Mia dissar ”kost”

Mia dissar ”kost”

För någon dag kom jag att tänka på det här med hälsohets i bloggar. Vet ni vad som för mig är en avgörande faktor för om jag vill följa en person eller inte? Hur de skriver om mat och träning. Jag följer inte människor som postar bilder på sig själv i parti i minut. I alla fall inte de som använder sin egna kropp som  marknadsföringsplattform för deras egen hälsosamma livsstil. Jag är inte mer människa än att jag får ångest av perfekta magar i mitt instagramflöde.

Jag avföljer också…

Folk som konsekvent pratar om mat som ”kost”. De skriver om ”hur de sköter kosten” och att de ibland ”slarvar med kosten”. Där drar jag öronen åt mig och klickar mig vidare snabbt som tusan. När en person förminskar mat till att handla om enbart närings- och kaloriintag blir jag mycket tveksam till hälsan personen försöker förmedla. Mat är så oändligt mycket mer och ska inte utan medicinsk orsak förminskas till något mätbart. Mätbart i kalorier och gram, eller på något annat sätt begränsat i urval ”i onödan”. Jag har inte mycket till övers för diettrender som exempelvis allt detta med glutenfritt till personer som inte lider av glutenintolerans (men jag är öppen för att folk mår olika bra i magen av olika saker, läs inlägget om fibrer om ni inte hänger med). Med det där med ”utan medicinsk orsak” menar jag att jag ändå skulle följa en blogg som rör sig i sfären kring mat=vetenskap. Då kan jag gå med på att begreppet kost har en relevant innebörd.

Det är alltså inte ordet i sig, egentligen

Det är skillnad naturligtvis om dietisterna på jobbet pratar om kostomställningar, då är ju faktiskt en klinisk sjukvårdande approach som syftar till att behandla eller förebygga ohälsa. (typ som när de går igenom kostomställningar vid födoämnesallergier etc.) Men när gemene hen slänger sig med ordet ”kost” när de pratar om sin egen mat, då är det symptomatiskt. Kanske inte på individnivå, men det är ett symptom för vårt samhälles knasighet.

Har du någon egen sådan filtrering?

Previous

Next

4 Comments

  • Jag är mycket skeptisk till dieter överhuvudtaget. Så mycket ”jag har rätt, du har fel”-snack tycker jag (när jag pratar med kollegor o dylikt om att inte äte vete och allt vad det nu är).

  • Ja, min filtrering är ganska lik din. Om man/kvinna värderar sin kropp (som “ska” vara i tip-top året runt) utifrån antalet likes på valfri plattform samtidigt som de marknadsför sina matval högre än andras, lämnar det en ganska fadd smak i min mun och jag går vidare till något annat. Och börjar de med s.k cheat meals eller att unna sig undrar jag hur deras syn på livet ser ut. Väldigt sorgligt att måste tvingas till att skippa sånt man tycker om för att passa in i internets trånga sociala mall. Har de gått genom livet med konstant dåligt samvete för att de då och då äter en chokladbit eller liknande tycker jag synd om dem. Balans är nyckeln till framgång, eller?! Vi lever nu, inte sen. (Älskar dock folk som bjuder på sig i träningssammanhang, både när det lyckas och inte, som är starka, snabba och uthålliga och som visar att utseendet är sekundärt men resultatet räknas, vad det nu är de strävar efter).

  • Gillar ditt filter. 🙂 försöker själv välja mer personer med humor och distans, än vad som verkar som tillrättalagd och sökt perfektionism. Jobbar med hjärtsjukvård och tobaksavvänjning så har dagligen kostförespråkande folk som hänger i varandras matlådor, några med ifrågasättande och lite passivt dömande kommentarer på fickan. Försöker hålla emot och visa njutning till mat. Samma på sociala medier. Tack för kloka inlägg! Ni är såååå härliga.

Lämna ett svar till Tina Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *