Gravid med reumatisk sjukdom

Gravid med reumatisk sjukdom

Inga hinder, men planering krävs

Reumatisk sjukdom är sällan ett hinder för graviditet. Däremot kan det finnas många frågor och funderingar om läkemedelsbehandling och graviditet. Angående detta vill jag i första hand rekommendera dig att prata med din läkare om hur du ska resonera och göra. En del antireumatiska läkemedel bör sättas ut flera månader innan graviditeten. Andra får att fortsätta med, eller påbörja ny behandling med, under en graviditet. Det anses vara de första 12 och de sista 4 vara veckorna av graviditeten som är känsligast för fostret vad gäller läkemedelspåverkan. Du som planerar att bli gravid bör föra saken på tal med läkaren i god tid före graviditeten i och med att du kan behöva göra en omställning vad gäller medicinering redan månader innan en graviditet.

Fertiliteten är normal

Fertiliteten hos en kvinna som lider av en reumatisk sjukdom är oftast normal, men ibland kan det ta något längre tid att bli gravid jämfört med andra. Det verkar inte finnas någon ökad risk för missfall för kvinnor med reumatisk sjukdom jämfört med friska kvinnor. Prata med din läkare om din specifika diagnos och fertilitet och risker.

Låginflammatorisk period

Den reumatiska bör helst inte vara i en sjukdomsaktiv period när graviditeten startar. Om den reumatiska sjukdomen har varit lugn före befruktningen, är prognosen ofta bättre för mamman och barnet. Prognosen för riskgraviditeter förbättras av att mammans och fostrets hälsa följs upp noggrant. Ofta blir gravida med reumatiska sjukdomar kopplade till specialistmödravården. De kunskaperna som personalen där har tillsammans med de råd du kan få ifrån din reumatolog räcker ofta för att graviditeten ska fungera väl.

Mående under graviditeten

Ungefär hälften av de gravida kvinnorna med reumatisk artrit mår sedan faktiskt bättre under graviditeten, men symtomen återkommer ofta med full kraft inom några månader efter förlossningen. Detta kan innebära ett behov av återgång till tidigare medicinering, vilket kan påverka huruvida kvinnan bör amma eller ej. Cirka en femtedel av kvinnor med reumatoid artrit upplever ingen förbättring under graviditet och ca 5 % upplever en försämring. Symtom från bäckenlederna lugnar sig sällan under en graviditet.

Reumatisk sjukdom kan innebära en ökad risk för havandeskapsförgiftning och för tidig förlossning. Reumatisk sjukdom hindrar inte en vaginal förlossning i de flesta fall, men nedsatt rörlighet i höfterna kan problematisera en vaginal förlossning.

Erfarenheter? Berätta gärna i kommentarsfältet!

Alla inläggen i serien:

  1. Inledande inlägg
  2. Tips om Lisens berättelse
  3. Gravid med reumatisk sjukdom
  4. Tidigt föräldraskap med reumatisk sjukdom
  5. Amning och reumatisk sjukdom
  6. Reumatism och att bära barn

Previous

Next

10 Comments

  • Jag tillhörde den gruppen som blev sämre under graviditet. Kanske till stor del för att bäckenet är mitt största problemområde som reumatiker. Redan v 12 hade jag svårt att gå och behövde kryckor. V 18 hade jag kapitulerat och fick hämta ut en rullstol. Då hade jag inte kunnat gå mer är 10 m på flera veckor och hade fruktansvärda smärtor dygnet runt. Så även med rullstol så lämnade jag inte lägenheten många gånger under de följande månaderna.
    På grund av min sjukdom fick jag gå på täta kontroller hos spec mvc. Barnet måde väldigt bra under hela graviditeten och det var nog det som gjorde att jag ”klarade” det.
    Tyvärr hade jag en reumatolog som inte ville ta i mig med tång ens efter att jag blivit gravid. Han var hur bra som helst innan. Men så fort jag plussade var det ”men vad hade du väntat dig” och ”det är inte mitt bord”. Så JAG fick ingen hjälp alls under graviditeten bortsett från att jag fick låna en rullstol. Alla var väldigt måna om barnet (vilket jag självklart är tacksam för och tycker är helt rätt) men ingen brydde sig om hur jag mådde och hur det kanske kunde påverka både graviditeten och min och barnets tid efter. 🙁 Ingen ville ta ansvar och hjälpa mig, utan tyckte hela tiden att det var någon annans ansvar. Men de verkade inte ens orka prata med den här ”någon” om att jag behövde hjälp eller kolla om jag fick någon hjälp. Det trots att både jag och maken påpekade detta vid upprepade tillfällen.
    Summa summarum, om jag någonsin ska våga försöka bli gravid igen så ska jag:
    * vara väldigt vältränad innan då starka muskler hjälper till att stödja upp
    * kolla innan och få skriftligt vilken hjälp som finns, vem som ska ge den, och vem som har vilket ansvar.
    * kolla vilka privata aktörer som finns i mitt närområde som kan hjälpa på något sätt samt spara ihop pengar separat till just detta.

    Tror tyvärr att mitt barn blir ensambarn, hur gärna jag än skulle vilja få ha ett barn till.

    • Vad ledsamt att höra! Jag hade så höga tankar om reumavården. Trist att höra att graviditet är något väldigt ”konstigt och avvikande” även där. Så tröttsamt, det är ju fortfarande inte igår kvinnor började föda barn.

      • Delar av den är fantastisk! Men som många delar av svensk sjukvård så har de brist på både resurser och personal.

        Jag hade nog en väldig otur som hade en enveten gammal stofil till reumatolog som tyckte att jag fick skylla mig själv då jag valt att bli gravid, trots att vi diskuterat det i över ett år innan jag försökte och lyckades, (läkaren har gått i pension nu), kan tillägga att jag bytte läkare så fort jag orkade efter graviditeten.

    • Känner igen det där med “vad hade du väntat dig”, dock i mitt fall efter graviditeten. Trist att bli bemött som att man minsann får skylla sig själv som orsakat försämringen när man har ont och behöver hjälp

  • Hej! Jag har RA sedan 17 års ålder. Jag tror att min sjukdom var lite bättre under än innan graviditeten, men behövde ändå en del kortison (10mg/dag). Fick pga kortisonet gå på extra tillväxtultraljud som var helt normala. Jag kände mig väl stöttad båda av reuma-vården och mvc. Hade en toppenbra läkare på mvc som var noga med att jag skulle må bra och som sjukskrev mig utan snack (nästan innan jag själv ansåg att det behövdes) vilket var skönt. Nästan direkt efter förlossningen, förvärrades symtomen. Nu efteråt (yngsta barnet är nu ett år) är det också en hel del trassel med att få ordning på medicineringen då biverkningar som jag inte hade innan har poppat upp. Har inte blivit så bra som innan min första graviditet för 4 år sedan, då jag var i princip symtomfri. Har kunnat amma båda barnen ca 6 månader. Där upplevde jag vården som stöttande också och att det var helt och hållet mitt eget val, men med betoning på att min hälsa måste gå först, dvs att jag skulle amma så länge jag ville och tills jag behövde annan medicinering. Tack för en superbra blogg!

  • Jag har Sjögrens syndrom och mådde prima under graviditeten, t.o.m bättre än annars! Dock, som du skriver, slog symptomen till med full kraft några månader efter förlossningen. Ca 30 kortisoninjektioner på ett halvår i olika leder :/

      • Ja, det har funkat jättebra när jag väl fått injektionerna! Det har dock varit något av ett gissel att få spruttider samt att behöva ta sig ut till reumatologen (Karolinska i Solna, vi bor på Söder). Sen ser mina händer (som varit värst drabbade, hand- och fingerleder) bedrövliga ut nu med alla ärr efter injektionerna, tydligen ger kortisonet hudatrofi :/

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *