Hyperemesis Gravidarum – allvarligt graviditetsillamående

Hyperemesis Gravidarum – allvarligt graviditetsillamående

Graviditeter och förlossningar är vanliga orsaker till kvinnlig förtida död världen över, och har så varit även i västvärlden historiskt sett. En läsare skrev för ett tag sedan och berättade om Charlotte Brontë och att hennes död 1855 kan ha berott på allvarligt graviditetsillamående. Det är nämligen så att senare analyser av författarinnans hälsotillstånd och död menar på att hon avled efter komplikationer av hyperemesis gravidarum, även om det dock finns tecken på att hon led av tuberkuos och Addisons sjukdom. Helt oavsett hur det faktiskt förhöll sig kring författarinnans död (det gjordes ingen obduktion så det blev aldrig ens fastställt om hon ens var gravid) så är allvarligt graviditetsillamående en allmänt känd orsak till ohälsa bland gravida, och ett tillstånd som även idag kan bli behandlingskrävande.

Hyperemesis gravidarum kallas alltså ”allvarligt graviditetsillamående” på svenska och är en riktig diagnos. 

Det är en medicinsk diagnos som sätts då följande diagnoskrav uppfylls:

  • kräkningar mer än tre eller fyra gånger per dag
  • kvinnan är uttorkad (mäts via blodprov)
  • kvnnan lider av yrsel och illamående nästan hela tiden
  • kvinnan har gått ner 4,5 kilo eller fem procent av kroppsvikten på grund av kräkningar

Jag själv ett graviditetsillamående som låg på gränsen till hyperemesis när jag väntade Wollmar. Det kom plötsligt, en dag tidigt i graviditeten öppnade jag köksskåpet där det luktade tacokrydda, och jag översköljdes av äckelkänslor, stängde skåpet och kräktes rakt ner på golvet utanför. Sen följde kräkningar 3-4 gånger per dag fram till vecka 18. Kring vecka 10 minns jag att jag kräktes när jag enbart kom att tänka på brysselkål. Jag jobbade då med hemrehab och det finns buskage kring hela Farsta-Gubbängen området där jag kan peka ut att jag kräkts. Med Wilfred i magen mådde jag knappt ens illa och kräktes aldrig, men mitt första graviditetssymtom var likaväl en aversion mot just tacokrydda. 

Riktig hyperemesis gravidarum innebär dock att kvinnan får så svårt att behålla mat och dryck att hon går ner i vikt och får ketoner i urinen och störd elektrolytbalans (saltbalans), och behöver behandling med dropp.

Det är fortfarande inte fastställt varför en del kvinnor drabbas av detta kraftiga illamående.

Forskning från det senaste decenniet visar att det finns samband mellan hyperemesis gravidarum och baktierien helicobacter pelori. Helicobacter pelori är en väldigt vanlig bakterie som även hör ihop med magsår, forskaren som kom fram till detta (bland annat genom att själv dricka en cocktail med dessa bakterier) har vunnit nobelpris för övrigt. Jag vet inte om denna studie fått något större genomslag, dock? 

Det allvarliga graviditetsillamåendet verkar även höra ihop med känslighet för hCG-hormonet (samma hormon som ger utslag på graviditetstest och som går ner i nivå efter vecka 12-16) och är även vanligare under flerbördsgraviditeter.

I många studier nämns också ”psykologiska orsaker” men jag hittar inte riktigt vad dessa ska bestå av. Oro? Stress? Jag får lite 1800-talsvibbar av just detta påstående, som att de skulle vara ett arv från tiden då alla kvinnosjukdomar ansågs vara ”neurotiska”. Det finns inget vetenskapligt belägg för att depression hos mamman skulle öka risken för hyperemesis gravidarum.

Mitt eget minne av graviditetsillamåendet är att nedstämdheten som följde med nästan var det värsta. Att leva i en kronisk magsjuka i flera månader gör verkligen inget gott för självkänslan, graviditetsglädjen eller orken att göra någonting utöver det absolut nödvändigaste. Men jag jobbade ju hela den tiden, allra mest tack vara att jag jobbade i team med en arbetsterapeutkollega som i princip jobbade för två. Inför graviditet nummer två var jag fast besluten om att vara sjukskriven om det blev så illa igen, men sen blev jag ju aldrig ens illamående. Så det kan gå. 

Hur många drabbas?

50-90 % av alla gravida kvinnor får illamående och kräkningar någon gång under graviditeten

0,3-2 % av alla gravida kvinnor drabbas av hyperemesis gravidarum

Något som många påståer är att mycket illamående hör samman med en ”stark” graviditet och minskad risk för missfall. Vetenskapen verkar inte ha så tydliga besked om just detta. Hyperemesis verkar dock vanligare hos kvinnor med flerbördsgraviditeter.  Ett graviditetsillamående som är under kontroll påverkar inte heller fostret  negativt på något sätt. När kvinnan blir regelrätt undernärd och går ner mer än 5% av kroppsvikten föreligger dock hälsorisker för både mamma och barn. Hyperemsis gravidarum är inget att leka med. Oavsett om just Charlotte Brontë dog av detta eller inte, så är detta en  graviditetskomplikation som kvinnor avlider av, även i utvecklingsländer i modern tid.

Hyperemesis gravidarum kräver ofta läkarvård och du som lider av detta ska börja med att boka ett läkarbesök via mödravården.

Är det riktigt illa att du måste få medicinsk hjälp. Ingefära som huskur verkar ha visst vetenskapligt stöd för att vara verksamt för dem med lättare besvär. Även akupunktur fungerar väl för vissa.

Imorgon kommer en läsares berättelse om hyperemesis gravidarum, en berättelse som får min egen upplevelse av illamående att verka som ingenting. Stay tuned! 

Referenser:

Previous

Next

14 Comments

  • Tack för bra inlägg. Intressant att det skulle kunna ha med bakterien Helicobacter pelori att göra, men som du skriver, psykologiska orsaker känns inte så troligt, snarare som ett sätt att avfärda allvaret.

  • Ngt som talar för att illamående faktiskt KAN hänga samband med ”stark” graviditet är att man i medicinska födelseregistret ser en lägre andel bebisar med missbildningar hos de mammor som tagit illamåendemedicin (postafen) under graviditeten. En lätt överrepresentation av flickbebisar med!

    Men alltså huga för det där graviditetsillamåendet. Precis som du var är jag fast besluten att bli sjukskriven på heltid om det blir lika illa nästa gång! Jag gick inte ner i vikt (tvärtom pga var tvungen att äta hela tiden för att inte kräkas galla – vilket ju var vidrigt) men var verkligen konstant illamående till v 16-17 ngn gång. Spydde när jag vaknade, på jobbet, på alla personaltoaletter, i diskhon i personalrummet, i papperskorgen på mitt rum, i mitt eget knä när jag körde bil, i soptunnan utanför lunchrestaurangen, på spårvagnshållplatsen, i snöhögar lite här och var… Sov med spyhink bredvid mig och tvingade min sambo att sova i gästrummet pga spydde så fort jag kände hans lukt(!) Kunde inte kramas eller pussas innan v 20 då också kräkningarna upphörde. Fram till dess spydde jag också om jag försökte dricka vatten (den enda vätskan jag kunde dricka var läsk?), om jag öppnade kylskåpet, om jag kände lukten av stekos, kaffe, choklad eller ngt sött. Fy sjutton. Klarade inte av att äta samma sak två gånger under denna period pga allt som man spytt upp blir äckligt. Därav gick mackor fil gröt och yoghurt bort jäkligt fort och jag ville typ ha MAT till alla mål. Men klarade inte att den lagades hemma…. Blev så betingad att jag inte klarade av att laga mat under resten av graviditeten, och drar mig fortfarande för det… Skulle få akupunktur mot illamåendet och spydde som en kalv när jag reste mig från britsen. Varje gång jag ansträngde mig det minsta fysiskt blev illamåendet sju resor värre. Kunde efter en fysisk ansträngning behöva sitta på toa och spy samtidigt… Värdigt! Och den enda infirmationen jag fick var att jag inte kunde få ngn behandling (förutom postafen/lergigan som inte hjälpte utan bara gjorde mig trött) så länge jag kunde få i mig ngt alls… Vilket jag ju alltid kunde, pga läsk finns. Då var det ju inte farligt för bebisen, och mitt mående verkar inte spelat ngn roll…

    Alltså jäklar vad långt jag kommenterade, men det där illamåendet skulle jag kunna klaga på i ca 3 evigheter!

    Och ja, min upplevelse är också att man blir jädrigt deppig av att må så. Inte tvärtom. Minns nu också att jag under denna period svor på att nöja mig med 1 barn. Men det har jag glömt nu. He.

  • Jag diagnostiserades med HG av läkare och blev sjukskriven fast jag egentligen inte uppfyller kraven nämnda i bloggposten. Jag spydde bara en gång om dagen (oftast, ibland två eller tre) men mådde illa hela tiden förutom just på morgonen då jag faktiskt mådde ok i cirka en timme, sen bröt helvetet lös och jag låg i soffan och mådde svinilla och var yr och matt tills det var dags för kvällsspyan… Sen gick jag och la mig och så började det om från början nästa dag. Levde på glass och yoghurt i flera veckor.

    Jag tillbringade en natt på sjukhus och fick dropp i vecka 12. Hade inte ketoner i urinen men det tog flera timmar innan jag kunde kissa för det fanns inget att kissa ut. Jag fick tabletter som åtminstone hade lite effekt (Ondansetron).

    Sista spyan kom i vecka 19 sen släppte helvetet och jag kunde börja jobba igen. I alla fall i tre veckor, sen blev jag sjukskriven för foglossning istället…

    Jag vill verkligen ha ett barn till men jag är jättenervös att det ska bli likadant igen. Hur i hela friden ska jag kunna ta hand om ett barn när jag knappt klarar att ta hand om mig själv?!

    • Asså jag vet inte? Jag tror att det delvis handlar om barnet själv, men kan kanske inte riktigt förklara hur. Min hemmasnickrade teori om att jag inte mådde illa alls andra gången var att vi ändrat kostvanor en del. Jag hörde och läste litegrann om att kvinnor i asien typ knappt vet vad graviditetsillamående är, och att en av de möjliga förklaringarna är att de äter så stor andel vegetariskt (jag har dock INGEN vetenskap bakom detta påstående!). Men i alla fall, vi började äta mer vegetatiskt innan graviditet nummer två, och sen mådde jag inte illa alls. Det här är ju verkligen den typen av anekdot som jag brukar tänka ”yadayada” kring, så ta den med alla nypor salt du har.

  • Tack! Tack! Tack ! Måste säga att jag hade helicobakter innan min Hyperemesis gravidarum+ havandeskapsförgiftning graviditet, men dom är borta sen innan grav. Sjukvården har behandlat mig illa, varför ska jag behöva kämpa för vård när jag kämpar för att överleva. En doktor vägrade ge mig ondansetron, istället för spy en gång i halvtimmen och inte få i sig något så slutade det med , ingen medicin= spy varannan minut…. Fick medicin strax därefter. -10kg till v9-10….. Och alla som ger råd ”har du testat ingefära, har du testat kex eller det mest förlämpade ” säkert du vill ha barnet” . tänk om lite kex kunde bota mig , vilken dröm så jag slapp äta all denna medicin för att överleva! Och hälften av all sjukhus personal visste inte ens vad Hyperemesis var på kvinnokliniken och behandlade mig som om jag överdrev mitt tillstånd. All spy blod och galla är verkligen ”kul” . detta behövs tas upp i vården så man kan börja respektera den sjuka gravida kvinnan ❤

  • Jag uppfyllde alla fyra punkter under min graviditet. Fick aldrig hyperemesis diagnosen utan diagnostiserades med lindrigt graviditetsillamående av en förlossningsläkare. Det finns väldigt stor okunnighet då det gäller hg, tyvärr.

  • Måste tipsa om fb-gruppen Hyperemesis gravidarum Sverige till alla som har/haft HG. Alla i gruppen delar många liknande upplevelser o erfarenheter och kan ge varandra stöd, peppning, råd och tips på mediciner etc. Det har hjälpt mig mycket när jag mådde som värst och kände mig ofta ensam med mina tankar, känslor och extremt illamående 24/7 under de första 4-5 månaderna. Ca 24% av alla livmoderbärare med HG väljer att avsluta sin graviditet pga det kan vara otroligt jobbigt och påfrestande för kroppen.

  • Lägg gärna till att HG också KAN pågå under senaere graviditet eller till och med hela!

    Jag hade HG från v 17 till slutet… så det där med HCG-nivåerna verkar inte stämma på mig… gick ner 14 kg, fick både vätskedropp och näringsdropp och INGA mediciner eller nått hjälpte… kunde inte ens behålla en liten klunk vatten! var inlagd 3 v innan jag krävde att bli igångsatt! Psyket var nog det som tog mest stryk, fattar inte hur jag överlevde, BOKSTAVLIGEN åt eller drack inget på 2 veckor!?

    Trots allt och en helvetes graviditet så känner jag att jag nog kommer våga mig på en till (min son föddes 2016.11.05) ❤

    • Läsarberättelsen som kommer idag gör att just det, att det kanske inte går över, framgår med all önskvärd tydlighet.

  • Spännande tankar. Min kompis som är vegetarian mådde väldigt bra under sin första graviditet men har mått väldigt illa under sin andra. En enskild individ stjälper naturligtvis inte din teori, det kan ju vara olika 🙂 Jag funderar på om det kan vara en kombination av inget kött samt att de inte äter mjölkprodukter och gluten i den utsträckning som vi gör som gör att asiater mår bättre under graviditeten.

  • Det är ett trauma! Som det borde finnas mer hjälp för!
    Jag kräktes mycket fram till v 13 med tjejerna och med Emil fram till v 18. Med min emetofobi är det traumatiska minnen. Det var riktigt illa. Åt Lergigan Comp med halvdåligt resultat.
    Så kom Abbe, jag kräktes några få små gånger just i början sen poff borta. Så skönt!!! Kändes som att vinna på lotto.

    • Johanna! Jag saknar dig (eller din blogg hehe) i mitt liv! Hur mår du och familjen och hur går det med lägenhet/flytt? Och jobbet, är du kvar där du var tidigare eller har du bestämt att byta? Berättaaaaaa!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *