nunna. En man som bör ärr efter tortyr. En cancerdiagnos. Ett amputerat ben.

Listan kan göras oändligt lång. Jag träffar patienter ungefär var trettionde minut hela arbetsdagen, med avdrag för lunch och lite journslskrivning. Jag tror du förstår att en blir avtrubbad. Hur kroppar ser ut är inget som intresserar oss, såvida det inte är ihophörande med besväret patienten söker för. Jag struntar högaktningsfullt i håriga armhålor eller bikinilinjer eller muffinmagar. Eller vad en nu kan ha ångest för att visa för en vårdgivare. Vad du än har att skämmas för – vi bryr oss inte.

Det är e_x_t_r_e_m_t sällan det är något med patientens nakenhet som gör intryck. Typ när en gammal farbror som luktar lite illa drar av sig alla kläder in till bara skrutten och sätter sig ner på rummets enda icke-avspritningsbara stol. Det känns lite kymigt, faktiskt.

Annars är det faktiskt mest perfekta kroppar som känns lite jobbiga. Undersökning av ljumskregionen på snygga killar i min egen ålder kan jag också personligen tycka känns obekvämt.

Men annars. Kroppen är liksom vårt stora intresse, men på samma sätt också vårt stora ointresse.

Alla ni som ska på besök hos vårdgivare som kräver avklädning och är oroliga över det: we.could.not.care. less om dina skavanker.

Previous

Next

5 Comments

  • Haha! Alltså jag har sett det mesta jag med, och vet att en i yrket inte bryr sig. Men trots det vill man ju vara nyduschad när man går till gyn, ha rakade ben om man gör pedikyr eller tvättat hår när man går till frissan ;D Min mormor vägrar köra bil i fula byxor OM hon skulle krocka och behöva klippas ut haha. Trots att byxorna är det sista räddningstjänsten skulle tänka på.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *