Behandling av svanskotesmärta

Behandling av svanskotesmärta

Behandling av svanskotesmärta är ofta effektiv, men den kan vara lite svår att få tillgång till eftersom antalet vårdgivare som jobbar med svanskotor inte är så stort. De traditionella behandlingsmetoderna är svanskotesmärta är smärtlindrande tabletter, avslastning via olika sorters dynor, kyla, värme, en slags anal muskelbehandling och så kallad svanskotemobilisering. I det här inlägget ska jag beskriva de olika alternativen som finns.

Kyla/värme

Kyla används ofta som smärtbehandling där man misstänker att en inflammation är en del av symtombilden. Du kan testa detta själv genom att ha en påse med smältande isbitar och en våt kökshandduk. Handduken är för att ge ett litet avstånd mellan isen och din hud. Behandlingen bör pågå i 10-15 minuter och upprepas ganska ofta. Värme ger en muskelavslappning och kan vara skönt som smärtlindring. Värmen kan du applicera genom en vetekudde eller annan värmedyna och bör pågå i 20-20 minuter. Även detta kan upprepas ofta.

Thiele’s massage

En av de vetenskapligt baserade behandlingsmetoder som finns för svanskotesmärta kallas ”Thiele’s massage” och är en behandlingsteknik som funnits sedan 1950-talet. Den syftar till att ge en avslappning i de av bäckenbottens muskler som fäster i svanskotan. Det innebär att behandlaren för in ett finger i analen på patienten och sedan sveper med fingret i musklernas fiberriktning, med så hårt tryck som patienten kan acceptera. Patienten försöker aktivt att slappna av i bäckenbotten. Denna massage upprepas 10-15 gånger på var sida om ändtarmen. Behandlingen bör utföras förhållandevis tätt.

Svanskotemobilisering

Mobilisering av svanskotan handlar om att terapeuten försöker normalisera svanskotans rörlighet genom att röra den långsamt framåt eller bakåt, eller genom ett försiktigt litet drag. Terapeuten behöver ha ett pekfinger i patientens anal och ett grepp om svanskotan med tummen från utsidan. Ofta utförs mobilisering några gånger, med några sekunders kvarhåll i rörelsens ytterläge. Mobilisering av svanskotan har visat sig ha gott resultat på en del invidier men effekten verkar inte ha särskilt lång hallbarhet.

Stötvågsterapi

Stötvågsbehandling är en apparatbehandlingsmetod där ljudvågor används via ett tryck och en frekvens för att nå den aktuella vävnaden. Förklaringsmodellen för hur detta faktiskt fungerar är inte helt klarlagd. Fördelarna med denna behandlingsmetod anses vara att den inte ger någon infektionsrisk, inte ger några större biverkningar och anses vara effektiv för behandling av smärttillstånd i mjukdelar. Det finns få och små studier på just detta och resultaten är vaga. Det verkar finnas en smärtlindrande effekt av behandlingen men även här verkar risken att smärta återkommer vara förhållandevis stor.

Bäckenbottenfysioterapi som behandling

Sedan Thiele’s massage introducerades på 1950-talet har bäckenbottenanspänning ansetts vara en självklar del av uppkomsten av smärttillstånd kring svanskotan. I en pilotstudie från 2001 jämfördes behandling med Thiele’s massage, svanskotemobilisering och gradvis stretching av bäckenbotten. Alla dessa metoder hade förhållandevis goda kortsiktiga resultat, med massage och stretching som visade något bättre än mobilisering. I en annan studie på patienter med svanskotesmärta fann man att  122 av 124 inkluderade patienter ha överaktiva och ömma bäckenbottenmuskler. I studien behandlades patienterna med ”ned-träning” av bäckenbotten genom diafragmaandning, bäckenbottensänkningsövningar och extern, vaginal eller anal muskelbehandling av bäckenbotten. Behandlingen var individuellt anpassad, men ingen av patienterna erbjöds just mobilisering av svanskotan. Denna studies resultat visade att 93 personer genomgick hela behandlingen på i genomsnitt 9 besök hos fysioterapeut. För 79 individer blev symtomlättnaden stor. .

Behandling av annan profession än fysioterapeut

Läkare kan ge injektion av kortison eller lokalbedövning kring smärtande svanskotor, utöver att förskriva bruk av smärtlindrande läkemedel. När inga andra behandlingsmetoder fungerar kan man även amputera svanskotan. Jag har aldrig hört talas om att detta sker i Sverige, men internationellt sett verkar detta förekomma. Sett till smärtlindringsresultat verkar denna behandlingsmetod ofta fungera väl, men den innebär också risker med infektion, lång sårläkning samt ökad risk för framfall och inkontinens. Långtidsutfallet av denna behandling är också inte särskilt väl känt. Sett i ljuset av detta är det en behandlingsmetod som avråds från.

Behandling av svanskotesmärta

I avsaknaden av evidensbaserade rön att grunda behandling på är dte viktigt att du får träffa en vårdgivare som kan göra en individuell bedömning av dina besvär. Det verkar finnas något starkare vetenskapligt stöd för att mjukdelsbehandling av bäckenbotten är mer effektivt än mobilisering/ledbehandling av svanskotan. Min reflektion kring detta gäller att smärttillstånd sällan handlar om enbart en orsak (led versus muskel) och att vi sällan löser ett helt smärttillstånd med mobilisering. Om spänningen i bäckenbotten är för hög kommer dessa muskler medföra drag i svanskotan. Psykiskt mående verkar också vara delvis förknippat med svanskotesmärta. Oavsett om överspänning är uppkomsten eller en bieffekt av smärtan resonerar jag att psykiskt mående och muskelspänningar ofta hör ihop, även i bäckenbotten.

  • Din vårdgivare bör ha en helhetssyn på kroppen.

Ert gemensamma mål bör vara att du samtidigt med annan behandling ska försöka hantera din smärta på ett konstruktivt sätt. Vad menar jag med detta? Jo, såhär: När kroppen upplever smärta slår vår hjärna på varningssystemen med syfte om att informera oss om hotande faror. En person som har haft svanskotesmärta (eller annan smärta) under en längre tid utvecklar med tiden ett överkänsligt smärtsystem som slår på varningssystemen även för mindre ”hot” och resultatet blir smärta igen och igen. Att jobba med hur du hanterar din smärta, och hur du tolkar kroppens signaler och vad du gör med denna ”hotande information”,  är viktigt för att komma till rätta med problemen.

  • Som en förlängning på ovan nämnda smärthantering är det viktigt att försöka träna tillbaka ett normalt sittande och ett normalt spännings- och rörelsemönster.

Det handlar om att stegvis utmana kroppen till att ta tillbaks det sätt som kroppen användes före smärtdebuten. Eftersom bäckenbotten fäster in mot svanskotan kan individer med långvarig svanskotesmärta uppleva  besvär från bäckenbotten. Behandlingen kan även komma att involvera råd om egenvård för avförings-, urin- och sexualfunktionerna. Tips om tarmtömning finns här. Mer om smärta från bäckenbotten finns här. Bäckenbottenträning med fokus på avspänning mellan knipen är en viktig del i behandlingen. Om din vårdgivare gör vaginala och/eller anala behandlingar kan ni i samråd prata om mjukdelsbehandlingar av bäckenbotten.

  • Avspänningsträning och djupandning underlätta de spänningsmönster som du som lider av långvarig smärta ofta utvecklar.

Du spänner dig för att skydda mot smärta, men resultatet blir ofta låst andning och onödigt spända muskler. Ett bra tips på egenvård är att göra progressiv avspänning dagligen. Du kan även jobba aktivt på att sänka spänningsgraden i bäckenbotten. Tips finns bland annat i klippet här nedan. Det kan också vara en del av både behandling och egenvård att dagligen stretcha muskler som är spända i det smärtande området. Här finns mina tips. En viktig del i egenvården är att undvika långvarigt sittande. Det borde vi alla göra, i alla skeden i livet. Speciellt som du som har ont i svanskotan borde inte sitta mer än 15 minuter åt gången.

 

 

Egenvårdstips

Undvik att gå omkring att knipa med bäckenbotten och försök att lära dig att slappna av i dina knipmuskler. Träna alla muskler runt omkring, det vill säga bäckenbotten, rumpa, lår och bålmusklerna för att optimera blodcirkulation och stimulera läkning. Tänk på din hållning, undvik långvarigt sittande och vid behov försök gå ner i vikt.

Previous

Next

2 Comments

  • Tack för ett mycket innehållsrikt inlägg om svanskoteskador!
    Min svanskota skadades vid min första förlossning för fyra år sedan. Tyvärr tog det mycket lång tid innan jag fick någon diagnos, ca 15 månader. Trots att jag födde ett stort barn, blev igångsatt och sugklocka användes så fick jag bara höra att ”det för ont att föda barn”. Satte min egen diagnos ganska snart och hittade då hit. Minns att det var så skönt att läsa att man inte var ensam!
    Men vill bara fråga angående slutet av detta inlägg; kring egenvård där du skrivit ”vid behov gå ned i vikt”. När finns det behov av det och hur gynnar det en skadad svanskota? Minns att den ortoped jag träffade efter 15 månader sa just att det var bra att jag var lite ”vadderad”, som han uttryckte det, att jag annars skulle haft mer ont.

    • Såhär menar jag: ju mer tyngd som blir ”staplad” på svanskotan när man sitter, desto mer mer belastning. I flera studier är just övervikt en riskfaktor för långvarig svanskotesmärta. Samtidigt har man också sett att snabb viktnedgång efter graviditet också är en riskfaktor för smärta. Lagom är väl bäst. Jag brukar också hävda att man kanske behöver mer vaddering kring svanskotan om den är väldigt öm, men det är kanske mer effektivt att göra det med muskelvolym än med fettmassa eftersom du med träning kan styra placeringen av volymökningen. Placering av fettmassa vid viktuppgång styrs ju mer av genetik.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *