Tidig hemgång efter förlossning – vad är det ni inte fattar?

Tidig hemgång efter förlossning – vad är det ni inte fattar?

En vän till mig la ut en länk på Facebook och skrev med en stor dos ironi

”Grattis alla blivande mammor! En tidig julklapp från SU”.

Göteborgssjukhusen börjar från och med 2017 med tidig hemgång för alla omföderskor. Saxat från deras egen kungörelse:

Okej. VEM har ni frågat? Kan ni berätta exakt VEM det är som är nöjd med att gå direkt hem från förlossningsavdelningen? Och kan ni definiera nöjd?

Senare säger de också:

Men hörrni!

Vårdkedjan är ju som ett enda stort härke av icke-funktion? Typ 60 procent av alla kvinnor går på efterkontrollen! Vet ni varför? För att den ofta är värdelös! Det kapas och kapas och kapas på vårdtiden efter förlossning, men INGET LÄGGS TILL ute i primärvården? Gynekologerna ute på stan vill inte ta i nyförlösta kvinnor med tång, de svarar bara ”allt är normalt, kom tillbaks när du slutat amma om du fortfarande har besvär då”. Det finns ingen som helst uppstyrd eftervård för kvinnor efter förlossning, och ni tycker att det är okej att skicka hem folk en kvart efter att de fött barn? Vi har en eftervård av nyförlösta kvinnor som är under all kritik, speciellt om vi jämför med andra länder i Europa.

Forskning om ”early discharge” efter förlossning

Vet ni, det finns ingen vettig forskning om hur tidig hemgång efter förlossning påverkar kvinnan och barnet?! Men den forskningen som jag hittar säger detta:

”We conclude, that antenatal preparation and a well-organised, adequate postpartum home-care is of the greatest importance, to establish safe early discharge after uncomplicated deliveries. This concept of early discharge from hospital, with midwifery home care provided, is safe and appreciated by the new parents.”(3)

”Early discharge of newborn infants <30 hours after birth was associated with an increased risk of readmission to hospital at 7, 14, and 28 days after birth.”(4)

”The evidence available is not enough to either reject or support the practice of early postnatal discharge; different studies have reported different outcomes for women and newborns. The need of systematic clinical research is discussed.”(5)

De vi vet, är alltså att vi inte vet  tillräckligt mycket vetenskapsbaserat om tidig hemgång är bra eller dåligt. En studie konstaterat dock att tidig hemgång ökar risken för att barnet behöver komma tillbaks till sjukhus. Tidig hemgång, om det ska fungera, kräver också en ”välorganiserad och adekvat hemvård”. Alltså ÄVEN för dem med okomplicerade förlossningar. Låt mig upplysa er – VI HAR INGEN VÄLORGANISERAD OCH ADEKVAT EFTERVÅRD. Inte för kvinnan.

Och vänta nu, vad läste vi ovan?

”Det nya är att omföderskor inte kommer att kunna välja att stanna kvar på BB.” Okej. Så även kvinnor med komplicerade eller traumatiska förlossningar ska åka hem? När jag skriver detta kokar min hjärna över totalt, jag kan knappt ens fortsätta resonemanget för att det är så puckat. EN SKADA ÄR EN SKADA! Alltså, snälla kan vi sluta låtsas som att förlossningar är naturligt och hejsanhoppsan nu kom det ett barn? Jag har aldrig någonsin varit så sjuk eller haft så ont som efter min sfinkterruptursförlossning. Jag vet kvinnor som på pappret haft normala förlossningar, men som haft missade förlossningsskador som haft minst lika ont och lika besvärligt.

Hade jag blivit hemskickad direkt efter sfinkterruptursoperationen vete fåglarna om jag hämtat mig, vare sig psykiskt eller fysiskt. Tror ni PÅ RIKTIGT att kvinnan kommer kunna ringa sin barnmorska där hemma, så som hon hade kunnat på en sköterska på BB?  Nu pratar jag inte amning eller råd om omvårdnad av barnet, jag pratar om adekvat smärtlindring bland annat. Natten efter min sfinkterruptursförlossning låg jag och grät och grät eftersom smärtlindringen inte räckte, och tillslut fick jag två stora sprutor av något av en vänlig själ. Hade det hänt om jag varit hemma? Nej.

Smärta hos kvinnan är ett hinder för oxytocinfrisättning och amning.

Det handlar ju alltid om barnet, inte om mamman. Så om det är en massa mammor som får amningstrassel – vilka insatser sätts in då?

Om det nu är så bråttom att skicka hem folk – Kan ni GARANTERA att ni kommer undersöka alla kvinnor ordenligt innan ni gör det?

Eller vill ni också helst bara sopa skadorna undan mattan, stoppa en karta paracetamol i handen på kvinnan och stoppa henne i en taxi?

Och vad är ens en en normal och en komplicerad förlossning?

”Om normal förlossning skulle definieras som naturlig förlossning, dvs. utan medicinsk teknik som exempelvis smärtlindring och värkstimulering, skulle mindre än 10 procent av dagens förlossningar definieras som normala (enligt data från Medicinska Födelseregistret).”(2)

WHO:s kriterier för normal förlossning är:

  • enkelbörd
  • graviditetslängd mellan 37+0 och 41+6 (veckor+dagar)
  • vid förlossningens start föreligger inga medicinska riskfaktorer som bedöms kunna påverka förlossningens förlopp eller utfall
  • värkarbetet startar spontant
  • förlopp utan komplikationer från värkarbetets start till efter moderkakans framfödande
  • barnet föds spontant i huvudbjudning
  • mor och barn mår bra efter förlossningen

Jag undrar ganska mycket om det sistnämnda. Kommer SU fråga mamman ens om hon mår bra efteråt? Vad ska de göra om hon inte gör det? Ge henne en näsduk? En klapp på axeln?

”It is clear that an ideology can guide that which is viewed as ‘normal’ and childbirth is no exception – historically it has been targeted and used effectively as a means for social regulation.”(1)

I en av artiklarna jag läst om ämnet står det jag ovan citerar. Vad som är normalt avgörs alltid i en social och ideologisk kontext, och förlossningar är inget undantag. Här har vi alltså några av Sveriges största sjukhus som sätter sig och bestämmer, att efter en normal förlossning kan kvinnan dra direkt hem, om hon är omföderska. Ja, men bra. Då vet vi.

I oktober fick jag dela med mig av min, och delar av andras, förlossningsskadeberättelse inför ”Experter och Ledningspersoner” på Sveriges Kommuner och Landstings workshop om kvinnosjukvård. Detta är en av mina slides från min presentation:

Tidig hemgång efter förlossning -vad är det ni inte fattar?

När jag sammanställde min egen historia och flera andra berättelser från gruppen ”Förlossningsskadad? Du är inte ensam” på Facebook, så var detta slutsatsen: Eftervården måste bli bättre.

Hörde ni? Bättre. Inte sämre. 

Så vi tar det igen – på vilket sätt tror ni nu att det här med tidig hemgång efter förlossning ska bli bättre? Förutom för sjukhusekonomi såklart. Men, den kan ni ha klart för er, den skiter jag och mina analsfinktrar ganska högaktningsfullt i.

Referenser:

  1. Normal birth and its meaning: a discussion paper
  2. Handläggning av normal förlossning
  3. Very Early Discharge from Hospital after Normal Deliveries
  4. Early hospital discharge of newborn infants was associated with increased risk of hospital readmission during the first 28 days of life
  5. Early postnatal hospital discharge: the consequences of reducing length of stay for women and newborns

 

Previous

Next

21 Comments

  • Heja dig!! Jag ska föda mitt andra barn i vår och ser inte jättemycket fram emot det nej…. BB Sophia och Södra BB har stängt. KS känns som ett opersonligt jättekomplex och på Danderyd gråter barnmorskorna. Bor i Norrort så kanske Akademiska i Uppsala?

    • Har ingen aning! Tror att det kan vara bra och dåligt på alla ställen du nämner. Jag personligen har ändå gillat SÖS, även om det var där jag fick min skada. Har systrar som fött i Huddinge och Södertälje som varit hyfsat nöjda, men det är ju väl långt bort ifrån dig.

  • Men oj! Hur kan de resonera så oerhört korkat? Jag blir lite…….stum…….det är så dumt så det är obegripligt. Kan de verkligen genomföra det? Borde de inte protesteras hej-vilt? Eller jo – såklart borde det ju det. Men……kan man ens göra så? Tycker ändå det har varit ganska mycket fokus på att förlossningsvården och eftervården borde prioriteras bättre. Och så ……det här……

  • Hej! Jag födde mitt tredje barn i Malmö i år och fick redan på mvc veta att nuförtiden (vid de andra förlossningarna var det inte så) ”erbjuds tidig hemgång för omföderskor”. Det innebär att om mamma och barn mår bra så skickas du hem efter sex timmar, oavsett vilken tid det är på dygnet. Vill man inte åka hem så finns kanske plats på patienthotellet i Lund. Då blir det taxi eller egen bil dit. Jag hade ”tur” och kunde inte kissa. Hade många stygn och lillan föddes två på natten så jag var otroligt tacksam att jag fick stanna på bb tills nästa dag.

  • Födde mitt andra barn för 3 månader sedan, 8 timmar efter förlossningen gick mitt blodtryck upp och jag förlorade medvetandet och började krampa.
    Tre gånger krampade jag innan de fick styrsel på blodtrycket igen. Jag låg på IVA 1 vecka.
    Tack och lov var jag på BB när det hände. Jag vågar inte ens tänka på vad som kunnat hända om vi åkt hem innan dess!

  • Hej! Födde mitt andra barn för 11 veckor sedan, på Östra sjukhuset i Göteborg. Eftersom han flög ut (20 min) var jag fortfarande hög på förlossningshormoner och full av energi när bm berättade att det var möjligt med tidig hemgång, så jag sa direkt att jajamän, det vill jag ha. Jag vill hem och låta storebror träffa bebisen, äntligen.
    MEN då sa bm att det var en upplysning och inget de rekommenderar. Oavsett hur ”lätt” en förlossning är så tar det tid att hämta sig och det är viktigt med lugn och ro.
    Och efter några timmar, när jag hade landat, förstod jag vad hon menat.
    Det var guld värt att få hjälp med fruktansvärda eftervärkar, att få sitt underliv ordentligt undersökt, få hjälp att komma igång med amningen och SEDAN åka hem. Även om jag nu är en sådan som föder sådär himla ”naturligt” som politikerna pratar om.
    Det gör ont att föda barn, och det tar tid att hämta sig. Mammor har rätt till adekvat vård.

  • Höll på att sätta kvällsteet i halsen när jag såg detta på tv igår! Jag bor i Göteborg och känner att detta är nåt som oroar mig ordentligt om jag ev skulle få ett andra barn. Fick en sfinkterskada vid första förlossningen och det i kombination med andra händelser kring förlossningen gör att jag nu nästan känner mig tveksam till att alls våga föda i Göteborg…. Kommer detta resultera i fler med förlossningsrädsla och önskan om planerade snitt?

  • Men jag blir fanimej helt tokig på detta! Vad ska krävas för att ansvariga ska sluta skära ner på förlossningsvården? Födde mitt första barn för några veckor sedan i Kenya där jag bor, och är ärligt talat sjukt tacksam för att jag inte födde i Sverige. Fick stanna på sjukhuset i två dygn efter en helt okomplicerad födsel. Alltså, förlossningsvården i Kenya, som Sverige är en av de största biståndsgivarna till, är bättre än i Sverige (och ja, nu raljerar jag eftersom det givetvis är beroende av att du har råd med en bra försäkring vilket extremt få här har – men ändå!)

  • När jag födde mitt första barn (juni 2016) så fick jag till slut plats på förlossning och sedan också på BB Östra SU. Men en annan mamma, som jag fick för mig var omföderska, som kom upp till BB min andra dag, fick vänta i uppehållsrummet på att få plats. När inget hände på några timmar så bad dom att få åka hem istället och endast vänta på första läkarundersökningen som är obligatorisk. Jag såg dessa föräldrar med sitt lilla knyte sitta i den där soffan från morgon till sen lunch och undrar om deras vilja att åka hem också räknas till dessa omföderskor som är ”nöjda med sin tidiga hemgång”?

  • Här får man bara stanna på BB om man haft en förlossning med komplikation. Mår mamma och barn bra och man haft en ”normal” förlossning så skickas man hem efter några timmar, även om det är första barnet. Vill man inte åka hem får man ta in på patienthotellet. Jag hade ”tur” som fick stanna på BB pga tidig vattenavgång och förlossning med sugklocka. Kändes skönt att vara där i två dygn med personal nära som höll koll på en.

  • Gah! Födde mitt andra barn i Mölndal (tillhör SU-sjukhusen) och den enda stora rekommendation min BM på MVC var att INTE åka hem förrän barnet blivit undersökt av läkare. Jag ville såklart stanna på BB (hade siktat på en natt) för min egen skulle också, men nu så fick mitt barn en lunginfektion och var dåligt syresatt. Detta pga mekonium i fostervattnet. Det upptäcktes med POX-mätare efter 11h och sedan blev det syrgas, antibiotika och förflyttning till Neo-avdelning. Där blev vi kvar 5 dagar. Det kändes som i längsta laget, men trots saknaden av storebror var det skönt att landa även efter en lätt förlossning. Pga mekoniumet så kanske vi inte blivit hemskickade ändå, men jag minns att de frågade om jag ville till BB eller åka hem… Skräcken att åka hem och sedan upptäcka (mycket senare än den fantastiska personalen) att hon har syrebrist. Vill jag knappt tänka på.

  • Oj… Maken och jag pratat mycket om ett syskon nu under julhelgen. Men det här får mig att fundera. Jättemycket. Jag tror inte att vi skulle hinna till Varberg för det gick så fort redan första gången. Jag vill inte bli tvingad att åka hem, särskilt inte med den obefintliga eftervård som Göteborg har.
    Hur går det här förresten i hop med den satsning på förlossningsvård och kvinnohälsa som du skrivit om. Jag är alldeles stum.

    • Alltså naturligtvis ska inte inte låta detta hindra er från att skaffa ett syskon, men jag fattar obehagskänslan. Jag blev också alldeles perplex över det här beskedet och tycker också att det känns som en missmatchning med satsningen på kvinnosjukvård. Från deras perspektiv så förstår jag att de anser att friska kvinnor inte behöver ta upp vårdplatser på sjukhusen, men det känns ju verkligen som att vårdkedjan runt omkring kvinnan hade behövt byggas ut rejält innan den besparingen känns vettig.

  • Jag fick höra sådär nån ynka timme efter att mitt första barn föddes att ”tidig hemgång vore skönt” och det var aldrig en fråga om att få stanna. (något alternativ presenterades öht aldrig för mig) Bebis mådde bra och pga skiftbyte etc var det olika personal som kom in varenda gång på rummet. Varken jag eller partner klarade av att köra bil så vi fick gå till vårdhotellet en natt. Jag hade ”bara” grad 1 bristningar som sytts. Hade svinont down below (inte vet jag vilken smärta som är normal eller inte efter första förlossningen, hur ska man kunna veta?) och upplevde det som att jag var jäkla jobbig när jag bad någon se efter om allt var ok när vi var åter för PKU-prov några dagar senare. ”Svullnad var svaret”

    Nu sitter jag i skiten. Jag blev felsydd – anledningen till smärtan. Efterkollen här gjordes efter 9v – bm sade åt mig att kontakta kvinnokliniken för korrigering. 3 månaders väntetid för att ens få nån som tittar på det. Har bönat och bett om att få komma tidigare – icke. Sedan misstänker jag att det dröjer ytterligare 3 månader innan eventuell åtgärd (något som skulle gjorts med bättre resultat tidigare kan jag tro) Då kommer det ha gått 8 månader sedan barnet föddes. Hur kan det vara okej att totalt negligera vårdskador på detta sätt?

    Privata kliniken i stan tar inte emot nya patienter då de har fullt upp. (Skräll?)
    Själv läser jag en utbildning där föreläsarna står och nästan gråter av medlidande för de 70 åriga män med prostatacancer som får nedsatt potens av sin behandling. Det gör mig så vansinnigt bitter och förbannad att jag som kvinna däremot ska tolerera situationen jag hamnat i.

    Tack för er blogg, den har känts som lite ljus i mörker på sistone! God fortsättning!

    • Men stackars dig! Ibland kan även ”felsyddhet” lindras lite av ärrmassage, sök efter ärrmobilisering här på bloggen så hittar du. Mobilisering av ärret ordnar ju inte det som är sytt fel, men du måste inte nödvändigtvis ha så ont av det. Om en del av besvären hör ihop med ärrvävnad menar jag. Ett litet tips medan du väntar på hjälp. Kram på dig!

  • Känner mig också fruktansvärt frustrerad över detta! Vad gör man? Vi bor i Göteborg och ska snart få vårt tredje barn och även om jag har två okomplicerade förlossningar bakom mig så är jag inte ett dugg sugen på att åka hem efter sex timmar. Stannade 1 dygn med första barnet vilket jag i efterhand tyckte var alldeles för lite. Man åkte hem utan att riktigt ha fattat vad som hänt och sen skulle man tillbaka efter ett dygn för PKU-prov etc. Bara det känns helt galet att sitta och åka genom hela stan i bilbarnstol (och i vårt fall även spårvagn) med en alldeles ny liten människa. Fasar för att sätta ett sex timmar gammalt barn i en bil… Och innan man hunnit fatta, innan man kan gå på toa eller ens gå ordentligt, innan man vet om ens egen kropp och barnet är hyfsat i fas… Men enligt beslutsfattarna är det ju lugnt, det kommer finnas ett telefonnummer att ringa och MVC ska förbereda alla på den tidiga hemgången. Jaha…

    Med andra barnet stannade vi 2 dygn och fick göra läkarkontroll, PKU m.m. innan vi åkte hem och jag hann hämta mig hyfsat och kände mig rätt redo för att åka hem. Jätteskönt! Även om både mamma och barn mår bra rent fysiskt så kan man behöva andas lite. Få leva en liten stund i bubblan. Få bli lite ompysslad.

    Argumenten som jag hört är att det är mindre infektionsrisk hemma (räknar de med att man har förskolebarn hemma då…?) och att tidig hemgång har fungerat bra hittills bland dem som valt det. Läste någonstans att det är ca 1/5 som valt tidig hemgång. De andra 4/5 då? Är de också positiva till tidig hemgång? Det kanske finns en anledning till att just de som valt tidig hemgång känner sig nöjda med det. Kan väl jättebra att ha möjlighet att åka hem tidigt om man vill men alla de som inte vill?

    • Ja, men precis. Klart ingen ska hållas kvar mot sin vilja. Jag tänker att du ska göra klart hur du känner och tänker, blir du hemskickad ändå ska du skicka ett brev till chefen med ett klagomål, och händer det något med barnet (blir smittad av förkylning på spårvagn typ) så ska du typ ”anmäla” bristande vård/omsorg.

    • Hej Karin!
      Rebecca Nyström heter jag. Är reporter på SVT Nyheter Väst. Jag tittar just nu närmare på hur Sahlgrenska efterlevt tidig hemgång, sen det infördes i februari. Alltså om de faktiskt skickat hem omföderskor eller hur de behandlat dem. Vill gärna höra din berättelse – hur blev det för dig med tredje barnet? Fick du den vård du behövde? Fick du stannade så länge du önskade. Kontakta gärna mig om du vill berätta. Det är viktigt att lyfta frågan för att kvinnor ska få den vård de har rätt till vid födsel i Göteborg. 076-8949880 är mitt nummer

  • Hej!

    Jag har undrat ända sedan jag först hörde om detta i GP i december förra året om det bara är jag som tycker att detta är helt obegripligt. Nu när jag läst detta inlägg och kommentarerna ser jag att jag inte är den enda. Skönt!

    Jag födde på SU i maj 2016 och fick efter ett par veckor en enkät om hur jag tyckte att förlossningsvården och BB var. Mina svar var i princip negativa rätt igenom när det gällde organisationen (all personal jag mött var dock urgulliga!). När jag sedan fick höra att BB läggs ner för omföderskor kändes det som ett straff. Istället för att göra det dåliga bra så drar vi in BB för er istället! Där fick ni som klagar!

    Hur jag än har försökt att hitta positiva argument för att åka hem tidigt kan jag bara komma på ett: Det är skönt att vara hemma. Men det grundar ju sig i att jag inte tyckte att jag fick någon bra eftervård på BB så då kan jag ju lika gärna vara hemma…

    Vad jag skulle vilja veta är EXAKT vad jag kan förvänta mig av eftervården (en fin broschyr om det till exempel) och hur det gynnar mig. För det är ju det som har framhävts att detta är ett bättre alternativ, en utveckling av vården. Men ingen sådan information finns på SU:s hemsida vad jag kan se. Skulle också gärna vilja veta hur de kan säga att folk är nöjda med tidig hemgång när så få väljer det självmant? Tycker också att SU gör sig själv en björntjänst genom att inte sprida alla positiva saker om tidig hemgång i media. Det enda som framställs nu är negativa saker som omföderskors oro.

    Jag kommer att skicka mejl med mina frågor och kritik till den ansvariga för denna förändring på SU och jag uppmanar starkt alla som har funderingar och känner oro att göra detsamma. Om vi är tillräckligt många som hör av oss kanske vi kan få till en förändring.

    Tack Mia för att du har tagit upp denna fråga i din blogg!

  • Man får ju mardrömmar av det här. Födde själv mitt första barn på Huddinge i september i fjol och stannade med min man i ett enkelrum (som alla numera få) i 3 nätter, i och för sig med en grad 3 bristning men ändå. Det var precis lagom. Och för att inte prata om att få igång amning, vilket ju också kan vara svårt med andra, tredje barn osv. Om man redan har barn hemma är det väl inte givitvis lugnare hemma. Vart ska mammor ta vägen? Ska man flytta län vid varje barn pga. neddragningar. Många län som faller bort!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Om du upplevt att vår blogg varit dig till stor hjälp får du gärna donera! Använd i så fall QR-koden nedan eller Swisha till nummer 1236340384 med valfri summa. Om du inte kan är det såklart lugnt, du kan istället visa tacksamhet genom att berätta om oss för dina vänner eller dela vår sida på sociala medier. Tack!