Pudelns kärna: om det ”rätta sättet” att träna coremusklerna

”Träning som behandling” är det jag sysslar med som fysioterapeut. Oavsett om jag träffar en patient med inkontinens, bäckensmärta, ryggbesvär eller en knäskada kommer jag i någon del av behandlingen ge ut träningsövningar. Behandlingen utgörs ofta inte enbart träning, och det är väldigt sällan det handlar om träning utifrån ett ”fitnessperspektiv”. Utifrån en skada eller en smärtproblematik doserar jag träning som behandling, för att påverka stödjestrukturer, nerver, leder och muskler. Träning är min ”hemmaplan” vad gäller mitt yrkesutförande. Så tror jag att de allra flesta fysioterapeuter jobbar.

sidoplankan

(Tack fina kollega Lia för att jag fick ta kort på dig!)

Jag har inga siffror på det, men jag har en känsla av att närmare 70% av alla patienter som söker oss i primärvård gör det för ryggbesvär av olika grad. Och när det gäller ryggbesvär och ”träning som behandling” hamnar vi direkt i bålträning, stabiliseringsträning eller core-träning. Kärt barn har många namn…

Inom fysioterapi finns det när det kommer till bålträning två linjer att välja mellan. Den ena handlar om inlärning av motorisk muskelkontroll och den andra om mer generell träning, och dessa grundar sig på lite olika tolkningar av den biomekaniska funktionen i kroppen. Det här är extremt nördigt, och jag vill för hugade läsare rekommendera följande artikel (följ länk från pubmed till fulltext) för ytterligare fördjupning i kontroversen kring motorisk kontroll versus generell träning. Muskelåterinlärningsmodellen fokuserar på de djupa bålmusklerna och syftar till att återställa den kontroll och koordination av de djupa bålstabilisatorerna innan en patient bör återgå till mer komplexa och funktionella träningsövningar. Den generella tränings-metoden handlar mer om att alla bålmusklerna arbetar tillsammans för att stabilisera bålen och att rehabilitering av bålmusklerna snarare görs bäst i en variation av utföranden och positioner.

fågelhunden

Under 2000-talets början var motorisk-återinlärningsteorin rådande, men den har allt mer börjat att ifrågasättas. De senaste åren har det landat allt mer forskning som säger: det spelar ingen roll vilken metod du väljer. Effekten på längdryggssmärta kommer vara ungefär densamma.

bäckenlyftvanlig - Kopia

Men vi börjar från början:

Bålstabilitet är det begrepp vi använder oss av för att mäta funktionen i muskelkorsetten runt rygg och mage. Bålens muskler är som en cylinder och utgörs av några olika muskelgrupper.

  • På framsidan finns de raka bukmusklerna ytterst, de sneda bukmusklerna och längst ner transversus abdominis. Transversus går från ländryggen och fram till magens mittlinje och är viktig för ryggstabiliteten. genom att fungera som en muskelkorsett.

bäcken 001

 

  • På ryggen finns ”fileerna”, de längsgående yttre ryggradsmusklerna och under dessa  multifiderna. Dessa muskler tillsammans utgör ryggradens satbilisatorer och de muskler som skapar rörelse i ryggens bakåtböjning.
  • I cylinderns topp har vi diafragmamuskeln som är vår viktigaste andningsmuskel. Denna bidrar till bålstabiliteten genom att hålla trycket i buken medan vi spänner musklerna.
  • I cylinderns botten har vi bäckenbotten som håller emot för alla tryckökningar.

Alla dessa arbetar tillsammans i en synergi, och är någon del svag eller störd i sitt arbete kommer bålens stabilitet att bli icke optimal. När alla dessa muskler arbetar tillsammans hålls ryggraden optimalt stabil och i en neutral kurva, vilket båda innebär förebyggande av smärta och skada. Bålmusklerna slås på när vi rör armar och ben för att vi ska hålla balansen och vår upprätta hållning. Enligt den motoriska återinlärningsteorin anses delar av bålmusklernas funktion att parera rörelse ha gått förlorad hos personer med ländryggssmärta, och rehabiliteringen utgörs då av ett återinlärningsprogram för optimal muskelfunktion.

Men även utan föreliggande skada/smärta mår vi alla bra av starka och uthålliga bålmuskler, både för att optimera hållningen men också faktiskt för att öka prestationen inom olika idrotter. Välfungerande bålmuskler jobbar väl tillsammans med arm- och benmuskler och gör att andra rörelser blir mer välkoordinerade och smidiga.

Tillbaka nu till det här med de olika metoderna för bålträning.

Träning anses forskningsmässigt vara den mest effektiva behandlingsmetoden för ländryggssmärta, och när Cochrane-forskare nyligen slog samman all tillgänglig evidens på ämnet visade det sig att ingen av träningsmetoderna kan anses vara bättre än den andra. Slutsatsen är alltså följande: Given the evidence that Motor Control Learning is not superior to other forms of exercise, the choice of exercise for chronic Low Back Pain should probably depend on patient or therapist preferences, therapist training, costs and safety.

Och här landar vi tillbaka hos mig, och i mitt behandlingsrum. Jag ÄR ingen motorisk återinlärningsperson. Jag pallar inte med det, jag tycker att det är så ofantligt långtråkigt och tradigt. Min uppfattning är dessutom att patienterna dessutom extremt sällan förstår meningen med övningarna och därför sällan gör dem i tillräcklig utsträckning. Jag har däremot ALL RESPEKT för kollegor som brinner för motorisk återinlärning och som lyckas både informera och motivera sina patienter till att fullfölja ett sådant program. Jag tror på det fullaste att vi kan nå målet med båda vägarna.

Och jag är heller ingen ”specifik metod-person”. Jag tror att vi begränsar oss alldeles för mycket som professionella och vårdgivare om vi ska följa ett koncept för alla olika patienter. Jag tror på att lära så mycket som möjligt från olika håll, och för varje patient väga samman en behandling;

  • som dels ska fungera på de aktuella symtomen
  • dels ska fungera för mig som fysioterapeut att tåla med att genomföra en hel behandlingsregim igenom
  • och kanske i första rummet också möta den aktuella patienten där hen befinner sig både vad gäller motivation, engagemang, smärtnivå och önskad nivå av kunskap om sitt tillstånd.

Detta innebär att jag ibland får boka över en patient till en kollega, då jag inser att jag inte kommer kunna vara den fysioterapeut och göra den behandling som patienten 1) bäst behöver eller 2) mest önskar. Jag ser inte det som ett misslyckande, jag ser det som att jag har nära till att förstå mina begränsningar och förhoppningsvis också på att jag lyckas läsa av patienten på ett bra sätt.

Tack och lov för olika personligheter och fysioterapeuter säger jag!

 

Previous

Next

5 Comments

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *