Bäckensmärta är inte normalt!

Bäckensmärta är inte normalt.

Att ha bäckensmärta är att vara sjuk?

Ländryggs- och bäckensmärta hos gravida har en konstaterat negativ effekt på funktion och välbefinnande. Smärtan kan påverka allt i det dagliga livet. Det kan vara till synes enkla aktiviteter som orsakar den värsta smärtan. Många upplever att 30 minuters gående eller stående är smärtgenererande. En vanlig föreställning är att graviditetsrelaterad smärta är är normalt och att det inte är nödvändigt att behandla eftersom det går över efter graviditeten. Smärtan under graviditeten är vanlig och inte farlig, men det är inte okej att normalisera ett smärttillstånd på det sättet!

 

Bäckensmärta
En preggomage i vecka 37 som aldrig hade kunnat motionera på annat sätt än genom cykling.

Bäckensmärta är inte farligt, men det är inte heller normalt

Om du hamnar hos en vårdgivare som verkar tycka det, rekommenderar jag dig att byta!

Det här inlägget skrev till en början som en del av flera andra inlägg som en reaktion på hur många slänger sig med meningar som ”graviditet är inte sjukdom”. Jag  funderade över det här med begreppen hälsa, sjukdom och ohälsa i förhållande till graviditeter. Jag skrev om att WHO har formulerat definitionen  att ”Hälsa är ett tillstånd av totalt fysiskt, psykisk och socialt välbefinnande, inte bara frånvaro av sjukdom eller defekt”. Om hälsa är välbefinnande kommer delar av näst in till alla graviditeter innebära en avsaknad av hälsa, och funderade kring detta.Efter en tid tog jag upp ämnet igen, men gick då lite hårdare åt Försäkringskassan och deras regelverk. Jag förargade mig över att ohälsa inte ohälsa, bara för att det infaller under graviditet. Detta enligt försäkringskassans tankesätt.Strax där efter läste jag en artikel om bäckensmärta och sjukskrivningar i Sverige och konstaterade med artikelförfattarna att det är vår kulturella uppfattning om att ”graviditeter inte är en sjukdom” som ställer till det för många kvinnor. Några dagar senare kom jag över en artikel om hur Taiwanesiska kvinnor ser på graviditeter .

Bäckensmärta som inkörsport till annan ohälsa

Jag hittade en annan artikel på ämnet och måste få citera.

Numerous women suffering from pregnancy-related low back pain and pelvic girdle pain experience difficulties performing normal daily activities such as prolonged sitting and/or getting up from a sitting position, turning over in bed, dressing/undressing, walking, lifting and carrying small weights. Also, women with pelvic girdle pain seem to be more afflicted than women with pregnancy-related low back pain and some may become so incapacitated to the extent that there is a need to use crutches and/or wheelchairs. Many women also experience sexual difficulties due to the pain. We have previously reported that 7/10 women with pregnancy-related low back pain/pelvic girdle pain are more likely to have an unsatisfying sexual life during pregnancy compared with women without pain. So when taking into account the decreased functional status of many women suffering from this and that the life-time prevalence of low back pain in Swedish women has been estimated to 66%, and that the prevalence of pregnancy-related low back/pelvic pain during pregnancy is even higher (72%), this condition must instead be considered a complication of pregnancy and a major health issue among women in childbearing age.”

Jag har även läst en artikel som summerar tydligt att graviditeter ofta är inkörsporten till ländryggssmärta

Kvinnor totalt sett drabbas oftare än detta av män. En kan ju undra varför…

”Women are at greater risk for persistent low back pain than men. The point prevelance in low back pain is increased in pregnant women (25 %) comperad with non pregnant women of the same age (6,3 %). Sixteen percent of women with pregnancy-related low back pain report persistent pain 6 years later. Thus pregnancy represents a specific risk for persistent low back pain.”

Nu är det spikat, klart och slutdiskuterat.

Bäckensmärta under och efter graviditet måste anses vara en graviditetskomplikation och innebär en stor negativ hälsopåverkan för kvinnor som drabbas. Det är ohälsa. Punkt.

Med detta inlägg vill jag dock absolut inte skrämma upp någon som lider av   bäckensmärta. läs detta inlägg  så som att jag ondgör mig över vår kulturella syn på graviditeter och bäckensmärta. För mer pedagogiska tips om just detta kan jag rekommendera bland annat dessa klipp:

Tankar och funderingar kring detta? 

 

Alla inläggen i serien:

Tema graviditetsrelaterad bäckensmärta

Graviditetsrelaterade bäckensmärtor, vad gör ont?

Smärtspiralen vid bäckensmärta

Behandling av graviditetsrelaterad bäckensmärta

Previous

Next

9 Comments

  • En fundering som du kanske kan ha något klokt att säga om….. Det här med bäckensmärta – eller framför allt då foglossning. Det ställer ju såklart till det under själva graviditeten men försvinner ofta efteråt.

    Men, min mamma (som är 64 år och väldigt ogravid =)…..) klagade hemskt på ryggproblem när hon var här sist. Hon hade fått ganska tunga smärtstillande och en förklaring om att orsaken till smärtan stammar i den foglossning hon hade när hon var gravid.

    För mig låter det osannolikt. Jag menar – vi, fyra syskon, är ju vuxna nu och den yngsta av oss är 35 år. Kan det verkligen spöka så länge? Eller dyka upp senare som ett problem i äldre år? Och framför allt – kan man göra något åt det?

    • Har hon alltså inte haft besvär på typ 35 år? Personligen tycker jag då att det låter lite orimligt med bäckensmärta som hör ihop med graviditeteterna mer än väldigt sekundärt isf. Att diffa mellan rygg-och bäckensmärta kam vara klurigt, om jag var din mamma hade jag gått till en annan vårdgivare för en second opinion.

      • Jodå, hon har haft ont i ryggen så länge jag kan minnas. Men så jobbar hon inom äldrevården och har nog alltid skyllt ryggsmärtorna på det. Det är först nu jag har hört kopplingen mellan gammal foglossning och dagens smärtor.
        Men ja, en second opinion är nog inte fel. =)

  • Hei Takk for dine tanker. Jeg håper at du fortsetter å sett fokus på svangerskapsrelaterte bekkenleddsmerter / bekkenløsning / bækkensmerter / Pelvic Girdle Pain! (Oi, oi oi så mange navn dette ”kjære barn” har!) Jeg fikk slike smerter i alle tre bekkenledd i svangerskap i 1991 – og jeg er ei ( av de heldigvis meget, meget få) som aldri har blitt bra igjen. I Norge har vi organisasjonen Landsforeningen for Kvinner med Bekkenleddsmerter ( LKB.no ) og i Danmark har de organisasjonen Bækkensmerter.dk. Blant medlemmene i disse organisasjonen finnes mange som lever med meget langvarige bekkenleddsmerter. Dessverre har forskningen enda ikke kommet så langt at den har sett på disse langvarige – over flere tiår – smertetilstandene. Ja, faktisk så ser det ut til at forskere på pregnancy-related pelvic girdle pain fortsatt må legge fram dokumentasjon på at tilstanden finnes i svangerskapet! Takk for at du sprer informasjon – det nytter! Hilsen Anne Randi i Norge

  • Skönt varje gång någon tar kvinnohälsa på allvar. Jag har haft foglossningsbesvär med båda barnen. Kryckor, rullator och med senaste även rullstol i slutet. Tjejen är 1,5 år och har fortfarande problem med rygg men framförallt en punkt i högra skinkan som gör att jag har ont vid ansträngning (typ lyft, sitta oskönt) och även gör så jag inte kan gå ibland. Vissa dagar känns det som att man kommer ha ont resten av livet. Men sakta och med försiktig träning så ska det väl ordna till sig tids nu.
    Du kanske är en av dem som är med och gör livet som kvinna bättre! Tack för det! Att du inte gör som många andra och säger att det är normalt. Bara att någon tar en på allvar är betydelsefullt!!

  • Hej Mia!

    Jag fick mitt barn för 2,5 år sedan. Hade då ganska måttliga foglossningsbesvär i slutet. Blev sjukskriven två månader innan men kunde traska till affären och ta kortare promenader utan att det gjorde ont (lite molande kanske men inte för ont).

    Jag var så förberedd på att mina besvär skulle gå över efter förlossningen. Vilket jag i och för sig tyckte att de gjorde i typ ett halvår. Jag gick ofta långa promenader med vagnen vilket gick jättebra.
    Men så efter ett halvår började jag få ont. Hugg i insidan låret närmst bäckenbotten (svårt att förklara när kroppskännedomen är skrattretande liten) när jag stödde mig på ett ben. T.ex när jag gick i trapp eller tog på mig byxor. Detta i sin tur gjorde att jag blev rädd för att träna, jogga i mitt fall.
    Det tog två år innan jag vågade för att det gjorde så ont innan dess. Men när jag då provade så gick det bra, träningen var inte kontinuerlig förrän nu 2 år och 3 månader efter förlossning. Har kunnat jogga både på grus och asfalt 3 gånger i veckan á 5km. Men så ställde jag upp i vårruset, maxade min kapacitet och kom in på en för mig bra tid. Detta fick jag dock ångra, molande värk i hela bäckenbotten och hugg precis som förut dock bara ibland, vissa dagar.

    Familjen funderar på ett till barn men jag är livrädd för att det ska bli samma igen. Jag väger ganska mycket och det blir tyvärr inte bättre genom att jag inte tränar.

    Har också en knäskada som gjorde sig påmind efter loppet.

    Vad ska jag ta mig till och när ska man hinna gå till en fysioterapeut när man har barn som ska hämtas och lämnas och ett jobb som skötas.
    Usch jag är på bristningsgränsen här känner jag. Blev så himla ledsen och bitter när det kom tillbaka.

    • Hej! Jag tycker inte att det låter självklart att dina besvär som kommit senare alls är relaterade till graviditetsrelaterad bäckensmärta. Det skulle lika gärna kunna vara någon annan muskuloskeletal smärta, eller något mer underlivsrelaterat. Det är ju naturligtvis lika besvärligt och smärtsamt, oavsett vad det beror på. Men det jag menar är att det inte behöver innebära att du får (ökade) besvär under en graviditet. OM jag var du skulle jag redan nu gå till 1) en gynekolog och 2) en fysioterapeut för att få en bedömning om det är något som går att provocera fram vid en undersökning i dagsläget som kan förklara dina besvär. Då kan ni eventuellt göra en plan för hur du ska hantera symtom både nu och om de skulle förvärras. Jag uppmanar alltid de som haft det jobbigt under/efter en tidigare graviditet att komma till fysioterapeuten så tidigt som möjligt under nästa graviditet, så att vi kan göra upp en plan. Och ja, tiden? Du ordnar det om det behövs. Du lyckas ju troligen hitta tid för frisör, tandläkare och whatnot nu i dagsläget. Måste man så måste man, menar jag. Jag vill inte alls låta happyclappy som att jag inte fattar att det känns knöligt, men bara rest krasst – det brukar gå. Jag läser din kommentar också som att din oro är det värsta just nu, och den tycker jag att du ska ta på allvar. Alltså, om du behöver ha någon vård/bedömning/behandling redan i dagsläget behöver du nog ta tag i det, så att det här inte blir en oöverstiglig tröskel när det väl blir aktuellt med syskon. Stort lycka till och kram!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *