Samband mellan bäckensmärta och förlossningsdepression?

En svensk studie från 2007 konstaterar att det finns ett samband mellan bäckensmärta och förlossningsdepression.

”Postpartum depressive symptoms were 3 times more prevalent in women having lumbopelvic pain than those whituout. This comorbidity highlights the need to consider both symptoms in treatment strategies.”

Det här blir jag nyfiken på!

Gör postpartumdepression att ”det onda gör ondare”? Eller tar smärtan ner det goda humöret så pass att kvinnan blir deprimerad? Eller är det besvikelsen på att inte få en härlig bebisbubblig postpartumtid som förstärker besvären på alla håll? Jag tror ju till exempel att förlossningsskadade kvinnor har ökad risk för postpartumdepression.

Du som har varit med om något av detta, svara gärna nedan och kommentera ännu hellre om hur du tror att det är. 

 

Bäckensmärta

Har du haft postpartumdepression och kvarvarande bäckensmärta?

View Results

Loading ... Loading ...

Hade du velat att din fysioterapeut hade frågat om hur du mår psykiskt om du kommer för att få hjälp med smärta från kroppen? 

 

 

Mer om bäckensmärta på bakingbabies:

Sömnsvårigheter i relation till bäckensmärta

Smärtspiralen vid bäckensmärta

Foglossning efter förlossningen

Långvarig bäckensmärta av endometrios

 

Previous

Next

3 Comments

  • Jag har inte fött barn så på voting-frågan kan jag inte svara. Men på ”fråga b” svarar jag JAAAA! Jag tror verkligen på samband mellan fysisk smärta och hur vi mår och vice versa!

    /Anna

  • Intressant! Och fullt möjligt skulle jag tro att här kan finnas ett samband. Har ingen erfarenhet av att ha ont i bäckenet, däremot av förlossningsdepression! Har kontakt med många av kvinnor genom en sida på fb som heter Läkande föräldrar, kan dela detta där och min egen sida: En mekanisk mamma. Jag skrev en bok om mina depressioner som också heter En mekanisk mamma. Jag upplevde på smärtfronten att min smärttröskel sänktes rejält efter min första förlossning där jag hade kraftig smärta i över tre dygn. Kroppen har minnen från detta förklarade en psykolog, smärtpåslaget har varit på extremt och detta dröjer sig kvar. Idag 10 år senare kan jag inte skilja på hur det var innan, men i alla fall några år efter gjorde allt så förtvivlat ont, jag har skrivit lite om det i min bok.. Jag tog ex. bort en leverfläck och började gråta av bedövningssprutan – jag hade en rädsla för smärta. En vän till mig som hade ordentlig foglossning fick flera missfall, men ändå blev foglossningen kvar, och värre för varje missfall, tror hon nämnde detta kändes så orättvist, och bidrog säkert till att hon var mer eller mindre deprimerad under den här tiden, innan hon tillslut fick behålla ett foster.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *