Hemförlossningar

Hemförlossningar

Att föda hemma

Jag frågar ibland på Instagram efter ämnen att skriva om, och hemförlossningar kom upp senast. Jag läste på litegrann först och kände spontant att “aah, det här orkar jag inte ge mig in på…” Det märks tydligt redan bara på studierna som finns, att det här är ett  väldigt känsligt område. En del hävdar kvinnans förmåga att föda barn naturligt. De menar att ju mindre interventioner desto säkrare blir det. Andra menar att barnafödande är en allvarlig sak som kan innebära allvarliga risker för både mor och barn. Att förlossningar bäst sker med närhet till medicinsk vård. Jag tänker att det ena absolut inte behöver utesluta det andra, men jag tror ändå att ni fattar möjligheten till polarisering här. Det är också i princip omöjligt att rådda ordning i de studier som visar resultat från hemförlossningar. De är så pass olika både i resultat och utförande att jämföra äpplen med päron. Så det här inlägget blir inte ett “såhär ska du tänka och göra-inlägg” med forskningsbas. Utan bara lite referat av olika studier jag läst.

Svensk studie som låter 8 kvinnor berätta om sina upplevelser av hemförlossningar i Sverige.

För en del kvinnor är medikaliseringen av förlossningar en anledning till att söka sig alternativ utanför förlossningssjukhusen. I Sverige är så få som mindre än 1000 förlossningar planerade hemfödslar. Hälso-sjukvården förser i regel heller inte hemförlossningar med ekonomisk ersättning för att betala barnmorskan. Det är lite olika i olika landsting om jag förstått det rätt. En svensk kvinna som vill föda hemma måste själv hitta en villig barnmorska och betalar i regel hennes lön själv. Detta gör att en av fem hemförlossningar i Sverige sker utan att en barnmorska. I en svensk  studie fick kvinnor komma till tals i intervjuer, kvinnor som alla fött barn hemma utan stöd av vårdpersonal. Av de åtta hade alla en partner vid sin sida under förlossningen. Fem av dem hade också en doula eller en vän vid sin sida. Sex av dem hade försökt att få tag i barnmorska som skulle medverka, men inte lyckats. De övriga två hade medvetet valt bort att ha en barnmorska närvarande.

En inre och yttre konflikt

Kvinnornas berättelser omfattar motstridiga känslor mellan att uppleva sig vara ansvarstagande, kraftfull och i kontroll, i motsats till att i perspektivet av sociala normer ha ett oacceptabelt beteende. För kvinnorna sågs hemmet som en skyddad värld där kvinnans egna krafter att föda barn inte hindrades av avbrott och personalinsatser. Önskan att vilja ha en barnmorska som stöd var också i konflikt med önskan att få vara i fred med bibehållen integritet. Anledningen till att välja att föda hemma var lågt förtroende till hälso-sjukvården som en konsekvens av tidigare egna erfarenheter eller via andras berättelser. De flesta av dessa åtta kvinnor hade också någon annan mer än partnern som stöttade dem under förlossningen. Efter förlossningen bad de flesta av kvinnorna om hjälp från sjukvården, med att få en undersökning av spädbarnet och för att registrera barnet och få ett personnummer.

En känsla av att ha en egen förmåga att föda barn var grundläggande i beslutet att föda hemma utan barnmorska närvarande. En barnmorskas närvaro sågs också som potentiellt störande. Att avstå från att ha någon där var en garanti för att bli så lite störd som möjligt. Kvinnorna hade också en tilltro till sin egen förmåga att läsa av om förloppet började avvika från det normala och när de i så fall borde kontakta sjukhuset. Att vara hemma i en trygg miljö beskrevs också som stärkande. Flera av kvinnorna hade dock vid något tillfälle önskat att en barnmorska medverkat under förlossningen. Speciellt de tillfällen då de var osäkra över förloppet och då värkarna blev nästan ohanterbara.

Amerikanska kvinnors upplevelser

Generellt, men kanske extra tydligt i USA, finns två synsätt på kroppen och födande. Det första perspektivet är det biomedicinska, där förlossningen ses som en medicinsk angelägenhet. Att förebygga mödra- och barndödlighet samt skador ligger i fokus. Det traditionella barnmorskesynsättet handlar istället mer om att se förlossning som en “familjehändelse” där förlossningen är en naturlig del. Att förebygga skador och dödsfall är såklart viktigt även här, men fokus ligger i större utsträckning på att stärka kvinnan och optimera hennes upplevelse. Dessa två synsätt är i verkligheten inga statiska motpoler, utan både läkare och barnmorskor rör sig mellan dessa.

I en amerikansk studie intervjuades 24 kvinnor. Fjorton av dem födde hemma, och 10 födde på “förlossningscenter”. Dessa inrättningar är barnmorskeledda förlossningsavdelningar med närhet till akutsjukhus. På dessa mottagningar görs inga ingångsättningar eller kejsarsnitt, men grundläggande smärtlindring finns tillgänglig.

Anledningarna till kvinnornas val att föda hemma eller på förlossningscenter framkom i intervjuer och sammanfattades av författaren:

1. En önskan om att minimera interventioner i förlossningsprocessen. Att hålla sig borta från sjukhusen ansågs vara det säkraste sättet att inte få onödiga eller oönskade insatser.
2. En önskan att ha barnmorskestöd under graviditet, förlossning och efter förlossningen (I USA får man välja mellan att ha en ansvarig läkare eller barnmorska om jag fattat det rätt). 
3. Miljön hemma eller på förlossningscentret upplevdes som stärkande för kvinnan
4. Miljön hemma eller på förlossningscentret upplevdes som en lugn och trygg plats, utan yttre störningsmoment.
5. En del av en större  filosofi och ett levnadssätt, ett synsätt på förlossningar som naturliga och att sjukhusvård “försjukligar” förlossningsprocessen.

I andra länder

I en studie som omfattar en översikt över 15 studier om hemförlossningar från Sverige, USA, Kanada och Finland framkom liknande motivationsfaktorer för hemförlossningar. Denna studier har ett lite annat språkbruk och vad det verkar också en lite annan tolkning av resultatet. Sslutsatsen omfattar “vad det är som driver kvinnor ifrån den formella sjukvården”; 

1. Att motstå den biomedicinska synen på förlossningar genom att förlita sig på intuition
2. Att utmana den dominanta synen på förlossningar som riskabla genom att se förlossningssjukhus som en farlig plats
3. En känsla av att det sanna autonoma valet är att föda hemma
4. Att upplevda att förlossnignen är en intim eller religios upplevelse
5. Att ta ansvar över förlossningen som ett tecken på att vara i kontroll och vara beslutsfattande

 Hemförlossningar

Att föda hemma, speciellt utan barnmorska närvarande, ses som något avvikande och nästan oacceptabelt i svensk kontext. Kvinnor som planerar hemmafödslar önskar i regel att ha en ostörd förlossning och väljer att föda hemma då sjukvården inte kan garantera att önskemålen efterlevs. De stora organisationerna för obstetriker och gynekologer i världen rekommenderar förlossningar på sjukhus eller barnmorskeledda förlossningscenter som de säkraste alternativen, men för friska kvinnor med icke-komplicerade graviditeter verkar det inte finnas någon märkvärdigt ökad risk med att föda hemma (sett till dödlighet och skador på barnet, jag har inte sett några vettiga studier om förlossningsskador). En del kvinnor ser hemförlossningar som en möjlighet för att få en mer positiv förlossningsupplevelse, och verkar också i regel uppleva precis detta.

Vad är din spontana tanke om detta?