Forskarkalendern: Fibromyalgi

Forskarkalendern: Fibromyalgi

Gästblogginlägg av Annie Palstam

Hej, jag heter Annie Palstam, jag är medicine doktor och sjukgymnast och läste utbildningen vid Göteborgs Universitet samtidigt som Mia, så vi var kursare. Jag visste redan under utbildningen att jag ville forska. Det var egentligen inte ett visst ämne som intresserade mig extra mycket. Det som intresserade mig var snarare själva arbetssättet med att forska! Möjligheten att få gräva djupare i kluriga områden och försöka förstå mer. Dessutom hoppades jag också kunna påverka mer utifrån ett forskarperspektiv. Om man lyckas visa något inom forskningen så kanske det skulle kunna ha nytta och spridning för en potentiellt större mängd människor än de jag skulle hinna träffa i det kliniska arbetet.

Intresse för kvinnors hälsa

Under utbildningen (det ska tilläggas att det var ett antal år sedan nu) var det väldigt lite undervisning om kvinnors hälsa.  Det provocerade mig och väckte ett intresse för det området. När det strax efter examen dök upp en möjlighet att skriva en masteruppsats inom området kvinnor med fibromyalgi så var svaret enkelt. Det var bara att hoppa på! Masterexamen ledde till doktorandutbildning och i mars 2015 disputerade jag efter fyra års doktorandstudier med min avhandling: Aspekter av arbete och hälsa hos kvinnor med fibromyalgi. Jag tänkte berätta lite om min och forskargruppens forskning om kvinnor med fibromyalgi.

Fibromyalgi

Fibromyalgi är ett långvarigt smärttillstånd som i de flesta fall drabbar kvinnor. Det är 6 gånger vanligare hos kvinnor än hos män. Det handlar om en generaliserad smärta, vilket innebär att man upplever smärta i stora delar av kroppen och har gjort så en längre tid. En smärta som varar längre än 3-6 månader räknas som långvarig. Eftersom fibromyalgi sällan går över helt utan varierar i svårighetsgrad över åren så har många haft ont väldigt länge. I tillägg till smärtan så har personer med fibromyalgi en ökad smärtkänslighet vid beröring vilket innebär att normal beröring kan upplevas smärtsam för dessa personer. I befolkningen förekommer fibromyalgi hos 2-4 procent och drabbar såväl barn som vuxna även om det är vanligast att drabbas i vuxen ålder.

Symtom utöver smärta

Förutom smärta har personer med fibromyalgi ofta trötthet, nedstämdhet, oro och en nedsatt fysisk förmåga som medför aktivitetsbegränsningar i vardagen och ofta svårigheter att arbeta. Den nedsatta fysiska förmågan hos personer med fibromyalgi har påvisats genom såväl självskattningar som med prestationsbaserade test. Man har också sett att personer med fibromyalgi ofta är mindre fysiskt aktiva än andra.

Smärta hos personer med fibromyalgi

Den ökade smärtkänsligheten som finns vid fibromyalgi kallas för sensitisering. Man skiljer mellan central och perifer sensitisering. Den centrala sensitiseringen innebär att smärtsystemet som innefattas av det centrala nervsystemet är påverkat på så vis att smärtsignaler som kommer in till hjärnan förstärks och att hämningen av smärtsignaler som normalt sker i centrala nervsystemet inte fungerar. Detta sker också i kombination med en perifer sensitisering där fler och starkare smärtsignaler utifrån kroppen skickas in till centrala nervsystemet.

Smärtupplevelse och fysisk ansträngning

Smärtupplevelsen hos personer med fibromyalgi påverkas vid fysisk ansträngning. I ett normalt fungerande smärtsystem höjs smärttröskeln vid fysisk ansträngning. Det  innebär att vi känner mindre smärta under tiden vi anstränger oss fysiskt. För personer med fibromyalgi är det ofta tvärtom. De blir mer smärtkänsliga ju mer de anstränger sig fysiskt. Det försvårar ju självklart möjligheten att vara fysiskt aktiv med sin smärta och medför att personer med fibromyalgi ofta väljer att utföra lättare fysiskt aktivitet såsom promenader. Många får även ofta de råden när de söker hjälp i vården för sina besvär. Problemet blir då att i takt med att man undviker ansträngande fysisk aktivitet pga smärta så tappar man ytterligare fysisk kapacitet. Marginalerna för belastningstolerans minskar hela tiden. Snart har man kanske svårt att bära hem sin matkasse utan att få smärtpåslag i flera dagar. Livskvaliteten blir i längden sämre och sämre. Det är inte hållbart.

Smärtans betydelse

En vanlig reflektion hos personer med fibromyalgi är att de funderar på om de gör någonting fel. De tänker att de kanske är personer som inte lyssnar på sin kropp. Som hela tiden går över sina gränser och utsätter sig för överbelastning. Men mot bakgrund av en ofta nedsatt fysisk förmåga kan man säga att de egentligen inte har något val. Under en helt vanlig vardag måste man utsätta sig för en viss belastning och har man då inte tillräckliga resurser för det, ja då går man över sina gränser och blir överbelastad, helt enkelt. Detta låter som ett moment 22 eller hur? Vad kan man då göra åt detta?

Öka toleransen

För att kunna öka den fysiska förmågan trots smärta är en tanke att stegvis och med en initialt väldigt låg belastning träna upp sin styrka. Detta testade vi i vårt forskningsprojekt. Forskningsprojektet, som är ett samarbete mellan Karoliniska Institutet, Linköpings Universitet och Sahlgrenska akademin, har genererat och genererar fortfarande många vetenskapliga artiklar om kvinnor med fibromyalgi. Den studien som har utvärderat styrketräningens effekter kan läsas mer i detalj här:

Resistance exercise improves muscle strength, health status and pain intensity in fibromyalgia–a randomized controlled trial.

Styrketräning

Vi introducerade styrketräningen med fokus på större muskelgrupper vid en inledningsvis väldigt låg belastning (40% av max). Sakta, sakta stegrade vi belastningen i samråd med träningsdeltagarna under 15 veckors tid. På slutet var vi  uppe på närmare 80% av max för många av deltagarna. Med detta program kunde vi se positiva effekter på muskelstyrkan, smärtan och den självskattade hälsan hos de som tränat styrketräning jämfört med de som tränat avspänning.

Vi hade inte förväntat oss att även smärtan skulle förbättras. Vår förhoppning var att muskelstyrkan skulle öka vilket skulle medföra att kvinnorna skulle kunna leva sin vardag lite lättare trots sin smärta. Att även smärtan minskade hos många var ett plus! Det finns inte så många styrketräningsstudier för personer med fibromyalgi ännu, men det mesta pekar åt samma håll. Nämligen att det kan fungera med en noga avvägd, låg initial belastning som successivt stegras. Och som sagt, det handlar inte i första hand om att bota eller lindra smärtan utan att öka den fysiska förmågan för att skapa lite större marginaler i vardagen och bättre klara av sitt liv, med sin smärta.

Vad gör jag nu?

Under doktorandstudierna fastnade jag lite extra för ett annat område, nämligen förmågan att arbeta. Kvinnor med fibromyalgi har många gånger svårt att klara av ett förvärvsarbete. Många känner sig utsatta i rollen som sjukskriven och man vill många gånger inte berätta om sina besvär på arbetet, med rädsla för konsekvenser. Många klarar dock av att arbeta, hel- eller deltid och jag gjorde en intressant intervjustudie med kvinnor med fibromyalgi om hur de hanterade arbetslivet och vardagen. Denna kan ni läsa mer om här:

Factors promoting sustainable work in women with fibromyalgia.

Vidare fokus på arbetsförmåga

Efter min disputation ville jag behålla mitt fokus på arbetsförmågan och jag fick en två-årig postdoc tjänst från Forskningsrådet för hälsa, arbetsliv och välfärd (Forte) med fokus på arbetsåtergång efter stroke.  Det håller jag på med nu vid forskargruppen för Rehabiliteringsmedicin, Institutionen för neurovetenskap och fysiologi, Sahlgrenska akademin. Jag har under sommaren och hösten intervjuat personer som har återgått i arbete efter sin stroke. Har nu skrivit klart manuskriptet som ska skickas in till tidskrift i dagarna.

Jag tycker det är väldigt intressant att röra mig mellan olika fält och studera samma fenomen hos olika sjukdomsgrupper. Det jag framför allt slås av är så mycket likheter det finns. Det finns självklart mycket som är sjukdomsspecifikt. Men det som slår mig mest är det allmänmänskliga i att befinna sig i den utsatta rollen som sjukskriven. I relation till arbetsplatsen, arbetsmarknaden, vården och Försäkringskassan. Jag tycker det känns så viktigt att finnas i det utrymmet, där arbetslivet sviktar. Att undersöka, belysa, och på olika vis stötta personer i sitt arbetsliv med sin sjukdom.

Här finns det mycket att göra och här tror jag att vi inom vården har potential att göra ännu mer nytta.

Det driver mig i min forskning.

Previous

Next

One Comment

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Om du upplevt att vår blogg varit dig till stor hjälp får du gärna donera! Använd i så fall QR-koden nedan eller Swisha till nummer 1236340384 med valfri summa. Om du inte kan är det såklart lugnt, du kan istället visa tacksamhet genom att berätta om oss för dina vänner eller dela vår sida på sociala medier. Tack!