Vad ska jag skriva i mitt förlossningsbrev?

Vad ska jag skriva i mitt förlossningsbrev?

Förlossningsbrev och samtalsunderlag till förlossning

Jag fick en fråga av en vän och bloggläsare om jag kunde skriva ett mer sammanfattande inlägg om förlossningsskador och vad en kan göra aktivt själv för att undvika dessa. Jag har funderat fram och tillbaka över detta och min första magkänsla var att jag inte är rätt person för uppgiften. Jag ÄR ingen förlossningsläkare eller barnmorska. Jga är däremot specialnischa fysioterapeut och kan söka och läsa medicinsk litteratur.

Nolltolerans mot förlossningsskador?

Jag vet att det i samband med den utbredda frustration som finns i vårt samhälle angående nedläggningen av förlossningsenheter också kommer upp engagemangsdrivna initiativ för att kräva en förlossningsvård utan förlossningsskador. Naturligtvis finns det otroligt viktiga poänger med att genom politisk styrning och riktning av pengar mot förlossningsvården försökta minimera förlossningsskador. Missförstå mig inte nu. Men: Att kräva en förlossningsvård utan förlossningsskador är orimligt. Det kommer alltid finnas saker som tillstöter som riskerar att ge förlossningsskador. Det verkar ändå finnas någonsorts miss i hur systemet är uttänkt: vi har förhållandevis smala bäcken och stora barn. Det är inte riskfritt. Vaginala förlossningar är inte riskfria och kejsarsnitt är inte riskfria.

Okej, med allt detta sagt, låt mig komma till ämnet.

Jag valde att i rubriken ta med begreppet ”förlossningsbrev”, i och med att det ofta är i detta som gravida kvinnor och deras partners sammanfattar sina tankar, önskemål och förväntningar inför förlossningen.

Jag hävdar att många kvinnor får en dålig upplevelse av förlossningen när den går dem ur händerna. Många upplever trauman över både saker som sker, men också ”underlåtenhetstrauman” – över att inte inbjudits till en diskussion, inte fått vara med bestämma över alternativ eller en upplevelse av att inte ha ansetts vara kompetent nog att ta del av stora och viktiga beslut vad gäller förlossningen.

Jag tänker därför lägga fram ett, enligt så långt jag läst, forskningsbaserat diskussionsunderlag.

Det här är inte en önskelista inför förlossning.

Det här är förslag på saker som du kan välja att föra en diskussion kring med din barnmorska och förlossningsläkare.

wpid-DSC01912.jpg

Dagen innan Wilfred föddes

Forskning som handlar om nöjdhet med förlossning menar att en känsla av kontroll och känslan av att vara insatt i vad som händer och delaktig i besluten gör att kvinnor upplever sin förlossning som mindre smärtsam och mer positiv. Om den födande kvinnan upplever att det blir en stor skillnad mellan förväntningarna och utfallet för förlossningen ökar också risken för att hon kommer få en negativ förlossningsupplevelse.

Vi kanske inte kan kräva en förlossningsvård utan förlossningsskador, men vi kan kräva en vård där kvinnan har rätt att delta i beslut och att aldrig någonsin uppleva sig överkörd. Hur akut det än kan bli. Mitt mål med detta är blogginlägg är att skapa en empowerment, att du som kvinna ska veta vilka diskussioner och önskemål du vill ta upp med den medicinska personalen under en förlossning. Fyll gärna på med mer klok input i kommentarerna!

Jag har valt att ta det i punktform utifrån vad jag hittat studier kring:

Igångsättning:

  • Här får ni rätta mig om jag har fel, men som jag kunnat läsa mig till är inte igångsättning i sig hör ihop med någon direkt ökning av de allvarligare förlossningsskadorna. Det mesta pekar istället på att det är värkförstärkande dropp (som kommer in i bilden om värkarbetet är för svagt) ökar risken för perinealskador grad två, jag antar att detta har att göra med att svaga värkar ofta innebär att en kroppen kanske är trött och att förlossningen varit långdragen. Se mer om detta några punkter ner.
  • Behöver du sättas igång är det oftast på väldigt väl avvägda grunder, så detta är väl egentligen inte så mycket att diskutera kring.

Vattenförlossning:

  • Förlossningar i vatten verkar inte medföra varken ökad eller minska risk för förlossningskador och bristningar hos den födande kvinnan. Däremot verkar det som att många kvinnor får en positiv upplevelse av förlossningar i vatten, kanske för att det minskar smärtupplevelsen och gör att kvinnan upplever kontroll över situationen i större utsträckning.

Smärtlindring:

  • Bestäm dig inte för ett visst alternativ av smärtlindring innan du faktiskt har ont. Du vet inte hur ont det kommer göra, och du vet inte hur du kommer reagera. Det verkar som att epiduraler kan ha någon slags skyddande effekt mot vissa förlossningsskador som kan drabba kvinnan, även om de kan ha andra sidoeffekter. Prata med vårdpersonalen om dina individuella förutsättningar.

Tens Femina, en slags smärtlindring via svaga elektriska impulser

Långdraget slutskede:

  • Risken för komplikationer (muskelskador) ökar om lång tid passerar sedan kvinnan är fullt öppen och barnet kommer ut. Men det verkar som att det generellt är bäst för barnet att födas vaginalt, även om förlossningen tar lång tid. Långa slutskeden på förlossningen ökar risken framförallt för levator ani-skador och verkar inte direkt innebära ökning av risken för sfinkterrupturer. Dock ökar det risken för användandet av tång/sugklocka och på så sätt ökar även risken för sfinkterrupturer. För kvinnan vore det kanske bättre om förlossningar med märkvärdigt lång utdrivningsfas  istället förlöstes med kejsarsnitt, men det verkar som att det sett till barnets bästa är bättre att födas vaginalt. Det verkar också som att det är bättre att vänta med att krysta tills kvinnan är fullt öppen och kvinnan har stark önskan om att få krysta eller om bebisen är synlig, jämfört med att krysta aktivt under längre period för att ”få förlossningen att gå framåt”.
  • Att be om ett medicinskt utlåtande kring: Jag har nu varit fullt öppen i ___ timmar. Barnet borde komma ut snart, eller hur? Kan ni se att det kommer hända inom en snar framtid, eller kan vi diskutera hur vi bäst går till väga nu? Det finns ökad risk för förlossningsskador om slutskedet på förlossningen blir för långdragen. Hur mår barnet och hur tänker ni för riskerna för mig? 

Instrumentell förlossning

  • Instrumenten som kan komma på fråga kallas sugklocka och tång som används som hjälpmedel att få ut barnet om det blir bråttom på slutet. Har det kommit så långt att barnet väl är på väg ut och behöver akut hjälp är dessa eller dylika insatser ofta nödvändiga. I dessa fall går barnets väl före moderns, då det är väl känt att instrumentella förlossningar kraftigt ökar risken för större förlossningsskador. Vad jag förstått används sällan tänger i Sverige, utan mest sugklockor. Dessa är förenade med något mindre risk för skada än tängerna.
  • Att diskutera med personalen: Se ovan, fråga i tid om det på något sätt går att förebygga att det blir akut i slutskedet.

vacuum extractor injury attorneys discuss birth injuries caused by a vacuum delivery

Bild härifrån

Manuella handgrepp:

  • Det finns alltså inga vetenskapligt sett  ”säkra kort” eller garantier för att en förlosningsskada inte ska ske, och de manuella greppen är vetenskapligt sett inte fastställda att ha någon superbra effekt. ”Det finska greppet” är mycket omtalat under senare år som ett slags manuellt perinealstöd från barnmorskan under krystskedet. Detta har endast visat tendens till en skyddande effekt mot sfintkterrupturer.
  • Att be om: Varma kompresser (handdukar) mot mellangården under krystskedet verkar ha vetenskapligt sett mest stöd för att minska förekomsten av sfinkterrupturer grad tre och fyra. Be barnmorskan styra och om möjligt förlångsamma förloppet när barnets huvud ska komma ut. Lyssna noga på instruktionerna denne ger, och andas genom krystvärkarna om denne ber dig göra detta. Det är för din egen skull.

Bild härifrån

Klipp/Episiotomier:

  • Dessa har fått väldigt dåligt rykte på senare år då det visade sig att klipp rakt bakåt snarare ökade risken för stora förlossningsskador. Dessutom är ju klipp en skada i sig, och det är såklart absolut bäst för kvinnan att slippa båda delarna. Nu på senare tid har det visat sig att en viss vinkel (idealiskt sett någonstans mellan 45-60 grader åt sidan) faktiskt kan ha en skyddande effekt ändå.
  • Att ta upp med personalen: Nu är jag kanske inne på smådetaljer, men jag hade gärna bett någon mäta upp den där vinkeln innan det kom till ett akut skede. Ögonmått och krystande kvinna som vrider sig av smärta låter inte helt säkert… Någon som jobbar med förlossningar som kan uttala sig om detta ens kan vara rimligt att be om? 

Bild härifrån

Förlossningspositioner: 

Upprätta förlossningsställningar (stående mot typ gåbord) ökar risken för bristningar i mellangården jämfört med halvliggande positioner. Sidliggande anses också vara en bättre position för att skydda mot skador på mellangården. Studierna är dock små och inte metodmässigt fantastiska, så det är svårt att dra några stora växlar på detta.

Vad ska jag skriva i mitt förlossningsbrev?

Du kanske inte kan skriva allt detta i ditt förlossningsbrev, men du kan vara medveten om att du ska få vara delaktig i beslut. Prata igenom med din partner de frågor som ni tillsammans tycker är viktiga att lyfta med personalen som jobbar med förlossningen.

Har jag missat något viktigt? Fått något om bakfoten? Berätta vad du tänker!

 

Referenser:

Modifiable risk factors of obstetric anal sphincter injury in primiparous women: a population-based cohort study

How long is too long: Does a prolonged second stage of labor in nulliparous women affect maternal and neonatal outcomes?

Prolonged second stage of labor and levator ani muscle injuries.

Influence of the duration of the second stage of labor on the likelihood of obstetric anal sphincter injury.

Manual perineal support at the time of childbirth: a systematic review and meta-analysis.

Do we know enough? A quality assessment of the Finnish intervention to prevent obstetric anal sphincter injuries.

Predicting Obstetric Anal Sphincter Injuries in a modern obstetric population.

Perineal techniques during the second stage of labour for reducing perineal trauma.

Risk factors for birth-related perineal trauma: a cross-sectional study in a birth centre.

Obstetrical Anal Sphincter Injuries (OASIS): Prevention, Recognition, and Repair.

Could a mediolateral episiotomy prevent obstetric anal sphincter injury?

Measures of satisfaction with care during labour and birth: a comparative review.

The effect of waterbirth on neonatal mortality and morbidity: a systematic review and meta-analysis.

The meaning of a very positive birth experience: focus groups discussions with women.

Preconceptional counseling of women with previous third and fourth degree perineal tears

Risk factors for recurrent obstetric anal sphincter injury: a systematic review and meta-analysis

Previous

Next

22 Comments

    • Varsågod! Jag hittade verkligen blodiga bilder med episiotomier och gradskivor när jag bildgooglade, så packa med en sån i bb-väskan… Mvh din vän med bisarr förlossningshumor

  • Jag blev klippt med mitt första barn o hon togs med sugklocka efter igångsättning o långdraget förlopp. Jag var chockad i stunden då jag också fått uppfattningen om att sånt inte gjordes längre. Det va smärtsamt vill jag lova trots att jag hade epidural men jag är i efterhand tacksam för att det gjordes. Bristningen blev en grad 2, klippet syddes snyggt o det tog ”normallång” tid för underlivet att läka, även om smärtan efteråt var långt värre i jämförelse med förlossning nr 2 med samma grad av skada. I efterhand fick jag dock inga som helst besvär. Jag tror faktiskt att skadorna hade blivit värre om klippet inte gjorts, särskilt efter att ha läst ditt inlägg. Ville bara bidra med en ”positiv” erfarenhet(eller vad en ska säga) av detta ☺

    • Åh tack för att du tog dig tid att skriva!! Superbra med positiva erfarenheter för oroliga googlare som hittar hit. Skönt att det gått bra för dig!

  • Det var bra saker att ha en tanke på och kunna prata om med sin barnmorska. Mitt tips är att verkligen prata med personalen, fråga allt du undrar men också lita på att de kan! De har ju stor erfarenhet och väger in så mkt olika saker hela tiden. De är ju där för dig och bebisen. En ska faktiskt inte behöva tänka på tider,
    bästa positioner osv, det ska BM ordna med. Men såklart alltid bra att vara lite påläst Och prata med BM efter förlossningen tex på BB för att räta ut frågetecken, höra hur tankegångar gått och hur beslut togs osv.

  • Verkligen kloka råd och tips inför förlossning, som jag tyvärr läser försent då min dåliga utgång av förlossning redan skett. Dock blir jag lite ledsen över att man själv måste vara så påläst och ha stenkoll på typ hela förloppet.. Får ångest över allt.. Är det verkligen rätt att JAG ska be bm kontrollera slutskedet så att det inte går för fort, att jag ska be henne hålla emot och guida? Jag valde att lita på den bm som jag tilldelades. Big mistake och tydligen får jag skylla mig själv som inte talade om för bm hur hon bäst tar hand om mitt underliv.

    • Hej! Jag beklagar att du haft en sån jobbig upplevelse. Naturligtvis är det inte ditt ansvar att se till att barnmorskan gör sitt jobb. Ofta är det många saker som samspelar till hur det blir. På det du skriver låter det som att du kanske skulle må bra av att få prata igenom ditt förlossningsförlopp med någon? Mitt tips är att ringa förlossningssjukhuset och be om ett samtal! Efter min traumatiska förlossning fick vi dels telefonsamtal med barnmorskan, samtal med kurator samt även en tid med läkaren som var med och förlöste. Jag måste säga att det var en viktig del i min egen läkprocess, att förstå vad de faktiskt gjorde och hur de resonerade kring allt. Styrka till dig!

  • Hej , och tack för svar! Det är inte mitt jobb att se till att hon gör sitt jobb, men tyvärr verkar det som att det är mitt jobb, att se till att hon gör allt hon kan för att skydda mitt underliv från att spricka. Jag trodde tillämpningen av handgrepp, kompresser, långsam utdrivning mm var regel nu, men tydligen inte. Tyvärr är det nåt man måste be om. Jag hade en väldigt snabb förlossning, kom in till förlossningen 9 cm öppen( pga av att jag hade blivit hemskickad tidigare blev jag liggandes hemma alldeles för länge till min sambo tillslut släpade ut mig i bilen.) Iallafall, värkstimulerande dropp sattes omgående – varför ? När man läser att det kan vara en faktor i vaginala bristningar. Krystvärkarna går i ett, nån sekund paus emellan , bm hejar på, skriker stooooopppp en enda gång varpå jag tittar upp och hon ser förskräckt ut. Jag ber att få prata med henne på BB men hon har inte tid. Hon ringer upp mig några dagar senare när jag är ensam hemma med skrikande bebis , jag får hjärnsläpp och glömmer alla mina frågor. Ringer upp BB några veckor senare, får då höra att hon har sagt upp sig. Saker jag undrar,, varför värkstimulerande, varför så bråttom, varför inte klipp?.. Klipp har fått ett ”dåligt rykte” pga att klippen ofta syddes dåligt. Om ett klipp sys snyggt och korrekt blir det oftast väldigt bra! Jag pratade med BM på efterkontrollen, ställde lite frågor, ifrågasatte en del bedömningar som gjordes, men jag tycker yrkeskåren håller varandra om ryggen, och hon drämmer till med den mest vedervärdiga kommentaren att jag skulle tänka på kvinnor i u-länder som minsann får klara sig helt på egen hand. Alltså? Jag känner mig nästan manad att utbilda mig själv till barnmorska…

  • Jag har bett om att få komma till aurora, men då jag födde mitt barn i en annan kommun, vilket min bm på mvc tyckte var en bra idé, verkar det som att jag måste fortsätta söka eftervården från den förlossningsklinik jag födde. Dåligt kan jag tycka då Stockholm uppmuntrat oss som hade bf i juli att överväga om vi har möjlighet att föda på annan ort. Hursomhelst, jag väntar på svar. Det som är jobbigt är tankarna som snurrar om bm som förlöste mig var skicklig, om hon hade god födelsekonst. Jag kan se en del fel hon gjorde. Hon sa att han kom ut med armen, varför jag sprack. Jag tycker det är skrämmande att minsta lilla avvikelse och det är kört? Sen läser jag förlossningsberättelser om barn som kommer ut som Stålmannen utan att mamman fått en skråma. Kan det ha o göra med hur barnmorskan hanterar utdrivandet? Jag har en vän som födde på BB Sophia där barnmorskan höll emot höll emot höll emot tills hon tillsluuuut fick andas ut barnet. Resultatet- små skrubbsår som ej behövde stygn. Jobbar alla bm på det viset? Tror inte det..
    Jag tycker det är märkligt att inte mvc har samtal under graviditeten om att varannan kvinna spricker. Och prata om 3a/b, hur det kan kännas efter, vad som kan hända, hur det kan se ut. Så slipper kvinnan en del oro efter fl.
    I ditt fall, vad var anledningen till att kejsarsnitt ej gjordes?

    • I mitt fall vet jag faktiskt inte. Jag har fått bedömningen av patientnämnden att de inte hade kunnat veta att jag skulle få en större bristning och att det därför var korrekt att inte snitta. De flesta barnmorskor/läkare jag pratar med säger ungefär samma, förloppet ser hyfsat okej ut men i det längsta laget. Personligen är det väl det jag mest ifrågasatt själv – varför avbröt de inte och snittade där progressen gick så långsamt? Flera jag kände som födde samma sommar hade liknande förlopp och alla snittades, men det berodde på att barnet inte verkade må bra. Wollmar mådde alltid fint inne i magen under förlossningen, så det fanns ingen anledning att ta ut honom för HANS skull. Jag har inga bra svar.
      Vad gäller barnet/hand/arm s¨handlar det säkert om hur bred barnet blir. ”Stålmannen” kan ju göra barnet funktionellt sett lite smalare, men handen på kinden gör ju barnet bredare. Det är ju inte många mm vi har till godo när barnet ska passera. Och hur barnet väljer att komma ut kan ju inte barnmorskan påverka. Så tänker jag.

  • Ok, men forskning visar ju att ett så väldigt långdraget förlopp ökar risken för större bristningar. Även om barnet mår bra så tycker jag definitivt att snitt ska erbjudas kvinnan. Varför klippte dem inte då?

  • Vad tycker du om att förlossningskliniker i Sverige numera är restriktiva till att klippa? Är det inte regel vid sugklocka ?

    • Jag vet inte riktigt vad jag tycker. Att orsaka en vävnadsskada eller hoppas på att det ska gå bra utan skada alls? Jag förstår varför man tvekar ändå.

      • Har du ont eller skav eller ”känningar” nånstans i underlivet av förlossningsskadan? Är mellangården ok? På mig känns den konstig, och ärret irriterar.

        • Jag har lite av varje, men nu fyra år senare är det inget som besvärar mig jättemycket. Ärret går att jobba med och mjuka upp, visste du det? Sök på ärr här på bloggen så hittar du.

  • Vilken fantastisk blogg!!!
    Men jag kan inte låta bli att tolka det här med att man ska anda sig igenom krystvärkarna om bm säger det som att jag bär en skuld för mina förlossningsskador. Kunde jag ha hållit tillbaka mer?
    Jag var helt öppen när jag kom in (ringde in flera gånger men blev rekommenderade att (som förstföderska…) stanna hemma lite till…). Allt var väldigt kaosigt när jag kom in. Födde (i gynställning) inom en timme efter att vi kom in (lyckades dock tajma ett skiftbyte så vi hade två olika team på den timmen och var ensamma en del pga skiftet). Krystade aldrig utan fick order att ”inte göra någonting”. Hade skrivit i mitt förlossningsbrev (som ingen hann läsa, men som vi fick sammanfatta muntligen) att jag ville ha perinealskydd. Och det står i min journal att jag fick varma handdukar, men det är liksom ett skämt eftersom handukarna knappt hann användas…
    Förstår så klart att du inte kan säga något om ifall just jag kunde gjort något annorlunda, om jag kunde ha gjort mindre än vad jag gjorde. Men rent allmänt – kan man (som födande) alltid styra takten som barnet kommer ut? Kan bm göra något för att bromsa ett snabbt förlopp?
    Tack igen för er fina blogg!

    • Nä, jag tror verkligen att takten ligger utanför din kontroll. Möjligen utanför barnmorskans också, men det är ju faktiskt deras jobb att ta in dig i tid och ge dig en trygg förlossning. Det är inte alltid möjligt, pga liksom naturens egen kraft och inverkan på detta, men det känns otroligt orättvist att lägga ansvaret på dig.

  • Jag hade ingen alls personkemi med min barnmorska och hon gjorde typ allt precis tvärtom mot vad jag skrev i förlossningsbrevet.
    Jag är 90% säker att om jag skulle tala med barnmorskan skulle hon bara platta till mig och jag skulle må ännu sämre. Jag dealar med traumat genom att tala med en kurator som ej är bunden till kliniken där jag födde.
    Och genom att gråta ut i kommentarsfältet på din blogg. 😉 Tack!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *