Kulturella föreställningar om graviditeter

Kulturella föreställningar om graviditeter

Hur påverkar min kultur min upplevelse av graviditeten?

Jag har ju vid två tillfällen de senaste veckorna skrivit en del om vårt svenska förhållningssätt till graviditeter (här och här). Att graviditet inte är en sjukdom, och hur detta påverkar hur kvinnor som har hälsoproblem under och efter en graviditet bemöts av vård och försäkringskassa.

”In Sweden, the societal opinion of pregnancy is that it is a normal condition implicating that a woman with a normal pregnancy should be able to continue her life as usual during pregnancy. The view of pregnancy as a normal condition where pregnancy-related problems not necessarily should be a reason for sick leave is widely spread, for example stated by the information available at the web site of the Swedish Social Insurance Agency.”

Häromdagen läste jag en annan studie, en intervju-studie om hur svenska kvinnor upplever sin graviditet och bäckensmärta.

”The women felt stressed that they not only had to cope with constant pain, they also had to deal with other people’s conceptions of a normal pregnancy. They felt they were judged by their strange walking patterns or if they had to use crutches. Strangers would come up and tell them that being pregnant was the most natural thing in the world and nothing to complain about. One woman said she was teased for “doing the duck- walk” when she was in so much pain she could barely move.”

Tycker att det här citatet säger ganska mycket om den uppfattning vi har om graviditeter i vår svenska kultur.

Sedan hittade jag en annan artikel, som nämnde ett kinesiskt/taiwanesiskt perspektiv:

 

”In Chinese antenatal culture, people believe that’s foetus’ spirits are easily interfered by the activities of and environment around pregnant women. Because of this, pregnant women in Taiwan often obey a number of antenatal taboos, such as decreasing their activity, to avoid interference with the foetus’ spirits. Thus, when promoting exercise programme or other effective pain management, especially among Chinese or Taiwanese pregnant women, clinical health professionals should emphasise the safety of the programme as a way to both decrease pregnant women’s pain endurance beliefs and perhaps increase acceptance of participation in this pain management exercise.”

Jätteintressant. Tycker jag har hört av vänner och kollegor att det finns väldigt olika sätt att se på graviditet, aktivitetsnivå och arbetsförmåga även inom olika europeiska länder.

Jag skulle vilja höra med er. 

Ni som läsare – VAD har ni för erfarenheter av olika kulturer och syn på graviditeter och tiden efter förlossning?

Finns det bättre/sämre sätt att tänka kring ämnet?

Det här är jättespännande! Tänk med mig!!

 

Referenser:

”Struggling with daily life and enduring pain”: a qualitative study of the experiences of pregnant women living with pelvic girdle pain

Life’s pregnant pause of pain: Pregnant women’s experiences of pelvic girdle pain related to daily life: A Swedish interview study.

How do pregnant women manage lumbopelvic pain? Pain management and their perceived effectiveness.

 

Med tiden har detta kommit att bli en serie inlägg på samma tema:

Försäkringskassan har fel om ohälsa under graviditet

Bäckensmärta och sjukskrivningar

Kulturella föreställningar om graviditeter

Bäckensmärta är inte normalt

 

Previous

Next

15 Comments

  • Jag har precis börjat må superilla och sover mitt på dagen och tar även tupplur tidig kväll sedan två dagar tillbaka… Jobbar hemifrån och tycker att det är så skönt att sista arbetsdagen är imorgon innan min semester. Så visst kan man må förjävligt som gravid fast allt är helt normalt. Det känns typ som att illamående och trötthet är just ett tecken på att allt är normalt, men inte lever jag normalt för det 😛

    • Kram på dig! Alltså graviditetsillamående var typ det värsta, jag kände mig sjukt deprimerad av att typ må illa av allt och kräkas hejvilt.

      • Jag kräks oftast inte, bara gjort det några enstaka gånger under graviditeterna. Men att vakna och behöva äta ett äckligt kex i sängen innan man går upp, sitta på en pall i duschen och tvinga i sig nån äcklig macka utan pålägg med lite citronvatten till gör ju att mornarna känns lite mindre roliga. Sedan fortsätter dagen i upp och nedgång av måendet, med några mellanlandningar i soffa eller säng. Men åh så glad jag är att jag äntligen mår dåligt, när jag var gravid senast och mådde bra så blev det ju missfall. Så för mig känns det här som ett gott tecken 😀

  • Jag och min franska svägerska har varit gravida samtidigt med två dagar mellan beräknad BF. Min svägerska har varit sjukskriven för att hon är trött sedan fjärde månaden. Min upplevelse av hur de ser på graviditet i Frankrike jämfört med Sverige skiljer sig på några punkter. I Frankrike förväntas människorna runt den gravida kvinnan passa upp hela tiden. Franska kvinnor undviker att röra på sig utan vilar sig igenom graviditeten vilket inte behöver vara bra. Franska kvinnor kan få hembesök av barnmorskan, ”andningscoach”, sjukgymnast och så vidare. Så det finns en fördel med att vara gravid i Frankrike men det slår inte de fördelarna vi har som föräldrar i Sverige. Mödrar har rätt att vara hemma i tre månader och pappor tio dagar.

    • Intressant perspektiv du tar upp. Det är sant, vi får aldrig glömma hur bra vi har det genom föräldraförsäkringen! Men jämställdhetsfrågan angående föräldradagarna tror jag aldrig de kommer lösa förrän de ordnat upp synen på ohälsa bland kvinnor.

  • Nu har jag ju inte varit gravid varken i Sverige eller i Finland, så jag kan inte jämföra, men här i Belgien känns det som att de följer upp graviditeten väldigt noggrant och bra. Regelbundna ultraljud, blodprov varje månad för att kolla att man inte blivit smittad av toxoplasmos eller cytomegalovirus (om man inte är immun), och min egen gynekolog följer mig genom hela graviditeten och kommer även att närvara vid förlossningen.

    Just pga att jag inte är immun mot cmv har jag också varit hemma sedan början av graviditeten den här gången, eftersom jag nuförtiden jobbar med små barn som oftast är smittobärare.
    Bland mina belgiska vänner och bekanta är det ingen som tycker det är konstigt att jag inte jobbar, eftersom det är normalt för gravida förskollärare här, medan jag känner att jag måste förklara för mina skandinaviska vänner och kontakter att det inte är mitt val att inte jobba, utan att belgisk lag kräver det. Här är folk väldigt förstående, har fått gå före i kön på H&M och äldre damer ställer sig upp för att ge mig sittplats osv. Känner inte heller att jag förväntas hålla på som vanligt utan får ofta höra att jag har all rätt i världen att vila osv.

    Å andra sidan är mammaledigheten inte lika lång som i Norden, här förväntas man börja jobba igen efter 3 månader 🙁 vilket är alldeles för kort i mitt tycke (och det trots att man rekommenderar helamning till 6 mån!) Så skulle jag få välja skulle jag vara gravid och föda i Belgien och vara mammaledig i Sverige eller Finland 🙂

    • Intressant det där med cmv, har aldrig hört att det ens är en grej här i Sverige! Tre månader är galet tidigt! Hur löser folk som vill amma sex månader det? Jobbar och pumpar, eller är hemma ändå?

      • Nej det är just därför jag måste förklara för svenska (och finska) bekanta att det är en så stor grej med cmv här, eftersom ingen ens har hört talas om det i Sverige! Har ofta undrat varför det är så, men kanske viruset är vanligare här…

        I tillägg till mammaledigheten kan man ta ut 4 mån föräldraledigt, antingen på heltid (vilket är tufft ekonomiskt) eller i form av 8 mån halvtid eller 20 mån då man jobbar 80%.

        Förra gången tog jag en hel månad och kombinerade med semesterdagar vilket innebar att jag började jobba igen när L var ca 6 mån, och jobbade sedan 15 mån (resten av föräldraledigheten) på 80%. Jag pumpade på jobbet så långt det gick, men i praktiken blev det snart jobbigt och jag slutade amma när hon var 7,5 mån. Alla belgare tyckte jag var väldigt duktig som hade ammat så länge (!)

        Den här gången har jag pga mitt nya yrke även rätt till 2 mån extra amningsledigt. Man kan alltså förlänga tiden hemma med några månader (om det fungerar ekonomiskt) men när det gäller amning ger de flesta upp och slutar amma när de börjar jobba igen.

        Oj nu blev det långt svar

        • Jätteintressant! Jag fattar att det är asjobbigt att jobba och pumpa, svårt att fokusera och slappna av och logistiskt klurigt också med kylning etc.

          • Intressant att läsa. Jag håller med – låter som en bra kombo att vara gravid i Belgien och föda i Sverige.

            En tanke jag hade under graviditeten var just min höga önskan om att den bm (eller gynekolog) som följt mig under nio månader också hade varit närvarande under förlossningen.

            Jag förstår alla svårigheter det skulle innebära när det gäller schemaläggning osv från yrkesperspektivet. Men som patient hade det varit en dröm. Tror faktiskt också det hade kunnat vara bra förebyggande för ev förlossningsskador – att en i rummet känner mig som person, och kan guida just mig rätt, hjälpa mig osv. (Tja – en ren spekulation såklart.)

          • Det är ju lite den kontinuiteten som södra bb haft innan de flyttade från Stockholm till Södertälje nu innan sommaren. Men Sveriges kommuner och landsting, SKL, verkade dock komma fram till att just detta är eftersträvansvärt när de gjorde sin granskning av förlossningsvården, enligt den rapport som publicerades häromveckan.

  • Jag har tänkt på just detta efter att jag hörde att själva graviditeten kan te sig väldigt olika beroende på vilken kultur du lever i och vad du har för förutfattad uppfattning om hur det ska vara. Dumt nog minns jag inte exakt vilken kultur det rörde sig om men jag har för mig det var i Afrika. Det handlade i alla fall om att i deras kultur mådde kvinnorna aldrig illa under grav, det fanns liksom inte. De tog upp fler skillnader men det var detta som fastnade i mitt minne. Kan det vara så att man påverkas av den kultur man lever i så till den grad att kroppen reagerar olika? Klart levnadssätt påverkar. Men tänk tanken att kunna styra om så man slapp på illa! 😀

    • Jag har hört att i länder med mycket lågt köttintag är graviditetsillamåendet nästan obefintligt. Jag testade att minska mitt köttätande ganska drastiskt inför min andra graviditet och skillnaden var enorm. Men om det berodde på det har jag förstås ingen aning. Tycker mig inte ha sett några studier på ämnet.

      På samma sätt sägs ju bäckensmärta under graviditet vara väldigt skandinaviskt. Är det för att vi har så lite andra problem att vi kan klaga (tror inte det) eller att vi tvingas bita ihop och jobba mer som vanligt? Eller är det något anatomiskt? Ingen vet.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *