Bäckenbotten och hopp

Bäckenbotten och hopp

Med jämna mellanrum möter jag patienter som hört av någon gynekolog påståendet att ”kvinnor som har fött barn ska aldrig mer hoppa”. Och samtidigt vet jag till exempel min egen mamma. 60 år och med fyra vaginala förlossningar i bagaget som glatt kan hoppa studsmatta med barnbarnen utan besvär. Vad är sant egentligen? Sanningen är att ingen av oss egentligen vet, faktiskt. Idag tänkte jag berätta för er om en ny spännande studie om bäckenbotten och hopp!

Ansträngningsinkontinens och hopp

Ansträngningsinkontinens innebär ofrivillig passage av urin under det att buktrycket ökar. Oftast sker det under när individen hostar, nyser, skratter eller fysiskt anstränger sig. Tidigare har det mest talats om ansträngningsläckage hos äldre kvinnor eller hos de som nyss fött barn. Forskning som framkommit under de senaste åren har visat att ansträngningsinkontinens är vanligt även hos unga kvinnliga atleter. Förekomsten av ansträngningsläckage hos denna grupp är mellan 12,5-80 %.

En hypotes vad gäller bäckenbottens funktion handlar om att den inre av bäckenbottens muskler, levator ani, spelar en signifikant roll vad gäller att bibehålla kontinensen. När buktrycket ökar erbjuder bäckenbotten i allmänhet, och levator ani i synnerhet, en spjärnande supportstruktur som bibehåller stängningen av urinröret genom en anspänning i musklerna. När det kommer till unga atleter saknar dessa de skador mot bäckenbotten som oftast förekommer i samband med vaginala förlossningar. Därför har vi länge inte förstått mekanismen bakom deras urinläckage. Vi vet att ansträngningsinkontinensen kommer av det höga buktryck som de utsätter sig för genom högintensiva idrotter med hopp och löpning. Men vi vet inte riktigt varför de drabbas, när de i alla fall teoretiskt sätt borde ha välfungerande bäckenbottnar.

Ny studie

Det har nu kommit en ny studie där man helt enkelt utgick från MR-undersökningar av kvinnor som hoppar, och sedan gjorde datorsimuleringar av rörelsen som sker inne i bäckenet.  Kvinnorna hoppade från en 30 cm hög låda och landade på ett hårt trägolv, för att simulera de hopp som bollspelande ungdomar utsätts för. I datorsimuleringen kunde man följa den rörelse som bäckenbotten får under ett hopp. I simuleringen ändrade forskarna sedan vävnadernas hållfasthet, för att se hur olika en stram, svag eller väldigt svag bäckenbotten hanterar buktrycket och hoppet.

Vad händer i bäckenbotten under ett hopp?

Det som händer under ett hopp är att bäckenbotten först får en liten framåtlutning. Detta gör att urinblåsan trycks fram emot pubisbenet med accelerationskraften. Under hoppets andra fas börjar blåsan studsa tillbaks med en slags rekylkraft. Här kommer både vaginas framvägg och levator ani-muskulaturen till undsättning för att motverka kraften bakåt. I simuleringen förändrade inte förändring av levator anis funktion den studsande kraften i någon hög grad, vilket är något emot det man tidigare trott.

Rörelsen som sker under ett hopp skiljer sig väldigt ifrån den som sker då individen krystar. Det är den metod som en vi undersökare använder för att se bäckenbottens funktion under ökat buktryck. I en krystning kommer kraften i ett jämnt tryck rakt nedåt, medan ett hopp sker som en rörelse både framåt och bakåt och innebär två separata ökningar av buktrycket. Den första tryckökningen sker när mjukdelarna i ”fritt fall” och trycks fram emot pubisbenet. Den andra tryckökningen sker när blåsan dunsar tillbaks mot vaginas vägg och levator ani. Tryckökningen under hoppen (båda peakarna) var mycket högre än de som uppmätts under en valsalva/krystning.

Vad betyder då detta?

Detta betyder, så som de flesta av oss redan känner – att hopp ger en helt annan påfrestan på bäckenbotten än vad annan buktrycksökning gör. Denna studie visar att en kvinnlig bäckenbotten reagerar väldigt olika på det buktryck som sker under hopp, jämfört med det buktryck som sker under krystning/valsalva/tunga lyft eller andra dagliga aktiviteter. Detta kan vara förklaringen till att en del inte har urinläckage under vardagliga aktiviteter, men under hårdare fysisk ansträngning som inkluderar hopp.

Borde kvinnor inte hoppa?

Jag kommer inte frångå min devis ”allt som känns okej är okej”. Min uppfattning är att kvinnor är mycket kompetenta att själva avgöra vad som är bra för dem. Men personligen har jag alldeles nyligen tagit ett beslut att faktiskt inte hoppa, då jag går på gruppträningspass. Jag har aldrig urinläckage, men gillar inte känslan av svaj som bäckenbotten ändå förmedlar till mig under ett kraftiga hopp. Den största anledningen är någon slags systerskapslojalitet. Om någon annan på gruppträningspasset ser att jag inte hoppar, kanske de själva får modet att avstå. Grupptryckets makt kan inte förringas. Och gruppträningsinstruktörer verkar i regel ha skrämmande liten kunskap om behoven av att anpassa olika instruktioner till målgruppen på passet (det vill säga typ nästan alltid medelålders kvinnor, ju…) så då kan jag göra en liten tyst revolt längst bak. Däremot springer jag ju mycket och ofta, och personligen tror jag att löpning och hopp inte behöver vara riktigt samma sak. Men det kan vi prata mer om vid ett annat tillfälle.

Referenser:

Pelvic floor dynamics during high-impact athletic activities: A computational modeling study.

Urinary incontinence in physically active women and female athletes

 

 

 

Previous

Next

6 Comments

  • Jag hoppar inte heller på gruppträningspass och tyvärr känns det som att instruktören då tycker att man fuskar…. men det är nog bara en känsla…

    • Jag tycker också att jag får konstiga blickar/pikar av instruktören ibland. Då poppar min inre bitch fram och jag tänker att hen är outbildad och kan återkomma själv när hon fått en sfinkterruptur.

  • Jag har märkt att just studsmatta är det enda tillfället där jag kan känna att det kan läcka lite. Men min fråga blir då: Gör det något? Alltså, kan jag skada mig? Om jag skuttar en stund och kanske läcker lite (vi pratar inga floder alls) och sedan hoppar direkt i vattnet (hoppandet sker på landstället med badplats), är det något mer med det? Sedan förstår jag att folk inte vill att det ska komma kiss när de tränar, men om det är okej för mig vid just det tillfället?

  • Hej! Är så glad att jag hittat din blogg! Jättebra att du skriver om detta. Ökad kunskap om detta behövs och jag har själv fått mer förståelse för mina besvär. Har aldrig kunnat knipa av kisstrålen helt efter min första förlossning och har haft svårt att känna om jag kniper rätt och får tag i alla delar av bäckenbotten. Läcker inte i det vardagliga direkt men vid hopp o löpning. Som tidigare rätt aktiv m träning o tidigare volleybollspelare så känns det rätt trist att inte kunna göra sånt jag klarade förut utan att det läcker o känns obekvämt. Har inte/vill inte riktigt acceptera att det ska va så då det känns som förlorad livskvalitet för mig.
    Är själv fysioterapeut så tycker ditt vetenskapliga perspektiv är intressant och har under senare år även börjat tänka mer på bäckenbottens betydelse vid behandling av de patienter jag möter. Och blir överraskad av hur många som faktiskt har besvär men som det inte talats om!
    Har en fråga: I studien du skriver om säger de att förändring av levator anis funktion inte förändrade de studsande krafterna. Ska man förstå det som att bäckenbottenträning inte förbättrar läckage vid hopp o löp då? Att det är nåt man sannolikt får leva med?

    Tack för en superbra blogg o många upplysande inlägg!
    /Åsa

    • Felkällan i detta är väl att det är en datorsimulering, så på den saken tror jag inte man ska slå på för stora växlar. Jag tänker nästan alltid att en stark muskel är en volymiös muskel , och att en volymiös bäckenbotten borde ge bättre stöd. Men uppenbarligen så räcker det inte alltid.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *