Bäckenbottencentrum

Bäckenbottencentrum

De här frågorna är inte lätta att svara på, av flera olika skäl. Det främsta skälet är att vården i Sverige ser så otroligt olik ut i olika landsting. Det handlar både om organisation, men också om kompetens och tillgänglighet. Jag är också dubbel i frågan, för jag är både vårdgivare och patient. Vissa saker känner jag inte att jag kan skriva rakt ut, eftersom jag också är på vårdgivarsidan av detta. Är du förlossningsskadad och vill ha insidertips från andra förlossningsskadade rekommenderar jag att fråga i Facebookgruppen (förlossningsskadad – du är inte ensam).

Vad är ett bäckenbottencentrum?

Det bäckenbottencentrum som jag känner till bäst är det på Huddinge sjukhus. Jag snor också deras förklaring till vad ett bäckenbottencentrum är:

”Karolinska Bäckenbottencentrum för kvinnor och män är ett högkompetent specialistcentrum för de patienter där primärvårdens eller specialistläkares kompetens och resurser inte räcker. Orsaker till funktionella rubbningar kan vara bäckenbottenskada efter förlossning, neurologiska sjukdomar, tarmsjukdomar, prostatasjukdom eller följder efter tumörbehandling. Patienter som är aktuella för Karolinska Bäckenbottencentrum har ofta besvär från både tarm och blåsa i form av inkontinens och/eller tömningssvårigheter, trängningar ibland i kombination med smärta i underlivet. För dessa patienter har dysfunktionen en negativ inverkan på livsföringen med stora svårigheter vid social samvaro, yrkesliv, samliv och möjlighet till fysisk aktivitet, ofta i kombination med oro, nedstämdhet och sömnstörning.”

I Stockholm finns även SÖS och Danderyd.

Sedan verkar det var sämre med sådana här enheter ute i resten av landet. Jag googlar mig till att Malmö Universitetssjukhus verkar ha någon liknande slags enhet, men tycker att de ändå verkar jobba mest med renodlade anala besvär. (Rätta mig gärna om jag har fel). I Göteborg hittar jag ingenting. Och likaså i resten av Sverige. Det innebär att du som patient kan bli remitterad till Bäckenbottencentrum i Stockholm vid behov, om jag fattat det rätt.

Det här är ju naturligtvis orimligt.

Det är liksom inte en hel armada med personal på bäckenbottencentrum i Stockholm, det är fortfarande enstaka anställda per profession. Väntetiderna är långa.  Är det något som behöver förbättras i svensk kvinnosjukvård så är det tillgängligheten till kompetenta vårdgivare. Det här tror jag att vi behöver bråka oss till på något sätt, men jag vet inte riktigt hur.

Hur gör jag för att få komma till ett bäckenbottencentrum?

Du ska kunna be din vårdcentral, din gynekolog eller i vissa fall din barnmorska att skriva en remiss.

Hur allvarliga skador behöver jag ha?

Det här är ju en oerhört svår fråga. För en del personer har ju jättestora besvär men på pappret en helt normalt förlossning och få eller små konstaterade skador. Så man kan inte alltid gå på befintliga diagnoser, och det kan väl ställa till det lite. Om du träffar en vårdgivare som ihärdigt förminskar dina symtom och besvär kan det ju vara problem att få denne att skriva en remiss. Men om du har besvär som hållit i sig längre än ett år efter en förlossning och efter att du slutat amma, och du inte får gehör eller vettig undersökning behöver du kanske kräva en second opinion.

Ett bäckenbottencentrum kan vara ett alternativ.

Det finns ju också andra enheter som inte just har namnet ”bäckenbottencentrum” som ändå är bra och gör vettiga bedömningar och behandlingar.

Tipsa gärna i kommentarsfältet om ni känner till några sådana!

 

 

Previous

Next

8 Comments

  • Så viktigt att det här tas upp! Är själv förlossningsskadad och har fått leta halvt ihjäl mig efter ett bäckenbottencentrum (som inte finns) nu när jag har kvarstående besvär efter min förlossning. Dessutom har inte mitt landsting avtal med något annat bäckenbottencentrum än Malmö, men där finns inte heller rätt kompetens eller utrustning gällande exempelvis levatorskador. Jag har istället skickat egenremiss till Huddinge och då får jag bekosta ev. resa och sånt själv. Det är så fruktansvärt att kvaliteten på vår vård ska vara beroende av var vi bor!

  • Jag tänker att en generell kompetenshöjning inom vården gällande förlossningsskador vore bra. Särskilt tror jag på en kompetenshöjning och -breddning på specialistmottagningarna. Det känns som att väldigt många besvär (t.ex. tarmtömningsproblem eller avslitna muskler) är så pass vanliga att de inte skulle behöva remitteras till annat landsting. Sen tänker jag också att det vore bra att inte skilja så mycket som man gör på psykiska och fysiska problem, att bli avfärdad från en kvinnoklinik för att man även råkar behöva hjälp med psyket känns kontraproduktivt.

  • Vet inte om facebookgruppen du rekommenderar har medlemsstopp, skickade medlemsförfrågan för flera månader sedan och har fortfarande inte hört nåt. Medlemsantalet verkar stå rätt still också, tyvärr. Hade velat ha insidertipsen.

    • Hm, ja jag vet inte.Kanske att det är kinkiga med godkänna folk om det inte typ framgår tydligt vem det är på profilbilden, typ att det gärna får synas att du är någon som skulle kunna vara förlossningsskadad. Jag har alltså ingen aning. Det är ju några helt vanliga privatpersoner som är administratörer så de kan ju ha mycket att göra också. Men vet att mellan mars och maj så ökade antalet med typ 100 (jag vet, för jag brukar nämna det när jag föreläser).

      • Åh, hoppas att det bara är så att de har mkt att göra då. Det kanske är så många på kö att det tar 3+ månader innan man blir godkänd (skrämmande att så många behöver gruppen). Min tidigare bild var från när jag var gravid och nuvarande är med bebis, så det borde ju inte vara hindret iaf.

  • Jag har blivit opererad för rectocele på Västerås sjukhus. Mitt yngsta barn är snart 4 och det när hon var ca 2 år som jag upptäckte att tarmen buktade in mot slidan. Jag sökte via gynmott och fick först ett jättemärkligt möte med en gynekolog. Orkar inte dra hela storyn här. Men så ringde jag till en annan gynmott ett år efter det och där blev jag bättre bemött. De sände remiss till kvinnokliniken. Efter två besök hos dem hade jag fått godkänt för operation. Min skada var av den lägre graden så jag tror att Tack vare satsningen på extra resurser som landstinget fått för förlossningsskador så fick jag op. Hade det varit för 3 år sen hade jag sannolikt fått ett nej… Ni som bor i Västmanlands län kan ju göra ett nytt försök om ni fått nej tidigare 🙂

  • Även jag vill poängtera vikten av att testa flera vårdgivare och att våga lita på sin egen uppfattning om att något är fel.
    Det var den TREDJE gynekologen (och femte vårdgivaren totalt) jag gick till häromdagen som gjorde en ordentlig bedömning av förlossningsskadorna (som tyvärr visade att det var lite VÄRRE ställt än jag själv trodde) och inte tvekade att skicka vidare till operation om jag inte blivit bättre när det gått ett helt år efter förlossningen (har bara gått 8 månader än så länge) samt att jag under den tiden ska göra 100 knip (istället för de 30 jag gjort hittills som visserligen minskat inkontinensen lite men inte lyckats få bort den) och andra icke-kirurgiska behandlingar för mina andra problem.
    (Jag är föredrar att testa ALLT innan operation – målet för mig är inte operation utan att få information om vad som är fel och lämpliga behandlingar).

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *