Tips inför förlossning

Tips inför en förlossning

Vi har många gravida i vår omgivning just nu, och jag träffar många gravida på jobbet. Utifrån vad jag läser och vad jag hör av patienter jag träffar har jag ändå börjat bygga upp någonslags bank av råd inför förlossning.

Det handlar inte om vad du kan packa i BB-väskan eller om förlossningsbrev. Utan det handlar om det där som är svårt att ta på, lite mer flytande saker. Jag tänkte att ni skulle få hjälpa mig att fylla på listan!

Mina främsta råd är:

  • Planera inte för mycket.

Forskning har visat att om det blir för stora missmatchningar mellan kvinnans förväntningar och utfallet av förlossningen ökar risken för att den kommer upplevas som traumatisk. Komplikationer som tillstöter går inte att planera för, och händer det så händer det. Det handlar inte om ett misslyckande om förlossningen inte går som du tänkt dig.

  • Träna på att slappna av på kommando. 

Det jag som fysioterapeut kan rekommendera är att träna på att aktivt slappna av på kommando. Jag träffar så OTROLIGT många patienter som inte kan slappna av när jag jobbar med deras kroppar. Ibland tänker jag på att det kan bli en svårighet under förlossningar. Det är en enorm fördel att kunna slappna viljemässigt mellan värkarna, att inte fastna i ett överspänt läge där kroppen gör av med onödig energi bara i väntan på nästa smärtvåg.

  • Prata igenom hur du vill bli peppad och bemött.

Du kanske inte kan VETA, men du kan ana. Jag brukar likna det vid hur jag vill bli bemött när jag har blödande skoskav och lågt blodsocker efter en promenad på stan (alltså en aktivitet jag inte blir direkt peppad av). När du mår pest och pina, vill du bli bemött med käcka hejarop, tysta klapp på armen, en kokt med bröd från kiosken, eller peppad av gangsta rap i bakgrunden? Jag tror att du kan hitta situationer, inte som liknar en förlossning, men från vilka du kan dra paralleller till hur du bäst tar emot stöttning.

  • Prata igenom hur du signalerar att du har bytt pepp-språk helt plötsligt.

När förlossningen sätter igång kanske du inser att den skrämmer skiten ur dig, och du istället vill bli omhållen ömt och tröstad med en sval hand på pannan? Eller så inser du att du är som gjord för att föda barn. Att du blir topp tunnor rasande om den där ömma handen närmar sig dig överhuvudtaget? Bestäm en signal för hur du signalerar nej, stopp, byt taktik! 

  • Prata igenom en del worst case scenarios med den som ska vara med dig på förlossningen.

Hur vill du bli hjälpt om du plötsligt blir rädd? Hur vill du göra för att påkalla personalens uppmärksamhet om du bestämt känner som att ni vill veta alla möjliga alternativ till det som håller på att hända? Om du vet att ni har svårt med det, bestäm er för ett tillvägagångssätt hur ni vill göra för att berätta att ”nu är vi inte bekväma med vad som händer, finns det några möjliga alternativ?”

Vad har du med dig för erfarenhet från förlossning som kan bli ett konstruktivt råd till någon annan? Berätta!

 

Hjälp mig att fylla på listan! 

 

Previous

Next

12 Comments

  • Jag skulle säga: läs på om kejsarsnitt även om du inte ska göra ett planerat. Skulle det komma till läget att ett akutsnitt behövs så är det skönt att veta vad som ska hända och hur det går till. För är man i det läget tror jag det är väldigt svårt att ta in och bearbeta en massa ny information.

  • Håller med om alla dina punkter och vill trycka extra på hur bra det är att lära sig att slappna av. Jag skulle från mina erfarenheter säga att det är värt att gå en profylaxkurs. Det hjälpte mig (oss) så mycket! Min man fick en uttalad uppgift och vi var ett team.

    Prata igenom hur du vill bli bemött och skriv ned det. Kan vara svårt för din medföljare att kommunicera, men viktigt för barnmorskan att få veta.

    Ta med dig olika delmål.
    -komma in på förlossningen
    -få bada/duscha
    -krystvärkarna kommer
    -få upp bebis på bröstet
    -presentera bebis för storasyskon osv.
    Ditt barns födelsedag är inte bara en smärtfest utan kan faktiskt bli en härlig dag också. För oss som redan hade ett barn blev förlossningen av nr 2 typ som en dejt (minus vaginala undersökningar och huvud nedträngande i bäckenet). Mitt tips är att försöka se det roliga och härliga genom smärtan. Vill verkligen inte låta klämkäck för tänker inte så, men hoppas ni fattar vad jag menar.

  • Jag är en sån person som vill ha kontroll och vill veta allt. Okunskap och kontrollförlust var det som skrämde mig mest inför min förlossning. Andas kan jag redan, så en profylax kändes inte som min grej, utan jag läste på. Läste på läste på och kollade määängder med förlossningsvideos. Jag ick ett studiebesök på en förlossningsavdelning, gick på 2 förlossningsförberedande kurser på sjukhuset och tvingade en barnmorska berätta alla detaljer om allt.
    För en del funkar detta absolut inte, men att googla sfinkterrupturer och akut kejsarsnitt gjorde mig lugn.

    Mitt andra tips är att ha en målbild om hur du vill hur förlossningen ska gå till. Tillåt dig att drömma om allt från hur och när vattnet går, till vilken ställning du får ut ungen i. MEN ha i baktanke att det kanske inte alls blir så. Men för mig kändes det skönt att ha den bilden i huvudet när det var dags.

    Önskar jag hade en förlossning till framför mig nu. För mig var det magiskt.

  • Jag känner själv att min förlossning i somras blev en missmatch mellan utfall och förväntan som du beskriver i punkt 1. Utfallet blev en snabb förlossning när jag hade ställt mig in på en lång med tid att bada, kämpa med värkar och peppa med min partner. Istället blev det värkstormar och öppning 4 cm till 10 cm på 40 minuter. Jag klarade mig med att sy futtiga 2 stygn och alla gratulerade till det snabba förloppet. Själv kunde jag dock inte glädjas vilket jag tror till viss del hör ihop med förväntningsgapet trots att utfallet blev bättre än min förväntan.

  • Försök tänka att kroppen vet vad den ska göra, och att du inte kan styra över processen och således egentligen endast kan ”åka med” och försöka gilla läget (dvs slappna av). Det går som det går. Håller med om att vara mentalt förberedd för ev sugklocka el snitt. Och, känns något fel, säg det!!
    Jag blev överraskad och imponerad av hur mycket kropp och hur lite hjärna det handlade om under min vaginala förlossning, kroppen bara gjorde jobbet. Jag tycker också smärtans karaktär var mer som en enorm kraft än som ”sparka-foten-i-bordsben-ont”, och därmed hanterbar. Jag ”lärde mig” föda barn av att lyssna på Brita Zackari i podden Vattnet Går och körde på hennes andningsövning och det var kanon, så hanterligt, verkligen sjukt bra tips. Tänk dig värken som fyra långa andetag, det första helt ok, det andra och tredje de jobbiga och sen har värken peakat och det blir lättare på det fjärde och sen kommer en liten vilopaus. Så sjukt bra, att tänka sig värken som ett litet berg man ska över. Jag tänkte också förlossningen lite som ett långlopp, nåt man bara ska pannbena och harva sig igenom. Tyckte också det var gött att få bli lite primitiv och flåsbröla i en lustgasmask, passa på, för det är inte så ofta man får testa det
    Jag trodde innan att det skulle vara en dödligt jobbig fruktansvärt smärtsam upplevelse men det var snarare en mycket cool och mycket kraftfull grej som jag är glad att jag fått vara med om. Viktigt att komma ihåg att det kan gå bra och vara ganska kul också, även om jag förstår att det kan låta provocerande om man haft en negativ upplevelse. Som Mia är inne på, fundera på hur du blir när det blir tufft och motigt -är du en sån som viker ner och behöver extern pepp eller är du en sån som biter ihop och köttar på? Alla är vi olika och alla sorter föder barn, det finns inget rätt sätt och inget bäst sätt. Tyckte alla förlossningsböcker jag läste innan var oerhört flummiga och blev mest bara irriterad. Det är inte finare att föda utan smärtlindring och yogaandas sig igenom en förlossning. Föd på sjukhus, ta den smärtlindring du känner att du behöver, gorma o vråla allt du vill och be om en ordentlig undersökning efteråt för att få ev bristningar åtgärdade direkt. Och rösta på ett parti som vill satsa på förlossningsvården. Ursäkta wall of text, behöver nån mer tips?

  • Mitt första tips är att vågs släppa kontrollen. Se det inte som att du förlorar kontrollen utan att du väljer att släppa den.

    Det andra tipset är ”tanke-städning”.
    Prata ihop dig med din partner om vad som oroar dig/er. Det går inte styra hur förlossningen ska gå till så kanske kommer det som du/ni oroar dig/er hända och då är det bra att ha pratat igenom vad din partner eller du behöver eller vill att den andre ska göra. Då har ni en plan om det mot all förmodan skulle hända.

    Båda dessa saker lärde jag mig på profylaxkurs hos Andas mamma. Så ett tips kan också vara att gå profylaxkurs Inte bara för tekniken utan för att teama ihop er och få en specifik stund så ni bara fokuserar på komman förlossning.

  • Det känns som att efter fyra förlossningar har jag mindre tips än någonsin. Alla förlossningar har varit så olika så att jag inte ens vet hur jag skulle peppa mig själv inför en eventuell femte……

  • Något jag skulle tycka var intressant att läsa om är det här med att man inte nödvändigtvis a l l s upplever paus mellan värkarna. Överallt innan fick man höra att man minsann skulle få vila mellan värkarna, men min förlossning var som en enda lång värk. Hur ser du på det?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *