Nybliven mamma och ont. Vad är normalt och vad är inte normalt

Nybliven mamma och ont. Vad är normalt och vad är inte normalt?

Det verkar som att allt fler kvinnor blir medvetna om behovet av bra eftervård efter förlossningen och inte bara accepterar att besvär avfärdas med att ”det är normalt”. Jag anser att den här utvecklingen är fantastisk! Men en del saker är ju helt normala och vanliga, om än besvärliga. Jag tänkte därför ta med er genom ett resonemang om kroppsliga besvär efter en förlossning från mitt fysioterapeutiska perspektiv. Tanken är att du som läser ska få en liten hjälp på traven för att själv kunna avgöra när du behöver söka vård och inte.

Individuella skillnader.

Ingen förlossning, eller kropp för den delen, är den andra lik. Samma mamma behöver inte ha likadana efterförlopp efter olika graviditeter och förlossningar. Det är väldigt svårt att jämföra läkning, återhämtning och kroppslig återgång med någon annan, och ibland även sig själv. Kroppen är ändå grym på att läka, och ibland behöver den bara tid, lagom dos med vila och aktivitet, acceptans och kärlek. Men det är kanske inte är så ”bara”…

Men nu kör vi.

Första två månaderna är det helt okej att…

… känna konstiga tyndkänslor när du sitter på toaletten. Det är normalt och vanligt, men inte trevligt. Ingenting kommer ramla ut, men det kanske känns så.

…läcka lite urin eller pruttar.

… känna att kroppen känns konstig när du reser dig upp efter en stunds sittande, som att kroppen fortfarande håller på att möblera tillbaks organen inne i kroppen och som att lederna stelnar till i någonslags självförsvar.

… att vara öm –  i underlivet, i ryggen, höfterna, nacken, ärrområdet för kejsarsnittade, you name it. Slutet på en graviditet, förlossning eller kejsarsnitt kan ge känslan av att kroppen precis blivit utslängd från en torktumlare.

Nybliven mamma

Vad kan du göra åt det?

  • Hitta en bra balans mellan vila och aktivitet. En daglig promenad kan vara målet. Behöver kroppen vila mycket, låt den göra det.
  • Hitta sätt att sitta och ligga smärtfritt. Ibland kan det vara skönt att rulla en handduk och placera den som ett ”U” på stolssitsen med ”u:ets” öppning bakåt, detta för att avlasta underlivet. Hitta alla ställen där du kan placera kuddar för att göra dina vilopositioner (och amnings/matningspositioner) mer bekväma.
  • Hitta dina bäckenbottenmuskler och dina bålmuskler ( du kan börja med fågelhunden, bäckenlyft, armhävning mot vägg och hållningsövningen härifrån bland annat). Bäckenbottenträning hittar du bra vägledning till här. Vet du inte  hur du ska göra är det lättast att faktiskt söka hjälp av en fysioterapeut.
  • Gör mjuka rörlighetsövningar och stretcha lite försiktigt de muskler som gör ont. Håll inte för hårt och för länge, utan utvärdera så att eventuell smärta blir bättre, inte sämre. 

Efter att två månader har gått bör…

…smärtorna i underlivet och kroppen börjat minska

…du  kunna kontrollera blåsa och tarm i stor utsträckning. Du kan fortfarande ha bråttom till toaletten, men du ska ändå känna att du börjar återta kontrollen.

Vad klassas som ”onormalt”? 

Och nu menar jag onormalt som i att du borde kunna få vara utan. Inte som att det faktiskt är någon fara å färde. Hoppas du förstår skillnaden. Har du något av följande rekommenderar jag dig att söka vård. Med rätt behandling borde du kunna få symtomlindring.

– Smärta i ryggen, bäckenet, magen, höfterna eller benen. Mitt första råd är att se över din ergonomi, och sedan din vardagsaktivitet. Bör du sitta bättre? Bör du röra på dig mer? Eller har du kommit igång för hårt med träningen? Om du inte kommer till rätta med besvären på egen hand, sök hjälp hos en fysioterapeut!

– urinläckage av att hosta, nysa och skratta eller läckage medan du skyndar dig till toaletten.

– känsla av skav och att något hänger ut ur underlivet, eller annan smärta/obehagskänsla från samma område.

Har du besvär av de två sista tycker jag att du ska göra en kontroll hos en gynekolog och sedan boka tid hos en fysioterapeut som kan hjälpa dig med bäckenbottenträning och rådgivning. Här och här finns mina tips.

 

Är det normalt att ha ont varje dag?

Med tanke på förlossningsskador, operationer eller kejsarsnitt – ja, de första veckorna eller till och med månaderna. Men det ska vara ett avtagande, och du ska känna att ”idag mår jag bättre än igår” eller ”den här veckan är bättre än förra veckan”.

Är det normalt med hemorrojder? 

Ja, det får nog ändå klassas som normalt, en typisk grej som ändå är skit med människokroppen. Besvär med hemorrojder drabbar ca 25 % av hela befolkning, de flesta män. Har du stora besvär kan du dock behöva behandling. Sök läkare om besvären håller i sig eller om du har mycket ont.

Är det normalt att inte kunna använda tampong? 

Detta hör ofta ihop med buktande slidväggar, och är ganska vanligt till en början. I vissa fall kan en större och något hårdare menskopp fungera bättre.

Är det normalt att stoppa upp ett finger varje gång man ska bajsa?

När den bakre väggen blir försvagad på grund av förlossningsskada så att avföring stockas i tarmen. Ett bakre framfall opereras då det är symtomgivande, men det kan finnas anledning till att ha en diskussion om huruvida du ska ”föda klart dina barn först”. Läs mer om bakre framfall här.

Är det normalt att kissa på sig litegrann varje dag?

De första två månaderna efter en förlossning är det faktiskt det, men det ska vara avtagande. Det är vanligt, men inte normalt. En lindrig inkontinens kan ofta tränas bort med rätt utförda knipövningar. Funkar inte det finns små operativa ingrepp som brukar ha gott resultat.

Är det normalt med avföringsläckage? 

Första två månaderna kan en faktiskt förlåta kroppen för gasläckage och i vissa fall avföringsläckage. Har en kvinna drabbats av en sfinkterruptur kan kroppen behöva ytterligare lite längre läkning på sig innan besvären anses vara ”onormala”. Generellt anses dock anala läckage vara skäl till läkarutredning. Har du analläckage efter förlossning där de inte konstaterades att du hade en skada på ändtarmens slutmuskler ( bristning grad 3 och 4), så kan du behöva genomgå en ultraljudsundersökning där läkaren kollar att allting faktiskt är intakt.

Är det normal att inte kunna ha sex? 

Jag hävdar att”duktig flicka”-syndromet drabbat även nyförlösta mammor vad gäller att komma tillbaka till sex tidigt. Det är aboslut inte normalt att inte kunna ha sex, men det är normalt för en nyförlöst kvinna att inte vilja ha sex. Jag har skrivit mer om detta här och här. Och pratar vi när kvinnan väl vill, men inte kan, då är det naturligtvis någonting som behöver behandlas eller åtgärdas.

Det finns såklart mer specifika fall där allt jag skrivit ovan kanske inte gäller. Fråga mig gärna om du har specifika frågor om sfinkterrupturer eller kejsarsnitt.

Nybliven mamma och ont. Vad är normalt och vad är inte normalt?

Det är normalt att underlivet och resten av kroppen känns som att det varit igenom ett rejält trauma. Men besvären ska vara successivt avklingande, och om återhämtningsprocessen stannar upp bör du söka hjälp hos barnmorskan, en fysioterapeut eller en gynekolog. Ofta tar det ett helt år innan du kan känna dig helt ”som vanligt” i kroppen igen.

 

Hoppas att läsningen var till någon hjälp!

(Och på tal om allt detta, läste det här om återhämtning efter förlossning och tyckte faktiskt att det var rätt briljant. )

 

 

Mer om livet efter förlossning på Bakingbabies:

20 tips för att minska risken för ont i kroppen som småbarnsförälder

Amnings- och flaskmatningsergonomi

Återhämtning efter förlossning och kejsarsnitt, första veckan

Återhämtning efter förlossning och kejsarsnitt, första månaden

Återhämtning efter förlossning och kejsarsnitt; fyra veckor till 3 månader

Återhämtning efter förlossning och kejsarsnitt- tre månader till ett år

Inlägg om sex efter graviditet, förlossning eller gynekologisk operation

Previous

Next

17 Comments

  • Finns det något jag kan göra själv för att stärka en tunn skiljevägg mellan vagina och ändtarm?
    Jag har symtom i form av tarmtömningssvårigheter och en liten buktning men fått svar från sjukvården att de hellre ser att jag använder tumtricket resten av livet än opererar mig i och med att jag ej har muskelskador. Egentligen har jag av senaste läkaren fått läxa att inte knipträna då hon upplever mig som överstark i muskulaturen. Jag gör ändå övningarna ibland men bara som ett verktyg för att slappna av, jag gör även dina avslappningsövningar nästan varje dag.
    Det har gått ett halvår sedan förlossningen så jag hoppas på mer spontanläkning, jag kommer även få komma till ett bäckenbottenteam under hösten.
    Jag har ingen smärta eller skav, ingen tyngdkänsla och ingen övervikt eller förstoppningsproblematik (jag äter mina fibrer ;).
    För mig känns inte ett liv med tumtricket som ett OK alternativ, så jag vill göra allt jag kan för att optimera läkningen.
    Har du tips jag inte tänkt på mottages de med stor tacksamhet!

    • Ge det tid! Och allmän blodcirkulationsökade motion. Att sluta amma (går under att ge det tid…). Och fortsätt att hålla ordning på magen. Börja inte röka (eller sluta om du gör det) och gå ner i vikt om du är väldigt överviktig. Det är väl det som du kan göra.

      • Då är det cirkulation och tid jag kan lägga mer krut på. 🙂 Amningen avslutad sedan drygt två månader tillbaka. Tack så mycket!

  • TACK! Ska föda mitt andra barn vilken vecka som helst. Första var för 4 år sedan. Har haft problem med avföringsläckage sen tidigare förlossningen men bara mötts med att det är normalt, av gynekolog, barnmorskor och fysioterapeut. Jag sladade ju inte ändtarmsmuskeln vid förlossningen. Inte så kul! Oerhört handikappande och pinsamt. Dessutom gör det ju ont och kliar. Efter denna förlossning ska jag fan kräva en ultraljudsundersökning! Jag är en jävel på att knipa och känner ju att ringmuskeln drar ihop sig men det är som att det alltid finns lite bajs som kan trängas ut i tid och otid. Man pratar ju om “babianröv” efter förlossning, min gick aldrig tillbaka.
    Hoppas jag får hjälp denna gång!

    • Alltså när jag hör såna här berättelser blir jag så imponerad av kvinnor. Att så många med förlossningsskador ror i land att ta hand om familj och livet och allting. Såklart kraschar nu och då (det gör jag i alla fall fast jag nog är relativt lindrigt drabbad fysiskt) men reser sig om och om igen.
      Grymma!
      Hoppas du får den hjälp du har rätt till! Second opinion från annan klinik kan vara värt ett försök, antingen via läkares remiss eller egen. Jag skrev en egenremiss till KK i Linköping och fick hjälp relativt snabbt som jag inte skulle fått hemma.

      • Jag har i mitt förlossningsbrev som Mvc hjälpte mig med angett att även en gynekolog på sjukhuset ska kolla på mig innan jag skickas hem. Ska även få ett gynekolog besök ett par månader efter förlossning. Dock har det krävts tjat, ångestattacker och ännu mera tjat för att få till.
        Är också imponerad av alla som ändå får ihop livet med förlossningsskador! Tillslut kanske man ger upp och accepterar läget, fast man inte borde.

  • Hej. Såhär 2 månader före BF och (om allt går enligt plan) första vaginala förlossningen (första barnet förlöstes prematurt med akut kejsarsnitt) undrar jag nu om du menar ”normalt” som i att de flesta får majoriteten av dessa problem, eller om det är ”normalt” i betydelsen att det inte är något att oroa sig för?
    Blir nämligen lite orolig för vad som är att vänta efter att ha läst detta inlägg. Hoppas att månadslånga smärtor inte är mer regel än undantag.

    • De allra flesta får ju inte besvär med mycket alls, så det senare mera. Men också att mycket som folk söker vården för besvär efteråt faktiskt av nonchalanta vårdgivare klassas som ”det är bara normalt” fast det kanske inte alls känns så. Så mer ett inlägg för att sortera i begreppen, inte för att skrämma.

      • Tack. Det var så mitt rationella jag tolkade dig, men mitt emotionella jag (som är lite för dominerande just nu) blev undrande och behövde ändå fråga….

        • Bra att få klargöra, lär ju finnas många som du som hittar hit! Stort lycka till och hoppas du inte får någon som helst anledning att leta rätt på det här eller liknande inlägg senare!

  • Hej och tack för en fantastisk blogg!

    Jag har funderingar kring framfall och graviditet. Har idag gått över tiden 1vecka efter beräknad förlossning och upplever ett enormt tryck i bäckenet både neråt, fram, bak och sidor. Det känns som om bebisens huvud fyller hela bäckenet. Vilket i sig kanske är normalt så här i slutet av graviditeten. Har en 4 åring och ett barn på 1 år och 9 månader också. Har inte haft några symtom eller besvär av framfall efter mina andra barn mer än att jag upplevt slidväggarna som slappa och lite utåtbuktande någon månad efter förlossningen. är detta normalt? Blir orolig för bestående framfall då jag vill ha fler barn i framtiden. Vad jag uppfattar utifrån denna artikel bör framfallskänningar efter en förlossning gett med sig med efter ca 2 månader. när är det ett bestående framfall som inte blir bättre av knipövningar? Hur påverkar ett bestående framfall en framtida graviditet/förlossning? Tacksam för svar!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *