En regelrätt bajsdag

Asså den här dagen är nästan komisk i sin uselhet.

Det började med en typisk fel-tajmingskris efter frukost. Joseph hade precis gått, Wollmar börjat leka själv i rummet, Wilfred satt och avslutade frukosten och jag började fixa med att lägga middagsköttet i marinad. Precis då jag var som kladdigast fick Wollmar en urakut duplokris och skrikgrät för varje sekund som det tog mig att göra klart och tvätta händerna. Tillslut tog mitt tålamod slut och jag röt tillslut tillbaka ”vad vill du helst ha, äcklig middag och en duplobåt NU, eller god middag och duplobåt om fem minuter?” Snart-fyraåringar har inte det konsekvenstänkandet, I’ll tell you.

Jag tvättade händerna, tröstade Wollmar, byggde duplobåt och fick två pojkar att leka själva medan jag vek ihop tvätt. Fem minuter innan vi skulle gå till förskolan ropar Wilfred ”Baaajs i blöjan!”. 

Och nä. Bajs över kanten, upp på tröjan, ner på brallan, utsmetat över sängöverkast och en prydnadskudde. Knappt något bajs alls i blöjan.

Supersanering av barn tre minuter innan vi skulle gå. Dagens pulshöjning. Fick dumpa alla textilier i badkaret och klä på barnen och dra. Lämningen okej, hinner till jobbet i tid.

(Jobbet gick helt okej).

Springer hem och sätter på en tvättmaskin, hämtar barnen på förskolan och går ut i parken.Ger barnen varsin frukt. Båda tappar frukten i gruset. Barnen leker och har kul i fem minuter.

Wollmar ropar: ”Mamma, jag MÅSTE bajsa!”.

Okej, skyndar hem. Får bära Wilfred eftersom han vill gå sniiiiigellångsamt och Wollmar inte hade tid att vänta. Wollmar bajsar, jag och Wilfred väntar i hallen, äter banan. Wollmar blir klar, jag går in och torkar.

Vi kommer ut till hallen. Dags att gå ner och hänga tvätten och sedan vill Wollmar jätttejättejättejättegärna gå ut och leka igen. Wilfred har gömt mina nycklar och jag hittar dem INGENSTANS. Efter att ha letat i fem minuter ger jag upp, säger att vi får stanna inne. Wollmar bryter ihop och skrikochpanikgråter.

Jag hittar nycklarna, vi går till tvättstugan, hänger tvätt och går ut och leker.

Leker i fem minuter.

Wilfred: ”Mamma, baaaajs i blöjan…”

Wollmar skrikochpanikgråter för att vi måste gå hem igen. Kommer hem, byter bajsblöja.

Wilfred skrikochpanikgråter av okänd anledning.

Jag har mensdepp och tänker som vanligt att alla mäniskor jag någonsin träffat tycker illa om mig, tänker att all mat jag lagar smakar äckligt, att sommaren aaaaaldrig kommer bli bra eftersom det är fint väder nu, och alla andra slags sura mensdeppiga tankar en kan ha.

image

Jag orkar inte med den här dagen.

Joseph kommer om fem.

Middagen kommer bli äcklig.

För att jag ska hinna skriva av mig det här har barnen fått riva halva huset.

Tisdag, tack?

Comments (3)

Alltså, sådär ser mina tvåbarnchockade dagar ut varje dag! ALLT jag tänker ut (nu kan bebisen sova medan jag hämtar storbarnet osv osv) skiter sig. Jag är fläckvis rätt deppig. Fast inte som grundmående i alla fall. Man får typ försöka se det som en komedi!
Kämpa på!

Jag tycker att jag hade MÅNGA fler såna där dagar när barnen var mindre, då kände jag mig liksom sur jämt. Nu kommer de mer sällan, därav mer som en käftsmäll…

Det låter i alla fall hoppfullt! Hoppas på färre käftsmällar för oss båda 🙂

Leave a comment

Privacy Preferences
When you visit our website, it may store information through your browser from specific services, usually in form of cookies. Here you can change your privacy preferences. Please note that blocking some types of cookies may impact your experience on our website and the services we offer.