Hur vi får barnen att smaka på ny mat

Hur vi får barnen att smaka på ny mat

Hur tänker ni kring barn och mat?

På vår frågestund som vi hade för någon vecka sedan fick vi in exakt NOLL frågor om oss, haha. Men vi fick en fråga på instagram som passar bättre att svara på här. Vi är överhuvudtaget mer personliga på instagram, och vårt konto där har också ganska stor fokus på vår vardagsmat och vad barnen äter av allt vad vi lagar.

Frågan löd:

”Det här kanske ni har svarat på många gånger, men hur pratar ni med barnen om att smaka? Om att de kan välja något bara på bordet? Hur peppar ni er själva när de bara äter grönsaker och bröd flera dagar i följd? Ni verkar ha en härlig inställning till mat och jag skulle uppskatta lite inspiration/tips från er”.

Vi planerar och tänker mat utifrån någon slags tallriksmodell, med kolhydrater, protein och grönsaker.

För vår egen del försöker vi hålla på tallriskmodellen med varje lagat mål, men för barnen ser vi det som en cykel över tid. Vi har ganska stort förtroende till barnens egna kroppar, att kroppen över tid ser till att den får allt den behöver. Bara vi erbjuder bra mat generellt. Vi är helt nöjda med att barnen ibland bara äter kolhydrater, vissa dagar bara äter av proteinkällan och en del dagar bara äter grönsaker. Över tid får de i sig hela kostcirkeln och motsvarande en tallriksmodell, fast det är utsmetat över två veckor.

Till exempel har barnen haft lite svårare att få sådana där riktiga ”protein-ätar-dagar” då vi ätit vegetariskt nu i sex veckor. Helt plötsligt började då vår minste, snart tre år, be om ägg till frukost. Det ser vi som ett kvitto på en högfunktionell kropp som ser till att ha får i sig allt den behöver.

Vi försöker också alltid att ha det ganska odramatiskt kring att smaka.

De MÅSTE smaka innan de får uttala sig om att något är äckligt, men måste inte smaka rent generellt. Regeln handlar alltså om rätten att uttala sig. Ofta kör vi mut-metoden. Typ barnet tar en portion pasta, men vägrar grönsaker, sås, proteinkälla. Om barnet då vill ha en till portion pasta måste han då först smaka på något av det andra. Det räcker med att smaka pyttelite, men ändå. Otroligt ofta kommer de då på att de nog visst ville ha sås till nästa portion, etc. Ibland mutar vi också med att ”om du smakar på detta så får du efterrätt”. ”Efterrätten” är oftast melon till vardags.

Äter de typ ingenting alls, eller något som vi bedömer som alldeles för lite, då avslutar vi måltiden utan tjat. Sedan dukar vi av, de får leka en stund. När det gått tillräckligt lång stund för att de inte ska dra parallellen ”jag-äter-inget-till-middag-och-då-får-jag-något-godare-istället” så brukar vi göra smörgåsar och frukt till dem.

Vi har tryggheten av att vi vet att våra barn äter bra på förskolan, och att maten där är god, näringsrik och varierad.

Att kunna vara avslappnad kring vad barnet äter eller inte äter handlar ju mycket om att veta att de faktiskt inte far illa på något sätt alls av att äta lite sämre/mindre någon dag då och då.

Vi testar ju och lagar mycket ny mat. För att barnen ska känna sig trygga i detta blandar vi sällan ihop alla ingredienserna innan servering, utan låter barnen plocka ut det de kan tänkas äta. Säg att vi ska äta nudlar, wokade grönsaker, sås och nötter. Då låter vi barnen får nudlar, färska och icke-wokade grönsaker och nötter. Vi är också väldigt öppna för att barnen får äta ketchup på typ vad som helst. Om det är en smak som gör dem trygga att smaka och äta sig mätta på en ny rätt så gör det oss ingenting.

Hur ser du på barn och mat? Tips, tricks eller svårigheter?

 

Previous

Next

4 Comments

  • Väldigt intressant att läsa hur ni resonerar! Tycker ni verkar ha en väldigt skön/bra/vettig inställning, många bra tips!

  • Så tänker/gör vi också med vår tvååring. Vissa måltider kan han behöva ”sättas igång” med något annat först, typ en frukt. Innan tänkte jag att det var dumt att äta det först men för honom funkar det om han till exempel är trött och inte vill äta. Vi brukar också prata om maten, ”vilken god mat pappa har lagat” då brukar han instämma och äta Ibland smakar vi också av varandra och då brukar han också vilja smaka. Jag tror inte på tvång kring mat och en del saker som ratas ena dagen går ned andra.

  • Hej,
    Tack för svar på min fråga! Det låter sunt och avslappnat, och roligt!
    Hos oss har vi alltid försökt att ha åtminstone en känd ingrediens på bordet, och så kan man bit för bit byta ut till nya spännande saker. På så sätt har barnen inte blivit chockade och man behöver inte starta en strid varje dag.
    En klassiker som många gör men som är värd att påminna om är grönsakerna innan maten. Samtidigt som jag dukar fram porslin brukar jag sätta fram finger foods i form av morötter, gurka, småtomater, paprika etc. Det lugnar aptiten och gör att man inte behöver tjata om grönsakerna till själva måltiden. När maten sätts fram sätts också en skål med uppskurna frukter fram, och den kan fungera som outtalad efterrätt eller som ”muta/påminnelse” om vad man får om man smakar eller äter lite mer.
    Stort tack igen, och fortsätt kämpa på med vad ni gör – det är guld värt!

    • Så smart att ha grönsakerna innan middagen. Det ska jag börja med här hemma också då 2åringen kan vara lite skeptisk när det gäller grönsaker. Tack för tipset 🙂

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *