Känslor upp och ner

Mitt under löprundan i lördags fick jag mens. Inte så förvånande, det var dags och kanske att 3o km löpning kan skaka igång ett och annat… Men både jag och Joseph blev lite förvånade, för jag hade inte haft något PMS-depp dagarna där innan. Jag hann tänka förhoppningsfulla tankar om att jag kanske skulle gå fri den här månaden.

Men nähäpp. Idag är dagen. Inte PRE-menstruella symtom dock, men likaväl hormonell deppighet. Det är som ett själsligt skoskav. Jag ser allt genom en dimma av grått. Jag är självkritisk till tusan, det blir jag alltid. Inget jag gör eller någonsin gjort är bra.

Åhå.

Men egentligen håller jag på att fixa och dona med en massa nyttiga grejer. Förnyat läkemedelsrecept på 1177, köpt Luciakläder till båda barnen, fixar med förberedelser till julpresenter till pedagogerna på förskolan (jag lovar att återkomma med vad det blir!) och inventerade nyss bland alla kryddorna för att se vad vi behöver köpa inför julbaken. Vi har ju enormt mycket kryddor och dessutom jättebra ordning på dem. Tips här.

Vi är inne på de absolut sista veckorna på föräldraledigheten med Wilfred nu, den sjunde december börjar han förskolan. Det är också en känslosam historia. Endera stunden känner jag mig otroligt redo att jobba varje dag och vill bara dunka huvudet i väggen för att det är så tråkigt att läsa samma böcker gång efter annan och torka matbordet för trettiotusende gången på samma dag. Och andra stunden sitter där jag där med Wollmar och Wilfred och har en sån där oerhört harmonisk stund och tänker att vi skulle kunna vara hemma med dem, jämt…

Wilfred är jag däremot inte ett dugg orolig för, när det kommer till förskoleinskolning. Han är kavat, försigkommen och trygg och känner ju dessutom redan pedagogerna från alla hämtningar och lämningar av Wollmar. Redan efter sommaren började han spontant gå fram till dem och typ sätta sig i deras knän, så han kommer nog bara bli mer än nöjd när han faktiskt får vara där hela dagarna.

Jag känner mig faktiskt däremot stressad över det här med mornar med tidspress. Vi har ju i princip ingen erfarenhet av att lämna på förskola med en tid att passa på jobbet där efter. Som det blir nu så kommer jag lämna de flesta mornar, och jag har ju alltid patienter inbokade på en spikad tid. Det stressar mig lite, för det här med medgörligheten för frukostätande, tandborstande och påklädning kan ju variera kraftigt. Och jag vet inte huuur tidigt vi kommer behöva gå upp för att vara garanterade att hinna med de där variationerna. Eller vilken slags surmamma jag kommer bli. Inte för att surhet brukar hjälpa… men mer för att det är svårt att hjälpa mig själv från att inte bli sur när det kommer till trilskande barn och en lagom dos tidspress.

Ah, det är mycket tankar och känslor i mig just nu.

 

Comments (14)

Här har du en till med hormondepp! Skickar pepp och kramar!
och något jag tänkt mejla och säga i flera dagar nu: Vilka fantastiskt bra blogginlägg du gör!!!
Jag borde kommentera oftare, jag gör det ALLTID mentalt i alla fall. Hoppas det räknas lite grann… 😉

Åh tack rara! Haha, mentala kommentarer räknas inte än, återkommer när jag lärt mig telepati+add on till WordPress!

Jag kommenterar också nästan allting mentalt. Det innebär ju iaf att inläggen berör!

Men jag hör er så dåligt! och utan kommentarer får jag ju för mig att saker jag skriver saknar mening, i alla fall sådana dagar som denna.

Och nu insåg jag varför jag har känt mig så himla självgod på sista tiden: Jag har ju inte varit PMS-självkritisk på flera månader pga graviditeten. Kul graviditetsbiverkan.

Kan bara instämma! Tycker också att du/ni för ett jättebra jobb med bloggen. Och är väldans duktiga på att uppdatera! För mig som småbarnsförälder i tvåspråkig familj med stort matlagningsintresse och som blir nervös av de som försöker skriva om vetenskap utan att backa upp det med kunskap/research så känns det ju som om jag hittat hem 🙂

Åh, välkommen hem! 😉

Tror du att det kan ha påverkat hur du mådde efter loppet? Eller under för den delen? Jag tycker min kropp är extra känslig just under mens.

Web-kram till dig! Hoppas humöret kommer upp snart igen. Kan tänka mig att November blir extra deppigt dessutom. Tänd ett ljus och ät en pepparkaka (eller ett helt paket) och kom ihåg att du gör ett grymt jobb. Småbarnsförälder, tränar inför mara, hjälper människor genom ditt jobb och här på bloggen plus är stor inspiration. Så grymt!

Jag vet inte, känner mig oerhört pigg i kroppen överlag, har knappt ens haft träningsvärk! Gymmade nyss som vanligt utan problem.

Tack för pepp! Nu på kvällen vill jag mest bara gråta.

Men då så, låter som att du är i toppform!

Fy, stackars, gå och lägg dig med barnen vetja så mår du förhoppningsvis bättre imorgon!

Jag tycker att PMS/ångest blir värre när något i livet ska förändras (så som fallet är för er nu). Det går ju över men det är inte kul att vara mitt i det. Jag älskar bloggen och sänder lite webb-pepp! Kram

Åh <3 det stämmer säkert.

Sänder också lite webb-pepp! Vissa dagar är helt enkelt sämre än andra… Tack för en bra blogg 🙂

Leave a comment

Privacy Preferences
When you visit our website, it may store information through your browser from specific services, usually in form of cookies. Here you can change your privacy preferences. Please note that blocking some types of cookies may impact your experience on our website and the services we offer.