Alla kvinnor borde få träffa en fysioterapeut postpartum

Alla kvinnor borde få träffa en fysioterapeut postpartum

I mina drömmar om kvinnohälsovården ingår att det skulle finnas en fysioterapeut kopplad till varje mödravårdsmottagning. Dels skulle denna fysioterapeut kunna göra bedömningar och ge råd och behandling för graviditetsrelaterad bäckensmärta. Men dels skulle hon också kunna bistå med en kompletterande undersökning/behandling efter efterkontrollen av barnmorskan.

En av tre kvinnor kommer ha urinläckage, 20 % kommer opereras för framfall under sin livstid.

När jag berättar om såna här siffror så får den som lyssnar ofta en chockerad min. ”Är det sant? Så många?” Yep. Men när jag för samma person berättar om min önskan om att alla kvinnor skulle få träffa en bäckenbotten-fysio efter graviditet blir ofta responsen lite annorlunda. ”Ja, men vi vill ju inte över-behandla kvinnorna”. 

Vi skulle kunna dubbla behandlingen av kvinnor postpartum många gånger innan vid ens är i närheten av att överbehandla

Jag är en ensam vårdgivare, med en stor blogg visserligen. Men vet ni om att jag inte har en enda ledig nybesökstid förrän efter min sommarsemester? Jag är _SÅ_överbelastad. Tio fysioterapeuter till hade inte räckt för att täcka behovet av rehab ens i den absoluta närmsta närheten till mina två arbetsplatser.

Okej, så här. Vi börjar här:

 

Det du ser på bilden är en animation och estimation av hur ett bebishuvud ska passera bäckenet och igenom bäckenbottenmusklerna. Bilden är lånad från en studie, se här. Den biomekaniska slutsatsen av den här studien är typ: En vaginal förlossning borde vara omöjlig!

Och ja. Det finns ju en mängd kvinnor som kan vittna om att det känns lite kymigt efter att den där bollen passerat ut genom vagina. De som inte kan sitta normalt på flera veckor. De som inte kan hitta sina knipmuskler på flera månader. De som läcker urin när de skrattar. En del får urinläckage, andra får analläckage, vissa får långvarig smärta och andra får framfall. En del får naturligtvis inget av allt detta, men i min värld är de mer undantag än regel. Jag vet att jag också typ bara träffar kvinnor med besvär, men ändå. Börjar du fråga runt i din bekantskapskrets så kommer du får höra alla historierna.

När den där melonen passerat ut genom ett litet, litet hål…

Vi behöver inte överbehandla kvinnor!

De flesta skulle vara oerhört hjälpta av ett första besök och sedan återbesök efter en, två, tre och sedan 6 månader postpartum. De som har behov skulle behöva få en genomgång hur blåsa och tarm fungerar, hur hon ska träna sina bålmuskler, hur hon ska kunna bli av med rygg- eller bäckensmärta, hur hon ska stegra försiktigt i sin återgång till träning och hur hon ska kunna komma tillbaks till en kropp som fungerar precis som hon önskar att den ska.

Det är INTE att över-behandla kvinnor.

De kvinnor som kejsarsnittats kan behöva samma rehabprocess, men med något annat innehåll.

 Att överbehandla är en annan sak

Att överbehandla är att göra onödiga saker inom vården, som patienten lätt skulle kunna göra själv. Att överbehandla är att slarva med skattemedel och strössla med vårdgivartid till patienter som inte behöver. Jag vet naturligtvis att det finns kvinnor som inte hade behövt en massa besök hos fysioterapeut efter sin graviditet. Men om en kvinna anser sig inte behöva det, går tillbaks till crossfitträning inom två månader efter förlossningen och sedan får ett framfall? Hade hon inte behövt det ändå? Några estaka besök hos fysioterapeut kommer alla gånger vara mer kostnadseffektivt än framfallskirurgin.  Jag tänker att det vore bättre att erbjuda alla kvinnor fysioterapi postpartum, med den självklkara rätten att tacka nej.

Frankrike som föredömligt exempel

I Frankrike ingår fysioterapi i det allmänna mödrasvårdsprogrammet, upp till 10 besök postpartum. Vi har en åldrande befolkning, och kvinnor har högre krav på att vara mer fysiskt aktiva nu är förr. Det kommer bara eskalera vad gäller framfalls-, inkontinens- och bäckenbottenkirurgi framöver. Jag hävdar att det inte på något sätt kan vara att överbehandla kvinnor att ge dem förebyggande och behandlande fysioterapi postpartum.

Previous

Next

17 Comments

  • Åh, jag är beräknad i slutet av oktober och är såklart lite orolig över vilka eventuella besvär jag kommer få. Ska jag boka in dig redan nu så jag får tid?? 😉

    • Jag vet inte? Förmodligen borde vi ligga på politikerna och argumentera för att det förmodligen skulle sänka andra vårdkostnader och också kunna vara en vettig ersättare till BB-vårdtid nu när alla helst ska hem en kvart efter att barnet kommit ut. *överdriver en aning*

    • Jag tänker samma sak! Fantastiskt förslag – hur gör man det till verklighet? Frankrike är ju ett föredöme på den frågan. Borde inte det finnas beräkningar där på hur mkt vårdpengar som sparas i längden pga den ordningen? Hade varit intressant att se.

  • Fast alla som vill får träffa en sjukgymnast. Tack vare fritt vårdval. Förr va de ju endast remiss. Idag står de ju var och en fritt att söka. Däremot borde mödravården informera om att det kan vara en bra ide.

    • Fast det är ju långt ifrån alla fysioterapeuter som gör bedömningar av bäckenbotten eller ens vet hur man kollar av en magmuskeldelning eller ens bryr sig om att ge vettiga råd om kvarvarande bäckensmärta. Så även om det är fritt fram för patienter att söka så är det inte lätt att hitta till någon med rätt kompetens! Vi kan verkligen inte lägga ansvaret på vare sig barnmorska eller patient, när det är inom vår egen kår som det ligger ett stort kunskapsglapp. Dessutom finns det väl typ ingenting i dagsläget som säger att vården för kvinnor är bra som den är, så jag förstår inte motståndet mot att förbättra eftervård med en annan kompetens än den som traditionellt erbjudits. Anledningen till att det finns så få fysioterapeuter inom nischen är ju inte att det saknas intresse (jag får flera mejl i veckan av kollegor som vill veta hur de ska bära så åt för att kunna jobba mer med detta) utan att det saknas arbetstillfällen och vårdpolitiska ersättningsformer. I mitt fall går jag/min landstingsenhet i förlust pga mitt arbete. Systemet är anpassat för att kunna ha många patienter i grupp och väldigt korta besök. Vaginala bedömningar passar inte i vare sig grupp eller på 20-minutersbesök. Det gör att trots att mina chefer är väldigt glada över det arbete jag gör, finns det ständigt ett hot om att jag behöver sluta och istället jobba med ”vanliga” patienter som kam generera mer i patientintäkter till verksamheten. Om det funnits ett system där vi inom nischen obstetrik och gynekologi hade kunnat få skäliga ersättningar för att göra vårt arbete på en rimlig tid, så hade vi också kunnat vara många fler och hjälpa kvinnor långt mycket mer än vad vi gör idag.

      • Word! Jag sökte själv vård och den jag fick var totalt kontraproduktiv. “Knip mer!” Mitt problem var inte knipet utan att vissa muskler inte svarade och att jag hade fel hållning. Och var superspänd i bäckenbotten. Inget knip i världen hjälper mot det. Min lokala vård SÖG! Jag blev hjälpt av Dr Sarah Ellis Duvall, en amerikanska med ett onlineprogram jag betalat för själv men som varit asgrymt! Coreexercisesolutions.com heter det. Ett alternativ för oss som inte har bra vård i vår närhet. 100 gånger om hade jag hellre fått hjälp av nån som kunde va i samma rum!

  • Ibland tänker jag att om jag träffat en fysioterapeut på BB som bara hjälpte till lite med hållningen, liksom ”när du kan, försöka börja tänka på att vinkla bäckenet såhär” så kanske men diastas läkt bättre under de där åtta magiska läkningsveckorna? Alltså bara spekulerar..

  • Åh, vilken bra blogg!! Blir närapå gråtfärdig av att 1) äntligen hitta bra, tydlig, omfattande och detaljerad information om bäckenbotten och allt som hör därtill 2) att någon brinner för detta och ogenerat tar sig an ämnet om inkontinens. Efter mitt första barn fötts sökte jag efter 11 dagar upp förlossningen då jag hade SÅ ont, men läkaren gjorde inte ens en undersökning, utan konstaterade att “det gör ont att föda barn, men ni 80-talister har så låg smärttröskel”, vilket gjorde att jag bet ihop några dagar till, tills jag vöev tvungen att besöka gynaakuten några dagar senare där man konstaterar att stygnen gått upp och jag hade ett öppet sår efter klippet. Efter bl.a. sånt bemötande blev jag sargad och vill inte söka vård av rädsla att bli avvisad och negligerad. Jag älskar att träna, och kommer aldrig att ge upp det, men söker febrilt efter info och råd för att förstå min bäckenbotten och varför jag ibland läcker. En fråga: kan graden av ansträngningsinkontinens variera beroende på menscykeln? Eller tid på dygnet (konstig fråga…)? Jag läcker ibland en del, ibland inte alls. Tack snälla för en fantastisk blogg. Jag kommer sträckläsa alla inlägg. Ser fram emot att följa er. TACK!!!

    • Hej och välkommen hit! Här finns troligen mycket matnyttigt för dig, använd sökfunktionen för att hitta gamla inlägg om bäckenbotten, inkontinens och träning. Men kort svar; menstruationscykeln kan påverka jättemycket!

  • Gick in på länken och läste studien. En sak jag undrar över om jag missuppfattar, menar dem att 80-90% kvinnor klarar sig helt utan skada? Och att perinealkroppen eventuellt ”undergår” nån slags uppmjukning i slutet av graviditeten?

  • Jag tror också det vore bra med sådana besök men jag tvivlar att jag haft någon form av mental närvaro att göra övningar varken vid 1 eller 3 månader. Med båda barnen har jag liksom “vaknat upp” ur barnbubblan först när barnet varit 4-5 månader och ens börjat fundera på mig själv, min kropp och vad jag känner, tänker och vill. Vid 1 och 3 månader hade jag bara sagt att allt är underbart och min kropp är fantastisk och det är sant, det har varit vad jag känner för jag är fortfarande så fantastiskt glad att slippa vara gravid (mår psykiskt dåligt från början till slut) och så fokuserad på barnet och att vara mamma att jag bara liksom beundrar min egen kropp och vad den klarat av (graviditet och förlossning). Vid sex månader kanske jag kunnat ge någon form av korrekt bedömning av eventuella bräckligheter och kanske vara mogen att fundera på några övningar. Så för mig säger jag: flexibelt schema så jag kunnat haft en chans att ta till vara någon hjälp.

    Såg kommentaren ovan om menscykeln. Jag upplever att jag har klart mer problem med läckage när jag är nära mens. Jag har börjat med knipövningar nu och märker förbättring både under den perioden och till vardags men en klar skillnad. Funderar på det där med kontinensbåge, är detta något som kan funka de dagarna eller är det så styrt av hormoner att det ändå inte funkar? I min släkt har många opererats och jag utgår från att jag förr eller senare får göra det också men nu tycker jag inte att det borde vara nödvändigt om jag kunde få aningens bättre ordning på kroppen även kring mens. Undrar även vad det exakt är som händer om man ofta är förstoppad och som gör att det kan göra en inkontinent.

    • Det är så pass trångt inne i bäckenet att förstoppning kan trycka på blåsan och öka risken för urinläckage. Sedan är långvarigt krystande en av de större riskfaktorerna för bäckenbottendysfunktion, näst efter förlossningar i sig. Finns folk som aldrig fött barn men som får framfall av långvarig förstoppning etc. Och som svar på din fundering angående menstruation, ja när jag jobbar med patienter är ju målet alltid att de ska bli besvärsfria hela månaden. Du kan söka i sökfunktionen för fler inlägg om inkontinens, bajs etc om du vill hitta mer!

  • Ok, tack för svar! Ja, alltså det vore verkligen en dröm att få träffa en fysio nån gång första året efter förlossning. Åh vad hela apparaten mödravård/förlossningsvård har att jobba på förändra förbättra jag tror och hoppas på en vändning. Jag har nyligen själv fått erfara inkontinens igen, hade det strax efter fl men det var övergående tack o lov , men paniken jag kände då var hemsk. Den här gången kände jag bara, okej, nu måste jag in på baking babies och uppdatera mig haha! Sååååååå oändligt tacksam för denna blogg ni driver! Ni/du får mig att känna mig lite tryggare i allt detta.. Tack!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *