En för jobbig dag

Idag kom stora mensångesten, samma dag som jag hade träff med min handledare för den vetenskapliga artikel jag jobbar med. Plus att jag fick komma tillbaks till jobbet med allting som inte blev gjort igår överhängandes till idag (och det dåliga samvetet över att behöva boka om patienter till tider som känns superavlägsna…).


Jag är helt superdränerad.

Jag skriver om det varje månad, typ.

Men den här känslan av att vara världens mest värdelösa människa? Att allt jag någonsin gjort, sagt eller typ andats bara är knäppt och fel? Att jag aldrig kommer ta mig i land med något av de projekt jag sysslar med? Att alla andra är så sjukt mycket bättre, snyggare, smartare, roligare, mer framgångsrika och yadayada?

Det varar inte jättelänge, men jag blir så sjukt trött.

Fattar inte hur mycket energi som går åt till självförakt såna här dagar.

Jag längtar tills imorgon, då ska jag springa så snabbt så jag hör blodet pulsera i öronen och slipper höra alla skittankar. Mina bästa ångesthanteringssätt är att 1) springa och 2) lära mig något nytt. Proppa hjärnan med annan information.

Orka vara alla andra. Vilka är ens ”alla andra”?

Äh.

Skit med.

Nu ska jag duscha och ta kväll.

Previous

Next

2 Comments

  • Hej! Jag vill bara säga ett stort TACK för en fantastiskt intressant och välskriven blogg! Jag födde mitt första barn för 4 månader sedan och läser numera din/er blogg slaviskt. Är fortfarande helt chockad över att det finns så lite tillgänglig information om bäckenbotten för förlösta kvinnor, trodde lite naivt att eftervården skulle kunna hjälpa en där. Så där är din/er blogg är ett vackert ljus i det annars rätt kompakta mörker som omger ämnet! Tack för det!
    Med vänlig hälsning Josefine

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *