Symfyssmärta och symfysruptur

Symfyssmärta och symfysruptur

Det här är ett repostat inlägg som jag först skrev 2015, nu uppdaterat med nyare referenser.. Ett inlägg om smärta kring främre bäckenfogen som dyker upp plötsligt i samband med förlossning

Idag kommer jag skriva om en jättevanlig sak, och en jätteovanlig sak. 

Den jättevanliga saken är alltså främre bäckensmärta, något som många fortfarande kallar foglossning.

Under graviditeten genomgår kroppen en rad förändringar och både bäckenets främre led och bakre leder mjukas upp och breddvidgas. Progesteron och relaxin står för ökningen av ligamentens elasticitet, dessa är hormoner som går runt i blodet. Bäckenets breddökning syftar till att vidga förlossningskanalen och överhuvudtaget möjliggöra en förlossning. Det är inte så enkelt att de som får smärta i bäckenet under graviditet har en större rörlighetsökning än andra. Att det gör ont hos en del är naturligtvis en dålig sak, men i det stora hela är själva uppmjukningsprocessen av godo. Allt som underlättar för barnet att komma ut, är bra. Vid ett normalförlopp stannar de leduppmjukande hormonerna upp under de första tolv veckorna efter förlossningen och symfysens bredd återgår till det normala inom 6 månader.

Vad är symfysen?

Du kan känna din egen främre bäckenled om du fingrar dig fram på pubisbenet. Symfysen är en smal skarv som finns där i mitten. Symfysen är alltså namnet på själva leden. Den består de ovala ledytor som emellan sig har en tjock skiva brosk. En breddning av symfysen som är under 10 mm är normalt under en graviditet och återgår allt som oftast till de normala. Det normala är ca 7 mm. En symfysbreddning som inte ger symtom är heller inget bekymmer! Och en symfysbreddning som ger symtom under graviditet, är besvärligt men inte farligt.

En symfysbreddning på över 10 mm innefattar ofta ligamentskador och kan ge symtom i form av mer smärta. De här millimetrarna eller centimetrarna är inget du kan känna själv, så gå nu inte och oroa dig för att din främre bäckenled skulle vara trasig på något sätt.

Men nu ska vi komma till det riktigt ovanliga: Symfysruptur. 

Symfysrupturer är en mycket ovanlig och extremt smärtsam förlossningskomplikation. Bäckenringen går sönder i den främre fogen under det att barnet passerar igenom bäckenet. Smärtan upptäckt antingen direkt vid förlossningen eller inom 48 timmar. Ofast debuterar smärtan när eventuell smärtlindring från förlossningen försvinner ur kroppen. Smärtan strålar ut från symfysen och ut  i ljumskar och insida lår. Smärtan är ofta så intensiv att kvinnan inte vill, eller kan, stödja på benen. Mindre delningar behandlas konservativt med kroppsegen läkning och yttre stöd av bälte, gånghjälpmedel och fysioterapi.

På grund av få studier  och små studier om ämnet anses bevisläget för behandling av denna skada svagt. I litteraturen finns det varierande siffror, men ungefär en kvinna på 30 000 verkar drabbas av en symfysruptur. En symfysruptur skiljer sig mot de normala graviditetsvidgningarna genom att själva bäckenleden separeras hastigt och i samband med förlossningen. Du kan tänka dig att det är som en rejäl fotledsstukning, fast i bäckenet. I litteraturen beskrivs det att symfysrupturer är ofta feldiagnosticerade i och med att det är lätt att ta som normala smärtor efter förlossning. Diagnosen sätts genom en röntgenundersökning.

Symtom

Besvären debuterar inom något dygn efter förlossningen med skarpa smärtor och oförmåga att stå eller gå. Vid fysisk undersökning ses en intensiv smärta vid tryck på symfysen.  Det går ofta att känna en breddökning av symfysen, men de flesta klarar inte av en sådan undersökning. Smärtan är intensiv och strålar ut mot ljumsken och ner mot låret. Rupturen kan uppstå om fostrets passage är mycket snabb genom bäckenet under förlossningen.

Jag hittar absolut ingen svensk information om hur dessa skador hanteras inom vården. På SÖS, vårt närmst belägna sjukhus, föds 7000 barn varje år. På 4 år borde det alltså finnas minst en kvinna som drabbas av detta bara här i vårt närområde. Jag har personligen träffat en eller två, och får ganska ofta mejl från kvinnor utspridda i landet om just detta.

Behandling

Behandlingen i de flesta inkluderade studierna är i akut skede sängläge för patienten, helst i sidliggande med kuddar välplacerade mellan knän och fötter. Bäckenbälte som yttre stöd och smärtlindring är också frekvent använt. Enligt litteraturen ska sängläget ska vara i minst 3-4 veckor för separationer över 2 cm. Icke belastad fysioterapi ska utföras till smärtgräns. Dock är forskningen om detta ämne enormt sparsam, eftersom det är så få kvinnor som drabbas. Vi kan alltså inte dra någon superstark slutsats av att ”det är så här man måste göra”.

  • En studie handlar om ett fall där en kvinna fick en symfysruptur efter en vaginal förlossning av ett barn på nästan 4 kg och som efter 3 dygn av sängläge och behandling med bäckenbälte fick en minskning av separationen fårn 5,4 till 4,3 cm och ytterligare minskning på 1,4 cm inom loppet av 10 dagar. Smärtan fanns kvar 3 månader efter förlossningen och försvann successivt till 6 månader efter.
  • En annan kvinna födde ett 4,8 kg tungt barn och fick en skada, efter 22 dagar med sängläge och smärtlindring kunde hon gå och röra sig utan smärta och med total återgång av delningen.
  • En annan kvinna födde ett barn på 4 kg, fick sängläge, vila och bäckenbälte och fick en minskad delning från 3,1 till 1,7 inom 4 dagar efter förlossningen. Hon åkte hem från sjukhus efter 16 dagar och fortsatte att bära bäckenbälte i 40 dagar, efter dessa 40 dagar var mellanrummet 1,1 cm. Smärtan gav dock med sig först 80 dagar efter förlossningen.
  • En kvinna, barn 3 kg – ordinerades sängläge, smärtlindring och belastning till smärtgräns. Hennes smärta minskade successivt inom de närmsta veckorna efter förlossningen och efter 6 månader var hon besvärsfri. Delningen hade minskat från 5 cm dagen efter förlossningen till 1 cm.
  • Ytterligare en annan studie beskriver 11 kvinnor med symfysruptur. Nio av de elva som behandlades med sängläge, bäckenbälte och smärtlindring fick en minskad bäckendelning till 2,5 cm i snitt efter 6 veckor postpartum. Tre kvinnor hade dock kvar över 4 cm och dessa hade smärta över toleransnivå och opererades istället. De allra flesta var symtomfria efter 6 månader, inklusive de som opererats och två andra som konstaterades ha en mindre kvarvarande delning.

Som en bäckenfraktur?

I en vetenskaplig artikel menar författarna att behandlingen ska vara så som vid en instabil bäckenfraktur. Om separationen är över 2,5 cm måste även en bedömning av bakre bäckenlederna göras. Detta för att bäckenet normalt ska vara som en stabil ring, och börjar den vara instabil framtill kan det ha hänt något även baktill. De så kallade SI-lederna och deras ligament bör alltså undersökas, framförallt om den främre skadan innebär att ena bäckenhalvan förskjutits framåt. Om rupturen är för stor (över 4 cm), eller om den konservativa behandlingen inte ger tillräcklig effekt (på smärta, gångförmåga och stabilitet) ska bäckenet stabiliseras kirurgiskt. Detta verkar göras med gott resultat, på de fåtal fall som är beskrivna.

Fysioterapi för diagnosen omfattar rörelseträning i säng, triggerpunktspressur, bäckenbottenträning och stretching i det akuta läget och sedan mer aktiv träning. Träningen omfattar:

  • stabiliseringsträning för bålen
  • styrkeökande träning
  • bäckenbottenträning
  • träning för musklerna som fäster in mot bäckenet (insida lår, rumpmusklerna, baksida lår).
  • Två veckor av träning med sjukgymnast räckte för en del för att få positiv effekt på smärtnivån.

Tyvärr är fysioterapiprogrammen mycket dåligt beskrivna i forskningen och det går inte riktigt att dra några slutsatser vilka insatser som ger bäst effekt. Dock verkar det som att rörelse- och stabilitetsträning samt gångträning som sätts igång ca 14 dagar efter förlossningen har god effekt, så pass att kvinnorna som fått fysioterapi uppger minskad smärta 3 månader efter förlossningen.

Här är en snodd bild på bäcken med symfysruptur.

 

I Sverige?

Min gissning är att på varje förlossningssjukhus drabbas minst ett par kvinnor varje år. Redan när kvinnan kommer upp för att sitta och gå efter förlossningen känner hon att det är något som inte stämmer. Möjligen kan smärtan debutera först när smärtlindringen gått ur kroppen. Kvinnan bör få remiss eller rekommendation att träffa fysioterapeut ganska snart efter hemkomsten från BB. Om det inte går att komma till fysioterapeuten kan oftast någon från Rehabmottagningen göra hembesök i det akuta skedet.

När jag pratar med svenska kollegor verkar vi ge ganska lika råd och behandling. Vi rekommenderar drabbade kvinnor att vila mycket de första 4-6 första veckorna. Hon bör förflytta sig i/ur säng ungefär som en kvinna som nyss kejsarsnittats.

Kvinnan använda bäckenbälte och undvika alla lyft. Hon  bör också vara sjukskriven så att partnern kan vara föräldraledig. Kvinnan behöver ibland hjälpmedel som sängryggstöd med elfunktion, glidmatta för att enklare vända i säng, toalettförhöjning etc – allt för att minska belastningen på bäckenet. Efter 4-8 veckor mår de flesta bättre och då fasas hjälpmedlen ur i samma fas som träningen sakta kan stegras.

Frågor, funderingar eller egna erfarenheter? Berätta!

Referenser:

Previous

Next

25 Comments

  • Hej!
    Hittade ditt inlägg när jag googlade runt.
    För 13 mån fick vi vår fantastiska dotter. Under min förlossning, vid näst sista krystvärken small det till högt i rummet. Man hörde tydligt att något gick sönder.
    Efter förlossningen kunde jag inte gå. Barnmorskan hade ju såklart hört smällen och sa att det måste vara svanskotan vilket ledde till att denna reponerades. Hela mitt bäcken kändes löst. Jag kunde inte ta steg längre än någon enstaka cm men det misstogs för förlossningsmärta trots att jag sa att så här är omöjligt att det är normalt.

    Jag kunde inte gå till toaletten själv. Jag kunde inte bära mitt barn. Varje gång jag försökte gå höll jag på att falla ihop. Fruktansvärda smärtor och ostabil. Att försöka vrida var det inte tal om. Min man fick vara hemma.

    Detta har varit fruktansvärt traumatiskt. Jag har gått till sjg som jag fick träffa efter 3 mån och hon var den första som nämnde symfysen. Än idag har jag ont. Det knäpper och klickar och jag har varit duktig med min rehab eftersom jag i vanliga fall brukade träna 6 ggr i veckan.

    Jag arbetar som sjuksköterska men hittar ingen hjälp. Jag verkar dessvärre vara en av de 30.000.

    Varje dag undrar jag om jag någonsin kommer kunna hoppa igen. Har du någon info hur läkning och framtid kan se ut?

    Tack snälla för ditt inlägg.

    Mvh Lina

    • Hej! Men stackare! Elände att behöva börja livet med bebis med så mycket ont. Har du gjort någon röntgen? Tycker du ska propsa på det ifall du inte har fått göra det!

      Om det är en symfysruptur och det fortfarande finns en separation finns ju en chans att det kan lagas med operation (fast jag antar att det inte är något det vill göra om du inte helt säkert är klar med att skaffa alla barn du vill ha).

      Oavsett så finns det säkerligen mycket förbättringspotential kvar, men jag har ju förstås ingen aning vad du gjort, vilken slags hjälp du fått och så vidare.

      Har du hittat den här bloggen?
      http://pubicsymphysis.blogspot.se/
      Jag tycker den är bra, och där kan du kanske få fler tips.

      Jag träffade senast igår en tjej som har kvarvarande bäckensmärta flera år efter en graviditet med kraftig bäckensmärta (förlossningen var dock normal). När jag undersökte henne hittade jag att hon hade EXTREMA spänningar i bäckenbotten, ett riktigt kramptillstånd. Det har säkert uppkommit och triggats igång av smärtan i bäckenet, men nu är det en del av orsaken till smärtan. Fattar du hur jag menar? Det krävdes en vaginal undersökning för att hitta det, och även i behandlingen kommer vi (om hon vill) fortsätta med vaginala triggerpunkter och liksom lättare stretching.

      Även om det inte är direkt samma sak så har jag beskrivit hög anspänning av bäckenbotten i det här inlägget (om samlagssmärta):
      http://bakingbabies.se/2015/10/25/samlagssmarta-sjukgymnast-kan-jobba-med-det/

      Du kan ju läsa lite och fundera, eventuellt kan ju något sådant vara ett komplement till den behandlingen du redan har fått. Jag kan tyvärr annars inte ge någon info om återhämtning och återgång till träning, dels för att det är så ovanligt att det inte direkt finns något ”vårdprogram” att följa och dels för att jag inte kan uttala mig alls utan att ha träffat dig.

      Välkommen hit för övrigt, jag är glad att det går att hitta hit via google sådär. Välkommen att ställa fler frågor om du har!

  • Tack snälla för ditt svar!
    Den enda behandling jag har är sjukgymnastik. Ett flertal övningar att kämpa med varje dag.

    Och du har helt rätt. Skall propsa på om en rtg. Vill veta mina förutsättningar inför nästa graviditet. Klarar kroppen ens av en graviditet till om man varit med om något sånt här, något du vet Mia?

    Önskar att jag kunde hitta någon engagerad och insatt som du här nere i Blekinge.

    Tack snälla för ditt svar och för tiden ni lägger på bloggen. Ni gör nytta!

    Mvh Lina

    • Om du kollar på bloggen som jag tipsade om så har hon väldigt positiva erfarenheter av att skaffa ett barn till. Läs där!!

    • Hej! Jag råkade ut för samma sak. Min främre fog gick isär 4 cm vilket upptäcktes efter 1 vecka på specialBB. Idag, 3 år senare har den läkt ihop till “bara” 2 cm delning (sista röntgen 6 mån efter förlossning). Det jag vill säga är att jag är så gott som smärtfri idag OCH gravid med vårt andra barn, v 31. Jag har inte känt av något knappt av min gamla skada. Dock börjar det ge sig till känna nu när jag närmar mig förlossning. Som för övrigt, i den bästa av världar kommer ske med planerat kejsarsnitt. Antar att det är högst personligt hur det blir vid andra graviditeten men vill bara bidra med ett exempel på att det kan gå över förväntan (än så länge!)

    • Det är svårt att svara bra utifrån så lite bakgrundsinfo. Har du fått det undersökt hos någon? Har du träffat någon läkare? Sjukgymnast? Om du inte alls varit i kontakt med vården är nog det rimligaste att börja hos en sjukgymnast för att få hjälp med funktionell bedömning, träning och ev smärtlindringshjälp via akupunktur/tens/hjälpmedel. Om du redan testat och inte fått tillräckligt effekt får du väl se om du behöver byta sjukgymnast eller försöka få en remiss till ortoped för bedömning. Jag skulle rekommendera att du letar efter en sjukgymnast som är riktad mot kvinnohälsa eller specialist inom”obstetrik, gynekologi och urologi”, det finns förteckning över färdiga specialister om du letar lite på vårt facks (fysioterapeutetna) hemsida. Om du bor i Stockholm eller Göteborg känner jag flera jag kan rekommendera. Lycka till!

      • Det började med att jag sökte för ont i och runt höften. Vid slätröntgen såg man stor förändring på symfysen. Skickades till specialist som åtgärdade mina onda höfter, samt fick cortison inj vid genomlysning i symfysen. Tyvärr hjälpte detta inte symfysen.
        Jag har op FAI båda sidor. (Av Leif Svärd) Fått bra rörlighet, Träffat ett flertal sjukgymnaster, men detta har inte hjälp mig….

        • Oj, svårt? Om det har setts en stor separation av symfysruptur skulle jag gå tillbaka till ortopeden och fråga om det finns någon indikation för operation, som i den studien jag refererar till. Har förstås ingen aning om de sjukgymnaster du träffat och vilka kompetenser de har, men kolla kanske med någon som är specialiserad inom ”obstetrik, gynekologi och urologi”, det är vad vår nisch för ”kvinnohälsa” kallas. Jag träffar en del patienter med smärta i symfysen där besvären till en del kommer från smärttillstånd/spänningar i bäckenbotten och behandlar detta i första hand. Lycka till!

  • Hej!
    Intressant läsning som det är svårt att hitta info om! Jag har förmodligen inte fått just en symfysruptur men har fått en delning i symfysen på 2,5 cm och infektion/inflammation/ödem i mjukdelarna mellan symfysen och i själva blygdbenet. Smärtorna började dagen efter förlossningen för ca 3 mån sedan. Är det något du har kunskap eller information om?
    Går nu till en sjukgymnast som har kunskap om själva delningen men ej om infektion/inflammation. Så svårt att hitta hjälp då det tydligen är väldigt ovanligt.. tack på förhand!

    • Hmmm, jag tycker mig minnas ha sett något om detta någonstans. Min egen kliniska upplevelse är att även ”vanliga” gravida kan få inflammationsinslag i främre bäckenfogen, men svullnad och väldig smärta. En del jämför ju symfysen med ryggradens diskar, och där ska ju en del av smärtan vid vissa tillstånd också vara inflammatorisk. En symfysruptur är ju ordet för en delning, eller har du fått förklarat för dig att ditt besvär skiljer sig på något specifikt sätt? …Hoppas du får god hjälp och effektiv behandling/återhämtning!

      • Oj tack för så snabbt svar!:)
        Jag hittar inte någon direkt information, har fått diagnoserna osteomyelit, flegmone och Symfysit. De sa att det inte var symfysruptur (googlade redan inne på BB för att få svar på vad det var och kom då in på din sida) men då sa de att ruptur mer var en fraktur och att min delning kunde ha kommit suksesivt. Har du något tips på vart man kan vända sig för vidare hjälp? Och undrar också som ovanstående vad man kan förvänta sig för rehabtid och vid ev ny graviditet/hur länge man bör vänta? Så många frågor som läkarna inte kan svara på..

        • Jättesvåra frågor att svara på! Tänker minst ett år innan du blir gravid igen, och att du ska ta kontakt med fysioterapeut typ direkt om du blir gravid. Rehabtid vågar jag knappt ens uppge till mina egna patienter som jag ändå gör en egen bedömning av…

  • JAG MED!!! Den extra speciellt ovanliga med både ruptur och infektion. 🙁

    Personalen på special-BB i Göteborg hade tydligen aldrig varit med om detta förut eftersom precis allt som kan göras fel gjordes fel. Det var ”upp och hoppa” och ”alla har ont efter en förlossning” och ”du MÅSTE gå och kissa!!” etc. Min sambo fick dra mina fötter en centimeter i taget medan jag vrålade; ett toalettbesök tog minst en halvtimme bara i förflyttning. Morfin hjälpte knappt någonting.
    Trots att bebisen föddes med en infektion och jag hade haft frossa i två timmar under förlossningen så var det ingen som kom på att kolla sänkan på mig förrän efter två dygn. Jag hade då CRP på 320. Magnetröntgen gjordes efter 3,5 dygn och visade en vidgning av symfysen på en cm samt benmärgsödem på båda sidor om symfysen (samt ökad mängd vätska i höger höftled och muskelödem i vänster ljumske).
    Trots morfin så kunde jag inte lägga mig på sidan på 4 månader. Det är nu snart ett år sedan dottern (som är en väldigt glad och frisk unge) föddes. Jag kan inte vara ensam med henne – hon kryper snabbare än jag går och är som en pytonorm på skötbordet – så min sambo är fortfarande föräldraledig och jag sjukskriven – och antagligen förfärligt besvärlig att ha att göra med. Jag använder fortfarande rullstol om vi ska ut och handla etc.
    Eftersom ingen visste något om tillståndet så blev jag remitterad och återremitterad hit och dit i 10 månader innan jag fick ett besök hos en ortoped och kontakt med en fysioterapist som hade erfarenhet av symfysit.

  • Hej Mia! 🙂

    Jag är på en längre semester i USA och blev nyss så upprörd över min egen situation. Satte igång (igen) och googlade och den första sidan jag fick upp var er!

    Jag är en av dem kvinnor som du undrar över – var är dom? De måste finnas!
    Ja, jag finns iaf. Mitt 3:e barn fick jag 3 feb 1987. Det fanns inga fogar alls när hon var född.

    Foglossningen började i början av 5:e mån (kryckor) början av 8:e mån (rullstol). Efter ultraljud (när det var 5 veckor kvar till förlossning) konstaterade läkare och skötersta (en alldeles ny utrustning som var tillförlitlig) att barnet vägde ca 2,7 kg.

    Höll på att få missfall i 12:e veckan. Så jag var tvungen att ligga stilla väldigt mycket MEN jag skötte ändå hela hushållet för vår familj med ALLT vad detta innebar av mat, tvätt, bakning m.m. Jag hade så oerhört ont av bäckenet (och annat) att de satte igång värkarna 3 veckor före beräknad förlossningsdag, genom att sticka hål på fosterhinnan. Jag var redan öppen 3 cm hela tiden.

    Kl 10 stack de hål på fosterhinnan och hon är född strax efter kl 13. Det var en barnmorskeelev som skulle förlösa mig medan en äldre erfaren barnmorska stod bredvid. Men när bebisen kom halvvägs ut med huvudet knuffade den gamla barnmorskan bryskt bort eleven så hon for in i väggen. Något höll på att gå riktigt fel. Det förstod jag ju – mitt 3:e barn! Bedövning har aldrig funkat på mig. Bara lustgasen! Då vet man precis hur värkarbetet funkar. När man vill hoppa ut genom fönstret, för att det gör så ont – då är det dax att börja krysta 🙂 Bebisen vägde 4470 gram (3 veckor för tidig – igångsättning?) Hjälp om jag gått tiden ut, hur stor hade hon varit då. Navelsträngen var lika tjock som en femkrona 🙂 Jag sprack sönder ända till anus och lika mycket inåt.

    Javisst har jag haft och har problem med anus MEN mitt hemska problem är bäckenet. Vi hade då redan två barn de var 10 år och 12 år gamla. Vi hade fått vänta 10 år på denna lilla karamell 🙂 (ett missfall emellan).

    Mitt bäcken hade ingen fog fram. När jag rörde mig i sängen så gick benbitarna omlott.
    Ja, de packade kuddar överallt runt mig.
    Ja, jag kunde inte ens stoppa in foten i toffeln
    Ja, kunde inte gå på toa själv
    ja, kunde inte duscha själv
    ja, kunde inte stå och sköta bebisen
    ja, kunde inte bära bebisen

    Jag låg inlagd 10 dagar, men ingen som helst hjälp eller information om vad som hänt eller som skulle hända eller vad som hände med mej och hur jag skulle kunna bli bra så jag fick åka hem. Naturligtvis frågade jag och verkligen ställde krav på svar.

    När jag skrevs ut (till slut krävde jag bara det – ingenting hände ju med hjälp och min make började gnälla) bad jag om att få vara sjukskriven. Jag kunde bara förflytta mig genom att hänga på bebissängen som gick på hjul. OM jag la min bebis högst upp vid min hals och böjde mig bakåt kunde jag sakta vagga mig fram cm för cm. Jag skulle alltså hem och sköta hushållet med 2 stora barn och en make som jobbade 6 dagar i veckan från 8-22. Präst! Han kunde inte vara hemma och göra någonting – ingenting. Allt i hushållet föll på mig – alltid.

    Jag bad läkaren, som skrev ut mig, att jag skulle få vara sjukskriven – ända chansen att min make skulle acceptera att vara hemma eller åtminstone arbeta hemifrån. Men NEJ!
    Han spände ögonen i mig och sa: ”Man är inte sjuk när man fått barn”. Detta var Borås lasarett!!! Totalt okunniga!!!

    Ja, vad hände: Tösen är född 87. 1993 första diskbråcket i ländryggen, 1994 hela högra sidan (revbenen) vrider sig bakåt med ett högljutt KLICK eller rättare sagt PANG. JAO vad det gjorde ont. Från 1998 och framåt har jag fått minst 3 diskbråck i nacken. Varav ett sitter allra högst upp och ger mig vansinnig ilningshuvudvärk om jag vänder huvudet till väster eller höger för mycket eller för många gånger.
    Bäckenet växte ihop snett framtill och den vänstra fogen bak är lös. Jag kan knappt gå. 20 m är knappt ok att gå.

    Från 1989 började jag att styrketräna på gym. Lyfte ”skrot” med en tränare som hjälp. Gick i ryggskola och lärde mig massor med rätt saker, det gick riktigt bra och jag kunde gå och röra mig normalt för jag hade ett muskelpaket som höll ihop mig. Nov 1992 öppnade jag en stor tygaffär, hade anställda, men i april 1993 SMALL det till i ländryggen (första diskbråcket). Hade privat ryggspecialist Anders Hemborg, Östersund. Provade ALLT, injektioner mellan kotorna, allt inom sjukgymnastik, akupunktur, akupressur, homeopati m.m. ALLT! Inget hjälpte. De lämnade mig åt mitt öde – helt enkelt.

    Ja, naturligtvis finns det mer att berätta men

    jag funderar nu på – när vi kommer hem till Sverige igen att försöka hitta den där läkaren i Ängelholm, specialist på instabila bäcken, Bengt tror jag. Varför inte slå av benet framtill på bäckenet och låsa det i rätt läge. Dessutom låsa den vänstra fogen baktill i bäckenet. Nu är min rygg krokig och böjer sej hit och dit. DÅ borde det väl smälla till igen i bröstbenet så att högra bröstkorgen går tillbaka i rätt läge? Varför inte prova? Det är jättejobbigt med all denna värk. Äter full dos av kemiskt morfin sedan många år. Dessutom Alvedon Forte och Ipren m.fl

    Jag är less på att ha ont och inte kunna röra mig OCH jag är less på att få ondare när jag rör mig.
    Hm!
    Vad tror du om detta?
    Hälsn Anette

    • Det låter som att du varit mer om mer jobbigheter än många andra! Jag tycker att det låter som att du redan bestämt dig, och jag känner inte till honom själv mer än hörsägen. Tycker ofta att man ångrar det man inte gjorde, så försök i alla fall! Återkom gärna och berätta hur det går. Stor kram till dig!

  • Har en fråga om symfysruptur och operation. Har efter snart 9 månader fortfarande inte läkt ihop. Väntar fortfarande på eventuell operation. Hur stor är en sådan operation och kan den göra skada på annat tex sexlivet. Jag fick skadan vid ett olycksfall. Ca 2 cm vidgning. Jag är dessutom en man på 55 år. Sjukvården vet inte så mycket om detta verkar det som då jag fortfarande inte fått någon hjälp utan plågas fortfarande. Mvh Anders.

    • Hej! Det låter oerhört jobbigt för dig. Dina frågor angående operation behöver du ta med den ortopeden som kan tänkas operera. Jag hoppas att du får bra fysioterapeutisk hjälp tillsvidare. Stort lycka till, ge inte upp!

  • Hej! Fick barn för en dryg vecka sedan, förlossningen tog lång tid och krystfasen var även den lång. Fick andra gradens bristningar men just det känns ok. Mitt problem är tilltagande symfyssmärta sista dagarna, sitta och ligga går bra men stå och gå gör ordentligt ont. Har nu kkp för att avlasta. Hade inga som helst problem m symfysen under graviditeten men nu plötsligt så.. Det jag mest undrar över är om detta är ngt du känner igen? Hur vanliigt nytillkommen symfyssmärta efter förlossning är? Eftersom smärtan ej kom direkt tror jag inte jag har ngn ruptur eller så.

  • Hej
    Jag har gått med symfysit i tio månader efter förlossning. Har fortfarande svårt att sitta då känns i hela rumpmusklarna och när jag går då känns det i ljumskarna. På slutet av dagen känns exakt på symfysstället. Har besökt massa läkare och sjukgymnast. Sist ortoped och alla säger att det tar tid tills den läker ihop. Men hur långtid ska jag vänta. Snart blir det ett år. Det kändes direkt efter förlossning. Barnmorskan lät mina ben hängande under förlossningen och ca 45 min efter förlossning vilket vad orsaken till min besvär tycker jag.
    E det nån me samma besvär har varit med hängande ben under förlossning. För jag tycker att det förvärrade dituationen.
    Mvh/: Shahed

    • Hej! Beklagar det du varit med om! Har du varit hos en fysioterapeut som kan göra en vaginal bedömning? Kanske att det kan ge någon ytterligare aspekt vad gäller att behandla dina besvär. Det brukar ta lång tid, även om ett såklart är jättelänge att leva med smärta så behöver det inte betyda att det är så det kommer vara nu. Det kan fortfarande bli bättre! Hur menar du med hängande? På benstöden eller över sängkanten, eller på annat sätt? Har inte hört om det som direkt orsak tidigare. Hur var förlossningen annars? Stor kram och heja dig!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *