Graviditet påverkar hållning och gångmönster

Graviditet påverkar hållning och gångmönster

Hur påverkas hållning och gångmönster under graviditet?

Det sägs att en tulltjänsteman kan avgöra om en kvinna är gravid eller inte på hur hon går. En mag-atrapp med smuggelgods kommer aldrig kunna ge den graviditetstypiska gången, och det krävs en riktigt duktig skådespelare för att få till det rätta vaggandet.

Hållningsförändringarna som sker under graviditeten beror på en rad olika fenomen.

Den växande livmodern förändrar tyngdpunkten i kroppen, vilket resulterar i att kvinnan kommer få en rad hållningsförändringar för att undvika att falla framåt. Vanliga reaktioner på ”framtungheten” är en ökad ländryggslordos (svank) och en framåttippning av bäckenet. Om svanken ökar kommer ryggraden få reaktioner hela vägen upp. Även nacken och skuldrorna kommer åka fram något. Växande bröst påverkar också tyngdpunkten framåt.

 

bäcken 006

Hormonernas inverkan

Hormonella förändringar påverkar genom att relaxin mjukar upp ledbandsappareten i bäckenet och andra leder. Redan tidigt under graviditeten höjs hormonet relaxin kraftigt i kroppen. Det är detta hormon som orsakar en leduppmjukning i bäckenet som syftar till att underlätta för barnet att komma ut. Relaxinnivåerna når sin kulmen i vecka 12, allt för att kroppen ska ha god tid på sig att ställa om kroppen lagom till förlossningen.

Hormonerna progesteron och relaxin tillsammans med livmoderns ökade vikt medför således en stor hållningsförändring. Bäckentippningen tros bero på viktökningen från livmoder, moderkaka och bebisen och försvagningen av raka magmuskeln som annars är en muskel som drar upp bäckenet i framkant. Gravida kvinnor står och går ofta med en kraftig svank och tillbakadragna skuldror. Kvinnor som har svårare att bibehålla en god hållning kan få en ökad risk för  ländryggsmärta under graviditeten. Därför är träning av den  bålmuskulaturen också en del av behandling vad gäller ryggsmärta hos gravida.

Gångmönstret förändras

När det gäller gravida kvinnors gångmönster ökad stegbredden och steglängden minskar. Gången har förenklat sagt normalt tre olika faser; fasen då hälen sätts i marken, fasen då hela kroppens vikt är mitt på ena foten samt fasen då man rullar av foten från marken via tårna.  Ståfasen (då man placerar vikten på ena foten) på varje ben under gången blir längre under graviditet och stegbredden ökar, allt för att bibehålla en god balans viktökning och hållningsförändringar till trots.Man tror att detta beror på det ökade behov av stabilitet som graviditeten medför. Som en följd av alla hållningsförändringar har gravida kvinnor försämrad balans, och har 2-3 gånger ökar risk att falla.

Framåttippningen av bäckenet kommer innebära att kvinnan behöver böja mer i höften och använda fötternas rörlighet mindre.

Rörligheten i lederna förändras

bäcken 003

Redan tidigt i graviditeten kommer bäckenet vidgas och tippas, och detta kommer påverka framförallt höftvinkeln när kvinnan rör på sig. För att lämna plats för den växande magen kommer hela benet vridas utåt något så att kvinnan vanligtivs börjar gå mer ”utåtfotat”

Rörligheten i bäckenet och mellersta och nedre delen av ryggen förändras på så sätt att det sker en mindre vridning under gången. När man går raskt får man normalt en medrotation av ryggen och en pendling av armarna. Hos en gravid kvinna kommer detta vridmoment minska. Istället sker hos gravida en ökad vaggning av gången, till följd av en sidotippning av bäckenet. Vaggningen innebär att höftens normala sträckning och inåtföring (extension och adduktion) minskar samt att den gravida kvinnan också går med ökad sträckning i knälderna och minskad fotavveckling (plantarflexion). Man har också sett att den gravida kvinnan får böja mer i höften till följd av det framåttippade bäckenet och den vaggande gången.

Musklerna påverkas

Muskulärt innebär detta en ökad risk för överansträngning i rumpmusklerna (både extensorer och abduktorer) och fötternas nedåtböjare (plantarflexorer). Detta samt att en gravid i stående kommer få en ökad belastning på framfoten kan innebära att fotens främre fotvalv trampas ut och ger besvär i form av smärta och ändrad biomekanik i foten. Gravida rekommenderas därför att använda bra skor med stöd, gärna med fotbädd med hålfotsstöd och främre pelott.

Bäckensmärta

Vi vet ännu inte den konkreta orsaken till att vissa kvinnor drabbas av bäckensmärta under graviditet. Det är inte så enkelt att vare sig grad av hållnings förändringar, viktuppgång eller rörlighetsökning i bäckenet orsakar smärta.

Individuella skillnader

Alla kvinnor har individiuella skillnader i rörelsemönster normalt sett och fosterutvecklingen och tillväxt av livmodern sker också med individuella skillnander. Även fostrets och livmoderns placering kommer påverka de anatomiska faktorer som ger en mer eller mindre påverkad hållning.

Återhämtning

Åtta veckor efter förlossningen återgår stegbredd och steglängd till det normala, medan rörligheten i bäckenet och övre delen av ryggen inte återgår till normala automatiskt.Dessa anatomiska förändringar vad gäller hållning och gång kan ge viktiga ledtrådar till vad som behöver göras i rehabiliterande syfte efter en graviditet.

Summering

Sammantaget kan man dra slutsatser att gravida kan ha hjälp av att träna stabiliserande bålmuskler samt rumpmuskler, eftersom det är mycket där vi ser att graviditeten påverkar och förändrar kroppen.  Att tänka på hållningen och acceptera att rörelsemönstren förändras kan vara viktigt för att förstå när kroppen signalerar om förändrade gränser vad gäller ork och kraft.

Om hållnings- och gångmönsterförändringar kvarstår efter avslutad graviditet kan kvinnan behöva hjälp av en fysioterapeut för att återfå tidigare, normaliserade rörelsemönster. Normalt sett bör det inte ta mer än 6 månader för kvinnan att återfå sin normala rörlighet.

Referenser

Previous

Next

5 Comments

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *