Tips för att göra sina (tråkiga) rehabövningar

Fysioterapeuten tipsar hur du upprätthåller motivationen

Tips för att göra sina tråkiga rehabövningar.

”Måsten” och ”borden” är aldrig det roligaste vi har att göra, och är dessa måsten nära förknippade till något negativt (som smärta) kan det vara rätt motigt att motivera sig till. Idag tänkte jag också tänka lite kring det här med rehabövningar och motivation.

Rehabövningar är sällan kul. Ofta är de ganska tradiga med många upprepningar och utan snabba resultat. De är också ofta så pass lågintensiva att de aldrig kommer ens i närheten av att kicka igång något endorfin- eller belöningssystem i kroppen. Och ändå förväntar sig den där himla sjukgymnasten att du ska göra de trååååkiga övningarna dag ut och dag in.

DSC03095
Tips för att göra dina tråkiga rehabövningar

Hur ska du göra? 

  • Motivation är ändå allt.

I vissa kan fall träning vara direkt smärtlindrande, och i de fallen är det sällan svårt att motivera patienten. Men om det inte går att se något direkt samband mellan övningen och den tänkta effekten: Be sjukgymnasten/fysioterapeuten förklara NOGGRANT hur det är tänkt att verkningsmekanismen ska fungera. Och be om en möjlig tidsaspekt. HUR länge måste jag hålla på innan jag kan känna någon effekt?  Väntar du på en faktisk muskeltillväxt är ofta svaret runt tre månader. Det är rätt länge.

  • Rutin är viktigt.

Häng upp det på någon speciell händelse på dagen. En patient jag haft brukar inte tillåta sig själv att ta sitt efterlängtade kvällsfika förrän han har gjort sina övningar. För de nyblivna mammorna jag träffar är det svårare – just som de tycker att de fått in en rutin i vardagen så ändrar bebisen alla rutiner och mönster, och så får de börja om från början igen. Tidsbrist är aldrig en ursäkt vi går på. De flesta vettiga sjukgymnaster försöker hålla sig till en begränsad mängd hemövningar, jag tror de flesta hemträningsprogram snittar på 10-20 minuter. Den tiden har du.

  • Påminnelse.

Lägg in alarm i mobilen eller sätt lappar på badrumsspegeln. Be andra människor påminna och tjata vänligt på dig.

  • Ha musik

Eller något annat som gör upplevelsen lite roligare.

  • Tvinga en kompis eller din partner.

Sällan är rehabövningar så nischade att de inte fungerar för ”vem som helst”. Gör dem tillsammans med någon annan!

  • Gå hemifrån. 

Det här är mitt personliga måste för att få rehabövningar gjorda. Jag kan inte göra dem hemma, jag går till gymmet. Hur enkla övningarna än är, är det lättare för mig att motivera mig själv till dem om jag har bytt om till träningskläder och gör dem i en frisk miljö.

  • Belöna dig själv.

En patient jag haft ritade små stjärnor i kalendern för varje dag hon gjort sina övningar. Hade hon lyckats göra övningarna 10 dagar i sträck fick hon belönings-köpa sig någonting. Om hon missade fick hon börja om räkningen igen, från noll.

  • Var ärlig. 

Om du inte hunnit, orkat, velat, kunna motivera dig till att göra hemövningarna. Var ärlig mot din sjukgymnast/fysioterapeut. Det är kanske då ni kan få det mest givande samtalet av allt. Tror du på behandlingen? Hade du egentligen velat testa något annat? Har du inte förtroende för sjukgymnasten? Hade du behövt vara bättre smärtlindrad för att orka med? Trodde du att du hade motivationen för en livsstilsförändring som du nu inser att du inte i dagsläget klarar av? Finns det något annat som ligger och skaver? 

  • Var förlåtande mot dig själv. 

Inget dödar motivationen så som skuldkänslor och dåligt samvete. Har du misslyckats med att göra hemövningarna, bestäm dig för en total nystart efter nästa besök hos sjukgymnasten, istället för att gå omkring och älta att du inte klarade det första gången. Och sätt igång och belöna dig när det går bra, istället för att trycka ner dig själv när det går dåligt.

Har du något ytterligare tips? Hur gör du? 

Previous

Next

6 Comments

  • Tack för bra tips! Kul att läsa att du också tänker på hur dina patienter blir motiverade att verkligen göra övningarna!
    Ett annat tips som funkade för mig i vissa fall är att få göra övningar i samband med andra dagliga aktiviteter. Till exempel, gjorde jag mina knipövningar under graviditeten och efter förlossningen medans jag borstade tänderna. Då blev det i alla fall två gånger per dag, och det tog ingen ”extra” tid.
    En annan gång när jag behövde få stretcha armen flera gånger per dag försökte jag att göra detta alltid när jag stod och väntade på bussen.
    Vad tycker du? Är det OK att utföra övningar samtidigt som man gör något annat? (som min tandborstexempel)- eller tycker du det är bättre att har full fokus på övningarna?
    Gör det nytta att göra rehabövningar uppdelat i några block på några minuter under dagen, istället för att göra alla övningar en gång per dag?
    Tror du att det går att du hittar på alternativa övningar (istället för klassiska rehabövningar), som är lättare att integrera i vardagen?

    • Jag tänker att det finns olika sorters övningar. Balansövningar rekommenderar jag de flesta (unga, hyfsat friska, inga stroke-patienter asså) att göra medan de borstar tänderna, väntar på vattenkokaren etc. Bäckenbottenträning kan för många kräva så full koncentration och dessutom vara för svårt att utföra i stående, så det gör jag bara i de fall personen har kommit ganska långt med sina rehab där. Så om det är i början av en knip-träningsperiod tycker jag att det tyvärr måste göras liggande och med full koncentration.
      Det allra bästa är väl att få övningar att vara så vardagsspecifika som möjligt egentligen. Till exempel om en kan få in att göra ”pausgympa” mellan sitt statiska datorarbete, så kanske rehabövningar för nacke/axlar inte alls behövs sen…

  • Tack för bra tips! Det var exakt det här med bristen av motivation i träningen av bäckenbotten jag syftade på i inlägget du svarade på. Men det måste ju göras. Jag har dock försökt få den stunden till en stund som bara är för mig, för min egen skull, för mitt värdes skull. Så nu har jag köpt en fin träningsmatta och tänkte göra det lite mysigt 🙂 Jag hoppas det ska ge mig en motivationsskjuts. Stretchade och gjorde några bäckenbottenövningar helt utan ”inre gnäll” över det igår faktiskt 🙂
    Så det kan ju vara ett tips från mig, att se det som något man gör för sin egen skull, som en fin gest mot sin fantastiska kropp som klarat av att bära och föda ett barn.

  • Hej och tack för en himla bra blogg! Jag är läkare och lär mig massor att tillämpa både för patienters och egen del genom att läsa dina inlägg – tack!

    Gläder mig över att du tar upp ämnet kring motivation vid rehab. Gör själv rehab för ryggen sedan 11 månader tillbaks – och det är tufft att hålla igång. Jag brukar göra mina övningar framför nyheterna – jag hade ju ändå suttit i soffan den halvtimmen, funkar bra för det mesta. Men jag tror, som du säger, många skulle ha lättare att motivera sig för rehab om de visste syftet med övningarna, tid till förväntat behandlingsresultat osv – upplever tyvärr väldig ofta att patienter som remitterats av mig för fysioterapi kommer igen efter några veckor och säger att fysioterapi inte hjälpt. Så även jag måste göra mitt bästa för att informera!

    En fråga: jag undrar om du skulle vilja/kunna skriva ett inlägg om ”bra” skor, inlägg osv. Har hört många behandlare, både fysioterapeuter och naprapater som avråder från inlägg/anpassade skor i syfte att foten hellre ska stärkas upp genom att använda ”vanliga” skor. Att det liksom är bättre att kroppen tränas efter de förutsättningar fötterna redan har. Själv har jag nu fått problem med både Mortons och äv plantarfasciit så måste ha inlägg i nuläget. Många patienter rådfrågar dessutom angående inlägg och jag tycker det är svårt att veta vad som är ”rätt”. Skobutiker, sportbutiker och verksamheter som gör inlägg/anpassade skor drivs ju ofta i vinstsyfte och är ju därmed inte opartiska i sina råd…

    Kanske skulle du kunna komma med lite input?

    Tack på förhand!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *