Se på luffarn som går här på vägen…

I tunnelbanan på väg till gympan med Wollmar idag möttes vi under tågresan av två hemlösa som bad medresenärer om en slant till härbärge. Detta är tyvärr en mycket vanlig syn i dagens Stockholm och det är många som är hemlösa och gör vad de kan för att klara sig för dagen.

Hur som helst så pratade vi inte så mycket om detta. Wollmar och jag pratade mest om vad vi såg utanför fönstrerna (vilket var mestadels tunnlar), om dinosaurier och om vad vi skulle göra när vi kom fram till gympan.

Senare under dagen lyssnade vi på musik och Astrid Lindgrens ”Luffarvisan” spelades. Wollmar frågade vad sången handlade om. Jag förklarade att den handlade om en luffare, alltså en hemlös person, som vandrade omkring. Innan jag hann berätta något mer så avbröt Wollmar mig och sa:

”Jaha. Så han vandrar och vandrar på tåget och ber om pengar till sitt hus?”

Åh, den underbara lyhörheten hos barn och deras uppfattning om världen!

Previous

Next

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *