Vår religiösa vardag

Vår religiösa vardag

De här frågorna är både jättelätta och jättesvåra att svara på. För om vi ska vara krassa så påverkar vår kristna tro oss ganska lite i vardagen, sett till vad vi gör. I dagsläget går vi nästan aldrig till kyrkan på söndagarna. Länge var det för att vi hade barn som sov mitt på dagen. Sedan har det också varit för att de har varit för små för att gå på söndagsskola, och för att vi ändå inte får uppleva något om vi springer runt med barnen utanför kyrksalen hela gudstjänsten.

Vi ber med barnen varje kväll, och pratar ofta om tron. Däremot har vi som kristna feminister lite svårt för nästan alla barnbiblar, eftersom de i regel ENBART har rum för skäggiga gubbar. Det är oftast fler lejon med i barnbiblarna än vad det är kvinnor, det är extremt provocerande.

Religiösa aktiviteter?

Vad är en religiös aktivitet? Typ barnkör? När vi flyttar ska vi försöka kolla av utbudet av barnaktiviteter i kyrkan som ligger nära, vi skulle nog gärna låta barnen testa just barnkör eller något annat sådant. Men det är på samma premisser som de kommer få testa om de gillar andra aktiviteter, alltså de behöver ju naturligtvis bara fortsätta om de trivs.

Tron påverkar hur vi tänker

Vi kan verkligen inte påstå att troende människor i gemen verkar vara bättre, trevligare eller ödmjukare än andra. Men vi använder nog i alla fall vår tro som en motivation för att personligen sträva åt just detta håll, att själva bli bättre människor.  På så sätt påverkar vår tro våra vardagliga beslut till viss del. När det kommer till stora beslut, svåra saker eller grejer som gör oss väldigt glada/tacksamma brukar vi också försöka sätta ord på detta i bön.

Det här är lite läskigt att skriva om

Det finns alltid någon som kan döma. En ”jättejätttekristen” kan döma oss för att vi är slarvkristna som knappt går i kyrkan. En väldigt icke-troende person kan bli väldigt frustrerad över att vi som annars verkar vara rationella människor tror på Gud. Vi tänker som Mamma Mu. ”Det finns fler än ett sätt att göra rätt”. 

 

Previous

Next

One Comment

  • Mamma Mu har helt rätt! 🙂 Själv räknar jag mig inte som kristen då jag inte direkt tror på Gud, men jag har alltid uppskattat kyrkans gemenskap. Jag har trivts i kyrkan. Gått på kyrkans barntimmar/öppna förskolan, sjungit i kören från att jag var 6 år upp till högstadiet, konfirmerat mig, varit konfirmandassistent, varit med på en massa läger osv. Jag är även döpt, gift och har döpt mitt barn. För mig är kyrkan en fin och mysig plats, även om det inte har så mycket med själva religionen att göra för mig. Däremot har jag inte heller något emot religionen i det hela, om ni förstår hur jag menar 🙂 Och jag har definitivt en stor respekt för tron.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *