Återförenade!

När jag kom till Göteborg idag stod Joseph och Wollmar och väntade på mig! Vi hade inte pratat om det, så jag hade föreställt mig att jag skulle tagit buss, färja och buss igen ute på ön. Men Joseph överraskande mig med att möta upp med bil. Jag kunde inte hålla tårarna borta, det var så härligt att få se dem! 

Det påminde mig om första gången jag som 18-åring tog tåget ner själv för att hälsa på Joseph för första gången, efter att vi träffats en gång och sedan mejlat i flera månader. Då stod han där med en bukett blommor, och mitt hjärta gjorde frivolter. Nu stod han där tillsammans med vår fyraåring, och jag kunde inte ha varit lyckligare. 

Väl på ön fick jag ta igen kramkalas-föresprånget med Wilfred. Åh, mitt hjärta flödade över igen. 

Nu är Wilfred helt kisstorr men fribajsar, med eller utan kalsonger. Sådär fräscht, va. Vi måste få ordning på det där innan förskolan börjar igen. Vill ju inte gärna ta hand om den där smutspåsen med välmogna bajskallingar efter hämtning varje dag, men samtidigt känns det lite väl att slänga par efter par. Hmm. 
Jag tog nattningen och Joseph stack ut och sprang. Nu är Josephs bror med fru och barn här också, och vi ska strax ta kväll allihopa med lite te. 

Nu ska jag  krama ur max ur min sista lediga vecka (Joseph och barnen har en ytterligare). 

Hoppas du också mår fint! 

Previous

Next

One Comment

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *