Bönburgare och kommentarsfiske

Hörrni. Jag vet att ni inte följer den här bloggen för våra recepts skull. Så himla fancy är det ju inte. Men jag vet att en del av er faktiskt testar och gör recepten, och om inte annat blir inspirerade och hittar på något eget liknande. OM det händer dig, att vi inspirerar dig till något i matväg, kan du inte bara skriva en rad då? ”Det här verkar gott”. ”Vi testade och tyckte faktiskt att det inte behövdes så mycket chili”. Vad som helst. Vi gillar feedback. Och vårt idé med recepten är ju inte att bara show off vår egen middagsplanering, liksom. Utan att ge tips om hyfsat enkel vardagsmat till barnfamilj. Med lite ”vi testar mycket ny veggo-mat-perspektiv”.

Okej, nog sagt om detta. Ikväll testade vi bönburgare. Eller ja, vi gjorde dem igår men åt dem idag.

image

Ingredienser:
1 gul lök
1 vitlöksklyfta
2 morötter
2 burkar kidneybönor (två burkar á 400 g)
1 röd chilifrukt
1 ägg
1 tsk curry
1,5 tsk salt
1 krm peppar
1 dl havregryn
0,5 dl frön, vi tog psylliumfrö, funkar säkert fint med större frön också

Gör så här:
Sätt på ugnen på 200 grader.
Dela och kärna ur chilin.

Kör lök, vitlök, bönor, morötter och chili i matberedare eller mixer. Det ska bli en jämn smet.
Blanda i curry, salt, peppar, ägg och fröna och havregryn.

Sätt ett bakplåtspapper på en ugnsplåt. Klicka ut smeten i hamburgerstora klickar. Du kan jämna till och forma med hjälp av skedar så att de blir jämna och fina. Den här satsen räckte för 9 bönburgare för oss, då var de stora.

Grädda biffarna i mitten av ugnen i 30 minuter. De mår nog bra av att stå lite och ”sätta sig” innan servering. Vi klippte isär bakplåtspappret och staplade dem i matlåda i kylen tills att vi skulle äta dem idag, ett dygn senare. Det gick fint.

Servera med hamburgerdressing, ketchup och gurka, tomat och sallad.

image

Previous

Next

21 Comments

  • Yum! Jag älskar vegovurgare. Tyvär så har vi förärats med en liten matvägrare i vår familj. Så sjukt trött och less på but I don’t want that, I don’t want dinner jämt och ständigt. Oftast försöker vi ignorera det men ibland blir man bara så less.
    Varje gång jag ser ett nytt recept tänker jag åh, det där kanske han skulle äta. Men nej. Längtar efter att den här perioden ska vara över så att vi kan ha mysiga middagar tillsammans.
    Hör av mig om jag testar detta recept!

    • Åh, hur länge har det pågått? Har han något han gärna äter? Våra barn skulle gladeligen leva på pasta utan sås alla dagar i veckan om de fick, men det äter de helt sjuka mängder av. Bara vi har pasta och majs någon dag i veckan så är vi helt på det torra…

  • Vi startade ju med baby led weaning med Charlie. Jag helammade 13 manader och sen fick han ata bitar av den mat vi at. Han at verkligen allt. Sa roligt. Han vagrade barnmatsburkar sa det har aldrig varit ett alternativ ens.
    Vi gav av varan mat minus salt.
    Som sagt, det borjade bra. Sen runt 1,5 ar sa blev det svarare och har fortsatt sa.
    Han ater ju och ar inte mager direkt men det ar en diet av Grot, bar, frukt, yoghurt, mjolk, brod, lite ris ibland, gurka, blomkalssoppa och korv. Som tur ar sa har australien grym korv att fa tag i och vi forsoker kopa olika sorter, beef, pork, kangaroo etc. Men anda, inte direkt vad vi vill ata varje dag i veckan.
    Pannkakor ater han ocksa som jag kan smyga i gronsaker i.
    Men det ar ju mycket en trotsgrej marker vi ju. Pa dagis sager dom att han ater oftast. Inte av allt alltid men dom har aldrig sagt att han ar petig.
    Sa vi forsoker att inte truga och gora en grej av det men man har inte alltid det i sig. Ibland vill man liksom bara slita sitt har och ba: men aaaat da!!
    Och pa tal om Cissi’s dryga blogginlagg, suck, blir sa trott. Vi ar verkligen tva matglada foraldrar som alskar att laga mat hemma. Kanns som ett slag i magen.
    Charlie alskar att vara med och hjalpa till i koket men inte hjalper det nar det ar dags att ata.
    Han petar i sig all gurka och en tugga ris kanske.
    Ibland nar mitt talamod tryter sa mutar jag honom med efterratt och da kan jag fa honom att ata en sked kottfarssas.
    Jag tanker att this too shall pass och att det far ta den tid det tar,
    Samma som med pottraningen. Jag tror det kan vara sa att han ar extremt envis liten kille (det kan vara sa att han fatt det fran sin mamma hehe).
    Han far panik om han inte har bloja pa nar han behover kissa eller bajsa.
    Det dar har jag googlat till forbannelse men bestamt mig for att han far saga till nar han ar redo.
    Vi har pottan framme alltid och fragar da och da.
    Han ar ju valdigt verbal och vet att basta kompisarna pa dagis gar pa toa, det ror honom inte det minsta.
    Kanske blir det battre nu till sommaren..

    • Det låter som att ni gör ett fantastiskt jobb med tålamod! Hade nog aldrig gjort det så bra!! Wollmar var lika dan med pottan/toaletten, men vi hade ju pratat hela våren om att ”på gotland finns inga blöjor”. På färjan dit tog han upp det själv, ”sen får jag ingen ny blöja.. ” Vi trodde att han skulle kissa ner sig mycket och dessutom få storpanik av bajset, men icke. Hade förväntat oss att han skulle bli tokförstoppad och sen panikbajsa på sig några gånger innan det sakteligen gick åt det bättre. Men inte. Fysiskt var han ju redo Jag tyckte att jag fick många goda råd från radioprogrammet knattetimmen, har du lyssnat något på det?

      Jag läste inte Cissis inlägg som så drygt, men då är detta också ett icke-känsligt ämne för mig i och med att vi har turen att ha matglada barn. Men jag tror däremot att det är tur/inte går att förtjäna i viss mån. Sen har vi vänner som alltid har annan mat i beredskap till barnen, korv eller fiskbullar, är alltid snabba på att säga ”nej det där äter hen inte!”. Även när de är bortbjudna. Jag har tolkat det som en feghet/konflikträddhet hos föräldrarna i viss utsträckning. Men vad vet jag, en har ju aldrig hela bilden klar för sig…

      Du får gärna berätta hur det går med blöjorna och maten, det är jätteintressant!!

      • Jag tror bara att det är en öm tå för mig. Att jag liksom redan tänkt att vad ska folk tro när han är så petig, men försöker slå undan den tanken, att man överdriver. Så när man hör att jo, det är ju så andra liksom tänker. Som du med din vän också. Det finns väl såklart undantag med konflikträdda föräldrar. Men kanske vill man inte orsaka en massa bråk när man är på kalas eller med vänner? Vad vet jag. Klart alla är olika.

        Idag blev det korv, ris med quinoa och ugnsrostad broccoli med parmesan, citron och pinjenötter.
        Charlie var jätteexalterad över broccolin. Han hade minsann smakat det på dagis och ääälskar det. Hjälpte till att ha på olja och kryddor.
        Sen när det kom till bordet ville han inte äta.
        Han åt all korv först, sen blandade han i alla pinjenötter i riset. Han stoppade en broccoli i munnen (efter att jag mutade med att han skulle få efterrätt om han smakade), men spottade ut direkt. Han var supernöjd över att han ätit resten av maten dock.
        Helt ok middag idag med andra ord, men såklart eftersom 2 av hans favoriter var med. Hade det varit kyckling/kött/fisk hade han bara ätit riset.

        • Men sådär är Wollmar med broccoli också. Sist vi pratade om det påstod han att han ääääälskade det. Det har också hänt att han ätit det med god aptit. Men senaste månaderna: spottar ut, ger till Wilfred eller vägrar smaka. Tror att det är en knepig konsistens, va?

  • Jag tycker det ar jattesvart att veta hur man ska bete sig egentligen.
    Hur gor ni tex om Wollmar inte vill ata det ni lagat? Far han ga och lagga sig hungrig da eller slanger ni fram en macka?
    Det ar det svaraste tycker jag. For jag vet ju att han kommer vakna mitt I natten och ha ont I magen for att han ar hungrig.
    Visst om det var sa jamt, men om vi valde vad vi ville ata varje kvall sa skulle liksom varje natt sluta sa.
    Nu har vi lost det sa att vi forsoker att alltid ha nagot han gillar pa bordet. Typ gurka eller ris. Da vet vi att han petar I sig lite. Sen har vi korv en dag I veckan och soppa en gang I veckan. Da vet vi att han ater dom dagarna. Sen serverar vi blandad mat dom andra dagarna men forvantar oss inte att han ska ata.
    Vi kan ge honom mjolk innna han gar och lagger sig om han ber om det men inte direkt kopplat till middagen liksom.

    Men det jobbigaste ar nastan att han varje kvall nar vi sager att nu ar det middag, blir ledsen och stretar emot att sitta vid bordet med oss. Han vill fortsatta leka.
    Ibland kanner vi att vi maste ta striden och tvinga honom att iallafall sitta med vid bordet oavsett om han ater eller ej. Men ibland tvivlar jag pa om det ar ratt ocksa. Man vill ju ha fin och trevlig stund vid middagsbordet. Ar det kanske inte battre att jag och Andrew iallafall far en lugn och glad stund vid bordet. For att visa att det ar trevligt att ata.
    Jag vill ju avdramitisera men ibland tappar man ju talamodet och vill inte halla pa och dalta.
    Du ser, jag ar kluven. Charlie kanske kanner det pa sig.

    Bra jobbat med pottraningen! Sa grymt verkligen.
    Jag ar bara orolig att det ska bli forstoppning och en grej runt det och kanner inte att jag ar beredd att ta risken liksom.
    Och eftersom jag last manga som haft samma situation som jag dar barnet liksom bara andrade sig fran en dag till en annan och var blojfri efter dom bestamt sig sjalva, sa hoppas jag pa det for oss med. Sa lange laser vi manga pott-bocker och kollar pott-filmer och hoppas det ska inspirera.
    Han lar ju inte ga runt med bloja som tonaring direkt 

    Jo jag ar ocksa ett knattetimmen och barnvagnspromenad fan, har nog lyssnat pa allt haha.

    • Vi gör så att vi har lite olika deviser. Wollmar ”måste” smaka på allt innan han säger att det är äckligt ( han måste inte smaka på allt, alltid, men vet att då kan han inte heller uttala sig…), och kör mycket med att den som inte vill äta gärna kan sitta och bara hålla sällskap en stund (med god hjälp från förskolan som kör samma grej) och så om han inte äter så dukar vi undan, tjatar inte, tvättar händer och går och gör något annat. När det gått en stund, tillräckligt för att det ska upplevas som ett mellanrum mellan måltiderna, erbjuder vi macka/frukt.

      Vi har ju pasta som vårt trumfkort och är det viktigt att de äter bra för någon speciell anledning, typ att vi ska bort, då ger vi ibland pasta + Edamamebönor eller majs, så är det garanterat att de blir mätta.

      Vi försöker också se det över tid, att de får i sig hela kostcirkeln på en vecka kanske. En dag är en köttdag, då äter de en massa kyckling. En annan dag är det pasta som gäller. Och någon annan så är det bara grönsaker. Och där emellan frukt och mjölkprodukter och gröt. Så hela tallriksmodellen, bara inte samma dag…

  • Jo så kan det ju vara. Men det hade kunnat vara det mesta som inte är korv/blomkålssoppa(så sjukt tacksam för att han gillar den rätten haha)/gurka.
    Det har varit skönt att läsa kommentarer om andra i samma situation. Och han äter ju iallafall om än ensidigt, inte som att vi behöver oroa oss för hans vikt eller så. Han är ju ganska stadig. Tack vare hans enorma grötaptit skulle jag tro haha

    • Vi tänker också ofta att bara barnen äter bra med gröt på morgonen så kan de omöjligtvis svälta, även om resten skulle bli dåligt. Hur är Charlie med frukt? Just nu kan våra barn äta typ tre-fyra om dagen om de får.

      • Han skulle bli fruktoman om han fick. Han älskar äpplen och banan. Han får alltid mixade bär på gröten och gillar även torkad frukt. Särskilt torkade aprikoser, det brukar vara hans efterrätt.

        • Jag tycker det låter som att våra barn äter ganska lika ändå, även om våra kanske totalt sett är mer öppna för nyheter. Hade förresten varit sjukt trevligt att ses irl någon gång!

          • Ja! Det vore jättekul. Toppen för barnen att få hålla igång engelskan också.
            Vi får se när vi kommer men inte så långt bort nu hoppas jag.

            Nu sovdags för mig!

  • Förresten, under vilken kategori kan jag hitta dina knipövningstips? Jag har glömt kniiipa och min ökade springning/träning har inte varit superkombo med det. Oops!

    • Ställ en konkret fråga så svarar jag nytt istället! Jag har säkert lärt mig en massa sedan jag skrev om det senast. Ska kanske dessutom vänta med att svara till efter veckans kurs också…😚

    • Ställ en konkret fråga så svarar jag nytt istället! Jag har säkert lärt mig en massa sedan jag skrev om det senast. Ska kanske dessutom vänta med att svara till efter veckans kurs också…

  • Tidigare brukade jag ju springa 2 ggr/vecka kanske på typ 4-5km per tillfälle, men inför 11km loppet så började jag springa i en springgrupp 2ggr i veckan plus en gång på egen hand. Kilometrar/vecka blev ganska mycket högre plus att jag även började på gym 2ggr/vecka med vikter.
    Efter mitt lopp så började jag känna att jag kunde läcka lite precis efter jag sprungit klart, inte mycket men nog för att jag skulle märka och konstatera att så har det inte varit förut. Plus att jag även kände att något buktade ut liksom. Det kändes som en tampong som satt lite för långt ut.
    Framfall tänkte jag och blev iskall och slutade med springträningen direkt. Bokade tid hos min GP för cellprov och passade på att fråga om remiss till gyn eftersom jag trodde allt skulle ramla ut 🙂
    Hon sa att jag inte behövde oroa mig, att allt såg bra ut och att jag bara skulle pausa lite med springandet och komma ifatt med knipövningarna. Att iom att jag varit framgångsrik efter förlossningen med att få igång musklerna så skulle jag kunna göra det igen.

    Jag känner absolut skillnad efter en veckans knip men inte nog, känner att jag kanske behöver mer avancerade knipövningar. Jag tycker att både främre och bakre slidvägg känns instabil om jag jämför med tidigare. Att jag liksom kan trycka in dom om du förstår.
    Just nu gör jag vanliga knipövningar liggandes på rygg med fötterna i golvet. Kommer ihåg att du hade något program för dig själv med att andas och hålla knipet olika länge osv.
    (Blir så jäkla irriterad att man liksom ska behöva hålla på med det här jäkla knipandet hela livet haha.)
    Och att jag inte ska kunna springa nu då när det gått så bra och jag gjort sådana framsteg.

    Jag funderar nu på att minska springandet radikalt och köra igång med boot camp istället som mitt gym ska börja med i september. Det borde jag väl kunna va? Mer korta intensiva övningar.

    Tack Mia, du är grym!

  • Burgarna testade! Jag tyckte att de stod upp fint som just burgare i bröd med de vanliga tillbehören. Konsistensen blev ganska smulig, hur blev det för er?

    • Helt klart smuliga på ett sätt som kött-burgare aldrig skulle bli. Vår smet var väldigt finfördelad och jag pressade nog ihop biffarna lite också. Men kanske var det fördelaktigt att de fick stå ett dygn innan servering? Oavsett så var det bäst att liksom vända upp och ner på dem direkt på brödet och dra av det isärklippta bakplåtspappret då. Då fick vi hela biffar på brödet!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *