Amning och smärta

Amning och smärta

Finns det ett samband mellan amning och ledvärk?

Jag möter det ganska ofta, påståendet att amning kan orsaka ledvärk. Det är ett problematiskt uttalande och jag är en av dem som (i vissa lägen) påstår motsatsen. Jag ska ta er igenom ett resonemang om amning och smärta.

Först av allt, missförstå mig inte. Är det något jag tror på, så är det när människor säger att de lider av smärta. Jag skulle aldrig förminska människors problem, och i min kliniska vardag somfysioterapeut är det just smärtan jag försöker råda bot på.

Kan amning ge ledvärk?

Jag läste nyss ungefär detta i ett kommentarsfält: ”Jag har haft jätteont i kroppen när jag ammat mina barn, och när jag födde barn nummer två fick jag det bekräftat av läkaren på BB att amning kan ge ledvärk”. 

Det här är för enkelt uttryckt. För det första finns det inga medicinska studier som står bakom påståendet att ammande kvinnor har med ledvärk än andra. För det andra finns det heller inga svar på vad det i så fall skulle vara i amningen som ger smärta. Det inte går att dra enkla likamedstreck mellan amning och ledvärk. Alla ammande kvinnor har ju inte lika ont, eller hur?

Det är VÄLDIGT förenklat att säga att ledvärk kan uppstå av amning.

Låt oss prata lite om hormonerna

Progesteron och östrogen är viktiga hormoner under en graviditet, men så snart moderkakan lossnar så minskar halterna av dessa två. Nivåerna av dessa hormon går ner till ungefär samma nivå som hos en kvinna efter klimakteriet. Istället får kvinnan höga nivåer av prolaktin och oxytoxin. Prolakin gör så att mjölk bildas och vid själva utdrivningsreflexen av mjölken sker efter en frisättning av oxytocin. Prolaktinhalterna är höga under tiden kvinnan ammar och  förhindrar ägglossning. När amningen avslutas sjunker prolaktinnivåerna och nivåerna av progesteron och östrogen höjs igen och ägglossning sker.

En ammande kvinna kommer bibehålla sina låga nivåer av östrogen. Även om det inte finns extremt tydliga vetenskapliga belägg för det, tros det att låg nivå östrogen har ett samband med smärta. Östrogen tenderar skyddar mot smärta och eftersom det har en topp under graviditeten tror forskare att syftet är att minska kvinnans upplevelse av smärta under förlossningen.

Östrogenbrist att det onda gör ondare?

Jag har verkligen letat efter studier som kan ge en grund för uttalanden om huruvida den hormonella cocktailen som en postgravid kvinna har i kroppen skulle kunna orsaka ledvärk. Det finns inga enkla svar. En rad i en lärobok löd ”In the postpartum female, the rapid decline of oestrogen after parturition may possibly contribute to joint pain”. Denna sänkning sker alltså under de första 24 timmarna och stabiliseras sedan, men fortsätter att ligga på en låg nivå hos kvinnor som ammar. Enligt vissa forskare kan denna drastiska sänkning av östrogen kunna påverka debuten av förlossningsdepression. Låga östrogennivåer verkar också ha tendenser att öka förekomsten av långvariga smärttillstånd hos kvinnor efter klimakteriet. Möjligen kan då den östrogenbrist som ammande kvinnor har leda till en ökad smärtupplevelse. För som jag förstått det är ger östrogen i sig inte mer smärta, men det kan göra att det som redan gör ont, upplevs ondare.

Östrogen verkar vara det mest bidragande hormonet till att kvinnor generellt är med ledrörliga än män, alltså i befolkningen i stort. Ammande kvinnor har inte ökad ledrörlighet till  följd av östrogenniåver. Relaxin, som är ansvarig för leduppmjukningen i bäckenet under graviditeten, är ett hormon som återställs förhållandevis snabbt efter förlossning oavsett amning eller ej. Det verkar alltså i dagsläget nästintill omöjligt att säga huruvida hormonerna faktiskt orsakar eller bibehåller ett smärttillstånd hos en postgravid individ. Troligen reagerar vi ej heller likadant på de olika hormonomställningarna. Precis som vi alla är olika till att börja med och tål olika hormonella preventivmedel olika bra, exempelvis.

Men vad är det som gör ont då?

Jag som fysioterapeut anser att problemet ofta går att bryta ner och analysera. Det är för enkelt att   skylla allt på amningen.

  • Varför får kvinnan ont?
  • Var får hon ont?
  • När får hon ont?
  • I vilka leder och under vilken grad av påfrestning?

Ofta så går det att hitta andra, bidragande orsaker som också går att behandla.

Kan vi inte skylla på amningen?

Det finns inga vetenskapliga evidens för att ammande kvinnor har mer ledvärk än andra. Därför bör vårdpersonal inte av detta skäl råda kvinnor med ledsmärta att sluta amma på grund av hormonpåverkan. Jag menar inte att kvinnor ska fortsätta amma om de inte känner att det är bra för dem. Absolut inte. Men OM en kvinna vill fortsätta amma går ledvärk  att analysera och behandla. Jag tror aldrig att amning är ensamt orsak till problemet.

En kombination av orsaker

Graviditet och månaderna efter graviditeten är förenade med fysiologiska förändringar i kroppen som kan skapa förutsättningar för att utveckla smärta i muskler och leder. Fysiologiska förändringar under graviditeten omfattar svullnad i mjukdelar, ökad ledrörlighet, viktuppgång, en ökning av svanken, en rundning av bröstryggen och påverkan på bäckenets leder. Summan av dessa förändringar blir ofta att kvinnans tyngdpunkt förskjuts, vilket påverkar muskler att bli antningen kortare eller längre än normalt. Skuldrans främre muskler, ryggmusklerna och höftböjarna blir ofta kortare, medan magmuskler och bäckenbottens muskler töjt ut och försvagas. Spända nack- och skuldermuskler tillsammans med svaga bålmuskler tenderar att göra så att individen hamnar i en framåtböjd och något ihopsjunken position i sittande, allra minst under amning. Tillsammans kan detta bidra till att leder hamnar i ytterlägen, och musklerna arbetar icke-optimalt.

Amning och smärta

Kombinationer av en viss ökning av rörlighet, en muskelmasseförlust efter graviditeten och en ökad känslighet för smärta anser jag vara de bidragande orsakerna till ledsmärta efter graviditet. En viss individ kanske får enorm smärtlindrande hjälp av att sluta amma i det läget, för att återfå normala östrogennivåer. En annan individ kanske inte alls får samma effekt, utan behöver i första hand se över sin ergonomi. DÄRFÖR tycker jag inte att ledvärk ska skyllas på amning, enbart. En kvinna med smärta i kroppen bör få hjälp att analysera sina besvär. Kan det hjälpa med ergonomiska råd, kan det hjälpa med muskelträning, eller handlar det sist och slutligen om amningen?

En kvinna som inte trivs med amning ska inte behöva fortsätta göra det. Men en kvinna som vill amma, ska inte rådas att sluta med amningen på grund av icke-vetenskapliga påståenden att amning rätt av är lika med ledsmärta. Hon ska få hjälp och verktyg att se över sin situation, behandling och råd om träning och se om symtomen lättar då.

Jag har skrivit mer om mammor och ont i kroppen här och här. Läs gärna.

Referenser:

Previous

Next

12 Comments

  • Väldigt intressant detta. Jag har ju fått jättemkt smärta i kroppen efter förlossningen. Fortfarande nu ett år efter är kroppen känslig.
    På många ställen ser man att nivåerna av relaxin är fortsatt högre än normalt under amningsperioden. Här till exempel: http://m.netdoctor.co.uk/healthyliving/postnatalexercise.htm
    Finns det verkligen forskningsunderlag för endera uppfattningen-eller är det mest baserat på uppfattningar/erfarenheter?
    För min egen del tror jag att ligamenten skadats i förlossningen o första postpartumperioden. Bara segt att de inte vill läka. Hade ju varit fantastiskt om amningsavslut kunde hjälpa.

    • Jaja, relaxin fortsätter att vara högt ganska länge. Det säger jag inget emot. Men faktiskt så finns inget övertydligt samband mellan relaxin och smärta vad jag förstått på forskningen. Ja, hur går det för dig? Fortfarande lika ont?

      • Och svar på din fråga, finns inte vetenskapliga bevis för att amning ger smärta. Inga alls vad jag hittat. Men att folk har ont är ju uppenbart, men smärta är ju svårt i forskningssammanhang också, hade ju egentligen behövt analysera människors hela liv plus psykiska hälsa för att få något sånär rättvisande resultat.

      • Nej -relaxinet per se borde inte göra att man får ont tänker jag. Men i kombination med fel/överbelastningar o muskelsvaghet. Sen undrar man ju över de som slutar amma o blir bättre…

        • Jag tror alltså att det finns enorma variationer mellan människor och att det absolut finns dem som blir bättre. Men det är ändå svårt att veta, tidsfaktorn spelar ju in också.

  • Hej! Mycket intressant läsning! Onödigt sarkastisk stundtals men mest rolig och informativ 😀
    Vi som inte har någon sjukvårdsutbildning vill ju helst inte bli skrattade åt för att vi använder fel ord när vi försöker beskriva vårt tillstånd för sjukvårdskunniga.
    Hur som haver.
    Ammar nu mitt andra barn och upplever samma smärta i lederna även denna gång. En sak jag upptäckte förra gången var att det hjälper att dricka en sjuhelsikes massa vatten! Man förlorar ju – obviously – massa vätska vid amning och som jag förstår det kan vätskebrist resultera i ledvärk (vetenskapligt baserad fakta? Ingen aaaaning)
    Ett jättestort glas vatten innan sänggåendet gjorde att jag kunde gå ner för trappan på morgonen som en vuxen istället för som en tvååring som stannar på varje steg .

  • Haha nu gjorde jag precis det som jag sen såg att du undanbad dig, kommenterade utan att ha följt bloggen! Well, never mind me
    Sjukt kul läsning dock, ska läsa mer innan jag gör det igen.

  • Hej har haft ont i mina leder med tre av mina fem. Dom två första har jag nog glömt hur det var eller om jag inte tänkt på det den gången. Har mest ont i finger lederna och speciellt andra leden på fingrarna. Det gör mest ont på högra sida och det har jag även märkt i knäna ,speciellt när jag drar i hop knäna .Det är inte viktens fel för då är det annorlunda.

  • Jag har samma upplevelse som Christina. Fingerlderna har värkt när jag ammat alla tre barnen. Och särskilt ont gör det under själva amningen. Även smålederna i tårna värker.
    Nu med trean har jag mer uttalad ledvärk med svullnad och rörelsebegränsning. Min dotter har en ledsjukdom och för barn talar man om att skoven kommer i samband med hormonomställningar (6-8 år samt puberteten) vilket hittills stämmer väl. Kanske är det så att hormonomställningarna drar igång en ”slumrande” ledsjukdom? Jag tror det kan vara så i mitt fall, men har svårt att hitta en vårdgivare som vill ta tag i mina komplexa problem efter graviditeten.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *