Epi-no och Ani-ball, funkar de?

Hjälpmedel för att vidga vagina

Epi-no och Ani-ball, funkar de?

Jag fick en fråga: ”Jag undrar om du har hört talas om epi-no (en sorts ballong som används för att tänja ut snippan innan förlossning och för knipövningar), och vad du i så fall tycker? Jag har hört både negativt och positivt.”

Känner ni till dessa?

Vad jag hittar finns det två olika varianter på marknaden, Ani-ball och Epi-no.

Principen för dessa båda produkter är att de ska skapa en kontrollerad uttänjning av bäckenbotten och stödjevävnad successivt under graviditetens sista veckor för att förbereda för den snabba uttäjningen av förlossningskanalen som sker vid en vaginal förlossning.

När jag började leta runt om information om detta fann jag lite olika saker:

  1. Reklam
  2. Ett fåtal väldigt små studier
  3. Kvinnor med goda erfarenheter av produkterna som tipsar andra kvinnor

Jag hittar nästan ingen kritik. Betyder frånvaron av kritik att det är bra grejer?

Vi börjar med studierna. Det finns en alldeles ny översiktsartikel om Epi-No, publicerad 2015. Tyvärr hittar jag inga motsvarande studier om Ani-Ball. Även om det verkar som att den enklaste Epi-No varianten motsvaras av Ani-Ball i funktion och kvalitet vad jag kan läsa mig till i forum. Dock verkar Epi-No ha även en dyrare variant med tryckmätare, vilket senare kan användas som bäckenbottenträningsredskap.

Förebygga skador

Skador i mellangården är den vanligaste komplikationen under vaginala förlossningar, och större skador kan leda till smärta och funktionsnedsättning på lång sikt. Förr i tiden (och ibland även i nutid) användes klipp (episiotomier) för att skydda kvinnan mot förlossningsbristningar. Tanken var att genom att styra skadan i en viss riktning kunde kvinnan besparas analsfinkterrupturer etc. Barnmorskan minska risken för stora bristningar genom annan behandling – varma handdukar, massage av mellangården, speciella handgrepp och råd om förlossningspositioner.

Epi-No utvecklades under början av 2000-talet i Tyskland och syftar till att i förväg hjälpa till att stretcha ut bäckenbottenmusklerna, för att minska risken för skador vid förlossningen.

Aktuell forskning

Den översiktstudie som sammanfattat det aktuella läget vad gäller forskning kring Epi-No och hittade enbart två randomiserade kontrollerade studier. Detta  är de bästa sortens studie för att avgöra effekt av en behandling. Ingen av dessa kunde uppvisa något signifikant resultat vare sig till Epi-No’s fördel eller nackdel. Författarna till översiktsartikeln hittade även ett gäng observationsstudier där resultatet dock verkade mer positivt, Epi-No minskade risken för episiotomier signifikant. När det kom till kroppsegna skador var resultatet mer svårtolkat, men vad jag kan läsa ut så minskade inte Epi-No risken för störra bristningar. En studie visade att kvinnor som använt Epi-No fick kortare utdrivningsskede än andra. Detta är ju i sig en faktor som kan bidra till färre muskelskador i bäckenbotten. Detta kan alltså höra samman med resultatet att det Epi-No kan bidra till färre levator ani-skador. Det verkar inte som att Epi-No kan skydda mot sfinkterskador.

Förenat med obehag

Eftersom användandet av Epi-No innebär en ganska distinkt töjning av bäckenbottenmusklerna är detta förenat med ett visst mått av obehag och smärta. Det verkar dock generellt i studierna som att de flesta kvinnorna tål med att självbehandla sig enligt denna metod. Det verkar inte heller finnas någon kortsiktig ökning av riskerna, vad gäller graviditeten och barnets hälsa. Jag hittar ingen långtidsuppföljning av effekterna vad gäller töjning på bäckenbotten, bäckenbottenfunktion, inkontinens eller samlagssmärta.

Ingen kritik?

När jag googlar runt i forum hittar jag nästan inga kvinnor som testat som är negativa till produkten. Vad betyder detta? Kanske att det är en toppenprodukt? Eller att en kvinna som köpt en produkt dyrt, men inte tyckt om den kanske inte är så benägen att skriva negativt om den, för att inte framstå som dum? Jag vet inte. Det här med kvinnors egna berättelser om sådana här produkter är svåra att tolka, tycker jag. Är det gjort så är det ju gjort. En förstfödeska som använde en dylik produkt med stor framgång. Hur vet vi hur det skulle gått annars? En omföderska som använder en vaginalvidgande produkt  – vet vi att skillnad i förlossningsskedet handlar om produkten som sådan, eller bara om att hon är omföderska? Dessutom tillkommer ju våra stora individuella skillnader. Hur vet jag att min kropp kommer reagera som din, och att min förlossning kommer likna den du haft? Jag tänker att vi behöver STORA statistiska underlag för att dra några säkra slutsatser om dessa produkter, och några sådana studier finns inte än.Från och med någon gång i vecka 35-37 rekommenderas kvinnor att använda dessa produkter 15-20 minuter dagligen.

Epi-no och Ani-ball, funkar de?Något som ändå gör mig tveksam till dessa produkter är den teoretiska förklaringsmodellen.

  • Kommer bäckenbotten och stödjevävnaden verkligen töjas ut av det?

Vi vet att sådan kortvarig stretching som den de flesta av oss sysslar med i samband med träning egentligen inte ger någon muskelförlängande effekt (läs här och här om du vill veta mer). Men 15-20 minuter har potential att faktiskt förändra muskler och stödjevävnadernas struktur så pass att de blir förlängda, det kan jag gå med på.

  • Men vill vi verkligen att bäckenbotten och stödjevävnaderna ska töjas ut?

Jag kan personligen känna mig lite tveksam till att regelbundet stretcha ut bäckenbotten till en längd motsvarande en bebis huvud. Vi vet att risken för bäckenbottendysfunktion ofta ökar ju fler förlossningar en kvinna genomgår. Och även om en kvinna föder många barn, så har hon förmodligen minst nio månader mellan varje förlossning och den potentiellt traumatiska uttänjningen av bäckenbotten som sker då. Är det bra på lång sikt att under flera veckors tid sträcka ut bäckenbottenmusklerna varje dag? Eftersom vi inte har några långtidsuppföljningar är det svårt att avgöra. Minskar det risken för en förlossningsskada har det ju goda konsekvenser på lång sikt. Men uppväger detta den minskade risken för förlossningsskada den uttänjning av bäckenbotten som sker genom behandlingen med redskapet? Jag vet inte.

Epi-no och Ani-ball, funkar de?

Om Epi-No (och dylika produkter) kan minska risken för levatorskador, och därigenom även risken för framfall, är det ju en grymt bra sak. Den verkar ju dock inte kunna minska risken för sfinkterskador. Om vi inte vet vad som händer med en bäckenbotten på lång sikt som tänjts ut med ett medicintekniskt redskap, vete tusan om jag vågar vara positiv ändå. En utsträckt, men hel, bäckenbotten har ju för all del en massa återhämtningspotential och kan säkert återgå till tidigare funktion lite lättare än en skadad.

Min slutsats är att jag faktiskt inte kan råda varken för eller emot dessa produkter.

Hur tänker du? 

Previous

Next

8 Comments

  • Rent spontant tycker jag att det verkar skitläskigt! Skulle absolut inte vilja sträcka ut mina bäckenbottenmuskler…. känns som att jag vill att de ska vara så starka som möjligt inför en förlossning! Jag har fött tre barn utan några bristningar alls och är därför tveksam till att det faktiskt skulle gå att fastställa vad det är som gör att man spricker eller inte spricker… som du ju skriver. Så nej, skulle vara väldigt försiktig med en så konstig produkt. Ungefär som att försöka utsätta sig själv för en mindre förlossning varje dag….? Konstigt…. 🙂

    • Ja, alltså jag fattar tanken med att förbereda och försöka förebygga skador, men innan långtidseffekten är fastställd är det ju lite risky business…

      • Ja, sen får man väl inte glömma att under förlossningen så öppnar sig ju cervix, det är ju liksom mer meningen att nåt stort ska komma igenom då. Kanske blir det också lättare pga ökat blodflöde under förlossningen? Tänker att det måste vara många faktorer som samverkar under en förlossning som man inte kan ”skapa” med hjälp av en töjningsprodukt? *nu spekulerar jag bara lite*

        • Jag antar det, säkert en himla massa komplicerade hormonella reaktioner dessutom. Blodflödet tror jag ändå är minskat under slutskedet av förlossningen, i alla fall där bäckenbotten blir liksom hårt tryckt. Men jag har verkligen ingen aning egentligen.

  • Jag har köpt den. Jag är inte barnmorska eller har någon personlig vinning av att rekommendera produkten. Jag känner bara att jag själv inte hade velat vara utan den inför min förlossning, så kanske hjälper det andra att jag skriver hur jag upplever produkten.

    Jag vet mycket väl att kvinnor i alla tider har fött barn utan sådan här hjälp, varför det också är uppenbart att denna produkt inte behövs för att förlossningen ändå ska kunna gå bra. Kroppen är ju utformad för att kunna klara detta och även kunna hantera lättare bristningar. För min del, då jag har en förlossningsrädsla kopplad till just utdrivningsskedet och för bristningar som kan uppstå, upplever jag dock denna produkt som ovärderlig, om inte annat utifrån ett psykologiskt perspektiv. Bara vetskapen om att jag kommer ha kunnat pressa ut en ballong med 10 cm diameter/30 cm omkrets utan problem inför förlossningen, gör mig oerhört trygg och lugn inför just utdrivningsskedet

    Naturligtvis kan alla möjliga komplikationer uppstå ändå, detta är inte en garanti för att allt kommer gå bra eller att det inte kommer bli bristningar, men produkten gör mig så förberedd som jag nu kan vara på hur just utdrivningsfasen kan kännas. Jag kan testa på förhand vilka ställningar som gör mig avslappnad i bäckenbottenmuskulaturen, vilka ställningar som gör minst ont avseende tryck mot ändtarmen, vilka muskler jag ska använda för att krysta och vilka jag ska slappna av i för att undvika att krysta.

    Min upplevelse är inte att denna produkt tänjer ut musklerna och gör dem svagare, tvärtom – grunden i träningen med produkten är att genom knipövningar få en starkare muskulatur och skapa en medvetenhet och kontroll över denna, samt att göra vävnadena mer flexibla för att undvika bristningar.

    Jag respekterar vetenskapliga studier och deras resultat, och önskar att det gjordes fler studier. Om denna produkt inte leder till färre allvarliga bristningar så ska det naturligtvis göras tydligt. Dock är mitt intryck att många som inte provat produkten är ogrundat kritiska på diverse forum och i kommentarsfält, men att de samtidigt kan ställa sig bakom logiken att det kan vara bra att göra vävnaderna mer flexibla inför förlossningen (t.ex. genom massage av perineum).

    Jag är kort och gott förvånad över hur mycket starka negativa reaktioner denna produkt intuitivt väcker hos många! Det verkar som att just bilden av att vävnaderna ”permanent” skulle tänjas ut är det som skapar mest ogillande. Jag är inte kunnig avseende kroppens anatomi, men mitt intryck är inte att det sker en permanent uttänjning av t.ex. musklerna, utan att återgången efter förlossningen när stretchningen upphör tvärtom underlättas av att musklerna förhoppningsvis är flexibla och skadefria.

    Jag uppmuntrar studier kopplade till långtidseffekter, då det tycks vara föreställningar kring dessa effekter som väcker kritik. Jag önskar dock att på samma sätt som förespråkare av produkten inte utan bevis ska hävda att den minskar risken för bristningar, att heller inte kritiker ska spekulera i potentiella, eventuella, sannolika eller osannolika långtidseffekter – om dessa inte blivit bevisade.

    För min del, oavsett om produkten på gruppnivå leder till färre bristningar eller inte, hade jag inte velat vara utan den till följd av 1. Den minskade förlossningsrädsla och ökade trygghet som den ger just mig kopplat till utdrivningskedet, 2. Det träningsredskap som det är, avseende stärkandet av bäckenbottenmuskulaturen, samt 3. Den ökade medvetenhet som produkten ger mig kring hur jag kan använda musklerna och olika sätt för att underlätta utdrivningen.

  • Jätteintressant inlägg och kommentar från Maria. Jag har testat denna. Köpte den direkt då jag hörde talas om den (på ett gravidyogapass) pga rädsla för bristningar, trots avsaknad av studie kring risker. Jag vet ännu inte så mkt om hur min bäckenbotten påverkats långsiktigt men fick inte en enda bristning, utdrivninsskedet gick superbra (förstföderska) och jag kunde knipa som vanligt bara veckor efter förlossningen. Som lekman har jag svårt att tro att detta skulle vara sämre än allvarliga skador i underlivet. Eftersöker verkligen medecinsk studie om denna typ av förberedande ”verktyg”. Det skulle kunna ge förlossningsvården och födande kvinnor helt nya föresättningar.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *