En fråga från en av Kittys läsare

En fråga från en av Kittys läsare

Kitty hade en ”snipp-tema”-vecka för någon vecka sedan och jag hjälpte till att svara på lite frågor. Det rullade in en fråga lite sent, och jag lovade svara. Sen glömde jag bort det lite. Men nu, ”bättre sent än aldrig”, kommer svaret! Frågan löd:

Hej Kitty!
Jag tycker det är helt SJUKT att förlossningsskador inte pratas om mer.
Min fråga handlar därför om just förlossningsskador. Vad är det egentligen som rent fysiskt händer när någon ”spricker” vid förlossning? Liksom hur ser dessa sprickor ut, var uppkommer dem? Sen undrar jag också om det går att på något sätt undvika förlossningsskador, både den som föder och vad barnmorskor gör för att förhindra detta?

Nu är det ju jag som svarar, men jag tänker att frågeställaren hittar hit tillslut.

Förlossningsskador

Det finns ingen enhetlig definition av begreppet förlossningsskador. Det finns också ett stort spann av vad som är normalt att ”skadas” under förlossning. Närmare 90 % av alla kvinnor får någon slags bristning vid en vaginal förlossning, med alla dessa uppfattas inte som en skada. En kvinna kan dock ha en på pappret mindre skada, men en uppfattning om en traumatisk upplevelse. Oftast menar nog de flesta att en grad 1-bristning som omfattar vaginal slemhinna är ”att räkna med” vid en vaginal förlossning. Grad 2-4 som också involverar muskler  är mer regelrätta skador. Även ett klipp kan räknas som en grad 2-bristning. Mer om de skador som graderas 1-4 finns här. Utöver dessa finns också skador på en muskel som heter levator ani. Dessa graderas inte och sys inte, men drabbar runt 10-20% av alla vaginalt förlösta kvinnor.

Det finns också skelettskador i bäckenet, svanskoteskador och andra skador. En del får också bristningar i andra håll kring vagina, upp mot urinrör eller klitoris. Detta gör naturligtvis också ont, men anses inte vara lika allvarligt eftersom det ”bara” gäller slemhinna och inte muskler. En annan slags skada är det som kan kallas buktande slidväggar och framfall.

Du själv avgör?

Min egen uppfattning är att du själv har rätt att definiera om du är förlossningsskadad eller ej. Det finns förlossningsskador som missas av vården.  Födande som drabbas av smärtor och funktionsbortfall även på lång sikt, men som på pappret har haft bra förlossningar. Dessa kvinnor brukar inte bli hjälpta av just det konstaterandet i alla fall, att ”allt ser så fint ut”.

Skademekanismen

Det som fysiskt händer när någon ”spricker” vid en förlossning är att själva utgångshålet för bebisen töjs ut så pass att muskler och stödjevävnad runt omkring går sönder. Bäckenbotten sträcks ut runt 300% vid en vaginal förlossning, och det är egentligen ett under att musklerna håller i så stor utsträckning som de gör. Bäckenbottens muskler är liksom de flesta andra muskler två likadana på var sida om kroppens mittlinje. I underlivet är det mellangården som utgör mittlinjen, och oftast är sprickan bak mot denna eller snett ut. Musklerna ”sprängs isär” från sitt fäste i mitten. Det här låter väldigt krasst, men det är också en förklaring till att en del inte mår helt toppen i underlivet efter en vaginal förlossning.

Att undvika förlossningsskador

Forskningsmässigt finns det stöd för att varma, våta kompresser under krystskedet kan minska de större bristningarna. Ibland kan klipp minska risken för grad 3 och 4-bristningar, men ett klipp i sig innebär en grad 2-skada. Det finns inget tydligt stöd i vetenskapen för någon annan slags förebyggande åtgärder. Barnmorskor har dock många olika sätt att jobba för att försöka minimera antalet skador, vad gäller handgrepp och ställningar. Vad gäller levatorskador som verkar långa utdrivnings skeden (från det att den födande är 10 cm öppen tills att barnet är ute) vara en riskfaktor. För svanskoteskador verkar ryggliggande ställningar vara en risk. Det totalt största riskfaktorn för förlossningsskador är att vara förstföderska. Övriga riskfaktorer är att barnet är väldigt stort, att barnet kommer ut felvänt, att sugklocka eller tång behöver användas och om den födande är könsstympad.

Att själv förebygga förlossningsskador

Att vänta och föda barn är inte helt riskfritt. Det går inte att komma ifrån alla riskfaktorer (typ som att vara förstföderska) och det går heller inte att förutse allt som eventuellt kan hända vid en förlossning. Däremot så kan vi luta oss emot statistiken. I Sverige är det ca 4 % av alla födande som får de värre sortens muskelbristningarna vid förlossning. Det innebär att 96 % inte drabbas av detta. Jag tror inte att ens den bästa förlossningsvården i världen kan förebygga eller undvika 100 % av alla förlossningsskador, men en stor del av de där 4 % borde kunna vara undvikbara.

Mina  egna tankar om att förebygga förlossningsskador

Jag tror inte att min egen förlossningsskada (grad 4) hade kunnat undvikas på annat sätt än genom att förlossningen (som inte hade en helt lyckad progress) eventuellt borde ha avbrutits till fördel för ett kejsarsnitt. Detta färgar kanske min syn på det hela, genom att jag tänker att det är ganska lite kvinnor i gemen faktiskt kan göra. Jag födde ett stort barn (nästan 4 kg), är själv liten (under 160 cm). Barnet var inte fixerad vid förlossningens början, sjönk inte ner som han skulle, drogs ut med sugklocka och fastnade med axeln på vägen ut. Inget av det där låg i mina händer att påverka, riktigt.

Jag VET att det finns folk som tänker annorlunda

Det finns folk som förespråkar bäckenbottenmassage, avslappning och bäckenbottenträning.Det finns folk som förespråkar vissa metoder eller förberedande kurser.  Jag tänker att du eventuellt kan jobba aktivt på att kunna reglera spänningen i din bäckenbotten och i kroppen som helhet. Att inte spänna dig när värkarna kommer, för det brukar bara förstärka smärtupplevelsen. Kommer det kunna påverka utfallet av förlossningen sett till skador? Det är nog ingen som vet, men själva upplevelsen blir ju eventuellt bättre. Det finns diskussioner om huruvida epiduralen påverkar till det bättre eller det sämre, och vetenskapen är lite spretig vad det gäller just detta. Jag tänker också att det inte nödvändigtvis behöver vara så att en förlossning som slutar i en förlossningsskada behöver vara traumatisk. En del förberedelser kan eventuellt optimera upplevelsen, även om det kanske inte alltid går att påverka utfallet. Mer om förlossningsupplevelse skrev jag här. 

Det är inget lätt eller enhetligt ämne

Det här svaret är inte ett kort och koncist svar till frågeställaren. Det finns mycket att orda kring, och jag har skrivit spaltmeter om tangerande ämnen. Välkommen att använda bloggens sökfunktion om du vill läsa vidare!

Previous

Next

8 Comments

  • Jag undrar varför inte alla barnmorskor använder varma våta kompresser i utdrivande krystfas? Om det visat sig ha god effekt och finns med i sbu rapporten. Jag födde fram mitt barn på rygg med forcerade krystningar utan varma kompresser, då har ju barnmorskan frångått de riktlinjer som tagits fram. Eller?

    • Inte nödvändigtvis. Gör de allt rätt med handgrepp och val av interventioner så kan de flesta bristningar nog förebyggas. Tror det var typ i Östersund som de hade minskat sina procent med stora bristningar från typ 5 till 0.någonting, utan att höja frekvensen av klipp och kejsarsnitt.

  • Hudiksvall gick från 4 till 0,5%. Väldigt väldigt tråkigt att så många ,mig själv inräknad, hamnar i den gruppen som hade kunnat slippa att brista med rätt kompetens i förlossningsrummet. Känns ju mer ”okej” om bristningen uppstår av orsaker som inte gick att påverka. Eller vid sugklocka eller nån annan komplikation. Men liksom att det händer för att bm uppfattar att barnet är ngt stressat, som i mitt fall, när en annan bm kollade min journal och hon förstod inte alls varför förloppet skyndades på, samt höjde på ögonbrynen över en del andra saker.. Det är jobbigt för mig att komma över.

    • Vården i siffror kan kanske ha. SCB kan också ha vissa mått. Men eftersom alla bristningar inte registreras så får du kanske inte helt adekvata siffror någonstans.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *