Okej, nu kom det…

Vi har haft en oförskämt bra sommar hittills. Tur med vädret, härliga resmål, barn på gott humör etc. 

Imorse städade vi ur stugan och åkte in till Visby, vi hade planerat en hotellövernattning i Visby för att kunna ”göra stan” med barn och allt. 

Men så kom vi fram, checkade in och barnen bara strular ur? Blir sura, bråkiga, vill ingenting, bråkar med varandra och vägrar vara smidiga det minsta lilla. Sådär så att de nästan blir farliga ute på gatan, springer iväg och skriker liksom. 

Så nu är jag och barnen inne i vårt svindyra hotellrum i Visby och kollar på barnkanalen, medan Joseph är ute och promenerar och kollar in stan. Jag fick ju vara här ensam under Almedalsdygnet, liksom.

Jaja. Det var också som att min pedagogiska ådra sinade, och mitt tålamod flugit iväg (klart att det infaller samtidigt som barnen f-ar ur…). Jag känner bara för att låsa in mig i badrummet och ta en dusch på en timme. 

Hoppas att kunna skrapa ihop oss alla till någon slags ”äta-middag-ute-form” tills lite senare. 

Men ja: påminn mig att överhuvudtaget skriva om det här med tacksamhet över att tillhöra den privilegierade skara som kan åka bort och semestra på somrarna. Jag är uppvuxen som yngsta dotter av fyra till en ensamstående förskolelärare. Våra semesternöjen sträckte sig typ till att ta kolkektivtrafikfärjan till Djurgården och äta glass och promenera, liksom.

Jag är så OÄNDLIGT tacksam över våra möjligheter att resa, njuta och byta miljöer. Jag grät en skvätt på färjan till Gotland på grund av just detta. 

Men ändå, när barnen bara tappar det, då är det jobbigt var en än är. Och kanske faktiskt jobbigare när vi är på annan ort, med en liten resesulky på kullersten, få leksaker och ruckade rutiner. 

Hoppas du har en toppendag! Vad gör ni såhär mitt i juli?

Previous

Next

2 Comments

  • Vet precis vad ni menar, sådär hade vi det också idag. Min senaste teori är att det är för att alla behöver egentid (introverta familjen här) och det är mkt svårt, speciellt för en treåring att få det på semester där övervakning krävs i nya miljöer samt upplanerade dagar avlöser varandra. Men nu, äntligen hemma! Vi inledde hemmaveckan med att vara i varsitt rum ett par timmar…. Sociala får vi vara imorn igen!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *