Graviditeter och begreppen hälsa och sjukdom

Låt oss prata om påståendet att ”graviditet är inte en sjukdom”.

Graviditeter och begreppen hälsa och sjukdom

Nej, en graviditet är inte en sjukdom. Men många saker som inte är en regelrätt sjukdom förorsakar lidande, skapar behov av sjukskrivningar och är vårdkrävande. Allt som skapar en ökad risk för död, nedsatt arbetsförmåga, smärta och funktionsbortfall är inte sjukdomar. En skottskada är inte en sjukdom. Ett benbrott är inte en sjukdom. En allergisk reaktion är inte en sjukdom.

Låt oss börja med WHO:s fakta om mödravård och mödradödlighet.

Varje dag dör ca 800 kvinnor världen över på grund av graviditeter och förlossningar. 99% av dessa dödsfall sker i utvecklingsländer där kvinnorna inte får tillräckligt vård och omsorg. Mödravård och förlossningsvård sparar kvinnors och barns liv. Nästan alla av dödsfallen hade kunnat undvikas med rätt sorts vård.

Graviditeter är ingen sjukdom, men det är ta mig tusan rätt vårdkrävande ibland.

Stora blödningar, infektioner, högt blodtryck och förlossningskomplikationer samt osäkra aborter är de vanligast förekommande dödsorsakerna.

Kvinnor dör för att de inte får adekvat vård och för att förlossningar sker utan närvarande vårdpersonal. I samma länder där kvinnor dör tar läkare hand om människor med skottskador, efter bilolyckor, brutna ben och allergiska reaktioner. Alla dessa är inte heller regelrätta sjukdomar, men är fortfarande i hög grad vårdkrävande. Precis på samma sätt är graviditet inte en sjukdom, men det kan fortfarande vara smärtsamt, handikappande och kräva vårdinsatser. Ibland medicinska, ibland rehabinsatser. Och ibland sjukskrivning.

pelvis 001

Såhär skriver försäkringskassan:

”En normal graviditet anses inte som en sjukdom, men en kvinna kan ha rätt till sjukpenning om hon är eller blir sjuk under graviditeten och om sjukdomen sätter ned arbetsförmågan med minst en fjärdedel. Det gäller oavsett om sjukdomen beror på graviditeten eller inte.

När ett normalt graviditetsbesvär är tillräckligt uttalat kan det anses vara ett sjukdomstillstånd. Man måste alltid individuellt värdera hur uttalade besvären är. Det är viktigt att detta framgår tydligt i läkarintyget.

Men normala graviditetsbesvär som till exempel ryggont och trötthet räknas inte som sjukdom och ger därför inte rätt till sjukpenning. Har du däremot graviditetsbesvär som är ovanligt svåra kan de däremot räknas som sjukdom och ge rätt till sjukpenning. För att du ska få rätt beslut är det viktigt att dina besvär tydligt framgår i det intyg som läkaren skriver.”

Försäkringskassan snurrar nästan in sig själv i begreppen hälsa och sjukdom här. Och det är inte helt klart, eller hur?

Låt oss tänka över definitionerna över vad hälsa, ohälsa och sjukdom innebär. Vi kan se begreppet hälsa på lite olika sätt, här är några förslag:

1. Som avsaknad av sjukdom

2. Som välbefinnande

3. Som upplevd livskvalitet

4. Som förmåga eller kapacitet

WHO har formulerat definitionen av hälsa som följer:

”Hälsa är ett tillstånd av totalt fysiskt, psykisk och socialt välbefinnande, inte bara frånvaro av sjukdom eller defekt (infirmity).”

Ser vi hälsa som välbefinnande, att må både fysiskt och psykiskt bra, så kommer ju i alla fall delar av nästan alla graviditeter upplevas som en avsaknad av hälsa. Ohälsa är att lida psykiskt eller fysiskt (illamående, sjuklig trötthet, sömnsvårigheter, värk etc). Kanske att ohälsan då bättre kan mätas i livskvalitet? En gravid kan ju må ap-illa men ändå vara vid gott mod och ha god livskvalitet för att hon är så oändligt glad över graviditeten, då kanske hon inte lider av ohälsa.

Varför följer inte Försäkringskassan WHO:s definition av hälsa och ohälsa, någon som vet det?

Försäkringskassan skriver ”Ur försäkringsmedicinsk synvinkel är sjukdomsbegreppet svårdefinierat och det saknas en heltäckande definition. Definition saknas i lagtexten men ofta hänvisas till en utredning och förslag angående lag om allmän försäkring från 1944 (SOU 1944:15, sid 162) där det anges:

I dessa förarbeten finns vissa uttalanden om begreppets innebörd som fortfarande anses vägledande. Enligt dessa bör man vid bedömningen hålla sig till vad som enligt vanligt språkbruk och gällande läkarvetenskaplig uppfattning anses vara sjukdom. Med den utgångspunkten kan varje onormalt kropps- eller själstillstånd som inte hör ihop med den normala livsprocessen betecknas som sjukdom.

Störningar och fysiologiska förändringar som beror på det naturliga åldrandet, graviditet eller barnafödande ska enligt förarbetena inte betraktas som sjukdom, eftersom de hör ihop med den normala livsprocessen.

Vi kan ju också prata om hälsan som en arbetsförmåga och en kapacitet.

En gravid kanske inte är regelrätt är sjuk, men” normala graviditetsbesvär som till exempel ryggont” som Försäkringskassan uttrycker det, kan till exempel hindra en förskolepedagogs arbetsförmåga drastiskt. Försök själv klä på 10 tvååringar galonisar med stor mage och samtidig ryggsmärta.

En läsare kommenterade klokt på ett annat inlägg:

”Kanske inte så konstigt att man 1944 tyckte att graviditeter och barnafödande inte var något att komma dragandes med (antar att det var män som satt på beslutspositionerna). Kanske lite mer konstigt att det fortfarande är vägledande sjuttio år senare”.

Tänk vidare med mig! 

Har du erfarenhet av att få vara, eller inte få vara, sjukskriven under graviditet och efter förlossning?

Hur har läkaren och försäkringskassan resonerat tror du?

Vad är dina tankar om detta?

 

 

Jag återkommer till det här temat då och då, vidare läsning finns här:

Försäkringskassan har fel om ohälsa under graviditet

Bäckensmärta och sjukskrivningar

Kulturella föreställningar om graviditeter

Bäckensmärta är inte normalt

Jag nämner också detta med att inte få vara sjukskriven efter en traumatisk förlossning här. 

Previous

Next

17 Comments

  • Jag var sjukskriven 25% pga tidiga sammandragningar (smärtsamma) utan påverkan på tapp. Läkaren tyckte 50% men jag fick ändrade arbetsuppgifter så det gick bra. Jobbar liksom du som sjukgymnast! Inga problem alls från FK. Sista 6 veckorna hade jag gravidpenning.

    • Jag har varit i ungefär samma sits som du, att läkaren i princip bönat och bett mig om att vara sjukskriven pga onda sammandragningar osv. Jag har alltid tänkt att det är för att de är rädda om barnet, inte om mamman… Annars är min uppfattning att sjukgymnaster ofta får båda sjukskrivning och graviditetspenning ganska lätt, kanske för att vi vet precis vad vi ska trycka på, när vi fyller i papprena och sånt.. Svårt att argumentera med en sjukgymnast om smärta… =)

  • Tror absolut det är lättare att bli sjukskriven när det är risk för bebisen! Kanske stämmer det att vi är lite duktigare på att fylla i intyg, har inte tänkt på det tidigare!

  • Jag fick täta sammandragningar (ej smärtsamma) tidigt i graviditeten, från v 23-24 tror jag. Både läkare och barnmorskor jag mötte tyckte att det var självklart att jag inte kunde jobba på akutmottagning så jag var sjukskriven 100% fram till jag gick över på gravidpenning sista 6 veckorna.

  • Vad jag har förstått blev det väldigt stor skillnad i regelverket typ 2009. Innan dess var det jättesvårt för en gravid förskollärare att bli sjukskriven men sedan, jag antar i samband med den där gränslandsrapporten, tycker jag att det verkar mycket rimligare att bli sjukskriven för illamående, sammandragningar och foglossning mm.

    Försäkringsmedicin är verkligen en djungel. Jag tror att graviditetsrelaterade besvär ändå är ganska lätthanterliga för kassan eftersom de brukar vara tydligt tidsbegränsade.

    Jag har också flera kompisar som har varit sjukskrivna när bebisarna varit små så att pappan har tagit över föräldraledigheten.

    • Jag har ju själv varit en av dem som tight om att få bli sjukskriven efter förlossningen, men blivit nekad av läkaren till och börja med. Och då kunde jag ju inte ens gå upp ur sängen utan hjälp.

      • VA! Det är ju verkligen helt galet. Men hur klarade du dig ? Fy bubblan vad galet ! Du måste ha känt dig fullständigt trampad på. Alltså …nä… Jag vet inte vad jag ska säga.. mycket konstigt av läkaren. Om jag fattat det rätt efter att ha läst runt på din blogg så var du ju liksom helt sönder i underdelen. Och då skulle du dessutom ta hand om en baby. Nä, jag blir riktigt arg. Det är ju en sak att inte få några pengar av försäkringskassan då blir man snopen och lite fattig ett tag. Men att inte bli sjukskriven av läkaren….

        Du är verkligen en tuff tjej. Vad du har varit med om är ju inte mänskligt.

  • Jag har varit sjukskriven pga hyperemesis gravidarum dvs en svår form av graviditetsillamående. Haft tur att träffa läkare som förstått mitt tillstånd och sjukskrivit mig men känt ändå att jag har fått förklara en hel del till försäkringskassan och fått fylla i (vad som kändes mitt i det värsta) en orimlig mängd beskrivningar på varför jag inte kan jobba osv när man inte ens är kababel att titta på en skärm utan att kräkas allt man har i magen. Att ha den dignosen borde på nåt sätt vara tillräckligt utan att behöva analysera varför en inte kan utföra sina arbetsuppgifter. Sedan så är jag en av de lyckliga som faktiskt slutat spy innan förlossning men det är en knepig tid då man mår 1000ggr bättre när man får behålla mat och vätska men samtidigt så har kroppen slitits så otroligt mkt när man legat stilla i sängen i svält i många månader. Man är sliten och trött men kanske ändå frisk nog att jobba enligt FK då man inte längre kräks kontinuerligt?

  • Jag blev sjukskriven 25 % för ”foglossning” (minns inte den korrekta termen). Problemet för mig var ju att när jag väl kom till jobbet efter att ha rest kollektivt 1 h och lämnat min 2,5 åring till dagmamman var jag HELT SLUT när jag väl kom till jobbet. Men då jobbade jag 6 h, reste hem 1 h och låg i soffan/sängen tills det var dags att köra samma runda dagen efter. Jag hade dåligt med ork och tid att ens ta mig till läkaren. Tog semester 3 v före BF (sonen föddes 10 dagar före bf). Det är svårt med gravidrelaterade problem. Jag kände mig så besvärlig.

    När jag kom till jobbet o hälsa på när sonen var 8 v kommenterade kollegorna att jag såg så glad ut, och då var jag ju relativt smärtfri.

  • Jag blev sjukskriven deltid 25% från ca 6 mån och heltid sista mån. Hade jättelågt järnvärde, ryggsmärta och foglossning. Läkaren var tillmötesgående men sa att jag inte skulle säga något om trötthet/ryggont eftersom det är ”normala gravidbesvär” utan skrev bara bäckensmärta som anledning eftersom hon visste att fk annars inte skulle godta. Deltid gick bra men fk godkände först inte heltidssjukskrivning sista månaden. Lyckligtvis var min Bm och läkare sjyssta nog att ringa och tjata på fk och till slut gick det igenom.
    Men jag tycker det är så knasigt att inte tex lågt järnvärde under graviditet är skäl att sjukskriva. Om en inte är gravid kan en bli sjukskriven för det.
    Och samma som du efter total sfinkterruptur. Då var det ingen sjukskrivning medan nu efter rekonstruktion har jag fått fem veckor, viktigt att inte lyfta osv. Jag hade mer ont då än nu faktiskt. Det är så märkligt att inte skadan ger samma sjukskrivning som operationen!

  • Mina första barn (tvillingar) föddes i v 27. Då var jag sjukskriven 9 dagar, men hade semester innan, hade stora komplikationer, allt de sa var att minst ett av barnen skulle dö i magen och då fick vi se om den andra också dog eller inte. Det var fel, vår ena dotter dog när hon var 4 månader i ett oväntat hjärtstopp, den andra lever och mår bra. Minns inte var jag blev sjukskriven för då.
    När jag väntade lillebror var jag fruktansvärt rädd, jag vågade aldrig tro på honom, planerade hur vi skulle göra gravstenen men tvättade inte upp småkläder osv, vågade därför aldrig söka grsvidpeng (jobbar inom äldreomsorgen). Då ville jag bli sjukskriven men fick höra att det var bra att jobba för tänka på annat å trodde på det, blev sjukskriven sista månaden å då för foglossning (vilket jag hade, men det var långt ifrån det som var värst). Mådde så mycket bättre när jag var sjukskriven och önskar jag blivit det tidigare. Tycket det är jätteknäppt att läkaren blev tvungen att småljuga om mina foglossningen för att oro/psykiskt lidande/dött barn är tydligen inget man kan bli sjukskriven för.

  • Jag önskar att jag hade orkat strida för sjukskrivning pga sammandragningar. Istället använde jag föräldrapenningsdagar och gick hem två veckor innan planerat snitt. Jag tycker att det är fel. Det är ju dagar som jag ska ha nu när jag är hemma med mitt barn. Jag kunde ju inte jobba (är bibliotekarie) och därför borde jag ha bett om sjukskrivning, men jag orkade inte för jag litar inte på Försäkringskassan.

  • Jag blev sjukskriven utan problem 4 månader innan bf, så var sjukskriven 2 mån och gick på gravidpenning 2 mån. Hade inte mer än vanliga gracidbesvär men ett delvis krävande jobb som kan innebära lyft av tunga människor, hlr och även dykning, så man tog mer hänsyn till arbetsuppgifter än hur ont jag egentligeb hade.

  • Vid ca 15 veckor kunde jag inte kissa. Jag fick åka till akuten och sätta kateter, då hade jag drygt 1,5 l i urinblåsan! Jag hade kateter nåt dygn, tog bort den och kunde sen kissa några dygn innan det upprepades en vända till. Utan vård hade jag dött inom ett dygn. Så även om inte graviditeten i sig är en sjukdom kan biverkningar/symptom vara det tycker jag!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *