Råd för dig som spruckit vid en förlossning

Råd för dig som spruckit vid en förlossning

Ta hand om dig efter förlossningen

En förlossning kan vara det häftigaste en kvinna får vara med om. Men även någon med en otroligt positiv förlossningsupplevelse kan ha spruckit vid förlossningen och blivit sydd. Jag har sett siffror som säger att upp emot 70% av alla kvinnor kommer sys med minst några stygn vid förlossningen. Idag tänkte jag ge lite tips för dig som spruckit och blivit sydd under förlossningen, utifrån ett mer idrottsmedicinskt perspektiv.

I en studie där forskarna undersökte bäckenet och bäckenbotten med magnetkamera efter förlossning sågs svullnad i både skelett och muskler. Vissa skador på bäckenet tedde sig som de som drabbar atleter, ungefär som stressfakturer hos maratonlöpare. De allra flesta muskelskador som sågs efter förlossningen hade läkt när man undersökte kvinnor 8 månader efteråt.

Detta handlar alltså ofta om akut omhändertagande om en muskelskada. Jag vill gärna dra parallellen till idrottskador när det gäller behandling. Vi utgår därför ifrån acronymen POLICE:

POLICE står för PROTECTION, OPTIMAL LOADING, ICE, COMPRESSION, ELEVATION

Det har visat sig vara viktigt för läkningen att den skadade muskeln får vara förhållandevis stilla efter skadan. I detta fall efter förlossningen.

I bäckenbotten är det lite svårare med vilan av de skadade musklerna, i och med att alla rörelser vi gör med kroppen kommer belasta bäckenbotten. Här tänker jag att du inte ska ligga ner platt som en pannkaka i en hel vecka, men att dosen av stående och sittande aktivitet kan begränsas något.

Såhär resonerar idrottsmedicinvärlden:

Jag tanker att parallellen mellan idrottsskador och förlossningsbristningar är rätt tydlig, även om kvinnan kanske inte ska tillbaks till någon slags kompetativ idrott. Be din barnmorska om en noggrann förklaring av skadan och en förklaring om hur länge du kan förvänta dig att känna av den. Om du önskar hjälp med rehab för bäckenbotten efter förlossningen tar du kontakt med en bäckenbottenintresserad fysioterapeut.

Råd för dig som spruckit vid förlossningen

Råd för dig som spruckit vid förlossningen

Hur kan jag minska obehaget från stygnen?

  • Håll gärna området rent och torrt, byt binda minst var fjärde timme.
  • Om det svider när du kissar kan du testa att kissa i duschen med duschstrålen emot underlivet.
  • Gnugga inte, men badda torrt efteråt.
  • Ta smärtlindringen du blir rekommenderad, och om du inte blivit rådd att ta någon –ring och fråga din barnmorska vad du kan ta vid behov.
  • Du kan använda is som smärtlindring korta stunder, ha en kökshandduk emellan huden och en påse isbitar. Du kan också ta en matsked vatten i en binda och sätta i frysen och sedan lägga emot.
  • Undvik att sitta långa stunder, ligg och amma/mata om du kan.
  • Börja med knipövningar så snart smärtan tillåter, blodcirkulationen ökar du du använder musklerna och detta stimulerar läkningen.
  • Hur kan jag bajsa?

Bara tanken på att bajsa och krysta kan vara skrämmande efter en vaginal förlossning, speciellt om du spruckit och också oroar dig för att stygnen ska hålla.

  • Testa att hålla emot med lite toalettpapper i mellangården för att skydda stygnen medan du bajsar de första gångerna. Jag har skrivit ett helt inlägg om detta här.
  • Be vid behov om råd och läkemedel för att hålla avföringen extra mjuk och undvika förstoppning.
  • Se till att dricka tillräckligt mycket!
  • Duscha med ljummet vatten hellre än att gnugga mycket med toapapper för att göra rent.
  • Badda torrt efteråt.
  • När vågar jag ha sex?

Stygn i underlivet kan såklart göra att samlag gör mer ont än annars, och du vänta ca 6 veckor med penetrerande samlag för andra medicinska orsakers skull. Vid denna tidpunkt har stygnen ofta lösts upp av sig själva eller tagits bort av barnmorskan. Skynda långsamt med samlag och kom ihåg att amning ofta gör slemhinnorna i underlivet torrare än vanligt, vilket kan innebära att penetrerande samlag inte känns som vanligt. Det är vanligt och normalt att vänta mycket länge med sex, av flertalet olika anledningar. Om du får långvariga besvär med smärta från ärrområdet eller smärta vid samlag kan du boka tid hos en fysioterapeut som jobbar med bäckenbotten, det finns ofta behandlingsmetoder för just detta. Om du vill läsa mer om sex efter förlossningen har jag skrivit en hel del, bland annat här.

  • När kan jag förvänta mig att allt blir bra igen?

Du ska helst känna att allting går stadigt åt rätt håll, och att varje vecka är bättre än veckan innan. Om återhämtningen stannar upp, om du får mer ont eller nya symtom bör du uppsöka din barnmorska för en extrakontroll. Efter två månader bör du känna att de akuta smärtorna har gått över, men återhämtningen fortgår sedan i ytterligare månader.

Råd för dig som spruckit vid en förlossning

Vila mycket, bäckenbottenträna när smärtan tillåter och var uppe och rör dig när du orkar och kan det. Det kan ta åtminstone ett par månader innan du känner att den akuta läkningsperioden är över, men du ska känna en stadig förbättring för varje vecka.

 

Inläggen kommer publiceras allt eftersom, och länkarna börjar fungera den dagen inläggen publiceras:

Previous

Next

22 Comments

  • Blev sydd och fick tyvärr en infektion. Fick rådet att duscha en gång om dagen på BB, inga andra instruktioner. Läkaren påstår att det inte finns några belägg för att annan skötsel av stygnen minskar risken för infektion, är det sant? Du som har koll på forskning 🙂

    • Infektioner kan jag dåligt, det är ju en fin balans där för att optimera hygienen. Tvättar man för mycket störs kroppens eget jobb, och blir det för sällan kan det ju bli en grogrund för bakterier. Har ingen möjlighet att kolla forskning pga semester, men någon annan läsare kanske har koll? Jag tror att tvätta, klapptorka och lufta är det viktigaste, och bajsar man får man duscha oftare. Tror jag.

  • Mitt bästa tips är att ta bort stygn om det behövs.
    Det är ju ett lite tokigt råd eftersom stygnen ska gå bort av sig själva men det är en himla enkel åtgärd om du känner att stygnen blir till besvär.

    Efter drygt två veckor tyckte jag att det kändes som att själva bristningarna hade läkt ganska bra men då tillkom ett obehagligt stickande/skavande som gjorde det riktigt svårt att gå och även smärtsamt att knipträna. Jag fick snabbt tid på mvc och det såg att de ytliga bristningarna var läkta så att styngnen kunde klippas. Skillnaden var som natt och dag. Så onödigt att gå och ha besvär i 6-8 veckor (jag har hört att det kan ta så läng tid för stygnen att lösas upp) om bristningen är helt läkt. De stygn som inte besvärade fick sitta kvar och försvann sedan snabbt av sig själva. Jag har även hört att det går att klippa varannat stygn om stygnen är symtomgivande men det inte är helt läkt.

    • Jag har precis motsatt erfarenhet, mina stygn i mellangården sprack upp igen dagen efter att barnmorskan ”hjälpt” med att ta bort några besvärande stygn.

      • Åh, jobbigt. Men som sagt, hon tog bara bort stygn där det var helt läkt för mig så då var det iaf sjuk värt.

  • Jag syddes med några stygn efter första förlossningen men tänkte aldrig på eller fick höra att det skulle skötas på nåt speciellt sätt. Kanske för att stygnen satt inuti där de inte störs? Men är det inte det som är ”standard”, att det blir en reva i slidväggen? Råden här verkar handla om yttre bristningar. Jag trodde såna var mer ovanliga, eller har jag missuppfattat något?

    • Det här inlägget är mest riktat till dem som har fått bristningar som ger symtom, oavsett var bristningen sitter. I min värld får ju var och varannan kvinna större bristningar, men det beror ju på att jag träffar just dem. Tror att det är typ en 60/40 fördelning på dem som bara behöver sy något stygn och knappt det, och de som får lite mer omfattande skador, antingen djupare inuti, framåt eller bakåt.

  • Ett tips är att använda våtservetter ist för vanligt toapapper och duscha efter varje toabesök (inte efter att man kissat) och lufta så mycket som möjligt! 🙂

  • Hej Mia och tack för en fantastisk plats som jag hämtat så mycket kunskap, tröst och stöd ifrån. Jag vill gärna dela med mig av min situation, kanske finns det ngn som har ett gott råd till mig. Jag har en dotter på 14 månader och är nu gravid i 7e månaden. Under min första förlossning fick jag 2a gradens bristning efter sugklocka, blev sydd både in- och utvändigt. Jag har sen vår dotter föddes haft sex endast ett fåtal gånger (3-4) och alla tillfällen har varit väldigt smärtsamma. Det känns som om jag är för trångt ihopsydd och smärtan är skärande. Jag blev efter förlossning undersökt av två läkare och båda plus min barnmorska säger att allt ser normalt ut. Sitter smärtan bara i mitt huvud och hur ska jag isf ta itu med den? Har nu ställt in mig på att avstå vaginalt samlag resten av livet, men ska det behöva vara så? Kommer min kommande förlossning ytterligare förvärra situationen och bör jag överväga kejsarsnitt?
    Tack för allt! Kramar J

    • Hej! Det ska naturligtvis inte behöva vara så att du ska avstå från vaginala samlag resten av livet! I vissa fall kan det behöva göra en liten operation för att fixa till det som gör ont vid samlag, men oftast går besvären att behandla på annat sätt. Oftast börjar man med behandling av ärren, kanske med östrogenkräm men annars bara med daglig massage av ärren med lite olja. Jag har beskrivit hur du gör här: http://bakingbabies.se/2016/03/14/arrvavnad-efter-forlossningsskador-och-gynekologiska-operationer/
      Om inte det räcker skulle jag börja fundera på om du också blivit överspänd i bäckenbotten, om detta har jag skrivit jättemycket – det finns en egen kategori inlägg – läs där! Jag har också skrivit ett inlägg om samlagssmärta här: http://bakingbabies.se/2016/09/27/samlagssmarta-och-hur-en-fysioterapeut-kan-hjalpa/

      Det går ju naturligtvis inte att ge superanpassade råd till dig på distans, men svaret är oavsett: Nej, så här ska det inte vara. Testa egenbehandling i några månader (kanske kommer en ny amningsperiod ställa till det lite pga östrogenbrist=torra slemhinnor=kan göra penetration smärtsamt) men om det räcker söker du hjälp. Hos en fysioterapeut eller gynekolog eller barnmorska med erfarenhet av samlagssmärta.
      Lycka till!

  • Hej Mia!

    För min del har det nu snart gått fyra år sen jag fick en grad-2 bristning som syddes i förlossningssalen. Först förra veckan (!) fick jag diagnosen ”defektläkt förlossningsskada”. Under de här åren har jag varit på tiotalet gynundersökningar inklusive efterkontroll hos BM. Tyvärr så har jag litat på de barnmorskor och gynläkare som undersökt och sagt att allt såg bra ut. Åh, vad jag kan gräma mig över det och samtidigt blir jag rejält ARG på att bm/läkare faktiskt inte riktigt vet hur det ska se ut och fungera.

    Jag gick ju på efterkontrollen och kollade knipet, borde inte min BM ha märkt att flera av mina knipmuskler är av? Jag trodde förut att de visste och annars skulle hänvisa vidare, vad är annars syftet med kontrollerna? Om BM säger att att allt ser bra ut och att knipet funkar som det ska men uppenbarligen inte riktigt vet, då är det ett jätteproblem i eftervården! Vi är säkert jättemånga som är drabbade! Jag har tyvärr tappat förtroendet för deras kunskap i ämnet, då det först var efter att jag tjatat mig till ett besök i vården hos en förlossningsskadeintresserad gyn som jag fick skadan bekräftad. Skriv gärna inlägg om det här ifall du har någon input…

    • Hej Mickelina!
      Jag möter många personer med typ exakt samma historia som din och blir lika frustrerad varje gång. Jag tänker så här. Det ÄR ganska normalt att knipet är extremt svagt på en efterkontroll, och det är lätt sagt att ”det där blir nog bättre ska du se”. Jag tänker att en bäckenbottenundersökning som visar supersvag bäckenbotten eller något annat som verkar ”misstänkt” kräver en uppföljning. Jag vet ju inte alltid heller bättre, men brukar försöka förklara till mina patienter att antingen är du bara svag, och då kommer du kunna träna upp dig, eller så är det något lurt med det här. Så får de gå hem och knipa, och så möts vi igen för en uppföljning. Händer inte tillräckligt mycket i förbättringsväg på ett par månader så anser jag att det är raka vägen till någon som faktiskt kollar ordenligt, med ultraljud och hela alltihop.

      Du har helt rätt, det ÄR ett jättejätteproblem i eftervården. Och förbättrad eftervård ingår i mitt ”korstågande” och också det jag poängterar när jag är ute och pratar om förlossningsskador. Lite också kring min ilska: http://bakingbabies.se/2016/12/05/tale-two-ruptures/

      Jag ska se om jag kan klura ut något finstämt sätt att skriva ett inlägg om detta, utan att trampa alla barnmorskor som faktiskt är fantastiska på tårna. Men tills dess, vill du berätta din historia här? I så fall kan jag mejla dig, och så kan du svara på ett gäng ”intervjufrågor”, så blir det ett inlägg. Kolla in kategorin ”läsarberättelser” så ser du liknande inlägg. Säg okej om du vill/pallar så kan jag mejla dig, jag ser ju din adress.

  • Hej och tack för en fantastisk blogg! Har en fundering, för fyra år sedan fick jag min dotter via vaginal förlossning och fick sys, vet inte vilken grad eller hur mycket, men efter förlossningen så hade jag problem med att gå och stå i cirka 6 månader. Hade en hemsk tyngdkänsla och det kändes som att hela paketet skulle ramla ut ur vaginan. Hade också en svullnad, som en bulle typ i mellangården. Ang denna ”bulle” så har den aldrig försvunnit helt och framför allt när jag bajsat har den känts. Nu är jag gravid igen i v 32 och i flera veckor har jag upplevt att ”bullen” är där så fort jag besöker toaletten. Vad kan detta vara för något tror du? Är livrädd för att min kommande förlossning ska göra underlivet än mer sargat och såklart väldigt rädd för framfall.

    • Jättesvårt att svara på utan att ha gjort en bedömning förstås. Vad säger barnmorskan? Det låter ju eventuellt som en buktning av någon av slidväggarna. Det borde inte påverka en förlossning, men däremot behöver du ju kanske få hjälp efteråt, besvär som ”aldrig försvinner efteråt” tyder ju på att något kanske behöver åtgärdas.

  • Hej! Skrev en fråga tidigare och fick ett jättebra svar och har nu en till sak jag undrar. Du kanske har skrivit om saken tidigare men har inte hittat det när jag sökt. Min fråga är; födde barn meddelst vaginal förlossning för 2 veckor sedan, 2:a gradens bristningar och fick ca 20 (!) stygn. Förstår att sånt behöver tid att läka ihop och det jag undrar över är väl främst ungefär hur lång läkningsprocessen är innan man börjar känna sig som folk igen? Det måste ju vara mer än de där 2-3 veckorna som de pratar om på BB. Är inställd på några månaders ofärdighet men tänkte fråga vad din erfarenhet är?

    • Hej! 20 stygn tyder på att det var en rätt omfattande skada ändå. Skademässigt så brukar det ta 6-12 veckor innan smärta, blödning och liksom skadekänslan har gett sig. Det här inlägget är ju en del av en serie om muskelskador, om du läser bland annat detta inlägg http://bakingbabies.se/2017/01/23/muskelskadans-olika-faser/
      får du en ökad känsla för hur läkningsprocessen går till. Sedan tycker jag att de med stora besvär brukar uppleva att de ”fått tillbaka sin egen kropp” först efter 9-12 månader. Det får ta tid, minst lika länge som du var gravid.

      • Tack så mycket. En sista fråga: Mitt stora problem är främst att stå. Då spänner det som sjutton, liksom ytligt kring stygnen och jag klarar bara jättekorta stunder innan jag måste sätta mig. Att gå känns lite mindre jobbigt, troligen för att jag får igång lite cirkulation, och jag undrar om du skulle rekommendera att jag försöker satsa på att gå kortare promenader även om jag har svårt att stå? Eller överanstränger jag mig då?

        • Du kan promenera! Börja med 10-15 minuter, vila på en bänk när du känner att du behöver (även om du tänker ba ”nä nu är det bara några minuter hem” så kan det finnas en poäng med att vila om kroppen skriker efter det). Utöka successivt! Lycka till, det kommer gå bra!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *