Ska jag tejpa ärret efter kejsarsnitt?

Ska man tejpa ärret efter kejsarsnitt?

Hur länge ska man tejpa ärret efter ett kejsarsnitt?

Innan mitt kejsarsnitt 2014 fick jag rådet att tjepa ärret länge för att få ett snyggare ärr. På BB på SÖS (där jag kejsarsnittades) sa de varken bu eller bä om tejpning, och beskeden på de olika förlossningssjukhusen verkar skilja sig åt.

Vad säger forskningen?

Bland annat hittade jag en studie med titeln Does taping torso scars following dermatologic surgery improve scar appearance? som publicerades 2013.
Denna studie har dock tagit upp behandlingen av andra sorters ärr än just kejsarsnittsärr, och vad jag förstått så har ärren varit vertikalt löpande (det vill säga inte horisontellt så som de allra flesta kejsarsnittsärr. Tejpningen som rekommenderas efter snitt-ärr brukar vara att tejpa en remsa längs med ärret, och här har de gjort tvärgående tejpbitar horisontellt över ärret, flera stycken.
Jag kan dock tänka mig att det är mer anatomiskt korrekt att tejpa horisonellt på ärr på bålen, oavsett hur ärret går, för att huden liksom har den riktningen och kroppens rörelser går runt ryggradens axel så pass att slitaget i ärrvävnaden mest blir i sidled.
I denna studie hade de dock fina resultat med reducerad ärrvidd hos den försöksgrupp som använt tejp från och med fem dagar efter operationen tills tolv veckor efteråt. Resultaten i skillnaden mellan försöksgruppen och kontrollgruppen som inte använt tejp var signifikant, även mätt efter 6 månader.

Jag hittade däremot ett stycke in en lärobok och läste följande:

Microporus hypoallergenic tape can relieve tension across wounds and minimize the excessive scar risk from shearing. Although there are no prospective, controlled studies to support its use, tape is routinely used and recommended by many authors. The tape is applied for a few weeks after surgery.

Mycket lite forskning, råd och rekommendationerna är vaga.

Mina erfarenheter är dessa:

Jag tejpade mitt kejsarsnittsärr många månader efter snittet. Den tejpen jag använde är vanlig kirurgtejp från apoteket. Jag tror faktiskt inte att det gjorde från eller till för själva ärret i sig, men det kändes liksom tryggt.  Första månaderna tyckte jag ofta att både byxor och trosor tryckte precis på ärret. Då upplevde jag att det var lite bekvämare med tejpen som skyddade huden litegrann. I ungefär ett år hade jag också så mycket nedsatt  känsel kring kejsarsnittet att jag inte har koll på huden där. Helt slentrianmässigt fortsatte jag tejpa i många månader, och det har inte skadat.

Vad är den tänkta fördelen med tejp?

När jag läser kring teorin varför kirurgtejp över kejsarsnittsärr verkar det vara så att tejpen gör en rent mekanisk verkan på ärrvävnaden. Genom att avlasta ärret och huden strax intill från drag skyddas området något och ärret läker snyggare. En vecka efter en operation är ärrvävnadens hållfasthet ca 3% av omkringliggande huds styrka. Efter tre veckor uppgår procentsatsen till 20% och till 80 % efter tre månader. På grund av detta rekommenderas tejpning att pågå i minst tre månader för att minska draget/belastningen på ärrvävnaden tills dess att den är minst lika stark som omkringliggande vävnad.

Hur ska jag tejpa då?

wpid-dsc_0999.jpg

  • Sätt en remsa kirurgtejp tvärs över ärret.
  • Du kan ha kvar remsan och duscha med den och byta när den börjar lossna eller kännas ofräsch.
  • Om du ska sola är det bäst för ärret att du tejpar det, detta gäller upp till ett år efter operationen.

Frågor, funderingar eller egna erfarenheter? Berätta!

Referenser:

Does taping torso scars following dermatologic surgery improve scar appearance

A randomized, controlled trial to determine the efficacy of paper tape in preventing hypertrophic scar formation in surgical incisions that traverse Langer’s skin tension lines.

Overview of Surgical Scar Prevention and Management

Advances in scar management: prevention and management of hypertrophic scars and keloids.

 

Läs gärna mer om ärr på bakingbabies:

Ärrvävnad efter förlossningsskador och gynekologiska operationer

Självbehandla fastvuxet kejsarsnittsärr

Kejsarsnittsärr som gör ont

 

 

 

Previous

Next

14 Comments

  • Åh vad spännande, det vill jag gärna se! Det tog över ett år för mig att få någorlunda känsel efter första kejsarsnittet. Tror inte att jag någonsin kommer få hyfsad normal känsel där, men har vant mig. Mina egna erfarenheter av tejpning är att med Emils snitt så tejpade jag några månader. Då var ärret okej, även om det var tjockt. När jag slutade efter tre månader, DÅ breddades ärret ut ännu mer och växte även på höjden. Du har nog sett bild på hur eländet såg ut. Därför är jag rädd för att sluta tejpa. 8 månader och still going strong 🙂 Har i några dagar varit utan förut och tycker att det blev lite rödare runt om och breddats. Så fortsätter ännu. Tråkigt att det ligger så pass högt upp att det skaver. Iaf, ser fram emot bilderna.

  • Har många andra ärr om än inte från kejsarsnitt och alltid fått rådet att tejpa. Alla mina ärr är breda, knöggliga och fula trots att jag tejpade som bara den. Kanske är det för att min kropp har svårt med ärrbildning generellt? Jag vet ju inte hur det blivit om jag inte tejpat….

    • Det är ofta väldigt individuellt! När patienter frågar om hur deras kejsarsnittsärr kommer bli brukar jag fråga om hur deras övriga ärr har blivit… Men knöggliga ärr går ofta att jobba med så brukar de bli bättre. Jag har skrivit lite om hur en kan jobba med ärrvävnad i några andra inlägg, sök i sökfunktionen om du är intresserad av att läsa! Silikon över ärret under läkningen brukar göra ärren bättre, om en vet med sig att de inte läker bra med bara kirurgtejp.

  • Tejpat två kejsarsnittsärr och tyckte precis som du att det kändes skönt att liksom skydda huden som kändes tunn och öm. Har båda gångerna fått fina små vita ärr (delvis sammanfaller ärren men inte helt) så det läkte rätt lika i huden men märkte desto större skillnad i hur känsel återkom efter. Efter snitt nr två återkom känsel efter några få månader medan första tog mycket längre tid.

  • Jag fick ingen information om att tejpa efter mitt snitt (2006). Nu hade jag väl tur för det är ett väldigt fint ärr ändå men som sagt, ingen inom vården informerade.
    Däremot gjorde jag en bröstförminskning för några år sedan och där kunde man inte nog betona vikten av att tejpa. Så då tejpade jag i ett halvår, väldigt noga och omsorgsfullt.
    Som jag fick förklarat för mig så är det naturliga läget för två sårytor att de vill dra sig ifrån varandra. Om du skar ett snitt i huden rakt av bara så viker sig flikarna åt sidan. Och det vill de fortsätta med även om de initialt finner varandra och börjar läka. Så för att hjälpa huden på traven och för att hålla ihop det och få ett så tunt och fint ärr som möjligt bör man tejpa. Nu kommer jag förmodligen att behöva snittas igen framåt våren då jag är gravid igen och då kommer jag tejpa järnet!

  • Jag har tidigare jobbat som undersköterska på en hudmottagning där det dagligdags opererades bort ganska mycket leverfläckar och andra hudförändringar. Alla läkare rekommenderade alla patienter att tejpa ärret i minst 3 månader efter op, helst längre, speciellt om det var på ett solutsatt område.

    När jag kejsarsnittades för snart 1 år sen så frågade jag om det på BB och personalen så ut som frågetecken, men jag körde på. Tejpade med en hudfärgad kirurgtejp (den hudfärgade är ju mer snäll mot huden) och körde på i kanske 5 månader? Ärret är jättefint och enda ”fula” jag har är i en liten
    del där jag fick en psoriasisprick. Kommer definitivt tejpa igen om det blir fler barn.

    Vill däremot tipsa om att dra tejpen innan duschning. Drar man den när den är fuktig blir det massa tejprester… lärde mig det the hard way.

  • Jag tejpade inte alls direkt på ärret. Tog bort bandaget som sattes vid operationen efter ungefär en vecka och hade efter det sterila kompresser tejpade så att det fortfarande kom luft till. Bytte det vid dusch och tog då bort de vertikala tejpbitarna som börjat lossna.

    Mitt sår tog lite tid på sig att gå ihop helt och sluta vätska, kollade med både barnmorska på efterkontroll och förlossningsläkare på uppföljningssamtal (det sistnämnda pga urakut snitt, vet inte om man har det efter planerat?) och det var inget problem enligt dem. När det gått ihop fortsatte jag med höga trosor och byxor som inte klämde på ärret ett tag och det är i princip osynlig sedan sex månader efter operationen.

    Tänker att jag kanske hade tur och/eller läker väldigt bra. Vet inte riktigt hur jag kommer göra om det blir fler snitt i framtiden.

    • När jag ger råd om ärr inför kejsarsnitt brukar jag just fråga ”har brukar du läka/hur ser dina andra ärr ut?”. Det handlar ju otroligt mycket om genetik, utöver förstås själva handarbetet i ihopsyningen.

  • När jag skulle gå hem från BB efter mitt första snitt fick jag massor oombedda (och ganska snäsiga) råd av en barnmorska om hur jag skulle göra för att inte få ett ”fult” ärr,
    ”för det är ju inget roligt att inte kunna visa magen sen”. Jag blev faktiskt ganska ledsen, jag var nyopererad och med en liten bebis och kunde just då inte bry mig mindre om hur jag såg ut på nedre delen av magen. Jag hade hellre fått råd om hur jag minskade skav, vätskning, kli osv vilket jag inte alls fick. Mitt ärr sitter väldigt långt ner så det syns väldigt sällan, men jag vill bära det med stolthet. Det är ju där för att mina barn kom ut där. Jag är helt för att prata funktion och smärta och så vidare kring ärrbildning (vilket du ju gör här). Men skulle önska att vi fokuserade mindre på utseendet av våra kvinnokroppar.

      • Åh, det skulle jag kunna diskutera jättelänge om, men ska försöka att inte skriva en roman :). Jag tycker vikt i form av kilon är rätt ointressant och att det är intressantare att prata om vilken funktion vi vill ha. Efter min första graviditet kom jag ganska snart ner i samma vikt som innan men hade en värdelös funktion = jag fick ont i ryggen. Flera ansåg dock att jag kommit i ”form” snabbt eftersom vi ofta stirrar oss blinda på vikt/kroppsform. Träffade olika fysioterapeuter som sa att jag skulle fortsätta träna som jag gjorde + situps och planka. 18 månader efter förlossningen träffade jag äntligen en som mätte min magmuskelseparation och sa åt mig att bromsa vanlig träning och att fokusera på att få ihop magmusklerna först. Äntligen började min kropp få tillbaka styrka! Nu efter min andra graviditet är mitt mål att ha en ”funktionell” kropp (vilket jag ju tror leder till viktnedgång om en ändå vill prata vikt). Jag tänker att det bästa är att sätta upp funktionsmål i form av vad en vill kunna göra, typ orka bära runt på sina barn, springa en mil, utföra sin arbetsdag utan smärta, köra en heldag i skidbacken osv. Det är väl ändå dit vi vill komma och inte till specifika siffror på en våg? Tror det kan motivera oss mer och jag gillar dessutom min kropp mer när jag tränar för att bli stark och inte för att bli smal. Tack för din fina blogg som väcker många tankar!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *