Hur vi träffades och en drömgäst

Hur träffades ni?

Vi träffades kring nyår årskiftet 2004-2005 på ett kristen nyårshappening för ungdomar. Mia var då 18 och jag 21. Vi var båda med som volontärer, jag upprest med ett gäng från Öckerö och Mia var med sina vänner här från Stockholm. Vi träffades liksom i förbifarten ett par gånger under nyårsdagarna, men det blev inget mer än så där och då. Mia lyckades få tag i min mejladress och några dagar efteråt slängde hon iväg ett mejl. Vi mejlade kilometerlånga mejl de första månaderna på 2005 och den 26 februari kom hon ner till Öckerö för att hälsa på. Samma kväll bestämde vi oss för att bli ett par, och har så varit sedan dess. Och nu om några dagar har vi alltså varit gifta i 10 år!

Hur började ert mat-/bakintresse?

Alla såna här frågor börjar bli värsta arkeologiska utgrävningarna i minnet, alltså. Håller vi på att bli SÅ GAMLA? Men så här var det. Under åren vi pluggade 2005-2008 så fick vi en vana att baka frallor och kolla på Dr House på tisdagskvällarna. Det började med att Mia började baka grahamsfrallorna från receptet på Kungsörnens mjölpaket. Något år senare fick jag en brödbok av Mias mamma, och då började vi baka oss igenom hela den boken. Efter det började jag inse att mitt kemiplugg och bakning/matlagning hade många gemensamma nämnare. Att både Mia och jag gärna bakar och lagar mat som ett gemensamt sätt att umgås är ett plus.

Vem i hela världen (död eller levande) skulle ni helst bjuda på middag? (Välj en person var!)

Mia:

Oj, haha. Alla människor jag har som idoler vill jag nog verkligen inte bjuda på middag. Jag hade nog varit så nervös att jag varken hade varit eller haft trevligt på hela middagen. Om jag måste välja en kändis hade nog varit Jason Diakité. Jag tänker mig att han är trevlig! Det skulle annars varit superkul att få bjuda på en god middag för något sammanhang som absolut inte förväntar sig det. Kanske i en fattig by på Sri Lanka eller något sådant. Då hade jag velat vara i bakgrunden, typ serverat eller diskat, absolut inte velat vara ”värdinna”. Det är inte en person, jag vet. Men jag får större prestationsångest av EN person än av ett gäng.

Joseph:

Vilken fråga! Jag väger mellan Jules Verne och Leonardo da Vinci. Jag väljer Jules Verne! Vi skulle diskutera världen som den var för honom och hur han uppfattade den, hur den är idag och vilka stora mysterium som kvarstår i vår tid.

Och vad skulle ni bjuda på?

Mia:

Alltså, det här är så hypotetiskt! Men om det bara hade varit en bättre trerätters hemma hade jag nog valt petit chouxer med kallrökt lax, rom, dill och philadelfiafyllning till förrätt. Italienska köttrullader med parmesan/kapris/sardell/vitlöksfyllning och en härlig sås och potatis till huvudrätt. Och en cheescake med limecurd till dessert. Eller är vår tilltänkte gäst vegetarian möjligen? Då hade vi fått tänka om. Hade det varit en bjudning till en Sri Lankesisk by och möjligheterna hade funnits hade vi nog gjort mängder med lasagne (europeisk mat är superexotiskt där) och glasstårta till dessert.

Joseph:

Middagen skulle bestå av thailändska friterade fiskkakor till förrätt. Japansk bento bestående av ramen, sushi och yakiniku med ris till huvudrätt. Till efterrätt skulle det bli Rocky Road, glass och kladdkaka. Detta är mat från länder som jag tänker att Jules inte besökte under sin livstid och som troligen vore ny för honom. Glass kanske han har ätit, men inte med salta nötter, kolasås och marshmallows.

 

Bonus: 

Wollmar hälsar att han skulle bjuda HC Andersen och bjuda på spagetti och köttfärssås och sedan glass.

Previous

Next

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *