Daddy vs pappa – om tvåspråkighet

Daddy vs pappa – om tvåspråkighet

Våra barn växer alltså upp som tvåspråkiga, engelska och svenska. Vi fick en fråga om våra barns tvåspråkighet och hur vi gör med  med de olika språken hemma hos oss.

Min egen uppväxt med två modersmål

Jag (Joseph) är uppvuxen delvis i Sverige och delvis på Sri Lanka. Min pappas modersmål är singhala men som ”urban medelklass” i en före detta brittisk koloni pratades det både singhala och engelska i hans hem, familj och släkt. Min mamma är svenska, men växlar mellan engelska och svenska inom familjen. Jag har gått i engelsk skola på Sri Lanka, och i svensk skola i Sverige. Jag kan väldigt lite singhala, men flytande engelska. Därför har vi valt att se till att våra barn blir tvåspråkiga.

Hur vi gör

Mia pratar svenska med barnen och jag engelska. Mia och jag pratar svenska, men växlar också över till engelska ibland av oklara anledningar. Undantagen är att vi använder oss av valfritt språk vid läsning eller sång. Barnprogram kör vi nästan uteslutande engelskspråkiga. När vi köper böcker är det nästan alltid engelska böcker i och med att presentböcker från andra och bibliotekslåneböcker nästan alltid är på svenska.

Förskola och skola?

När vi skulle välja förskola så funderade vi på att välja en engelskspråkig förskola. Men att ha en förskola som är nära hemmet vilket underlättar hela livspusslet. Valet föll på en ”vanlig förskola”.  I och med att det är så mycket svenska i vardagen på förskolan för barnen så har vi ett tillägg till ”regelverket”. Vi middagar försöker vi att alla prata engelska. Barnen pratar nästan uteslutande  svenska, om vi inte ber dem att byta till engelska. Så är det mest Mia och jag som pratar engelska vid middagarna. Men vi tror att det är exponeringen som gör skillnad och att det kommer att falla sig naturligt med båda språken allt eftersom.

Barnen märker ingen skillnad

Jag tror inte att barnen bryr sig om vi pratar på ett språk med dem när de pratar på ett annat. För dem är det kommunikationen som är det viktiga. I min familj har vi alltid blandat och knappast varit medvetna om vilket språk som använts, så det är något av en vanesak. För mig tog det ungefär 1 ½ år innan jag kände mig helt bekväm med min engelskspråkighet med barnen, fastän jag pratat engelska med mina föräldrar (blandat med svenska) hela min barndom.

Ibland så händer det att båda barnen utbrister hela och grammatiskt korrekta meningar på engelska. Som idag när Wollmar hade lekt Krakel Spektakel och dragit ner gardinen och ropade till mig ”Oh no Daddy, I think we have a problem”. Men det händer som sagt var inte varje dag.

Daddy med alla barn

På Sri Lanka kallas fäder för tatha alternativt tathi. Min pappa kallade sin pappa (min farfar) för daddy. Han ville kalla honom för tathi, för det kallade ju alla andra sina fäder. Min farfar var dock mycket fast besluten för att han ville kallas daddy. Under min uppväxt försökte min bror och jag vid några tillfällen att kalla min pappa för just pappa, daddy, dada eller liknande. Men han var lika fast besluten som sin far över vad han ville bli kallad. Han ville vara en tathi, och är nu Siya=farfar. När vi väl fick Wollmar så kom så klart frågan upp över vad han (och numera båda barnen) skulle kalla mig. I och med att jag konsekvent pratar engelska med barnen så lät det konstigt med ”pappa”. I så fall hade det varit mer korrekt att köra med ”papa” eller ”pa” som i  vissa delstater i USA och Kanada. Men i och med att jag inte har någon som helst koppling till den delen av världen så kändes det fel. Att bli kallad för ”tathi” var ju så klart också ett alternativ men i och med att jag alltid drömde att få kalla min pappa för just daddy så blev det daddy som vi bestämde oss för. Barnen vet att förklara för alla sina vänner att ”min pappa kallas daddy” och både kusiner och kompisar kallar mig ofta för det. Det känns rätt mysigt, om än knasigt.

Framtiden får utvisa

Vi hoppas på modersmålsundervisning så snart barnen får börja skolan. Vi har också tankar på engelskspråkig skola längre fram. Vi får se om barnen kommer vilja prata engelska hemma eller om svenska förblir deras förstahandsval.

Någon annan tvåspråkig familj? Hur tänker ni hemma?

Previous

Next

15 Comments

  • Spännande det där med att man själv får bestämma vad man ska bli kallad: och ändå har du försökt få Wollmar att kalla mig tant! Haha! Men jag vet att jag agerade i enligthet med din princip och styrde av det den gången.

    • Ha ha! Ja, man är väl sig själv närmst. Nu är jag mer en förespråkare av aunty en av just den svenska motsvarigheten tant.
      Men du kan hur som helst glädjas i att Wollmar skippat titel på de flesta och kör tilltalsnamn. ☺

  • Intressant att höra hur ni som har äldre barn än oss gör. Det ger en ideér. Exempelvis att köpa media på det mindre dominanta språket.
    Sen tycker jag absolut att du som förälder ska få bestämma hur du vill tilltalas.

    • Kul! Vad är det för språk som ni kör hemma?
      Tips på barnprogram på olika språk – youtube. Vi har en chromecast i TVn och kör så gott som allt från där.

  • Min partner är engelsman och kan väldigt begränsad svenska. Han pratar engelska med barnen och mig medan jag pratar svenska med barnen, sjunger och läser på svenska.
    Barnen går på svensk förskola.
    Nu fyller de bara 2 och 3 år i december men barnen förstår allt vi båda säger och äldsta sonen pratar mycket engelska med sin pappa. Häftigt vad barn kan!

    • Hej Anna. Ja visst är det häftigt vad barn kan. Mina har har hunnit att bli lite äldre och nu börjar det att komma fram mer och mer engelska. Särskilt efter semester när det finns mer tid med barnen. Nu när min stora (5 år) börjar prata engelska och prövar sig fram så kommer treåringen igång med och tar för givet att han också ska prata.
      Så förhoppningsvis ser ni om några år att ni kan hålla hela konversationer på engelska hemma hos er.

  • Intressant! Pratar finska med min dotter(2 år) och planerar att göra det med nr 2 som kommer om några månader. Min sambo pratat svenska men dottern medan jag, alltid alltid, pratar finska, oavsett om det är andra ej finsktalande personer med. Hon förstår båda språken lika bra med kan fler ord på svenska även om hon kan många ord på finska med,. Så otroligt häftigt att de kan lära sig så mkt, och vilket ordförråd de får, förstår ju dubbelt så många ord som jämnåriga med ett språk. Min förhoppning är att jag ska kunnna prata finska med mina barn och att de ska kunna kommunicera med släkt och vänner i Finland osv. Jag läser alla böcker på finska, även om dom är på svenska, har blivit en hejare på snabböversättning ser fram emot att vi framöver kan se lite mer barnprogram osv på finska också. Intressant ämne och roligt att du valde skriva om det! Mvh// Linda

    • Kul Linda att ni kör dubbelt där hemma. Det kan ta ett tag och några diskussioner när ditt barn blivit lite äldre, men klart att hen kommer att behärska både och som ett geni!

  • Hej,
    Det påminner mig om en dansk debattartikel jag läste häromdagen. Författaren beskriver t.ex. svårigheterna med tvåspråkighet, som jag tyckte är mycket intressant. Det kanske inte är lika hos er, då svenska är båda föräldrarnas modersmål, men jag kan delvis känner igen problematiken. Svenska inte är mitt modersmål, men kommer bli mitt barns ”huvud-” modersmål. (https://www.information.dk/debat/2017/10/engelsk-thumbs-up-arabisk-buuuh?utm_medium=social&utm_campaign=btn&utm_source=facebook.com&utm_content=tp)

    • Hej Alina!
      Intressant artikel. Tycker att personen problematisera lite för mycket i början. Nämner till exempel att barnet inte pratade danska tills de flyttade till Danmark. När jag pratat med bilinguala familjer är detta normen. Barn förstår vilket språk som är mest gångbart och enklast för dem (t.ex. För att de pratar det språket i förskolan) och vet de att föräldrarna förstår dem så byter de inte. För dem är inte språket det viktiga utan kommunikationen.
      Men i övrigt vettiga punkter kring synen och status på olika språk.

  • Vi flyttade till usa 2011 och våra barn var då 2 och 4 år gamla. Tänkte att det skulle vara ganska lätt för dem att lära sig engelska och samtidigt behålla svenskan då både jag och min man har svenska som modersmål. Haha säger jag bara det gick typ inte alls. Barnen lärde sig iof engelska snabbt men sedan bytte de över mer och mer och efter ca två år pratade de inte svenska alls även om de fortfarande förstod det mesta. Detta trots att vi konsekvent pratade svenska med dem hemma, hade svenska böcker, tittade på svenska filmer osv. När vi flyttade tillbaka till Sverige 2016 förstod yngsta väldigt lite svenska och jag är helt övertygad om att ifall vi bott kvar hade båda barnen tappat svenskan helt. Detta har verkligen givit mig en mycket större respekt för familjer som lyckas få barnen att bli riktigt tvåspråkiga få jag insett hur mycket jobb som faktiskt krävs, framförallt när de blir lite äldre och tex börjar läsa (vårt äldsta barn läser fortfarande ytterst motvilligt på svenska tex). Kanske är det lättare med engelska i Sverige då det är mer tillgängligt i vardagen än svenska är i engelskspråkig länder.

  • Hos oss är pappa engelsman och pratar/förstår i princip ingen svenska så vi pratar uteslutande engelska hemma när alla är hemma. Sedan pratar jag svenska med sonen när vi är ensamma. Böcker har vi på båda språken men kanske övervägande på engelska när jag tänker efter. Nu har sonen bara precis börjat prata (16 mån) men intressant nog är det nästan bara svenska ord. Pappa är dock ”dada” och inget annat! Ska bli intressant att se hur det blir ju äldre han blir.

  • Otroligt intressant läsning! Hoppas på fler uppdateringar i takt med att barnen blir äldre. Förresten, kommer ni att göra en julspecial i år? Tyckte så mycket om den förra året!

    • Tack så mycket.
      Jo, Vi håller med en jul special just nu. kan inte avslöja något i förskott men det kommer att bli något i alla fall.

  • Kul att ni är tvåspråkiga. En blogg helt i linje med mina intressen alltså. Vi kör nåt liknande hemma, daddy pratar Engelska med våran dotter 7år och jag pratar svenska. Försöker hålla oss till engelska när vi pratar tillsammans men får påminna min dotter ofta. Det blir många svenska ord inslängda i engelskan för enkelhetens/lathetens skull. Nu har vi precis fått tillökning och planerar att kämpa på för tvåspråkigheten.
    Böcker mm är blandat, dock har hon ju börjat läsa på svenska själv och det är inte lika lätt på engelska. Har ansökt om modersmålsundervisning men det finns ännu inte en tillräckligt stor grupp, kommunen vill ha minst 5 barn.
    Finns mycket engelskspråkiga barnprogram på Netflix. Sen har språket fått en rejäl skjuts på semestrar osv. Tror inte det hade varit lika lätt att hålla svenskan levande om vi bodde utomlands.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *