Återhämtning efter sfinkerrekonstrunktion vecka 4 och 5

Återhämtning efter sfinkerrekonstrunktion vecka 4 och 5

När ni läser det här inlägget är det morgon samma dag som jag ska börja jobba igen efter operationen. Det är idag 5 veckor sedan operationen gjordes. Jag skrev dagboksliknande inlägg första veckorna:

Dag 20, när jag senast skrev, då hade jag jätteont. Jag var mitt uppe i niagarafallsmensen och kände att det var ganska tröstlöst. Men bara måndagen därefter hade jag nästan inte ont alls. På tisdagen kunde jag gå min första 5 kilometerspromenad. Raskt också, jag var svettig när jag kom hem. Och fick en härlig endorfinkick! Det vände liksom på i princip bara en dag, till att jag faktiskt kände mig mest frisk.

Bäckenbottenstatus

Jag har tränat samma enkla program de första fyra veckorna, och känt att bäckenbotten haft mer schwung i sig när jag kniper. Jag vågar faktiskt inte känna efter med fingret än. Det är annars mitt bästa knipträningsknep, att maxa knipstyrkan genom att känna efter med fingret och kräva successivt mer av knipen. Jag ska komma dit, jag lovar! Jag känner däremot redan en ganska stor skillnad när jag sitter och står och kniper, det blir en mycket tydligare rörelse nu. Jag har alltid haft ganska stark bäckenbotten mätt i liggande, men det har varit uppenbart svårare för mig att knipa starkt när jag havt kroppstyngd+gravitationen emot. Nu tror jag att det är bättre!

Rehabträning

När det hade gått fyra veckor sedan operationen, alltså förra måndagen, då ökade jag träningen. Nu börjar jag med övningar som skapar lite mer buktryck, alltså sådana som inkluderar lite mer belastning. Från att i princip legat på rygg och knipit och spänt magen och lyft ett ben, till att nu stå i planka på knä. Exempelvis. Jag får inte alls ont av den här sortens träning och det känns som att allt tål med en liten belastningsökning bra. Längtar efter mer belastning, men livet är långt. Det är inte värt att riskera något med att skynda. Jag har också kunnat göra exempelvis barnets yogaposition, något som inte ALLS gick första veckorna pga svullnad/stelhet i bäckenbotten. 

Kvarvarande symtom och förbättring

Det värsta är fortfarande att stå stilla länge. Nu klarar jag ändå alls slags matlagning och att diska, men jag gör inte gärna en massa olika stående aktiviteter på raken. Häromdagen klarade jag att stå upp i ungefär en timme och det var ett rekord!  Jag duschar fortfarande efter nummer två istället för att torka med papper, men jag börjar kunna tänka mig att sluta med duschandet. Det gör ont att trycka på mellangården och kring ändtarmen och jag är fortfarande öm kring sittbenen där jag var så himla svullen. Jag tycker kanske att jag anar en LITEN förbättring av sfinkterfunktion? Jag får väl avgöra det när jag har levt ett mer vanligt vardagsliv i några månader, men kanske ändå att det verkar litet bättre?

Det jag tänker vänta länge med

Det känns fortfarande mer som stygn än som stabil ärrvävnad och jag tänker vänta kanske i överkant länge med penetration. Jag vill ha stabila ärr som tål att jag har inne  menskopp och som tål att jag masserar ärren innan jag  funderar på att ha omslutande sex. Jag tänker också vänta länge med att börja springa. Jag, Joseph och barnen skulle hinna med ett tåg häromveckan. Vi sprang några meter till tåget, och det resulterade i att jag fick vända hem istället. Det gjorde för ont. Att springa flera kilometer känns väldigt avlägset, även om det spritter i benen. Enstaka lyft av barnen kommer jag nog börja göra med när det gått 6 veckor. Fram emot jul när det har gått åtta veckor måste det ju vara okej att bära tunga väskor och sånt. Hoppas jag.

Den sista sjukskrivningsveckan

Den sista sjukskrivningsveckan har jag försökt utmana mig själv och kroppen. Passa tider, åka kollektivtrafik, träffa människor, gå och stå. Det har gått, men har inte varit HELT besvärsfritt. Jag hoppas innerligt att kroppen är redo för att jobba nu!

Önska mig lycka till!

Previous

Next

17 Comments

  • Stort lycka till! Du är grym

    Får man passa på att ställa en fråga? Födde mitt första barn för drygt 3 mån sedan, hade en snabb förlossning där jag sprack en del. Insåg efter några veckor (när smärtan äntligen lagt sig) att underlivet inte var som det skulle, hittade er fantastiska blogg och kunde snabbt självdiagnostisera buktande slidväggar. Tyngdkänsla, skav och något som putar ut litegrann. Detta har tyvärr lagt ett grått täcke över min första tid som mamma, är rädd att aldrig kunna springa eller träna som vanligt igen (springer ofta och långt kombinerat m högintensiv träning m mycket tunga lyft) och tanken på sex känns jättejobbig. Känner mig både handikappad och okvinnlig.

    Har i alla fall försökt att inte ta ut för mycket i förskott då jag förstår att tid och knipträningar kan förbättra tillståndet. Har kört med Täts program och även testat att känna efter själv enl dina anvisningar – knipet är inte starkt men känner det både utanför och inne, kan det ändå vara uruselt? På återbesöket på MVC blev jag nämligen helt knäckt… Tog först upp de buktande slidväggarna men “allt såg bra ut”. Efter att ha läst i bloggen om gynekologer/bm som bara undersöker i liggande stod jag på mig och fick till sist visa stående med spegel och fick då bekräftat att det var slidväggarna jag känner. Därefter skulle knipförmågan testas och hon kände ingenting!? Det var en stressig situation och vet att jag har svårt att knipa rätt om jag inte har fullt fokus men blir så orolig – tänk om jag faktiskt kniper fel och därmed inte kommer få någon bukt med slidväggarna hur mycket jag än kniper? Lyfte fram min oro under besöket och efterfrågade remiss till sjukgymn eller dylikt men fick bara rådet att knipa enl 1177s anvisningar. Men det gör jag ju redan – tror jag i alla fall! Hon avslutade med att säga att jag kan köpa knipkulor men efter att ha googlat lite ska dessa ej användas om man haft framfall, vet du vad som gäller i min situation?

    Är så ledsen över detta och orolig över vilka ev problem det kommer medföra i framtiden. Om jag inte ens kan knipa vet jag inte vad jag ska göra? Ursäkta för lång kommentar utan tydliga frågeställningar men jag känner mig lite hjälplös, alla tips och råd är välkomna!

    • Hej! Jag vill först bara skicka en kram. Det är många som har som du, och det brukar kunna bli tydligt bättre under hela första året. Jag kan absolut inte säga något om ditt knip utan att undersöka. Hur känns det om du känner efter med fingret själv? Var någonstans i Sverige bor du?
      Här finns lite tips på läsning:
      http://bakingbabies.se/2016/10/31/18728/
      http://bakingbabies.se/2016/08/20/trana-med-vaginala-tyngder/
      http://bakingbabies.se/2017/10/05/sex-efter-forlossningen-identitet-funktion-och-relation/

      • Stort tack för snabbt svar! Med en liten krävande 3 månaders här hemma går det tyvärr inte lika snabbt åt andra hållet…

        Tack för peppande ord, jag hoppas ju självklart att det kommer bli bättre m tiden, efter avslutad amning etc. men kan inte låta bli att oroa mig.

        Ja hur känns det när jag kniper… Det spänner runt fingret och det skjuts bakåt, hamnar emot något vilket det inte gör när jag är avslappnad. Blir dock osäker om jag för upp fingret tillräckligt långt? Hur mycket krävs och spelar det någon roll för att avgöra knipet?

        Bor i Mälardalen, mellan Örebro och Västerås.

        Kram

        • Om bäckenbotten rör sig bakåt är rörelsen fel, då låter det mer som att du krystar än kniper. Fingret ska inte behöva föras in särskilt långt. Hmmm, du kanske behöver att någon kollar på ditt knip lite mer ingående?

          • Eller rör sig bakåt stämmer väl inte riktigt, svårt att förklara. Det ”nyper ju åt” kring fingret men vetetusan om det känns som en uppåt/inåtrörelse…

            Vart vänder man sig då? Efterfrågade ju ev remiss redan på MVC men fick bara svaret att öva enl 1177s anvisningar så den vägen könns inte så hoppfull.

          • I Västerås finns Andrea Hess Engström på sjukhuset men dit kanske du behöver ha remiss m Och i Örebro finns Maria Kramer Lohse på Varberga vårdcentral, dit ska du kunna söka direkt.

  • Tack för info, låter lovande (två veckor sen min op). En fråga dock, fick du också info att inte träna på två månader? Men har du ändå kört lite hemma? (Plankan mm) Tycker du att det är ok att göra isf? Vore bra att höra hur du tänkt. Jag tränade regelbundet innan op och tycker det känns jättetrist att inte få träna nåt på två månader och skulle gärna vilja starta innan om det är ok. Stort tack för svar!

    • Jag tränar fem övningar per dag+5 km rask promenad de flesta dagar. Övningarna är knip varje dag, övriga varierar jag yogaövningar, bålstabiltetsövningar och hållningsövningar. Ibland är det tungt för någon muskel, men aldrig så tungt att det känns i bäckenbotten. Längre/raskare promenader och lite tyngre övningar började jag med då det gått 4 veckor postoperativt.

  • Så underbart att allt går framåt! Jag har själv kämpat med alla sorters läkare i 21 år, hoppas nu få hjälp så småningom. Konstaterat förlossningsskada äntligen!!!

  • Tänk att du redan börjat jobba igen. Det är det enda som är positivt med att livet går fort- även såna här jobbiga läkeprocesser flyter på rätt snabbt. Men fy va jobbigt du verkar ha haft det, gruvar mig… en enorm eloge till dig som har skrivit så mycket och detaljerat om din op-resa!! Det är guld värt att du finns.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *