Att komma över förlossningsrädsla

Att komma över förlossningsrädsla

Att bemöta och behandla förlossningsrädsla

Rubriken antyder att förlossningsrädsla är något som går att ”komma över”, vilket låter som något lätt. Det är egentligen inte alls min mening. Men med all respekt till dina rädslor – alla slags rädslor går att bemöta och förmodligen minska i dignitet. Så om du är beredd att söka och ta emot hjälp kan din förlossningsrädsla säkerligen också underlättas.

Det viktigaste först

Det första steget i att hantera rädslan är att sätta fingret på vad du är rädd för. I tidigare inlägg i den här serien beskrev jag de olika ”förlossningsrädslorna” och de olika delarna bemöts naturligtvis på olika sätt. Rädslan kan vara något du tagit till dig efter att ha hört eller läst om andras upplevelser, något som blivit till skräckhistorier för dig. Ibland kan oron vara en del av en mer generell ångest. Ibland är rädslan en frukt av ett personligt trauma eller tidigare övergrepp. Ibland kan också rädslan höra ihop med en depression under graviditeten. Dessa olika bakomliggande faktorer kan behöva tas i beaktning. Ibland genom samtal med barnmorska, ibland genom terapi eller läkemedelsbehandling för ångest eller depression. Ta dig själv på allvar och våga sök hjälp!

Inom det svenska mödravårdssystemet finns ofta ”Auroramottagningar” som är specialiserade på förlossningsrädsla och samtal med kvinnor och deras partners. Dessa mottagningar kommer kvinnan i kontakt med efter att barnmorska på MVC remitterat dit. Besöken är ofta förhållandevis långa samtal, ibland upp emot fem tillfällen. Syftet är bland annat att komma fram till en skriftlig planering som kvinnan kan känna sig nöjd och trygg med. Sedan ska alla som träffar kvinnan under förlossningen kunna ta del av denna planering och följa den.

Det finns också psykologer inom Mödra- och barnhälsovården som du kan komma i kontakt med gratis via MVC/BVC. Dessa arbetar med blivande eller varande föräldrar för barn mellan 0-6 år och är specialister på psykiska besvär eller oro under graviditet och tidigt föräldraskap.

Hur ska du bemöta din förlossningsrädsla?

Här kommer mina tips!

  • Prata om hur du mår.

Prata, prata, prata. Verbalisera dina känslor tillsammans med din partner, dina vänner och din barnmorska. Ju bättre du kan sätta ord på rädslorna, desto lättar blir de att hantera.

  • Hitta en trygg barnmorska

Våga öppna upp för din barnmorska och be att höra hennes funderingar kring det du lyfter fram. Känner du att ni inte passar bra personkemiskt, be om möjligt att få byta. När du får förtroende för din barnmorska kommer du uppleva att råden och planeringen blir mycket tryggare för dig!

  • Gå en förlossningsförberedande kurs

Här är alla olika, både i behov, intresse och ekonomi. Jag tror inte att en förlossningsförberedande betalkurs är nödvändigt för alla och envar , men för de som har möjlighet kan det absolut vara bra. Hör dig för och läs recensioner om vilken kurs som kan passa er bäst.

  • Anlita en doula

En doula är en kvinna som arbetar med ge stöd till den födande kvinnan och hennes närmaste under graviditet, förlossning och den första tiden efteråt. En doula har inget medicinskt ansvar, hennes mål är att bidra till en trygg förlossningsupplevelse. Detta är en tjänst som kostar pengar naturligtvis, men var oavsett ekonomisk möjlighet öppen för tanken att ta in extra stöd – kanske har du jättestor nytta av att ta med en vän?

  • Behöver du undvika skräckhistorier?

Läs inte på Familjeliv (och BakingBabies kanske)  och påminn dina vänner och bekanta att allt du behöver höra just nu är lättsamma förlossningshistorier.

  • Behöver du hårda fakta?

Lär dig allt du kan om normalförlopp under förlossningar, statistik och försök skilja mellan faktiska och föreställda risker.

  • Lär dig slappna av på kommando.

Lär dig andas djupt och långsamt. Läs böcker, lyssna på avslappningsinspelningar eller gå en kurs i avslappningsteknik. Lär dig att reglera spänningsgraden i kroppen, det är enormt energikostsamt om du inte kan slappna av mellan värkarna vid en vaginal förlossning. Du behöver din energi, se till att om möjligt kunna bespara dig själv från ”onödig” energiförlust.

Att komma över förlossningsrädsla

Ingenstans i den här serien har jag tagit upp ”kejsarsnitt som utväg” för förlossningsrädsla. Varför? Därför att jag inte lägger någon värdering i huruvida du ska förlösas via snitt eller vaginalt. Jag lägger heller ingen värdering i att faktiskt ”lyckas” överkomma rädslan så pass att du genomgår det du var rädd för. Det jag önskar förmedla är att du ska lyssna på dig själv. En del rädslor mår du bra av att överkomma, en del rädslor mår du bra av att få undvika. Jag kan inte säga någonting om hur det är för dig som läser detta.

Syftet med den här serien har varit att ge lite input så att du själv kan tänka kring din rädsla. Jag ville också ge lite förslag på eventuella åtgärder. Vart dina tankar och dina eventuella åtgärder tar dig och din rädsla, det vet jag inget om.

Berätta gärna! Kom först och främst ihåg – jag hejar på dig!

 

Det här är en del av en serie inlägg om förlossningsrädsla utifrån lite olika aspekter.

Inläggen kommer publiceras de olika datumen det står nedan:

Previous

Next

12 Comments

  • Orolig att få skador av förlossningen, men när jag gör avslappningsövningarna som du tipsat om känns allt mycket bättre. Nu har jag gått över mitt datum och känner att nu får det väl ändå sätta igång snart! Mixade känslor kan man säga! 🙂

  • Jag gillar den här serien jättemycket! Avdramatiserar det hela på ett bra sätt tycker jag. Och när jag menar avdramatiserar menar jag typ tillåtande, stöttande och en hjälp för att försöka bena ut vad man känner. Heja!

    • Tack!! Jag kände mig rätt osäker inför att göra den överhuvudtaget, det är ju lite utanför mitt område och det är så lätt att trampa på ömma tår. Men jag tycker det känns som att den landade bra!

  • Jätteintressant serie! Det jag skulle vilja tillägga är rädsla för att inte bli trevligt/professionellt bemött. Efter en tidigare jobbig upplevelse just pga det, samt en lång skaffa-barn-process med IVF mm. (och tyvärr en hel del tabbar där också) var jag väldig bestämd med att planerat snitt var enda sättet för mig att föda på. Jag hade väldigt bra stöd från min mvc-barnmorska som var tydlig med att jag skulle få mitt snitt ”om jag så ska skicka remiss till varenda förlossning i hela Stockholm”. Kändes tryggt att ha någon som krigade med mig :).

    Sen en sak jag reagerat på är vårdens/omgivningens inställning till förlossningsrädsla som någonting som måste till varje pris övervinnas. Dels som om att ett planeras snitt pga rädsla inte riktigt räknas som en förlossning. Dels som om att det handlar om någonting en ska göra många gånger och därför är bra att inte vara rädd för. Men i genomsnitt så föder väl varje kvinna 2-3 barn, inte direkt en i månaden under ett par år eller så. Kan inte varje kvinna då få ha sina i genomsnitt 2-3 förlossningar som hon själv vill istället för hur samhället tycker att det borde vara?

    • Ja, jag känner igen inställningen du beskriver. Tror att det är (en rätt knäpp och liksom förmedlat med någon slags översitteri) en tro att faktiskt göra det som är bäst. Att folk är så övertygade om att kejsarsnitt är sämre att det blir en missriktad omtanke. Alltså, jag tycker att inställningen är dum, men inte att folk gör det av ondska, liksom. Fattar du hur jag menar?

      • Förstår precis hur du menar! Det tråkiga är att det nästan bara är andra kvinnor som ger utryck för den här inställningen, och ”tyvärr” så jobbar det ju nästan bara kvinnor inom kvinno- och förlossningssjukvård. Däremot så har jag, iom att jag har varit väldigt öppen med min förlossningsrädsla, fått mycket frågor från två andra i min omgivning som har samma typ av rädsla och förhoppningsvis kunnat hjälpa dem att, när det är aktuellt, få den hjälpen de behöver.

  • Jag skulle vilja lägga till rädsla pga lågt förtroende för att få hjälp under förlossningen. Vid min första förlossning var personalen överbelastad och inkompetent vilket gjorde att vi blev bortprioriterade och mitt barn fick en förlossningsskada som innebär ett livslångt handikapp med många vårdkontakter. Hade vi haft turen att få adekvat hjälp under förlossningen hade hon med största sannolikhet varit frisk. Min erfarenhet är (tvärtemot vad du skrev i ett tidigare inlägg) att barnet inte alls kollas ofta eller noggrannt. Även jag blev skadad vid förlossningen.

    Tvekade länge inför att bli gravid igen men längtan vann till slut. Jag gjorde allt på din lista (förutom doula – hanns inte med pga prematur bebis) och gick på aurorasamtal. Jag var extremt rädd och varken kejsarsnitt eller vaginal förlossning kändes som ett alternativ. Det kändes som ett lotteri om jag skulle få hjälp, om jag och bebisen skulle överleva och om vi skulle bli skadade vid förlossningen.

    Nu blev det akut kejsarsnitt pga en ovanlig komplikation som var livshotande både för mig och för bebisen. Mitt förtroende för vården var dock så skadat att när jag låg i ambulansen och de körde med blåljus mot förlossningen frågade jag om de trodde att personalen på förlossningen skulle ha tid att hjälpa mig.

    Jag var för övrigt inte rädd inför min första förlossning.

  • Står inför min första förlossning nu inom ca en månad. Har svårt att hitta rätt “angreppssätt”. Det här är vår femte graviditet, vår historia handlar om allt från upprepade missfall, till sent upptäckt mola och sen abort pga svåra missbildningar. Vi är medvetna om att vi har haft extrem otur, men det gör ändå att jag inte kan använda mig av målbilden som föreslås från vården i stil med; Tänk på att varje värk tar dig ett steg närmare att få träffa ditt barn . Med vår erfarenhet i bagaget känns det mer sannolikt att något kommer att gå fel så att barnet skadas.
    Lyckligtvis är jag ändå inte rädd för den fysiska delen. Efter de här åren vet jag att min kropp klarar mycket. Jag tror att jag är mer rädd för utgången än själva förlossningen, men också orolig för att den rädslan ska ta grepp om mig när förlossningen väl startar.

    • Åh, jag önskar dig ett suuuuuperenkelt, lättsamt och tryggt förlopp där du aldrig ens behöver bli orolig. Finns det några viktiga faktorer där du tror att rädslan kanske skulle kunna ta överhanden? Alltså, finns det möjligheter att identifiera ”fällor” redan i förväg och ha strategier för dem? Återkom jättegärna och berätta sen hur det blev och hur du upplevde det hela! Kram!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *