Läsarfråga om ansträngningsinkontinens

Läsarfråga om ansträngningsinkontinens

”Jag fick barn för snart 11 månader sedan och har sedan dess haft problem med ansträngningsinkontinens när jag nyser, hostar samt hoppar/springer.

Som för många andra blir problemen mindre när jag använder en tampong under aktiviteten. Har nyss skaffat en menskopp och för ett lugnare joggingpass var det helt revolutionerade. Kändes precis som innan graviditeten! Inte en droppe! Är det på något sätt negativt för min bäckenbotten att springa med en kopp eller innebär passet rent utav lite träning för muskulaturen? I övrigt tycker jag kroppen har återhämtat sig bra, jag har några mindre känningar i fogarna efter längre promenader men ingen tyngdkänsla alls när jag springer längre.”

Svar

Det här är inget superenkelt svar. När något som en tampong, menskopp eller en contrellebåge kan ge ett litet mekaniskt stöd och minska ansträngningsinkontinensen är det positivt tänker jag. Samtidigt är urininkontinens ett symtom på något som eventuellt bör kollas upp. Hur starka är musklerna och kan de behöva bli starkare? Finns stödet från bäckenbotten på ett tillräckligt sätt? 80 % av allt ansträngningsläckage går att träna bort.

Jag anser att för dem som det passar för är att springa med menskopp ett bra alternativ.

Det bidrar inte med någon extra träning för bäckenbotten, men ger ett litet mekaniskt stöd till slidväggarna.

För den som har alla muskler på plats (intakt eller välsydd bäckenbotten efter en vaginal förlossning) och där musklerna reagerar reflexmässigt som de ska, kan löpning fungera som en bra träningsform även för bäckenbotten. För någon med en defektläkt eller missad förlossningsskada kan löpning istället innebära en överbelastning som förvärrar besvär. Det är ju inte alltid vi vet läget, så därför är min devis ”allt som känns bra, är bra”.

Jag tycker att det låter som att du har hittat en lösning som fungerar bra för dig. Jag tycker att du ska fortsätta så. Om ansträngningsläckaget inte går att träna bort tycker jag dock att du på sikt ska ta kontakt med en gynekolog för en bedömning.

Lycka till med löpandet!

 

Previous

Next

9 Comments

  • Hej Mia!
    Jag känner precis som många andra igen mig i frågeställaren problem. Men jag måste fråga dig om tips och råd hur en går vidare sen efter kontakten med gynekolog.
    Jag har sedan jag tog kontakt med gynekolog på mitt lokala sjukhus för sex månader sedan träffat tre olika gynekologer, uroterapeut och sjukgymnast. Problemet kvarstår precis som slidväggar som buktar men problemet förminskas av sjukvården som normalt, inte så omfattande och risk att problemen förvärras eller ändras om en gör något kirurgiskt ingrepp.
    Jag har fått contrellebåge men känner inte att det är en lösning för resten av livet. Vilka rättigheter har jag som patient (på en liten ort)?

    • Hej! Ja, alltså dina rättigheter är väl typ att du ska kunna ha en god livskvalitet. Anledningen till at man väljer att inte operera är i många fall att operationerna bara håller i 10-15 år, och man vill gärna vänta så länge man kan med att ens börja operera. Så därför säger de ofta att man bara ska knipa på och använda typ contrellebåge vid behov. Men du ska absolut kunna känna att du litar på den bedömningen som har gjorts och att den är korrekt, och att de verkligen kan motivera sin ståndpunkt. Vet inte var i Sverige du bor, men den bästa hjälpen brukar du få via kvinnokliniken på de större sjukhusen. Finns dte något regionsjukhus du kan bli remitterad till? Här finns också en del tips: http://bakingbabies.se/2016/11/13/hur-man-gor-for-att-fa-hjalp-med-forlossningsskador/

    • Förlåt att jag lägger mig i. Vill bara tipsa dig J.. Hade samma problem och fick inte hjälp där jag bor. Sökte mig vidare med ljus och lykta och fick superbra hjälp på Gyn Stockholm. Opererad och problemfri igen.

  • Tack för en superviktig blogg! Tänk att det finns så lite information om kvinnohälsa 2017, och att man ofta får så olika svar inom vården. Det du gör är viktigt och har gjort många kvinnors oro mindre!
    Jag undrar lite över ansträngningsinkontinens. Om man bara upplever läkage vid hopp, och då endast ett ytterst litet sådant. Jag har kniptränat i snart fem månader och mkt att tyngdkänslan har försvunnit… men jag känner att ett hopp skulle jag inte “klara av” utan läkage. Är det ett läge man får räkna med? Eller hur mkt är möjligt att träna bort?
    Jag har även ett framfall på främre slipväggen… kan det begränsa hur starkt mitt knip kan bli? Jag har fått ok på kniptekniken av min barnmorska, men upplever inte att det blir starkare? Hur “hårt” kan det liksom kännas runt fingret? ☺️

      • Ok, vad jag egentligen funderar över är väl om det ens är möjligt o rimligt att få till ett så starkt knip när man har framfall? Allt är ju så förslappat tänker jag…

        • Alltså, om alla muskler sitter där de ska och du ”bara” har ett framfall så är ju musklerna helt träningsbara och borde bli starkare och volymökade av bäckenbottenträning. Slidväggarna är ju det som är slappt vid framfall, och de vävnaderna kommer ju inte bli bättre med träning, men starka muskler kan ju lyfta bort det som buktar från öppningen en aning, och du kan få minskade symtom. Fattar alltså att det inte är ”bara” att ha framfall, utan mer att det går ju att ha muskelskador och framfall i kombination, och då funkar ju inte knipträning lika bra.

  • Ok, tack! Borde en barnmorska sett om det finns muskelskador? Har varit hos henne två ggr (efter två mån o efter fem mån) för knipets skull.

    • De kan inte alltid se allt, men kanske kak ana? Om hon tycker att det verkar vara något knas borde hon kunna remittera vidare till bäckenbottencentrum eller dylikt. Fråga!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *